måndag 30 januari 2012

HÖGTRYCK - MEN UTAN SOL

Just nu ligger ett kraftigt högtryck över landet, men det har sitt centrum över Finland och Ryssland.
Igår, söndag 29 jan, kunde man från Haparanda stolt meddela att det högsta lufttrycket på precis 40 år uppmätts kl 18 i gränsstaden, 1057,0 hektopascal (hPa).
Den 30 jan 1972 uppmättes 1059,9 hPa, också det i Haparanda.

Idag klockan 17:39 såg det ut så här på min barometer.
1044 hPa eller om man så vill, 1044 millibar (mb).
Jag kan inte garantera exaktheten på min barometer, men högtryck är det!
Men SOL... pyttsan!

Lufttrycket 1044 hPa motsvarar (ungefär) 783 millimeter kvicksilver (mm Hg) - den inre skalan.
Den guldfärgade och flyttbara visaren/markören nedanför REGN har jag lämnat kvar där efter ett riktigt djupt lågtryck för flera år sedan. Här kan man ju verkligen se ytterligheterna.

SMHI säger att sådana här kraftiga högtryck kan ge soligt eller mulet väder, men sällan nederbörd.
Här vid Norrbottens kustland har vi inte sett solen på flera dagar. Det är bara mulet, men ingen nederbörd för tillfället. Och just nu är det 16-17 kalla grader. Burr!

Här på SMHI:s hemsida finns mycket intressant att läsa.

Nu är det dags för lite värmande te!


söndag 29 januari 2012

MÅNADENS VÄRSTA NÖTPÅSE

Dags att presentera månadens mest härskna nötpåse.

Det måste bara bli...

... kaptenen på M/S Costa Concordia, Francesco Schettino, som på kvällen fredagen den 13 januari "råkade" styra sitt fartyg på grund och sedan snabbt övergav det sargade och sjunkande skeppet och lämnade passagerare och besättning att klara sig bäst de kunde. Hans förklaring var att han snubblat och fallit i en livbåt.
Jo, jo. F-n tro´t.

 Costa Concordia i all sin glans.
En gång ett stolt och vackert fartyg.


Nu ett hemskt slut för många passagerare och en möjlig katastrof för miljön.

Schettino har tydligen medgivit att han gjorde en hälsningsgir till en f.d. kollega som bodde i närheten. Men man har sett att fartyget under ett år har gjort 52 avvikelser från sin rutt, d.v.s. en per månad. Hur kan detta ha fått fortgå? Kaptenen är nu misstänkt för allehanda brott. Det blir intressant att se vad rättegången kommer fram till.

Francesco Schettino kan bli svår att slå när det är dags att kora årets  värsta nötpåse. 

Bilder från Wikipedia.
-----
Njut söndagskvällen!

lördag 28 januari 2012

GRATTIS MAMMA! SAKNAR DIG!

Idag skulle min mamma ha fyllt ett stort antal år.
Tyvärr är hon borta sedan länge, men hon finns för alltid
i nära och käras hjärtan.

Mamma ca 3 år. 

Mamma ca 20 år. (Foto: Pappa) 

Mamma som brud.




fredag 27 januari 2012

SKUGGAD OCH STOPPAD AV POLISEN

En gång (hittills!) i mitt liv har jag blivit skuggad, stoppad och förhörd av polisen.


Det var sommarlov, jag var runt 14 år och hade cyklat till stan för att göra några ärenden. När jag trampade iväg hade mamma förmanat mig att vara försiktig på den smala och hårt trafikerade vägen in till centrum. När jag kom fram ställde jag som vanligt cykeln inne i min pappas verkstad som låg mitt i stan.

I ljusa långbyxor, en vit V-ringad tröja, vita skor och med en väska i handen strosade jag lugnt omkring på Storgatans trottoarer. Efter en stund märkte jag hur en polisbil med två poliser tycktes följa efter mig. Först trodde jag att jag bara inbillade mig - det måste vara någon annan de kollade in. Men eftersom bilen diskret gled bakom mig medan jag vandrade mellan butikerna och sedan stod och väntade, avvaktande, varje gång jag kom ut från en affär så insåg jag att det nog var mig de skuggade.

Detta pågick ett tag. Jag blev mer och mer förbryllad. Varför följde poliserna så tydligt efter mig? Hade jag oförsiktigt korsat någon gata eller gjort något annat dumt? Hur jag än funderade så kunde jag inte komma på någon orsak varför jag skulle vara intressant för lagens långa arm. Jag var inte rädd, men började tycka att det var lite obehagligt. Så plötsligt körde bilen upp alldeles intill och polismannen som suttit bredvid föraren klev ut och ställde sig framför mig.

-- Hej, tycker du inte att det är dags att fara hem nu? frågade han med bister min.
-- Varför det? undrade jag förvånat. Jag har ju bara varit borta någon timme.
-- Nej, nog är det längre än så, sa polisen. Din mamma sitter hemma och är så orolig. Hon bara gråter.
-- Va´??? Näe, det tror jag inte på. Varför skulle hon gråta för att jag är i stan ett par timmar? Hon var då glad och pigg och mådde bra när jag cyklade hemifrån.

Polisen tittade stint på mig, men började se lite villrådig ut. Han vände sig om och sa något till kollegan som också stigit ur bilen.
-- Vad heter du? frågade den första polisen.
-- Anta Snaque, sa jag. (Njae, det  konstiga namnet sa jag inte, men jag sa mitt riktiga namn.)
-- Är du säker?
-- Absolut! Vilken konstig fråga, jag måste väl ändå veta vad jag heter. Jag kände mig ganska kavat trots polisernas allvarliga ansikten.
-- Så du heter inte Fia Jansson och bor i Närbyn?
-- Nej, jag heter Anta Snaque.
-- Var bor du då?
Jag sa var jag bodde.
-- Vad heter dina föräldrar? frågade polis nummer två.
Jag sa namnet på mor och far.

De båda uniformsklädda männen tittade på mig, fortfarande med misstro i blicken. Men så sa den första:
-- Ja, du förstår, det är en flicka i din ålder som försvunnit hemifrån och hon var klädd i ljusa långbyxor, en vit tröja och vita skor, precis som du. Hennes föräldrar är väldigt oroliga.
-- Ja, det förstår jag, sa jag. Men jag är inte den där Fia ni letar efter och om ni inte tror mig så kan ni följa med till min pappa som har verkstad alldeles här i närheten. Och mina två bröder jobbar där också.

Denna inbjudan fick tydligen poliserna att inse att de skuggat helt fel tonårsjänta. De bad om ursäkt, steg in i sin bil och rullade sakta iväg. Genom det öppna sidofönstret ropade "förar-polisen":
-- Var rädd om dig!
-- Det är jag alltid! ropade jag tillbaka.

När det var dags för hemfärd och jag hämtade cykeln hos pappa, så berättade jag givetvis vad som hänt.
-- Hoppas de hittar flickan, sa pappa. Stackars hennes föräldrar, de måste ju vara utom sig av oro.

Vi fick aldrig veta hur det gick för den där Fia, men jag hoppas och tror att hon återvände helskinnad hem. Vad jag minns så skrev aldrig tidningarna något om den unga flickan. Hade något hänt så skulle det säkert blivit svarta rubriker.

Bild från Wikipedia.
---
God fredag!

tisdag 24 januari 2012

HARPER´S FIRST READER

Någon gång runt sekelskiftet 1800-1900 emigrerade min mormor Adéle och några av hennes syskon till USA. Efter en tid i det stora landet reste mormor tillbaka till Sverige för ett tillfälligt besök hos föräldrarna, träffade en man här (min morfar) och stannade sedan i hemlandet. Hennes syskon blev kvar i USA.  
Här, och här, och här och här finns det mer att läsa om mormor och hennes liv. 

Troligen så var det med hjälp av denna - nu 124 år gamla! -  ABC-bok som mormor tog de första stapplande stegen in i det nya språket när hon kom till USA.

Tryckt 1888. 

LESSON XII 

Bokens baksida.

År 1888 - tanken svindlar. Tiden rinner snabbt.

Ta vara på den! Redan nu.

fredag 20 januari 2012

NORRBOTTNISKA NYANSER

Denna fredagseftermiddag kommer en liten norrbottnisk vinterhälsning i form av (klickbara) bilder.



Olika nyanser av vitt, grått, blått.

Ha en riktigt skön helg! Den börjar i kväll.
-----
Förresten är jag ganska nöjd med min nya och vintriga header.
Foto och design: Anta - den malliga. ;o)

torsdag 19 januari 2012

JAG HÄRMAR BAMBI

Så här skulle jag vilja göra med alla slarvputtar/slarvmajor som slänger karamellpapper i snön, precis där folk ska gå. Om det ändå gick att stånga lite vett i dem.

 Ja, överhuvudtaget borde folk som skräpar ner få på moppo, men det är speciellt farligt när de kastar papper omkring sig där det är snö. Man ser ju inte vad som döljer sig under det vita fluffet.

Idag tog jag en promenad till mataffären och någonstans efter vägen dit hade någon mindre smart person kastat ett karamell- eller kolapapper. Det var dolt av nysnön och när jag trampade på det så gled foten bara iväg. Medan jag försökte få tillbaka balansen såg jag precis ut som Bambi på hal is. Ni vet där där avsnittet i Disneyfilmen där Bambis fyra ben glider omkring på isen utan minsta kontroll.

Tack och lov föll jag inte den här gången. Värre gick det för några år sedan då jag Bambi-halkade på ett papper ungefär på samma plats. (Kastat av samma slarver, månntro?) Då trillade jag framåt och matkassarnas innehåll spred sig runt mina fötter. Mitt ena knä fick ta emot en rejäl smäll och efter att jag plockat ihop mina snöiga varor linkade jag hemåt. Jag kommer ihåg att jag sa något som inte riktigt passar att skriva här på bloggen. Men... ja, ni förstår.

Mitt bästa tips för dagen:
Ska ni ut på snö och is, gå försiktigt! Och hytta gärna med fingret åt papperskastande dummisar.



tisdag 17 januari 2012

BOSCHEN OCH PORSCHEN

Här kommer en liten berättelse från vardagen.

(Bosch dammsugare, romantiskt månskensblå.)
Ystra snöflingor virvlar utanför fönstren och när hon passerar hallen på väg mot köket märker hon att det även virvlar runt fötterna. Dock inte av snö, men väl av dammtussar. Det kanske är dags för maken att använda dammsugaren, vilket brukar vara hans jobb. Men han sitter okontaktbar framför TV:n. En hastig impuls att retas med honom dyker upp i hennes hjärna.

- Pelle, älskling! ropar hon in mot vardagsrummet. Kan du ta ett varv med Boschen?
- Porschen? Vilken Porsche? Vad säger du? gastar maken som är fullt sysselsatt med att "köra"
Formel 1. Från rumssoffan.
Trots att ljudvolymen är så hög och fartvidundrens alla hästkrafter vrålar så apparaten är nära skrämselhicka och varenda trumhinna intar försvarsställning så kan hon faktiskt uppfatta en ivrig klang i den äkta makens röst.

Men... hon låtsas inte höra honom. Plötsligt står han i köket, alldeles intill henne.

(Porsche 911, Carrera, stramt silverfärgad)
- Vad pratar du om för Porsche? undrar han nyfiket. Motvilligt har han lämnat soffan och tittar nu på henne med en minst sagt förbryllad, men mycket intresserad min.
 - Inte Porschen! Boschen, säger hon, vår nya Bosch-dammsugare! Dammtussarna börjar bli alltför hemmastadda;  du kan väl köra ett Formel 1-lopp genom huset med Boschen.
- Ha, ha, så rolig du är. Men det där var inte schyst, mumlar han surt. Jag tyckte du sa `Porschen´. Nu missade jag säkert ett helt varv.
Med otrolig snabbhet förflyttar han sig tillbaka till soffhörnet. Hon följer efter.
 - Men medge att jag var fiffig, säger hon och fortsätter med skratt i rösten:
- Det är ju enda sättet för att få dig att reagera. Du varken hör eller ser annat än sånt som har nära anknytning till bilar och motorer när du tittar på biltävlingar.

Hon återvänder till köket. Återigen är hennes man fullständigt koncentrerad på de vrrrååålande åken som varv efter varv jagar runt banan. Hon visste mycket väl att dammtussjakt inte stod på makens agenda just nu. Tills vidare får tussarna leva rullan kring fötterna. Ja, åtminstone till efter målgång.

"Med en Electrolux eller Volta hade jag fått prova något annat bilrelaterat?" säger hon för sig själv.


OBS!
Bosch dammsugare finns bl.a. i färgerna "nattsvart, månskensblå, nordkapblå, fjordblå, violett, hallon, cayenneröd, vanilj, pärlemor, champagne". Alltså ungefär samma som Porches bilar.
Motoreffekten skiljer sig dock något mellan Boschar och Porschar.

God middag! 

måndag 16 januari 2012

BAO = BÄST AV ORKESTRAR

Tack vare Benny Anderssons Orkester så har de två senaste söndagskvällarna varit riktiga högtidsstunder vid TV:n. BAO är bland det bästa vi har i musikväg i Sverige. Benny Andersson är ett musikaliskt geni, varken mer eller mindre. Han och Björn Ulvaeus har gett oss låtar som kommer att överleva oss alla.

Bilderna (klickbara) har jag, med tillåtelse, lånat från
Blixten & Co, Stockholm.

BAO med Helen Sjöholm i full fart på scen.

Benny och hans musikaliska gäng sprider en enorm glädje varhelst de visar sig och biljetterna till deras föreställningar försvinner fortare än daggen en solvarm sommarmorgon.
Björn Ulvaeus är ju inte kroppsligen med i BAO, men han är ändå med genom sina fantastiska texter till Bennys musik. Man kan tala om högklassig poesi för både sångsolister och publik.

Jag har suttit andäktigt trollbunden, nästan förälskad, framför TV:n och bara njutit - trots att jag numera bara har ett  fungerande öra. Vilket gör att all musik blir till platt mono och ibland lite skrällig. Men jag stortrivs med BAO i alla fall. Kan någon låta bli?

Alla BAO:s medlemmar på plats.

Tommy Körberg och Helen Sjöholm.
En bra orkester kräver bra sångare.

Benny Andersson och Lars Rudolfsson, muntra dragspelare.

Vill man mysa mer med BAO så finns programmen på SVT Play

http://svtplay.se/t/172535/benny_anderssons_orkester


I kväll på SVT 1, kl 20:00 - 22:30 är det Idrottsgalan.
Det brukar vara en trevlig tillställning.

söndag 15 januari 2012

VECKANS... HJÄLTAR OCH SKITSTÖVLAR

Dags för andra omgången av Veckans... som blir en lokal historia.
Jag börjar med det positiva.

... går till Arnold Åström som i tisdags räddade livet på sin granne och kusin, en 84-årig kvinna i Strömsund utanför Råneå, när hennes hus härjades av en våldsam brand. Åström kröp in i det brinnande och rökfyllda huset, fann den kvidande kvinnan liggandes på hallgolvet och drog ut henne i säkerhet. I intervjuer frånsäger han sig hjälterollen och talar istället ödmjukt om hur bra det känns att kunna rädda en annan människas liv.
Denna hjälteinsats förtjänar alla veckans karameller. 

 ... ger jag till de dumskallar bland Luleå Hockey-fansen som i Örnsköldsvik stal en Modo-flagga - tillägnad Anders Hedberg och värd 6 000 kronor - efter att Luleå förlorat matchen mot Modo. På bussresan hem till Luleå brändes flaggan vid ett rökstopp någonstans efter E4.

Förbaskade skitstövlar som, säkert öl-fyllda, helt tappar förnuftet (om de någonsin haft något) och väljer att både glömma bort och strunta i vad sport/idrott ska vara och stå för.
De borde skämmas så öronen hänger. Men så långt räcker väl knappast förnuftet.

I morgon börjar vecka tre. Ta väl vara på den! 

fredag 13 januari 2012

TJUGONDEDAG JUL

Fredagen den trettonde. Det låter ödesmättat. Fredag och tretton förknippas ju med olycka och otur.
Men i tidningen i morse kunde man läsa att egentligen är det istället tvärtom. Flera undersökningar visar t.ex. att det i genomsnitt händer färre olyckor denna dag än en vanlig dag. Kanske tar vi det lugnare och är försiktigare på fredagar den trettonde.
Däremot stjäls det fler bilar den dagen än andra jämförbara dagar. Biltjuvar är tydligen inte skrockfulla.

Denna dag är en snöig - och blåsig! - januaridag här uppe i norr.
Det är tjugondedag jul och min morfar Knut, död sedan länge, skulle firat namnsdag.

När jag var barn dansade man ut julen runt Stadsparkens stora, vackra gran och stadens pyrotekniskt kunniga personal sköt upp raketer mot den mörka norrbottniska januarihimlen.

Det var inget stort fyrverkeri, inte som nutidens, men jag minns än hur vi åskådare imponerade ropade "ah", "oh" och "åh" för varje raket som for till väders och avtecknade sig mot det stora svarta. Vi åh-ade lika mycket vare sig det var en jätteraket eller bara en liten plutt.

Hm... ja, man var ju inte så blasé på den tiden. I våra dagar krävs det betydligt mer än så för att vi ska tindra med ögonen och säga "ah" och "åh".

En liten fundering:
Vad är det som får mina/våra korpgluggar att lysa nu för tiden och gör mig/oss så överväldigade att jag/vi ropar `åhhh´?
Kanske naturupplevelser.

Min svaghet för isblommor visar sig igen med ett par nytagna balkongbilder. 

På insidan av balkongfönstret har jag hängt en stor snöflinga. När ljuset faller på den på ett visst sätt så glittrar den i regnbågens alla färger.

Här syns glittret lite bättre.

Nu väntar det nya årets första "vanliga" helg. Njut den!

onsdag 11 januari 2012

ONÖDIGT OFFENTLIG TOALETT

Idag hade jag ett ärende till min vårdcentral. Där håller man som bäst på att renovera och göra snyggt och tydligen byter man även toalettstolar.
Medan jag väntade på att få framföra mitt ärende satte jag mig i det ganska tråkiga kapprummet just innanför ytterdörren. När jag suttit där en stund och oengagerat tittat mig omkring så slog det mig:
Den kasserade toalettstolen som stod där övergiven i ett hörn kunde kanske bli ett småtramsigt blogginlägg.

 Här kan man verkligen tala om
OFFENTLIG TOALETT!

Visst går det en liten obehaglig rysning längs ryggraden?
Som tur är så finns ju den riktiga (spolbara!) toaletten, med stäng- och låsbar dörr, till höger.


Må väl!

måndag 9 januari 2012

KALL KONST

I morse visade termometern utanför köksfönstret 17,6 isande grader. Det är det kallaste min termomoj visat denna vinter. Än så länge. Det rekordet kan slås vilken dag som helst. I Nikkaluokta var det minus 32 denna första, "riktiga" vardag på det nya året. Burr! Men det är garanterat mygg- och getingfritt. Och inte behöver folk hålla på och torka svetten ur pannan heller.

Kallt är det, men vilka konstverk snö och is kan åstadkomma! Det är så vackert! Jag gjorde en snabb och huttrande fotosafari på den minst sagt vintriga balkongen för att föreviga iskonsten.
Bilderna är klickbara.






Och så, som avslutning, en bild på den utvändiga gardinkappan i snö. Man kan nästan tro att tyngdkraften har tagit ledigt.

 I morgon har vi redan avverkat en tredjedel av januari. En liten tröst för kölddarrande och ljustörstande svenskar.

Må väl denna måndag!