torsdag 27 mars 2014

EN ALLDELES OSANN HISTORIA

Det var en helt vanlig torsdagseftermiddag i slutet av mars. Solen strålade från en molnfri himmel, termometern visade åtta plusgrader och vinden hade inte speciellt bråttom. Tillsammans hade solstrålar och varmgrader bestämt sig för att eliminera de smutsiga snörester som fortfarande förfulade landskapet. 

Den tinande snön förvandlades till små bäckar, minimala vattenfall, grunda pölar och djupa sjöar. På vissa ställen gick det bra med tunnsulade vårskor, på andra krävdes högskaftade stövlar för att ta sig fram. Kryssande och skuttande undvek människorna de värsta vattensamlingarna. Och bilarna längtade efter en rejäl uppfräschning (så kallad ”total make over”) i närmaste tvätthall.

Vad människorna längtade efter var mer varierande. Först och främst var det nog att ta sig hem torrskodda. Sedan att snabbt hitta på, och tillaga, en god och närande middag. Kanske ärtsoppa – det var ju torsdag – och plättar med sylt. På ICA eller Coop fanns hela middagen färdig att plocka ner i kundvagnen - soppan, plättarna, sylten. Måhända inte den mest ultimata och delikata middagen men matproducenterna ska ju också leva. Och det är få som har en Leif Mannerström eller Jamie Oliver väntande hemma i köket.

-- Var är ärtsoppan? undrade kvinnan i huset när det mesta av matkassarna tömts och ingen ärtsoppa hittats.
-- Men den skulle ju du plocka med dig!? Mannen i huset lät förvånad. Jag gick ju för att söka plättarna och sylten.
-- Nej, hörde du inte att jag sa att jag fixar plättar och sylt och du fixar ärtsoppan. Du köper alltid jordgubbssylt fastän du vet att jag föredrar hallon.
-- Det gör jag inte alls! Förresten har vi både jordgubbs- och hallonsylt hemma, så jag köpte ingen sylt. Bara plättar.
-- Och var har du gömt dom? Kvinnan såg frågande på mannen.
-- Eh… hm…njaaae… jaha, ja… du vet, jag träffade Olle borta vid färdigmaten och vi började snacka om hockeyn igår, så det är möjligt att jag glömde plättarna. Men om du köpt ärtsoppan så hade vi ju åtminstone haft den till middag. Vad har du att skylla på?
-- Att du skulle köpa ärtsoppan!
-- Okej, men vi har alla fall plättarna! Eller…?
 Det var en helt vanlig torsdag i slutet av mars.

Go´middag!

onsdag 19 mars 2014

NYA, HÄRLIGA BOKREAFYND (Och en smågalen tryckfelsnisse)

 
Nu har "tyrckfelsnisenn" spårat ur rejält.
(Från Norrbottens-Kuriren, 2014-03-14)
Än så länge har jag inte hittat några tryckfel i mina senaste bokreafynd.
 (Från CDON denna gång.)
(Något-så-när klickbara bilder.)
En underbar praktbok - 359 sidor ren njutning.
Lycka är att titta och läsa i denna bok.
Pris: 64 SEK! Fantastiskt! Det kan man kalla rea!
 
 
 Tre otydliga bilder från "Slotten i Loiredalen" (det är svårt att få bra bilder av boksidor) - det kända och otroligt vackra slottet Chenonceaux.
 Och ett mer okänt slott, åtminstone för mig, Goulaine.
Liten, men informativ och mycket intressant bok om arkitekturens ismer.
Pris: 49 SEK.

"Precis min typ"
En underhållande bok om och med något som vi ser och använder oss av varje dag (ja, faktiskt just nu!) - olika typsnitt/fonter. Och skriven med kunskap och humor.
Pris: 64 SEK
Dessa tre böcker kan jag verkligen rekommendera.
Och jag klagar inte på bokpriserna.

Nu är det snart dags (kl 16.50, SVT1) för en ny säsong (antar jag!) av finsk-svenska trivselprogrammet "Strömsö". Det brukar alltid bjuda på hög mysfaktor.
Trevlig lill-lördagskväll!

söndag 16 mars 2014

VÅRVINTERGRÅTT

Den trista vår-smutsen ser lite bättre ut i guldram.
Bilden (klickbar) tagen från mitt fönster idag. Och den är i färg!

God söndagskväll!

torsdag 13 mars 2014

EN MIX AV TOMATER, RÄTTIKA OCH BUGATTI

 Här kommer en liten torsdagsmix.
 Har ni någon gång tuggat sönder en körsbärstomat med öppen mun?
Jaha, ja, då vet ni vad som händer - det är tomatinnehåll i halva rummet.
Och trots att jag vet resultatet efter att ha gjort det ett par gånger förr så upprepade jag misstaget idag vid lunchen. Tur att måltiden avnjöts i ensamhet.
Körsbärstomater är rena godiset och man bara längtar efter att få mumsa i sig dem. Men, man bör stänga den glupska munnen först.
En rotfrukt jag verkligen gillar. Den är krispig och god - har mycket av släktingen rädisans smak. Jag äter den helst rå, riven, i bitar eller som här på bilden ovan, hyvlade spån (med potatisskalaren).
Smarrigt snack framför TV:n. Och mycket kalorisnålt.
Nu över till något helt annat, ett litet klipp från min morgontidning.
Någon som funderar på att byta bil inför vår- och sommarutflykterna?
Mitt tips: En vacker - och snabb -  Bugatti Veyron Grand Sport.
(Klicka bilden för att läsa texten.)
Visserligen måste man först tömma bankkontot, sälja huset/lägenheten och sommarstugan, den nya/gamla Volvon/Saaben, allt lösöre, aktier och andra tillgångar. Sedan är det dags att inleda en intensiv charmoffensiv av rika arvtanten. Efter allt detta kan man möjligen ha fått ihop tillräckligt för att köpa de diamantförsedda mätarvisarna. Men drömma kan man ju alltid.

Hoppas vi alla får en skön torsdagskväll.

torsdag 6 mars 2014

FLIMMER OCH FLADDER - EN HJÄRTLIG HISTORIA

Idag får jag börja med att varna eventuella läsare - det här blir ett sjukt - och lååångt - inlägg. Men ibland är det bra att "skriva av sig".
För mig blev onsdagen den 5 mars en spännande dag. Men alldeles på fel sätt.
Oroande är ett bättre ord.

Igår morse vaknade jag med en obehaglig känsla i kroppen. Det kändes som jag var full av fladdrande fjärilar. Och eftersom jag konstant hör mina pulsslag i vänster öra  - inbyggt EKG! - så märkte jag att pulsen var mycket snabb. Och dessutom mycket oregelbunden.
"Ånej, inte ännu en gång!", tänkte jag.

En kväll i slutet av november förra året hade jag ungefär samma känsla. Efter tre timmar med oregelbunden puls på över 140 uppsökte jag jourcentralen på inrådan av joursköterska på rådgivningsnumret 1177.
Snabbt fick jag komma in och ett EKG togs. Men då hade pulsen sjunkit till 109 och var regelbunden igen. Dock var blodtrycket fortfarande lite för högt. Läkaren frågade:
- Har du haft hjärtflimmer förr? Har du några smärtor? Känns det tungt att andas?
Mitt svar blev nej på de tre frågorna.

Läkaren sa att om hjärtflimret skulle återkomma så var det bäst att ett EKG kunde tas medan flimret pågick. Då skulle man lättare kunna se vad som händer och vad som eventuellt är galet.
Under de tre månader som gått har jag ofta haft ett konstigt fladder i kroppen, men ingen oregelbunden eller speciellt snabb puls. I mitten av januari fick jag tid hos min vårdcentral. Läkaren där sa att hjärtflimmer/fladder ofta kan bero på att magsyra tränger upp mot halsen och att det kan reta hjärtat. Jag fick tabletter för att minska magsyran. Fladdret blev bättre, men inte helt bra.

Så kom då gårdagens morgon. Jag insåg omedelbart att nu var det bara att bums fara till vårdcentralen. Där blev det bråttom att ta ett EKG. Hjärtat slog väldigt oregelbundet och pulsen var 160. Inte heller denna gång hade jag smärtor eller var andfådd. Alltid något att vara tacksam för... Läkaren, en annan än den i januari, sa:
- Du måste genast till sjukhuset med ambulans. Det går inte att helt utesluta en hjärtinfarkt för det är alltid lite lurigt med kvinnor och hjärtinfarkter.
Efter att man satt en kanyl i min arm så blev det ambulansfärd med övervakning av puls, blodtryck och EKG.
Väl på sjukhuset blev det nytt EKG. Fortfarande var pulsen alarmerande hög och oregelbunden. Hjärtslagen pendlade mellan 160 och 170 per minut. Det pep från apparaturen och jag frågade dumt varför.
- Den tycker ditt hjärta har lite för bråttom, sa sköterskan.

Konstigt nog mådde jag inte speciellt dåligt, förutom det mycket obehagliga fladdret i kroppen och det snabba, väsande och hoppande pulsljudet i vänsterörat. Man tog en massa prover, satte in dropp och förbjöd mig att äta och dricka.
(Var jag nu skulle fått mat och dryck ifrån där jag låg uppkopplad till en hel hop apparater...)
När EKG och prover analyserats så sa läkaren, att vad man kunde se så tydde det än så länge inte på en hjärtinfarkt, men att man måste göra någonting åt det allvarliga fladdret.
- Det är ju en väldig påfrestning för hjärtat. Du ska få några sprutor, bl.a. betablockerare, så får vi se hur du svarar på dem.

Flimret hade nu varat i nästan fem timmar. Men... redan efter den första sprutan - långsamt och försiktigt insprutad i kanylen av sjuksköterskan - kunde jag höra i mitt lilla privata EKG (örat) att pulsen började lugna ner sig en aning. Och efter den andra injektionen ännu mer. Och, jaaa! - den blev även jämnare! Efter ytterligare två sprutor någon halvtimme senare var pulsen nere i mer normala 85 - och den var alldeles jämn!
Jag hade ingen aaaning om att man kan bli så glad och tacksam över betablockerare!
Hurra för rätta, hjälpande läkemedel! (Jag hurrar inte alltid över dem, ska ni veta!)
Efter en stund kom läkaren igen och tittade till mig och mina tre apparatuppkopplade medpatienter. Där, skilda åt av vikskärmar, låg vi och funderade över livets kringelkrokar. Och hur fort en vanlig mars-onsdag kan förändras.

Den unge doktorn stannade vid min plats och sa de underbara orden:
- Du har svarat så bra på sprutorna att jag tror vi kan skicka hem dig. Men jag säger som jag nyss sa till din granne här bredvid, det blir nog till att börja äta Waran.
(Vid förmaksflimmer ökar risken för blodproppar och Waran är blodförtunnande.)
Läkaren fortsatte:
- Du och din vårdcentral får tala igenom detta och så följer man upp dig där. Och vi finns ju alltid här om det riktigt krisar till sig igen.
En sjuktaxi beställdes för min hemresa. Men ungefär 20 minuter innan den skulle komma så märkte jag - och hörde i örat - att pulsen var snabbare igen. Jag kollade klockans sekundvisare - 25 pulsslag på 15 sekunder. Alltså 100 igen. Bedrövad gick jag tillbaka och berättade det. Återigen en klämma på fingret - jodå, 99-100 slag/minuten. Nytt EKG, som en överläkare fick titta på. Men hjärtrytmen var helt normal, dock förstås i snabbaste laget. Men efter ett tag blev det hemfärd ändå! Med några goda råd i bagaget.

Antagligen blev jag så lycklig över att få fara hem att hjärtat slog lite extra fort.

Väl hemkommen var jag enormt trött. Det blev en tidig kväll och det är länge sedan jag sovit så gott som i natt. Det finns ingenting så ljuvligt som att sova i sin egen säng. Och att få vara i sitt eget hem. Nu håller jag tummar och tår för att hjärtat lugnar ner sig.
Det finns ju ingen anledning att ha så där fladdrigt bråttom...

Var rädda om era hjärtepumpar och ha en fin torsdagskväll. Och fredag.

lördag 1 mars 2014

NIO KILO BÖCKER

I torsdags tog väninnan och jag en liten titt på bokrean.
Väninnan hade bestämt att inte köpa något eftersom hon och maken numera bebor mindre yta än tidigare. Men en ljudbok och Scandinavian Design (som jag också plockade med mig) fick ändå följa med henne hem.
Jag hade prickat för några intressanta titlar i reakatalogen och köpte sex av dem.
Tillsammans blev det exakt (på hektot!) nio kilo. Böcker väger tungt.
Här följer många - halvsuddiga, men klickbara - bilder på bloggerskans bokreainköp. 
Först en bok om Art Deco.

 
Och så en om Art Nouveau.
 
 
Naturligtvis också en fantastisk bok om en av mina stora favoriter, Leonardo da Vinci.
 
Som bekant är jag svag för vackra, amerikanska bilar.
 
 
 
 
Skor har alltid varit ett stort intresse.
 
 
Och så till sist Scandinavian Design. 
 
Bokrean är inte slut så det kan bli något bok-kilo till... Kanske.
-----
I kväll får Melodifestivalen klara sig utan mig.

Skön fortsättning på helgen!