VARDAGSLYCKA

Tänk att man kan bli så vardagslycklig över något så enkelt som ett nytt bestickställ!

Under flera år hade jag "ställ-modellen" på bilden här nedanför. 

Men när det var dags att köpa ett nytt igen så hittade jag inte favoriten.

Jag tyckte jag kollade överallt ... men nej.

Så här ser ett bra ställ ut!

Men ett bestickställ måste man ju ha så jag testade några andra modeller, både i plast och metall. Inget levde upp till mina förväntningar.

Jag gillar då det finns flera fack; blir mer överskådligt och lättare att hålla ordning.

Dessutom ska det vara lätt att hålla rent.

Nåväl, det var bara att kämpa på.

Det sista USCHLIGA bestickstället i mitt liv var fiaskot på bilden här under.

Kolla hur knivarna sticker ut genom de lodräta springorna!

Vågräta springor = mycket smartare!

Det har varit ett farligt lirkande för att fiska upp knivarna ur ställ-fiaskot.

(Sista uschliga? ... ja, nu har jag försett mig med den utmärkta modellen, se nedan.)

Förra veckan fick jag nog. Återigen satte jag mig vid datorn och googlade på "runt bestickställ".

Några olika varianter dök upp. Hm. Nej. Nej. Nej.

Men, till slut — hurra och kors i taket! — även min FAVORIT!

Gissa om jag blev glad!

Mina tidigare exemplar var vita men nu fanns modellen också i mörkgrått.

Omedelbums beställde jag två vita och två grå.

Tillgången på bestickställ är säkerställd för resten av mitt liv.

Jaaaaa!

 

Ett BRA bestickställ ser ut så här!

Den högre mittendelen är givetvis löstagbar.

Det gamla, men fortfarande fräscha, fiaskostället har fått en ny uppgift i badrummet.

DEN uppgiften klarar det galant.

Jag har handlat mer på nätet.

Bland annat en pulsoximeter, dvs. en sådan där mojäng som mäter syresättningen i blodet (96%) men även visar puls (55) och hjärtslag (taggiga linjen längst ner).

Som synes är det ingen ordning på mina hjärtslag, ibland är det lååånga mellanrum mellan "taggarna" eller så ligger de väldigt tätt.

Detta att pulsen hoppar hit och dit, stundtals kring 45-50 och så plötsligt en topp på 80-90 gör ju att även syremättnaden varierar. Den ligger — oftast — mellan 94 och 98%.

Vanligast på 96 men aldrig 100. Tyvärr.

Jag upplever det som att jag blir allt tröttare för varje dag.

 

En intressant liten apparat.

Speciellt för oss med konstant förmaksflimmer.

Då och då är det härligt med datorer som gör att man kan hitta vad man behöver.

Och lite till ...

KLIPPT, SÅGAT, BORRAT, SLIPAT

Utsikten!

Det har snöat ett dygn.

Det ska snöa två dygn till. Säger SMHI.

Vad gör man när snön vräker ner och vindarna har förfärligt bråttom?

Ja, man kan ju alltid gå till frissan och få håret klippt.

Dock är det en fördel om frissan finns i hemmet så man slipper gå ut.

Alltså, det är inte dumt att man kan klippa hårtestarna själv.

Billigt är det också.

Och blir man inte nöjd så tittar man bara på tanten i spegeln och ger henne en rejäl utskällning.
T.ex. om man skulle se ut så här:

Efter klippningen var det dags att duscha, denna urtrista och ständigt återkommande aktivitet.

För en tid sedan köpte jag en badborste i plast med långt skaft.

Antagligen är det min kropp det är fel på för det där skaftet passade inte min lekamen.

Det var inte vinklat på ett bra sätt, vilket förargade mig varje gång jag använde borsten.

Jag började fundera på om det skulle gå att göra den mer funktionsduglig.

Tanke och handling bör följas åt så jag tog fram min minsta, söta såg och kapade av skaftet just där räfflorna började. Sedan borrade jag ett nytt hål för snöret. Jämnade av och putsade sågytan.

 Och för att få bättre grepp sågade jag också grunda, diagonala spår i det som var kvar av handtaget. Sist slipade jag bort den blanka plastytan som blev hal som en ål med tvål.

Nu fungerar badborsten perfekt.

Badborsten med kortat skaft.
(Klickbara bilder.)

Tänk vad man kan hitta på när snön yr!

Trevlig lördag önskar den nyklippta och snaquesaliga!

GRÄDDKAOS, NÖTPÅSE OCH BILDGÅTANS LÖSNING

Igår var det fettisdagen. Av tradition ska man då äta semlor.

Förr, när jag var ung och rask, bakade jag alltid mina semmelbullar själv.

Men nu när jag är gammal och trött så köper jag dem.

Köpesbullarna finns både runda och avlånga. De senare ser ut som korvbröd. Men smakar godare.

 Igår kväll skulle jag njuta av en avlång semla framför TVn.

Jag rev mandelmassan, tillsatte lite vatten, smaksatte med en aning bittermandelolja och rörde ihop. 

Sedan skulle jag vispa grädden.

Trots att jag höll i handtaget till "vispkannan" så började den wobbla på ett märkligt sätt.

I pur förvåning drog jag upp vispen. Men utan att först slå av den!!!

Hur korkad får man vara? Egentligen?

Resultatet av "korkigheten" kan ni se på bilderna här ovan och under.

Plötsligt hade halva köket (och min jumper) förvandlats till ett paradis för Maja Gräddnos.

Ni observerar väl (ovanför vispen) den trådlösa telefonen som just då råkade ligga på diskbänken.

Kaffebryggaren, vattenvärmaren, telefonen, TV-tidningen och spisen (till vänster utanför bild) såg ut som en storm med klibbsnö dragit genom halva köket.

Notera också den vackra halvmåneformade dekorationen av grädde som brer ut sig från knivstället mot diskbänkskanten.

Gräddfläckarna fanns överallt både på golv och matta.

Det tog mig nästan en och en halv timme att städa upp det flottiga gräddkaos-eländet.

Och märk väl, i den tiden är inte jumper-tvätten inräknad.

Nåväl, det blev ju lite mindre grädde att frossa i sig.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Men ändå så har jag, grädd-vandalen, absolut kvalificerat mig för ...

Och nu över till något helt annat.

Nämligen svaret på gårdagens bildgåta.

Kan ni ana nu vad det är? Ser ni texten på sidorna?

Bottenskyla av apelsindryck i en 1,5 liters PET-flaska, rakt uppifrån.

Det blir så vackert blommönster i botten på dessa flaskor just innan man dricker upp sista slurken.

Kolla själva!

PRAKTISKA PLAST-PRYLAR

Tänk vad små, oansenliga ting kan underlätta tillvaron! 

Ni vet hur plast-, pappers- och tygkasse-handtag kan skära in i händerna när man handlat och bär tungt.

Då är dessa enkla plastpryttlar väldigt praktiska.

Vid ett par tillfällen har jag haft turen att hitta dem på loppis för någon krona styck och numera är röda, ömmande märken i händerna ett minne blott.

De färgglada "bärhjälparna", märkta "Handy", är i riktigt kraftig plast och svängda nedåt så att de inte nöter handtagen på kassarna. Och de är enkla att använda. Helt klart mina favoriter.

 

Reklamvarianten har fördelen att den sitter kvar runt handtagen även om man ställer ner kassen.

Nackdelar: Skarpa kanter. Krångligare att använda. Tunnare plast.

Mina loppisfynd är allihop strategiskt utplacerade i olika handväskor så att de alltid finns med även om jag byter väska.

Håll utkik efter små fiffiga plastprylar!

Trevlig fredag!