FÖRSTA ADVENT 2022

Idag är det första adventssöndagen.

Adventstiden i år blir lite annorlunda.

Det är bara två dygn sedan min bror lämnade jordelivet.

Just nu är det många tankar på döden, på det förgängliga.

Det har varit fler i min släkt som gått bort mitt under julförberedelserna.

Den 5 december för 33 år sedan dog min mamma, alltså också i adventstid.

Och min mormor avled den 15 december 1952.

Märkligt att så många i min närmaste släkt avlidit just under höst och förvinter.

I oktober (min äldsta bror), november (min pappa).

Är det mörkret och kylan som bidrar?

Jag vet inte.

Det finns säkert statistik om det.

Idag är det grått och mulet utanför fönstren.

Ett väder som passar ganska bra till känslan jag har i kroppen.

Men nu ska jag göra i ordning lite lunchmat.

Hoppas ni har en lugn och fin adventssöndag.

Vad sägs om ett glas julmust och en lussekatt lite senare?

Undrar om min nya "sambo" också vill ha adventsfika?

Han ser lite frusen ut.

Det får nog bli varmt te till honom istället för kall julmust!

MÖRK FREDAG

Ett litet collage med bilder av min (andra) storebror och mig.

Det är gamla kort, från slutet av 1940-talet.

Fredagen den 4 november fördes min bror till sjukhus med ambulans.

Under de senaste åren har hans hälsa varit vacklande.

Sjukhusvistelserna har avlöst varandra och fredagen för tre veckor sedan inledde den sista.

Men det visste vi inte då.

Idag, fredagen den 25 november på morgonen, avled min bror.

Exakt på dagen tre veckor lång blev hans sista sjukhusvistelse.

Hjärtat slutade bara att slå och trots intensiva insatser från läkare och sköterskor så gick det inte att få igång det igen. Det hade slagit sitt sista slag.

Min svägerska hade skyndsamt tagit taxi till sjukhuset när man ringde från dess intensivvårdsavdelning och berättade att hennes man, min bror, hade fått hjärtstopp.

Det var bara fråga om knappt 15 minuter från hjärtstoppet upptäcktes tills han dödförklarades.

Så hon hann inte fram.

Ett hjärta som vill få ro har inte tid att vänta på en Stockholmstaxi i morgonrusningen en fredag.

Personalen på intensiven hade gjort så fint med ljus och blommor när svägerskan kom dit.

Det blev ett vackert, värdigt och vemodigt avsked.

Vårt underbara men oroliga klot fortsätter att snurra i sin rymd och för varje dag påminns vi om livets oerhörda skörhet. Och om att allt fler av våra nära och kära kommer att lämna oss. Eller vi dem.

Döden är ju det enda säkra vi vet och har.

Min egen plats på väntelistan har nu avancerat ytterligare ett steg.

Käre bror, tack för alla fina och värdefulla minnen.

Och tack också för en fantastisk svägerska och tre härliga brorsbarn med familjer.

Vila i frid, du käre. Vi ses igen.

PIGG HUSTOMTE ÖNSKAS

Andra veckan med hosta, snuva och lite för hög temp.

En enda morgon har jag varit feberfri. Men igår morse visade termometern 37,8.

 Jag är rätt så förargad och less på denna förkylning/influensa.

Undrar hur länge den kommer att besvära mig.

Jag känner mig inte dödssjuk men kroppen stretar emot när knoppen lägger fram planer.

Förresten är inte knoppen heller i bästa form. Hjärnan känns lite extra mosig.

Så länge krafterna mest går åt till jobbiga hostattacker får adventsstakar och pynt vänta.

Åh, vad jag önskar mig en pigg och kry hustomte som tog hand om markservicen.

Det vore toppen.

Hustomte borde vara ett framtida karriärsyrke.

Det har blivit en hel del varma drycker den senaste tiden.

Och på nätterna, mjuka goa yllesockor på fossingarna. Så skönt med varma fötter.

Men, nu är det dags att kolla igenom hemmets matlager. Det börjar bli middagstid.

Jodå, det finns något att äta till middag även om jag inte beställt hem mat på tre veckor.

Jag har alltid ett rejält "beredskapslager" hemma.

Och i morgon förmiddag får jag matleverans. Så jag ska nog klara första adventshelgen.

Jag beställde faktiskt några lussekatter. Förr bakade jag allt bröd själv men det var då det.

Undrar förresten om hustomtar kan baka?

Trevlig adventshelg på er!

EN FEBRIG VECKA

I det här hemmet är det hostigt, snuvigt, febrigt.

Hela vecka 46 har varit en enda lång radda av rinnsnuva, intensivt kraxande. uschlig sömn, dålig matlust och en hjärna (i alla fall delvis) fylld av något oidentifierbart mos.

(Den dåliga matlusten visar sig på vågen, minus tre kilo, drygt, på en vecka. Toppen! Tyvärr blir väl den glädjen kortvarig när matlusten återvänder.)                 

Skönt med en värmande filt och het dryck när man är frusen.

😉

Hm, undrar vilken man ska välja.

Men faktiskt har jag inte svalt en endaste tablett eller hostmedicindroppe under den här veckan.

Jag tror inte de gör några underverk.

Dessutom äter jag redan så många mediciner som jag bara MÅSTE ta, bl.a. för hjärtat.

Hela veckan har jag försökt klura ut hur i all världen jag kunde bli sjuk eftersom jag inte träffat en enda människa och t.o.m. bär munskydd och handskar när jag går ut med soporna sent på kvällen för att inte möta någon i trappan.

Den extra försiktigheten beror ju på att jag är totalt ovaccinerad både mot covid (p.g.a. hälsoorsaker) och, än så länge, även säsongsinfluensan. Det vaccinet tänker jag ta men då måste det till hembesök för att ge mig sprutan.

Och då blir jag väl smittad av någon ny variant av vad det nu är jag har.

Jag vet inte om jag har en vanlig förkylning, säsongsinfluensa eller covid. Men knappast covid.

Allt började med rethosta och rinnsnuva. Inget halsont, ingen huvudvärk eller värk i kroppen.

"Bara" hosta, snuva och feber.

Hur som helst så kan man tydligen bli smittad av virus trots alla försiktighetsåtgärder.

Nära och kära fattar inte heller hur jag kunnat få eländet.

— Detta är ett jättemysterium. Om DU kan bli smittad då hjälper det ju inte ens att leva eremitliv.

Men just eremittillvaron gör förstås att mitt immunförsvar har tagit en något tidig pension.

Antagligen kommer jag att vara som en virus- och bacillmagnet resten av min jordevandring.

Min ork har ju varit mycket begränsad efter hjärtinfarkten 2019.

Och det efterföljande konstanta förmaksflimret.

Det känns jobbigt när man orkar allt mindre.

Den här veckan har stulit ytterligare kraft. Med bortåt 39 graders feber på morgonen är det en liten prestation i sig att bara komma ur sängen.

Eller fåtöljen där jag slumrar till och från för att slippa hosta hela tiden.

Kraxet blir ju alltid värre när man ligger.

Jag minns hur mina ständigt återkommande luftrörskatarrer slet i mig som barn.

Kan fortfarande känna hur penicillintabletter smakar med lingonsylt.

Det var "dieten" flera gånger per år.

Jag kommer också ihåg när jag i 23-årsåldern fick en besvärlig lunginflammation med långvarig hög feber och jag till och med hostade av ett revben,

Usch, vad sjuk jag var då.

Så inte undra på om den gamla tanten nu är lite extra tilltufsad.

Inte ens datorn har lockat.

Jag hoppas att det värsta ändå snart ska vara över.

Alla trevliga krya-på-dig-tankar är välkomna.

😃

Ha en fin söndag.

Hoppas att ni söderöver inte blivit alldeles insnöade av ovädret.

Nyheterna har rapporterat om ansenliga mängder av det vita.

Här vid kusten i norr är det bara lite vitpudrat, mest rimfrost.

Och nästa helg är det första advent.

Vart tar tiden vägen?

Det är snabb omsättning på dagarna.

Är det bara jag som inte riktigt hänger med?

VACKRA AURORA

Aurora = latinskt namn som betyder morgonrodnad.

Aurora är morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi.

Hon kan vara sprakande vacker och nyansrik.

Precis som hela "släkten" Aurora.

Aurora borealis = norrsken.

Aurora australis = sydsken.

Trevlig tisdag.

FARS DAG 2022

Idag, på Fars Dag 2022, är det precis 43 år och fyra dagar sedan du lämnade jordelivet.

Det är en lång tid av saknad.

Men så länge vi finns och minns så lever du inom oss.

Hoppas du och mamma har det bra i evigheten.

HUNDVÄDER OCH HELG

 

Men det är mulet, regnigt och disigt. Innesittarväder. Riktigt hundväder.

Min (antagligen, tyvärr) sista vovve avskydde vatten.

Om det regnade på morgonen när hon skulle gå ut och kissa efter nattens sömn så vände hon bara snabbt på farstubron och gick in igen. Fortsatte regnandet så kunde det ta flera timmar innan hon bestämde sig för att trotsa vattenaversionen och bidra till det våta.

Och blöt utomhusvistelse gick alltid i raketfart.

Vid uppehållsväder däremot tog "toalettbesöken" betydligt längre tid.

Då var det jätteviktigt att sniffa runt och fundera över den lämpligaste platsen.

Åh, vad jag saknar henne!

Hon var en härlig hund. En underbar kompis. I vått och torrt.

Okej då, åtminstone i torrt.

"Hunden kan inte simma förrän vattnet når den till öronen."

(Ukrainskt ordspråk)

I morgon är det Alla Helgons Dag.

Redan nu tänder jag ett ljus för mina nära och kära som inte finns längre.

Saknaden är stor.

Ljuset får också lysa för Ukraina och dess folk.

Och alla andra som har det svårt i dessa dagar.

Det är många.