tisdag 31 mars 2015

MINNESORD ÖVER EN DÖD VÄN

För en tid sedan dog en kär vän, en mycket speciell man.
Han var född i Norge. Eller Steinröysa, Stenröset, som han skämtsamt brukade kalla sitt hemland.
 En intressant och ovanlig, men tidvis också tung och svår, livsresa var slut.
På ålderns höst hade krämporna börjat komma och dessutom hade han, för andra gången på kort tid, fallit och brutit höften.
När han ringde mig den sista gången sa han:
- Jag vill dö nu. Det här är inte längre något liv.
Han led av att inte klara sig själv, att äta mat han inte tyckte om, att vara tvungen att ha hjälp vid  toalettbesök och bad. Att vara helt beroende av andra människor 24 timmar om dygnet.
Det var många år sedan han hade kunnat vandra i fjällen eller i bärskogen.
Från sjukrummet fanns ingen möjlighet att se och höra fåglarna, ekorrarna, hararna och älgarna som i många år varit hans sällskap och omväxlande vy utanför köksfönstret.
Hans långa liv gick mot sitt slut. Och han både kände och önskade det.

Jag kunde tyvärr inte närvara vid vännens begravning men mina minnesord till honom var där.
Här nedan kan ni läsa dem.
Med lätta steg vandrar du än en gång över fjället
och dina andetag är friare än någonsin
när du drar in den krispiga luften.
Du dröjer vid en bäck med porlande, kristallklart vatten,
och medan dina ögon fröjdas över den hisnande utsikten
dricker du dig otörstig innan du fortsätter din vandring.

Inga band håller dig fast längre, du svävar fritt i rymden.
Alla svåra minnen och mörka tankar har du lämnat.
Du minns bara de fina, de ljusa, de bästa, de käraste.
Allt det där som verkligen betyder något.
Och som skänker själen ro.

Vi hade många och långa samtal, du och jag.
Vi talade om livet - och om döden.
Om kärlek, glädje och lycka.
Om saknad, sorg och smärta.
Om allt som livet ger.
Om allt som livet tar.

Vi läste och sände dikter för och till varandra.
Vi diskuterade allt; politik, religion, böcker, teveprogram.
Men sportintresset fick du ha för dig själv.

Ofta skrattade vi så tårarna rann.
Och någon gång rann de av andra orsaker.

NN, jag kommer att sakna dig.
Men i alla de hundratals brev jag fick från dig
kan jag fortfarande ta del av
din intelligens, din humor och din livsvisdom.

Vila i frid, min käre vän.
 
Detta inlägg tyckte jag var passande så här i Stilla veckan.

måndag 30 mars 2015

EN BLÅSKIMRANDE GULDKANT

I min lilla värld kan jag känna stor tacksamhet över att jag har förmågan att glädjas åt de små tingen och händelserna i livet. Jag behöver inte lyx och flärd och spänning för att njuta av tillvaron. Små, triviala saker kan förgylla hela dagar.

Trots krämpor så har jag det egentligen mycket bra. Naturligtvis skulle jag önska mig bättre hälsa, men under den största delen av mitt liv så har både kropp och knopp fungerat bra och då måste jag vara nöjd. Det finns så många som under sitt liv aldrig fått uppleva en enda frisk dag. Och märkligt nog är det ofta just de människorna som är de mest glada, lyckliga, tacksamma och energiska. Det verkar som om sann livsglädje och förnöjsamhet inte alltid går hand i hand med hälsa, rikedom, ära och berömmelse. Personer som har "allt" är minsann inte alltid de lyckligaste.

Sådana här tankar och funderingar dyker upp i min skalle emellanåt. Som t.ex. i fredags när jag plockade och pysslade runt här hemma.
På diskbänken har jag två pumpflaskor med diskmedel respektive flytande tvål.
Flaskorna var från början fyllda med produkter från det välkända amerikanska företaget Avon som åtminstone förr alltid hade vackra och/eller roliga förpackningar.
Dessa pumpflaskor pryder sedan länge min diskbänk och är både snyggare och mer praktiska än vanliga diskmedels- och tvålflaskor.
 Tillbaka till fredagen. Det var dags att fylla på ny flytande tvål och jag hällde över från tråkig plastbehållare till betydligt snyggare Avon-flaska. (Som för övrigt ska föreställa en ananas.)
Då slog det mig: Vilken underbart vacker färg det var på tvålen! Den skimrade i turkos.
Jag blev riktigt uppiggad. Och sedan har jag fortsatt att glädjas åt det medelhavsblå innehållet varje gång jag är i närheten av diskbänken. Och, ja, under en dag är det ju ganska ofta...
Kanske låter detta lite knäppt men då får det göra det. Jag tar bara vara på vardagens guldkanter.
Jag tycker det är fint att man kan göra det. 
 Det känns trösterikt på något sätt.
Flaska som ska likna en gammaldags pump. 
Ha en fin påskvecka!

lördag 28 mars 2015

SOMMARTID ÄR EN PÅSE NÖTTER

I natt klockan 02:00 blir klockan plötsligt 03:00.
Återigen drabbas vi av sommartidstramset.
Det är så ur(!)-bota dumt att det är konstigt att inte alla klockor går ut i vild strejk.
De borde bara stanna.
Sedan 1980, alltså i 35 år, har vi ställt fram klockan en timme på våren och tillbaka en timme på hösten. Sommartidens införande måste hamna högt på tio-i-topplistan för de mest ur(!)-korkade beslut som tagits i detta land.
Snälla Stefan Löfven, här har du och din regering en chans att åtminstone göra en sak rätt:
Avskaffa sommartiden snarast!
Normaltid ALLTID!
Tack! 
Ha det gott!

onsdag 18 mars 2015

MAGISK MANICK

Igår var jag till mitt sjukhus och fick låna hem en liten, fantastisk apparat som ska kolla mina hjärtslag. Ett tum-EKG. En helt magisk mini-manick!
Jag har ju stora besvär med ett slags "fladder" i kroppen, speciellt när jag lägger mig och ska sova. Det vibrerar, skakar och ilar från midjan och uppåt - ibland känns vibbarna mer, ibland mindre. Tidvis har jag fladder dygnet runt och flera dagar i sträck, men för det mesta är det är värst på nätterna. Och så besvärligt att det ofta är omöjligt att sova. Nio av tio nätter är "fladdriga".
Inte undra på att jag nästan alltid är trött.
Det är ju aldrig "bra vibrationer" utan väldigt obehagliga sådana.
 Den fantastiska apparaten ska jag ha i tio dagar. Obligatoriska mätningar är morgon och kväll, men förutom dessa ska jag även använda den när fladdret börjar/pågår. Förhoppningsvis ska apparaten då registrera vad som händer.
Så här enkelt går det till:
Jag trycker på START. Efter bara någon sekund så visar displayen att jag ska sätta tummarna mot de två yttre "knapparna", mät-tiden är 30 sekunder. Sedan syns ett nytt meddelande att jag ska trycka på sändarknappen (nere till höger). EKG:et sänds då iväg över mobilnätet till en dator på mitt sjukhus för avläsning/kontroll. Om överföringen (som tar ca en minut) inte skulle fungera just då så lagras EKG:et i apparaten och kan sändas senare. När allt är klart slår apparaten av sig själv.
  
Varje gång det tagits vanligt EKG så har jag endera haft kraftigt förmaksflimmer eller helt normala hjärtslag. Något hjärtfladder har inte kunnat upptäckas just då.
Nu håller jag tummarna (haha!) för att den här lilla manicken ska hjälpa till och berätta hur mitt hjärta slår och mår. Förhoppningsvis kan den tala om att fladdret verkligen har med "pumpen" att göra - eller helt utesluta det. Det blir spännande.
Nu gäller det att vårda Zenicor-apparaten väl. Tappar man bort den eller handhar den ovarsamt kan man få betala 9 900 SEK plus moms för inköp av en ny. Och lämnar man in den senare än överenskommet datum så får man betala en förseningsavgift på 350 SEK.
Jag förstår att man får underteckna ett papper om detta. Helt okej, tycker jag. Sjukhusen kan ju inte ha sådan här fin apparatur på drift hur som helst.

Jag måste säga att jag är tacksam och förundrad (men ibland även skrämd) över den tid jag lever i.
Vilken teknik vi har till vårt förfogande!
När den används på rätt sätt så är den fenomenal!
På fredag är det vårdagjämning! Ut och njut av vårsolen - och/eller vårregnet!

lördag 14 mars 2015

FÖROLÄMPAD TROTJÄNARE

Dagens Zits i morgontidningen.
För många år sedan var jag med om exakt samma sak som Jeremys kompis Pierce!
(Klicka bilden för att förstora.)
När jag återvände till min parkerade och låsta (hm...) cykel efter utförda ärenden på stan så var låset borta men cykeln kvar.
Jag trodde inte mina ögon!
Men jag var väldigt tacksam för att cykeln (då olåst) fortfarande stod där jag lämnat den.
(Tokiga värld... man blev glad över att ha blivit bestulen på ett cykellås!)
Även om lås-tjuven hade ratat min Hermes så hade det ju varit fritt fram för de "riktiga" cykeltjuvarna.
Min gamla Hermes.
Här kan man läsa mer om min gamla trotjänare.
 Det var den här typen av lås (kabel-lås) som var mer begärligt än min fina cykel.
Cykla lugnt!

fredag 13 mars 2015

tisdag 10 mars 2015

DET ÄR NU ELLER ALDRIG

Igår spelades "It´s now or never" med Elvis Presley i Norrbottensradion.
Det är fantastiskt hur musik kan sätta igång minnen, känslor, stämningar.
(Precis som dofter kan göra.)
Jag stannade upp i mina sysslor, satte mig vid radion, höjde volymen och sjöng tyst med.
Plötsligt hade jag förflyttats tillbaka till början av 1960-talet.
Och trots att det gått så många år sedan vinylsingeln med låten spelades om och om igen i mitt tonårsrum så kom jag ihåg hela texten.
 
 Elvis var en gudabenådad sångare/artist. Och en snygging.
Och jag var en Elvis-fantast.
Ett fint gammalt vykort.
Klicka bilden så syns kollaget bättre.
Här kan ni lyssna på Elvis och "It´s now or never" (även känd som "O Sole Mio").
God och solig tisdag!

söndag 8 mars 2015

KVINNORNAS DAG

Gamla foton på tre generationers kvinnor.
De flesta av bilderna har jag visat tidigare här på bloggen men fina foton tål att ses igen.
Min mormor hade arbetat som fotograf (bl.a. i Minneapolis/St. Paul, USA) och jag antar att det är därför som det i mina gömmor finns många fler foton av henne, min mamma och moster än av min farmor, min pappa och hans syskon.
Bilderna är klickbara.
 Mormor
 
 Mormor
Mormor i USA
Mormor och mamma
 Mamma ca 3 år
 Bloggerskan Annica ca 3 år
                                Mormor                                                         Farmor
Kvinnor, hoppas vi får en fin avslutning på vår egen dag!

torsdag 5 mars 2015

BLUFF OCH BEDRÄGERI

Så här borde det stå på dataskärmen emellanåt.
 Egentligen borde man inte förvånas över någonting längre. Men ändå gör man det.
Varje dag häpnar jag t.ex. över skumma personers önskan att lura sina medmänniskor.
Men också över att skummisarna lyckas med sina ofta helt idiotiska lurendrejerier.
Så länge vår naivitet hjälper till att fylla bedragarnas plånböcker så fortsätter de ju med sina skumraskaffärer.
 Den här veckans skörd av bluffmejl innehöll bl.a. nedanstående två exempel.
(Klickbara bilder.)
 
Ofta får jag också ett tramsigt mejl från "Telia" (knappast!) där man talar om att jag betalt en faktura två gånger. Jag uppmanas att höra av mig för återbetalningen.
Hur dumma tror man att mejlmottagarna är?
Kan verkligen någon gå på det där tramset? Är vi så lättlurade?
Vad är det för knäppgökar som skickar ut sådan här skit?
Bluffarna borde försöka jaga rätt på sina hjärnor.
Sedan många år har jag mitt telefonnummer NIX-registrerat.
För det mesta fungerar det bra, men då och då ringer något oseriöst företag (ofta från utlandet) och försöker bluffa.
Trots min goda uppfostran säger jag ohövligt endera "Idioter!" eller "Idiots!"
Och så lägger jag på luren.
I mer än en veckas tid har det upprepade gånger ringt ett 010-nummer. Efter att ha kollat upp numret och läst kommentarer om företaget i fråga så har jag helt enkelt struntat i att svara.
Men någon gång kanske jag lyfter luren och säger:
- Detta telefonnummer är NIX-registrerat. Om ni ringer en gång till blir ni polisanmälda för telefonterror.
Men det hotet skulle antagligen inte göra ringaren det minsta darrig i benen.
I media har jag hört om telefonsamtal som spelats in och sedan klippts ihop så det låter som att den uppringda personen sagt "ja" till något. Därför undviker jag att använda ordet "jag".
Ett stort BLÄÄÄ! till alla skumma skojare.
Ni borde skämmas! Och speciellt när ni ger er på gamla och utsatta.
Det är så fult att blixten borde slå ner i er.
---
 Alla ärliga människor tillönskas ett gott slut på vecka 10.