Lördagsmorgon.
När jag tittar ut genom köksfönstret är det regnigt och grått.
Ja, det är ganska halvskumt ute.
Det enda som lyser upp lite är björkarnas gula löv.
Igår var det höstdagjämning så nu tar mörkret över alltmer för varje dag.
Det har jag ingenting emot — jag gillar mörkret. Det är mysigt.
Och idag är det precis tre månader till julafton.
Det är både fascinerande och skrämmande hur snabbt dagarna rinner iväg.
Framför mig på frukostbordet trängs tekopp, smörgåsar, dator och ett nytt, fräscht korsord.
Eftersom jag numera läser morgontidningen på nätet så brukar jag skärmklippa korsorden och skriva ut dem på ett A4-papper.
Då blir de lagom stora för köksbordets begränsade yta men aningen små för mina gråstarr-ögon. Tur att det finns förstoringsglas!
(Behövs dock inte här eftersom bilderna är klickbara.)
På tal om tidningar/media så är nyhetsflödet väldigt enahanda.
Det handlar om Ryssputte och hans fruktansvärda krig, sedan om rekord i skjutningar, den envisa pandemin och valet.
Jag har funderat över det här med riksdagsval och älgjakt, hur mycket de påminner om varandra när det gäller snacket runt dessa fenomen.
Ett halvt år före är det mycket prat, strategier och förväntan om det som ska ske och ett halvt år efter är det analyser, (bort)förklaringar och vånda över att det blev som det blev.
Snacket räcker året runt.
Jag vet faktiskt vad jag talar om.
Åtminstone när det gäller älgjakten eftersom jag varit sambo med en jägare.
Avslutar dagens snaquesalighet med lite humor.
Den här seriestrippen fanns i dagens morgontidning.
Jag fnissade lite extra eftersom jag bara för någon dag sedan hade hittat bilden med hantverkarna. Texten, fast på engelska, hade jag sedan tidigare.
Tillsammans med Blondies Dagobert blev det ju riktigt kul.
Och så kom jag på att pandemin verkligen kan kallas lååångtradig.
Trevlig helg!
.png)
