lördag 29 juli 2023

DET BLEV REGN I DET GRÖNA

Tyvärr, lördagens folkfest både regnade och blåste bort.
Konstigt, konsten i gröngräset brukar sällan ha problem med vädergudarna.
De flesta år är det solen som vräkt ner sina strålar över de många besökarna,
Vissa år kunde det vara riktigt svettigt när solen gassade.

(Under pandemin ställdes den populära folkfesten in.
Annars hade man kanske snuddat 50 gånger.)
Hoppas att söndagen bjuder på bättre väder så utställarna åtminstone får EN dag att visa sina alster.
Under många år var det ett en-dags-evenemang (och alltid på en lördag) men på senare år har det varit både lördag och söndag.

Julimånadens sista dagar brukar ofta vara soliga, varma (nästan kvava) med klarblå himmel. 
Min pappa var född den 30 juli och jag minns mest solsken och värme den dagen.
Födelsedagsfikat avnjöts då ute i trädgården i skuggan under något träd.
Vi var alltid måttliga soldyrkare i min familj.

I morgon är det faktiskt 115 år sedan min pappa kom till världen.
Det är en svindlande tanke ... 115 år!
Med så gamla föräldrar är det märkligt att deras dotter fortfarande lever.
Hon (läs: bloggerskan) måste ju vara jättegammal.
Inte undra på att tanten börjar bli både smågaggig i knoppen och lite maläten i kroppen.
Inte mycket numera som är toppen.
Men hon kämpar på och får emellanåt t.o.m. ihop ett tramsigt blogginlägg.
Ja, just precis som det här.

Dock, sänder jag redan idag en varm gratulationshälsning till pappa inför 115-årsdagen i morgon.
— Hoppas du och din 111-åriga fru firar rejält på ert moln.

Och alla ni andra ska ta väl hand om er och varandra.

Förresten, på Konst i det gröna hade jag kanske platsat med min senaste tavla:
Den skulle kunna kallas "Vita Lögner".
Påminner väldigt mycket om en tidigare målning som jag döpte till "Snöstorm över Vita Huset".
😉😇

torsdag 20 juli 2023

OSOLIG DAG OCH OGLADA TANKAR

 Det verkar som fruntimmersveckan kommer att leva upp till sitt regnruskiga rykte.
Och om SMHI spår rätt så blir det ytterligare regntunga dagar i nästa vecka.
Här har vi flera somrar vunnit "Solligan", eller i alla fall legat väldigt bra till
men i år går nog vinsten till någon annan ort.
Men finns det en "Regnliga" kan vi kanske ta hem segern där istället.
De närmaste tio dagarna får vi glömma solkräm, baddräkt och solhatt.
Men försöka minnas var vi gömt undan paraply, regnrock och stövlar.
Bedrövligare väderprognos för tio dagar har jag sällan sett.
Jag tycker så synd om semesterfolket.


Tyvärr är det ju inte bara vädret som orsakar huvudskakningar och deppighet. 
Det mesta som händer bevisar att världen är galnare än på mycket länge.

Fullskaligt krig i Ukraina och den galne presidenten i det anfallande landet hämnas när Ukraina på något sätt lyckas ge igen litegrann. Då störtar ännu fler bomber och missiler ner över det redan svårt sargade Ukraina och dess folk. Och hädanefter ska alla fartyg som fraktar ukrainskt spannmål ses som krigiska fiender till Ryssland.
I lille misslyckade ryssputte finns inte ett endaste uns av logik, sunt förnuft, sanning eller medkänsla.
Inte ens för sitt eget folk.
Vem faaan (förlåt att jag svär!) var det som startade det där helt vansinniga kriget???
Inte var det Ukraina.
Ukraina är offret – och förövaren hämnas när offret försvarar sig.
Helt sjukt.
Putin blir allt mer desperat och därmed allt mer farlig.

Sedan är det oroligt i och runt Israel och dess grannar. En välkänd krutdurk.
Likaså oroligt i Sudan.
Och i Frankrike har det ju tidvis också varit kaos.
Här i Sverige tillåter vi galningar och uppviglare att bränna religiösa skrifter och symboler.
Vilket gör att vi blir utsatta för hat, hot och protester.
I natt stormades och sattes eld på den svenska ambassaden i Bagdad, Irak, p.g.a. dagens Koranbränning. Vi får helt säkert se fler demonstrationer.
Och antagligen kommer Turkiets Erdogan ta galenskapen som en anledning att för gott kasta bort
JA-lappen för Sverige att gå med i NATO.

Det var aldrig meningen att Sveriges yttrandefrihet skulle missbrukas för att kränka och såra andra länder, folk och religioner. Polisen MÅSTE få neka dessa tokskallar att agera. Tokarna vill ju bara provocera och få en stund i media. Strunta i stollarna. Tig ihjäl dem.
Ge dem inte den minsta uppmärksamhet.
Utan åskådare går luften ur dem.

Och, som några skrivit, både på bloggar och i tidningsinsändare:
Låt tokskallarna bekosta sina egna vakter och beskyddare.
Vår poliskår har viktigare saker att ta itu med än skydda dessa tokiga provokatörer.
Våra skattepengar ska inte gå till att bevaka och hjälpa idioter som skadar vårt land.
De kan ju faktiskt ställa till det så vi drabbas av terrordåd.
Mes-Sverige måste skärpa sig och inte tillåta ren galenskap.

Förutom allt jag nu skrivit om här ovanför så börjar ju också naturen ge oss rejält på moppo.
Varje dag, runt hela vårt klot, slås det ena värmerekordet efter det andra.
Och alla bränder som härjar.
Temperaturer på 40-50 grader, och mer, börjar likna den hetta som sägs råda hos figuren med horn, svans och bockfötter. Dock, han förtjänar att flamberas.

Och samtidigt, på andra håll är det så katastrofala skyfall att stora områden översvämmas och förstörs.
Människor måste lämna hus och djur åt sitt öde.

Men ändå så finns det fortfarande människor som inte vill se och erkänna att miljön är hotad.
Hur kan man vara så blind? Så naiv? Alla tecken finns ju där.
Vår planet, vårt hem i universum, mår jättedåligt.

De miljarders miljarder som nu ryssputte stjäl från sitt land och folk för att mörda oskyldiga människor och förstöra ett land, dess miljö och natur borde ha använts till att rädda vår planet.
De pengarna hade räckt långt. Och tänk alla miljarder som resten av världens länder bidragit med till Ukrainas försvar, de hade gjort stor skillnad.
Att hjälpa Jorden, inte förstöra den ännu mer.
Ja, det finns mycket att fundera över i denna oroliga (och osoliga) tid.
I min egen lilla bubbla önskar jag att hälsan vore bättre. Alltså bl.a. flimmer och syresättning.
Jag är så trött. Jämt. Orkar snart ingenting.
Allt oftare tänker jag faktiskt att den här stolliga världen egentligen inte är så mycket att sakna när det är dags att lämna den.

Men tack och lov, de flesta av Jordens innevånare är kloka och snälla. Och vår värld är så vacker.
Vi borde verkligen se till att vårda den bättre än vi gör.

Men tiden ... så förfärande bråttom den har.
Bara elva dagar så är vi inne i augusti.
Kan ni fatta?
Ha en bra dag!

tisdag 4 juli 2023

USA, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN

Idag firar USA sin nationaldag, Independence Day, med pompa och ståt.
Den fjärde juli är en betydelsefull dag i det stora landet i väster.

Detta datum markerar årsdagen av när kongressen, bestående av delegater från USA:s ursprungliga 13 kolonier, undertecknade självständighetsförklaringen den 4 juli 1776.
Nu på torsdag, klockan 20:00, sänds sjätte och sista delen av SVT1:s dokumentärserie om USA, kallad Drömlandet.
Journalisten, programledaren och tidigare under några år SVT:s USA-korrespondent Carina Bergfeldt och kocken och programledaren Tareq Taylor har bilat genom sex av USA:s sydstater; Texas, Louisiana, Mississippi, Alabama, Georgia och Tennessee. De har besökt allt från skolor och kyrkor till barer och vapenhandlare och talat med helt vanliga människor om livet i dagens USA.
En helt annan tillvaro än den lyxiga och glamorösa bild vi har från filmens Hollywood.

I mitt tycke är denna serie bland det bästa som gjorts om det helt fantastiska men även smått galna United States of America..
Ett land som är både himmel och helvete.
Vilket också Bergfeldt och Taylor fick inblick i.
Redan som barn drömde jag om USA. Kanske delvis påverkad av att min mormor och flera av hennes syskon emigrerade dit runt sekelskiftet 1800-1900. Mormor jobbade som fotograf i Minneapolis/St. Paul men återvände till Sverige efter några år för att under en tid hälsa på föräldrar och kvarvarande syskon i Västerbotten.
Och där och då träffade hon den som skulle bli min morfar. Vilket resulterade i att hon blev kvar i Sverige, gifte sig och fick två döttrar.
Den äldsta av dem blev så småningom min mor.
(Under etiketten "Nära och kära" finns mer att läsa om min mormor. Och mamma.)

Men mormors andra emigrerade syskon blev kvar i USA. Så jag har en hel del släkt där.
Och i ungefär två månader 1975 hade jag förmånen att besöka några av dem i deras hem i Illinois och Wisconsin.
De har även hälsat på mig här i Sverige.
Innan jag lämnade USA stannade jag även till en vecka i New York.

Jag är fortfarande, som gammal tant, lika fascinerad av Amerikas Förenta Stater.
Ett fantastiskt land på så många sätt. Men också ett land med många problem.
Förresten, en lustig sak – jag har aldrig känt mig så SVENSK som under min vistelse där. Talade bara gott om mitt fosterland och kände mig så stolt över att vara svensk.
Hela jag blev en entusiastisk ambassadör för gamla Svedala.
Och på den tiden var ju faktiskt lilla Sverige något av en (lite självgod) idyll. 
Men tyvärr, numera har svenskglorian hamnat rätt mycket på sned.
En symbol för frihet, Liberty Bell. med den berömda sprickan.
Klockan hänger i Philadelphia och ringde i tornet i Pennsylvania State House i samma ögonblick som den amerikanska kongressen förklarade sin självständighet.
Klockan är 1,2 meter hög, omkretsen är 3,7 meter och den väger ca 940 kg.
Materialet är koppar, bly, zink, arsenik (!?), guld och silver.

Om någon missat serien Drömlandet så finns de sex programmen på den här länken: