EN AV DE STÖRSTA STJÄRNORNA

Igår, 16 september, lämnade en av filmens största stjärnor jordelivet, 89 år gammal.

Robert Redford avled i sitt hem i Utah, USA.

Han var, förutom en mycket begåvad skådespelare, också en Oscars-vinnande regissör.

Dessutom kämpade han hela livet outtröttligt för miljön.

Och så var han ju otroligt snygg.

Sov i ro, Robert Redford.

FUNDERINGAR OM STORT OCH SMÅTT

Mer och mer inser jag att jag har haft turen att leva under den bästa av tider.

Visst har det tidvis varit oroligt lite varstans men i det stora hela har vi levt i en idyll.

Tills mänskligheten svepte in i 2020-talet.

När den snygga sifferkombinationen tog över förändrades det mesta.

Tyvärr till det sämre.

Det började med covid-19 och pandemin.

Med den började världen sin färd mot totalt haveri.

Någon hastighetsbegränsning tycks inte existera på den resan.

Och det blir svårt att lösa returbiljett.

För varje dag har nyheterna blivit allt hemskare runt hela planeten.

Inom alla områden. Och på alla nivåer.

Har vår kultur nått toppen nu?

Kommer den att rasa ihop som ett korthus som framstående kulturer ofta gör.

Mycket tyder på att vi håller på att förgöra oss själva.

Våra livsbetingelser är i rejäl gungning.

Men, men ... att något vettigt ska ske med världen kan man ju glömma när en viss makthungrig ledare uttryckt sig så här.

Bevare oss väl!

I min egen lilla värld är jag för övrigt riktigt sur över att ICA och Coop inte längre säljer 

Edet Extra toalett- och hushållspapper.

Bästa valet, enligt mig.

Dessa två produkter har jag använt så länge jag kan minnas.

Och det är lääänge, det!

Andra pappersmärken tar slut nästan innan man satt dem i hållaren.

Man kan knappt titta på dem så försvinner de.

Numera märker jag ofta att flera av mina favoritvaror plötsligt inte finns att köpa längre.

De kan ha funnits i många, många år och så, vips! har de utgått ur sortimentet.

Det gör mig både besviken och irriterad.

Inte nog med att man ska kämpa med världens alla problem — och dumskallar — dessutom har man sina egna problem att ta hand om. Och även sin egen dumma skalle.

Det är verkligen fullt upp.

😁

Jo, förresten, en sak till: Såg ni Elle-galan?

Tala om dekadens!

Det fanns inte en enda snygg kreation på den catwalken.

Och hur var programledarna klädda???

Det är tur att vi har de kungliga damerna som verkligen inte anammat detta vedervärdigt fula mode utan klär sig vackert och stilfullt.

Jag satt där och tänkte på filmen "Cabare" med Liza Minnelli och den tid den speglade.

1930-talet slutade med katastrof.

Den tid vi lever i nu känns nästan som ett slags preludium till ett liknande skeende.

Må det inte bli så.

HÖSTFUNDERINGAR

"Hösten är en andra vår, där varje löv är en blomma."

Albert Camus (1913-1960)

Hösten är flammande vacker.

På något sätt behöver vi nog den skönheten som allra mest nu när det händer så mycket negativt i vår värld.

Våra sinnen måste ha något fint och positivt att njuta av som tröst i det allt hemskare nyhetsflödet.

Det går knappt en dag utan att jag tänker:

Vart har mitt lugna, trygga Sverige tagit vägen?

Vad är det som händer?

Jag känner inte igen mig längre.

Om man jämför ett liv med årstiderna så lever jag nu — åldersmässigt — i hösten, senhösten. Ja, eller kanske till och med i början av vintern. Jag kan ganska ofta förnimma stråk av avslut.

På något sätt, allt mörkare dagar, allt mindre ljus ... men det är inte alls skrämmande.

Ibland kan det kännas nästan skönt.

I en galen värld kan det vara lugnande, tröstande och vilsamt samtidigt som det förstås också ger ett visst vemod.

Men alla vet vi att livet har ett slut.

Hur mycket vi än stretar emot och försöker låtsas att vår jordevandring är evig så är det ju inte så.

Jag säger inte att man måste bli vän med liemannen men man kanske kan acceptera hans existens.

Jag tycker mycket om den här dikten av Dan Andersson.

När de gamla såren heta tära,

när din kind är vätt av ensamhetens gråt,

när att leva är att stenar bära

och din sång är sorg som vilsna tranors låt,

gå och drick en fläkt av höstens vindar,

se med mig mot bleka, blåa skyn!

Kom och stå med mig vid hagens grindar.

när de vilda gässen flyga över byn!

Hösten har alltid varit min favoritårstid.

Jag njuter av de vackra färgerna, den höga, klara luften, de långa skuggorna, mörkret, kravlösheten, lugnet, myset, kurandet i skönaste fåtöljen med en bra film, bok eller heminredningstidning.

På tal om film så såg jag en bra sådan förra veckan.

På nätet hittade jag ännu en rulle med en av mina favoritskådespelare, Robert Mitchum, "Ryan´s dotter".

Filmen var lååång (drygt tre timmar) men bra och otroligt vacker och mustig.

Sådana högtidsstunder kan man ha sent en höstkväll.

Samtidigt med filmen köpte jag även två CD med Elvis Presley där han sjunger till The Royal Philharmonic Orchestra. De innehåller hela 29 olika låtar och musiken är givetvis tillagd med modern teknik. Men det är skickligt gjort och låter jättebra. Elvis exfru Priscilla har varit med och producerat.

Det finns mycket som förgyller livets höstkvällar. Och dagar.

Ha en skön oktobersöndag.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Och nu till något som förargar mig.

OBS!

Den senaste tiden har jag fått en massa spamkommentarer här på bloggen, både på gamla och nyare inlägg. Spammen handlar om allt från skumma långivare till rent pengatiggeri. Jag tar bort dem genast jag ser dem men eftersom jag inte har på datorn varje dag så kan skiten (ursäkta ordvalet!) ibland bli kvar någon dag.

Min epost-adress har funnits i högerspalten men jag har tagit bort den nu, i alla fall tills vidare.

Kanske det lugnar sig då. Förstås tveksamt, men jag testar.

Vill passa på att påminna alla om att

KLICKA ALDRIG PÅ NÅGONTING

I DESSA IDIOTISKA SPAMKOMMENTARER!

Jag önskar jag kunde ge avsändarna en lagom stark elstöt som respons på dyngan de skickar ut.

MORR!

Ner med eländet i soptunnan!

Det är där det hör hemma.

And also a reminder in English:

NOTE!

PLEASE,

NEVER EVER CLICK

ANYTHING

IN SPAM COMMENTS!

HOPPLÖST FÖRÄLSKAD

Så här i coronatider känns bloggskrivandet lite extra roligt.

Och det är säkert nyttigt för både kropp och själ att tänka på annat än det där eländiga viruset.

Denna sena kväll kommer bloggen att handla om förälskelse.

Man kan ju fortfarande, trots att man uppnått en aktningsvärd ålder, faktiskt bli väldigt kär.

Hundar har jag alltid varit kär i så då börjar jag med dem.

Har hittat några bilder, bl.a. på Pixabay, med vovvar som jag bara blev störtkär i.

De är så fina och stiliga att de väldigt gärna kunde få bli sambo med mig.

Då och då tjatar jag ju om att jag skulle vilja bli matte igen, men eftersom jag inte alltid mår så bra så är det omöjligt. Men jag har en hel drös med hundbilder i min dator, på tavlor, o.s.v. som jag tröstar mig med när vovveabstinensen blir alltför svår.

Här är nu några av de gullepluttiga skönheterna jag funnit på nätet.

(Klickbara bilder.)

Först ut, något av det sötaste man kan se, en schäfervalp.

Den här oemotståndliga lilla varelsen gör att man bara smälter.

Två busiga och bedårande schäfervalpar.

Den här fullvuxna schäfern är verkligen jättestilig. Så otroligt vacker.

Nedan kommer fler sötchocker.

 

Det är omöjligt att inte bli förälskad.

Och så lite humor — en vovve som inte "infriat" vad rasnamnet "utlovat". Haha!

Med ovanstående gullpluttar lämnar jag hundvärlden för nu.

(Det blir säkert fler besök i den framöver.)

Hyllan här nedan kallas New York och jag fick syn på den i en lägenhet som var till salu på Hemnet.

Det är nog nästan ett år sedan och jag kollade på nätet om jag kunde hitta den.

Det gjorde jag efter lite letande — men då var den slutsåld. Överallt!
Tydligen inte bara jag som blivit förälskad i den.

Nu finns den igen och jag har slitit med frågan: Köpa, inte köpa?

Jag borde ha gjort det innan coronaviruset invaderade världen för nu ska man ju helst inte gå in i butiker och mitt närmaste PostNord är inhyst hos Coop.

Men ... just det ... nu kan man nog få de flesta paket levererade till dörren. Hm! 

Dock finns det ett problem till, eller två:

Jag har inte så mycket väggyta över vilket skulle orsaka en enorm kedjereaktion av prylflyttande.

Och så är jag ju gammal. Jag behöver inte en endaste sak till i mitt hem.

Men hyllan ÄR läcker. Jätteläcker.

(Den KANSKE skulle rymmas på en av väggarna i hallen ...)

 Bilderna lånade från nätet.

Förlagan till snygghyllan är brandstegarna man bl.a. ser i New York.

Jag lade märke till dem på många fastigheter där.

Och om ni sett filmen Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere så kanske ni kommer ihåg att Gere klättrade på en liknande stege i slutscenerna medan Roxette sjöng It must have been love.

Det var bloggen den näst sista april 2020. I övermorgon välkomnar vi maj.

Ha en skön onsdag! Trots coronans hemska härjningar.

NU KAN JAG KARANTÄNA MIG

Så här, i den mest förvirrade och kaosartade av tider, och när vi ska undvika våra medmänniskor så mycket som möjligt, så måste vi ju se till att ha något roligt att göra i våra hem, förutom alla måsten.

Det är ju alltid trevligt med böcker och när bokrean startade beställde jag en trave böcker via nätet. Det fanns som vanligt mycket att välja på. Nackdelen med att handla på nätet är att man inte kan kolla varorna. Böcker t.ex. vill man ju gärna bläddra lite i innan man köper dem.

Nåväl, jag är nöjd med mina val.

Speciellt nu känner jag för lättsam läsning. Och underhållning.

Vill jag ha elände, allvar och dramatik behöver jag bara se och höra nyheterna i media.

Redan vid bokköpet talades det om coronaviruset men man visste ju inte då hur allvarligt det skulle bli och hur snabbt det skulle spridas och sätta skräck i världen.

(Klickbara bilder som vanligt.)

 

 

 

Så långt bokreafynden.

Boken med 75 magnifika fyrar köpte jag i höstas, alltså ingen reabok.

Men den är SÅ intressant!

Jag gillar ju fyrar och har flera böcker om dessa fantastiska — och förr helt livsviktiga — byggnader.

Boken är stor i formatet och mycket informativ.

Bl.a. kan man på kartor se varje fyrs placering i världen.

 Vinga, den enda svenska fyren som är med. 

Cape Hatteras, en amerikansk fyr i min "smak", d.v.s. svart och vit.

Nog om böckerna. Över till filmens värld.

I höstas passade jag på att köpa flera bra och billiga DVD-filmer. Också via nätet.

Dock inte dessa som jag samlat i collaget nedan. 

Så nu har jag både böcker och filmer för ett långt tag framöver.

Datorn är ju numera en nödvändighet och som förenar nytta med nöje.

 Haha, en fråga som min dator ibland skulle kunna ställa.

Jag är så tacksam att den är hänsynsfull och inte gör det.

Även TV:n är en nödvändighet. Nog skulle tillvaron vara rätt trist utan den.

Och så behövs den ju för att se de inköpta filmerna ...

 

Radion är ett måste.

Maten likaså.

 Kyl, frys och skåp är fyllda med allehanda mat så jag behöver inte svälta ihjäl.

Men vissa färskvaror får man förstås förnya allt eftersom.

Så ... med både trevliga saker att sysselsätta mig med och välfyllt matförråd så slipper jag utsätta mig för smittorisk. Som tillhörande flera av riskgrupperna så tar jag det otäcka viruset på stort allvar. 

Nu får vi använda telefoner, mejl och sociala medier för att hålla kontakten med våra nära och kära.

Vilken tur att vi lever i datorernas och mobiltelefonernas tid.

Hoppas bara att inte IT-samhället också drabbas av virus och/eller överbelastning och kollapsar.

Det skulle ju faktiskt kunna hända.

Hur som helst, nu "karantänar" jag mig med böcker, filmer, TV, radio, dator och mat.

Och försöker då och då även att göra något nyttigt. 😀

För nu.

Var rädda om er.

HÖST- OCH VINTERMYSET RÄDDAT

 Sista dagen i september.

När höstsolens strålar träffar björkarna lyser löven intensivt gula.

Bilden från 26 september.

Den 10 september låg dimman tät över nejden.

Ni har säkert hört/läst Hermann Hesses dikt "Im Nebel", "I dimman".

Den passade bra den där dimmiga, konturlösa dagen.

Sällsamt i dimman att vandra!

Ensam står varje buske, var sten,

inget träd ser det andra

var och en är allen.

Full av vänner tycktes mig världen,

då ännu mitt liv var ljust.

Nu när dimman faller

finns ingen mer kvar att se.

I sanning, vis är ingen,

som inte dunklet har känt.

Det ofrånkomliga som sakta

från alla skiljer oss av.

Sällsamt i dimman att vandra!

Som i varats ensamhet.

Ingen människa känner den andra.

Var och är allen.

Hermann Hesse (1877 - 1962)

(Översättning Måna N. Berger)

 

I morgon börjar det här årets sista kvartal och vi vet ju hur fort tiden går, snart klampar kung Bore in och man vill bara kura ihop i hemmavärmen.

Den insikten fick mig att beställa flera mysiga filmer att lätta upp de kommande kyliga dagarna med.

Man kan ju rätt billigt fynda sevärda filmer på nätet.

Det blev en härlig blandning av amerikanska och franska filmer, både gamla och nya.

Några av de amerikanska har jag redan sett men bra filmer kan man se om och om igen.

(Jag undrar hur många gånger jag sett "Gissa vem som kommer på middag" (från 1967) med Katharine Hepburn, Spencer Tracy och Sidney Poitier. Min absoluta favoritfilm, alla kategorier.

Det är åtskilliga timmar den rullat på min TV-skärm. Jag har den både på video och DVD.)

Katharine Hepburn (och Spencer Tracy) är och har alltid varit två av mina favoritskådespelare (ja, jag ÄR gammal!) och nu har jag klickat hem två till av Katharines "rullar"; "Ingen fara på taket" där hon spelar mot Cary Grant och så "Summer Time" där hon har italienske Rossano Brazzi som motspelare.

En annan Hepburn, alltså Audrey, spelar huvudrollen i "Breakfast at Tiffany´s" där hon bär kläder designade av den franske klädskaparen Hubert de Givenchy (en annan favorit).

Tala om vackra kläder!

Det blir roligt att se den filmen igen.

En av de nyare filmerna är "The Blind Side" (från 2009) med Sandra Bullock.

Det är en varm, hjärteknipande och sann historia som jag sett på TV två gånger men kände att jag ville ha i min filmsamling.

Sandra Bullock vann flera priser, bl.a. en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, Golden Globe och People´s Choice Award för sin fina tolkning av den godhjärtade och envisa Leigh Anne Tuohy som hjälper en hemlös afroamerikansk ung man, Michael Oher, till en karriär som fotbollsspelare.

Jag kan verkligen rekommendera den filmen, mycket sevärd. Och rörande.

I den oroliga och galna värld vi lever i nu kan det kännas hoppfullt att någon gång få höra om de snälla och sympatiska människorna. De som gör gott.

Ja, nu är jag således (film)rustad till max för höstrusk och vinterkyla.

Kom igen, ösregn, snöstormar och isande minusgrader!

Jag är redo!