lördag 27 maj 2017

VECKANS BÄSTA NYHET

Äntligen!
På mer än ett sätt måste nedanstående vara veckans bästa nyhet!
Fler sådana!
Klickbara bilder.
Det var väl det jag visste – choklad är rena hälsokuren!
Något som är så gott måste helt enkelt vara nyttigt.
Jag har alltid tyckt om choklad så jag borde verkligen inte alls ha förmaksflimmer.
Det har ju länge talats om att choklad är bra, speciellt den mörka, lite bittra.
Alltså den som har hög kakaohalt men låg sockerdito.
I nyheten från SVT Text så sägs det ingenting om vilken sorts choklad man ska äta i förebyggande syfte. Antagligen är det den mörka som gör mest nytta.
Eftersom jag gillar den ljusa mest så räknas jag förstås till de osofistikerade chokladälskarna.
Men visst låter 100 gram i månaden lite snålt tilltaget?
Undrar om inte flimmer- eller strokerisken skulle minska betydligt mer om man åt 100 gram per dag. Eller i alla fall varje vecka.
Går det överhuvudtaget att överdosera choklad? Okej, kanske ...
Biverkningarna kan bli några extrakilon.
Både läckerbit och läcker bil.
Här har jag också skrivit om choklad.

Goood helg!

onsdag 24 maj 2017

SORG OCH FÖRTVIVLAN

I förra inlägget var det glädje och lycka över Sveriges vinst i hockey-VM.
I det här inlägget är det sorg och förtvivlan över ytterligare ett fruktansvärt terrorattentat.
Vi sörjer med England.
Det finns snart inga ord att beskriva den vanmakt man känner inför alla dessa vansinnesdåd.
Men må vi aldrig bli så vana vid dem att vi bara låter dem passera — ordlöst.
För varje terrorattack måste vi, d.v.s. hela världen, protestera allt högre.
Den där totala ondskan får aldrig ta över och bli vår vardag.
Tankarna går till offrens alla nära och kära.
Denna gång var det England som drabbades.
I vilket land slår de fanatiska galningarna till nästa gång?

måndag 22 maj 2017

VM-GULD!

TRE KRONOR

Vilka stjärnor ni är!

söndag 7 maj 2017

VÄRLDSSKRATTDAGEN

Sent i kväll råkade jag läsa att idag firas ...
Den infaller första söndagen i maj varje år men några reklamkampanjer har jag inte sett till.
Kände ni till den?
Har ni månne skrattat er igenom denna söndag?

Men i år kanske skrattdagen blev lite extra bortglömd p.g.a. det franska presidentvalet.
(Vilket ju slutade bättre än det i USA i höstas. I alla fall känns det så.)

Hur som helst, Kanelbullens dag (4 oktober) är väldigt välkänd och upphaussad.
 Och även om året numera är fullproppat med allehanda mer eller mindre konstiga/viktiga temadagar (i år 634 stycken!), t.ex. Slarvighetens dag (20 februari), Fluortantens dag (1 september), Grynkorvens dag (19 oktober) så måste jag erkänna att jag inte kände till Världsskrattdagen.
Jag fattar inte hur jag har kunnat missa den! Jag skäms.
Kan vi fira slarvighet och/eller frossa i kanelbullar så ska vi givetvis också passa på att skratta gott och mycket första söndagen i maj.
Det är ju en dag som verkligen borde uppmärksammas med braskande rubriker.
Jag gick faktiskt "skrattkurs" för många år sedan just för att jag "misstänkte" att skratt var nyttigt.
Jag kände ju själv hur gott jag mådde efter ett hjärtligt skrattanfall.
Vuxna människor skrattar alldeles för sällan. Barn skrattar mycket oftare.
Redan i slutet på 1970-talet började jag samla reportage och artiklar om skrattets nyttighet.
Jag har flera böcker med skrattanknytning och i en tjock pärm, kallad "Humor och skratt", har jag sparat roliga klipp, bilder, historier, m.m.
Den tar jag fram emellanåt och "skratt-terapeuttar" mig själv. Haha!
Likaså har jag många roliga filmer att titta på om jag känner att "det stora vemodet rullar in".
Skratt är som invärtes massage. Man känner ju hur bra man mår efter att man skrattat riktigt rejält.
Gärna tills skrattparoxysmerna sätter in och tårarna rinner.
Här nedan en länk till en artikel om hur nyttigt skratt är för hälsan.
Alla dagar borde vara skrattdagar.
Vi skulle definitivt ha mindre krig, terror och elände i världen om vi skrattade mer tillsammans.
 Min älskade mamma hade Parkinsons sjukdom som väl mest är känd för att den orsakar okontrollerade skakningar. Men också att kroppen kan "frysa fast" mitt i ett steg när man går. Man fastnar av en slags kramp, i hela kroppen. Mimiken blir också "frusen", ansiktet blir stelt, orörligt och liknar mest ett skrynkligt russin. Så småningom blir också rösten svagare.

Mamma hade det otroligt jobbigt med sin Parkinson i många år. Det var så fruktansvärt hemskt, så hjärtskärande att se när hennes kropp låste sig i kramper och hon satt där som en liten, tärd och skakande fågelunge. Kämpande mot en helt handikappande och okontrollerbar sjukdom.
Man ville krama om, hjälpa, lindra, trösta, finnas där jämt. Maktlösheten var total.
Tack och lov hade mamma en härlig humor. Hon och jag skrattade alltid mycket tillsammans.
Tyvärr minskade hennes skratt i takt med att sjukdomen tilltog. Men hennes humor fanns kvar.
Och så plötsligt märkte jag att när hon då och då hade skrattat riktigt gott så släppte oftast alla hennes kramper. Hennes kropp och ansikte kunde vara alldeles stela och låsta av den grymma Parkinson men om jag, eller någon annan, då kunde få henne att skratta så slätades anletsdragen ut och hela hennes lilla, spända lekamen slappnade av. Hon blev så gott som symptomfri i någon timme, ibland längre och nästan, nästan sitt gamla jag igen.
Det var en sådan underbar förändring.
Hon fick en stunds paus, en kort, men ovärderlig vila från alla kramper och skakningar.
Inte undra på att jag så ofta som möjligt försökte locka henne till skratt.

Så ... jag vet att skratt gör nytta. Min mamma var ett solklart bevis på det.
Hädanefter ska jag varje år fira stort första söndagen i maj.
Just på ...

lördag 6 maj 2017

ÅLDER ÄR BARA NÅGRA SIFFROR

I morgon, söndag 7 maj, är det presidentval i Frankrike.
Den person som man tror kommer att vinna är f.d. ekonomiministern i Hollandes regering Emmanuel Macron (född 1977). Naturligtvis skrivs och talas det mycket om honom just nu. Men det är minsann inte allt som handlar om hans politik och vad han vill göra som eventuell fransk president.
Nej, mycket handlar om hans äktenskap med den 24 år äldre Brigitte (född 1953).
De har varit gifta sedan 2007.
Brigitte och Emmanuel Macron.
(Bild från Expressen.)

På andra sidan Atlanten har vi det stora landet USA.
För ungefär ett halvt år sedan var det presidentval även där.
Vann gjorde affärsmannen och fastighetsmiljardären Donald Trump (född 1946).
Och därmed blev hans hustru, den 24 år yngre Melania (född 1970), USA:s första dam.
Jodå, det skrevs en del om henne också men det var inte med samma förvåning och höjda ögonbryn som det skrivs och talas om franska Brigitte Macron.
Melania och Donald Trump.
(Bild från Internet.)

Jag läste någonstans att i Frankrike har det visst t.o.m. varit konstiga tveksamheter och gått rykten om Emmanuel Macrons sexuella läggning för att han är gift med en betydligt äldre kvinna.
Sådana rykten tror jag aldrig varit i svang i USA om Melania Trump för att hon är gift med en betydligt äldre man. Möjligen har hon någon gång kallats för "gold digger".
 Donald Trump och Melania gifte sig 2005.

Det är tydligt att vi fortfarande famlar omkring i en patriarkalisk värld.
Äldre män kan ha hur unga fruar som helst men äldre kvinnor ska hålla sig till gamla män.
Trots att vi nu lever sjutton år in i tjugohundratalet.

Har vi så svårt att förstå att kärlek inte bryr sig om ålder?
Och att ålder bara är några siffror.
De siffrorna säger ingenting om hur vi är som människor.
Eller varför vi råkar bli kära i den eller den personen.
Men ... hm ... jag kan uppriktigt säga att jag förstår Brigitte helt och fullt medan jag inte alls förstår  Melania, inte ens till 0,01%.

Att jämföra Macron och Trump är omöjligt. De är ljusår från varandra.
Det enda de har gemensamt är att de har 24 år yngre partners.
Och kan bli/är president.

Jag avslutar med att önska Brigittes man lycka till i morgon.
Han framstår som klart mycket vettigare, kunnigare och trevligare än Melanias man. Dessutom har han en mycket sundare kvinnosyn!

Bonne chance, Emmanuel Macron!
Vive la France!