I förra inlägget var det glädje och lycka över Sveriges vinst i hockey-VM.
I det här inlägget är det sorg och förtvivlan över ytterligare ett fruktansvärt terrorattentat.
Vi sörjer med England.
Det finns snart inga ord att beskriva den vanmakt man känner inför alla dessa vansinnesdåd.
Men må vi aldrig bli så vana vid dem att vi bara låter dem passera — ordlöst.
För varje terrorattack måste vi, d.v.s. hela världen, protestera allt högre.
Den där totala ondskan får aldrig ta över och bli vår vardag.
Tankarna går till offrens alla nära och kära.
Denna gång var det England som drabbades.
I vilket land slår de fanatiska galningarna till nästa gång?
Man känner sig inte säker någonstans. Hur har världen kunnat förändrats och bli så ond. Det finns ingen respekt för människoliv längre. Kram
SvaraRaderaJa, det är ofattbart och skrämmande. Och detta sker i en religions namn. Vad är det för tro?
RaderaKram skickad söderut!
Man saknar ord för att beskriva det man känner. Dessa idioter är totalt befriade från empati och därför så oerhört farliga. Vi står hjälplösa mot terroristerna och det enda vi säkert vet är att de kommer att slå till igen.
SvaraRaderaDet finns inte nog med ord i svenskan – ja, inte i något språk – som beskriver dessa mördare. Alla ord känns för futtiga. Man känner vämjelse. Undrar vad mördarnas föräldrar känner? Förtvivlan eller stolthet?
Radera