Visar inlägg med etikett Video. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Video. Visa alla inlägg

onsdag 20 april 2022

NYA TEKNIKEN OCH GAMLA JAG

 I september 2020 släckte ju ComHem de analoga sändningarna och gick över till enbart digitala. Det krånglade till det för många som inte kunde ställa om sina TV-apparater själva utan behövde hjälp med det. En del fick t.o.m. köpa ny TV eller skaffa en digitalbox.
Allt detta i en tid av coronapandemi.

Jag hade turen att klara kanalinställningarna på egen hand och ha en TV som var tillräckligt modern trots att den varit med några år.
Jag minns att jag kände mig riktigt mallig när jag blev "digital" utan hjälp.

Men tyvärr så var min DVD-spelare inte lika tillmötesgående som TVn.
DVDn kunde inte ta emot och spela in digitala sändningar.
Med en envis pandemi och eftersom jag är helt ovaccinerad mot covid-19 p.g.a. medicinska skäl så vill jag inte besöka butiker. Alltså har det inte blivit av att köpa en ny "inspelare".

Men jag har noga kollat utbudet på nätet och hittat vad jag ville ha.
För ett tag sedan fick jag nog av att inte kunna spela in TV-program.
Jag skulle även köpa en ny mobiltelefon.
 Min gamla mobil börjar bli både trött och gaggig.
(Haha, precis som ägarinnan.)
Kolla vilken vacker "stjärna" det blev av kamerablixten! 

Jag ville tala med någon kunnig person om mina planerade inköp men den gigantiska elektronikaffärskedjan kändes lite för gigantisk och opersonlig så jag ringde istället den mindre kedjan (som har ett mansnamn). Efter någon halvtimmes samtal med en trevlig ung man hade jag beställt Blu-ray-spelare och HDMI-kablar, mobiltelefon, ny datormus och hemkörning av prylarna. Så geschwint.
Efter någon vecka anlände en annan trevlig kille med en kartong med de beställda varorna.
Numera finns ju sällan bruksanvisning på svenska med grejerna man köper och även om jag är bra på engelska så föredrar jag svenska när det gäller tekniska saker. Manualer hittar man på nätet, bara att skriva ut. Det blev drygt 100 sidor vardera för Blu-ray och mobil.
Så jobbigt har datorskrivaren aldrig haft det förr.

Under påsken installerade jag Blu-rayen. Och pensionerade både gamla DVDn och videon.
Det var ett väldigt "sladdande". Kablar hit och kablar dit. Sladdar här och sladdar där.
Gamla DVDn ska jag koppla till sovrummets TV. Då kan jag se DVD-filmer där.
Oanvänd mobil (än så länge) ... men välläst bruksanvisning.

Men, däremot har jag inte vågat mig på att klicka igång nya mobilen.
När man inte längre har någon fast telefon så måste ju mobilen genast fungera.
Den har en viktigare funktion än en Blu-ray-apparat.
Jag ska fortsätta att studera mobilens handbok men det lutar åt att jag lejer någon kunnig person som kan göra hembesök. Och som också fixar att koppla in en ny bredbandsleverantör. Det blir bra.
Jag kommer att bjuda på ansiktsmask FFP2. Och hålla mig långt ifrån, trots att jag skulle vilja se och lära mig hur man får smarta nallar att funka.

Ibland, d.v.s. när ny teknik ska anslutas, kan jag längta tillbaka till gamla tider, då det för TVn var en kabel till eluttaget och en till antennen. Och telefonen satte man i jacket i väggen. Klart! Lätt som en plätt! Inga konstigheter alls.

Till sist en dålig bild (persienner!) av vårens framsteg i norr.
Njut av alla vårtecken, hur små de än är.

lördag 1 januari 2022

PLUSSET MED PANDEMIN

Hoppas det nya året börjat bra.
Det gamla var ju verkligen ingen höjdare på år-toppen.
Precis som det förrförra gamla, 2020.
Naturligtvis tänker jag på pandemin.
Detta elände som lämnar folk i sorg, svåra följder av covid-19 och i många fall ekonomisk katastrof.
Vad världen behöver nu är läkning, återhämtning och framtidstro. Överallt, och på alla plan.

Under hela 2021 har jag försökt hitta något positivt med coronaeländet.
Det tog 364 dagar att upptäcka pandemi-plusset.
Och då har jag alltså inte räknat med alla dagar det plågade världen under 2020.
(Fyrverkeri på bild är okej.)

Pandemi-plusset då?
Jo, tänka sig, nyårsaftonen 2021 kom och gick nästan helt utan fyrverkerier!
Till och med kommunens planerade storslagna fyrverkeri ställdes in.

Okej, här och där hördes några spridda smällar och lite glitter syntes på himlen men det var försumbart.
Och helt underbart.
Så tyst och så skönt att slippa oron att någon vilsekommen raket (är de GPS-programmerade?) ska skada någon, skrämma djur, krossa fönster och/eller orsaka brand någonstans.
Varje år händer det ju någon olycka med raketer.
Men största vinnaren är nog miljön som slapp farligheterna som fyrverkeripjäser består av.
 Fyrverkerier är verkligen inte som att blåsa upp och smälla en papperspåse.

Jag måste säga att igår och i natt kunde jag faktiskt se en gnutta nytta med coronapandemin.
Känslan av tacksamhet var dock mycket kortvarig, det erkänner jag.

 Idag vill jag bara att detta coronavirus ska försvinna från jorden yta, Genast.
Och ska jag vara helt ärlig så hade jag stått ut med raketer igår kväll och i natt om jag kunnat byta till mig en pandemifri värld.

Fortsatt gott 2022!

torsdag 18 mars 2021

INTE RIKTIGT SNÄLLT

 Ibland hittar man små videopärlor på nätet.
Nedanstående snutt är en sådan.
Kolla vilken stygg-busig katt!
— Det var han! Dumma!
Även om jag egentligen är en "hundmänniska" så kan jag förstås tycka att katter är väldigt söta.
 Men inte visste jag att de kan vara så där retsamma.

God torsdag!

torsdag 25 februari 2021

UPP TILL DANS

Eftersom jag känner mig mer vissen än på länge så vill jag gärna se människor som bubblar av ork, lust och glädje. Dessutom, i dessa "fan-demon"-tider så behöver man allt som är positivt.
Något som definitivt är både kul och humörhöjande och som jag verkligen gillar är
The Jerusalema Challenge

Jerusalema.
En afrikansk sång och dans som blivit viral och på Youtube kan man se den med alla slags dansare. Den dansas runt hela världen och alla tycks ha jättekul.

Här berättar upphovsmannen Master KG om låten.

I bakgrunden: Master KG
Vid mikrofonen: Nomcebo Zikode.
Här är videon med dem.

Album: Jerusalema
Släpptes: 2020
Språk: Zulu
Genre: Dans/Electro

Så över till dansen.
På den här videon visar dansaren Malin Watson (Let´s Dance) Jerusalema-stegen för TV4:s reportrar Maria och Martin i Nyhetsmorgon.

Som sagt, det finns massor av videor med Jerusalema-dansande människor.
Jag har valt att länka till tre här nedan.
Först några fantastiska afrikanska barn som dansar som bästa proffsen.

Sedan blåljuspersonal från Öjersjö brandstation i Partille kommun.
I full utrustning (svettigt!?) dansar de både skickligt och med humor.

Och så personal på Akuten i Kungälv. Även här finns humorn med.
Men det är minsann inte bara människor som stuffar runt i Jerusalema.

Nu håller jag på att försöka lära mig stegen, men tar det lite försiktigt.
Tänka sig, jag som aldrig dansat i hela mitt liv.
Men jag tycker det här verkar så roligt.
"Gamla tokar är tokigare än unga." Har någon sagt, någon gång.
Stämmer väl in på mig just nu.

Förresten, här är början på texten:
Jerusalema ikhaya lami
Ngilondoloze
Uhambe nami
Zungangishiyi lana

Inte så lätt att varken uttala eller förstå. Men låter härligt!
Kanske ni också blir danssugna?

fredag 25 december 2020

LJUS I MÖRKRET

Min favoritlykta.
 När jag sen juldagseftermiddag råkade titta ut genom sovrumsfönstret fick jag till min förvåning se nedanstående ljusarrangemang. Fram med kameran för att ta en kort videosnutt.
Någon hade placerat ut ca 30 marschaller på den tunt snötäckta gräsmattan.
De fladdrande ljuslågorna bildade ordet JUL. Och en blomma, eller?
Så fint! Och det var ännu finare i verkligheten.
Hoppas ni har haft en lugn och trevlig jul, om än den varit annorlunda.
En liten fyr lyser i min hall.
God fortsättning på helgerna!

tisdag 22 december 2020

O HOLY VOICE

I det stora kämpar Sverige och världen med en svår pandemi och allt vad den ställer till med.
I det lilla kämpar jag med ett hjärta som inte mår riktigt bra.
I allt detta behövs det extra mycket glädje, tröst och ro.
Den här fantastiska rösten ger mig just det. 
Alltså, den rösten ... O Holy Voice.

fredag 11 december 2020

EN GUDABENÅDAD RÖST

Idag kommer jag att göra massor av ohöljd men totalt obetald reklam.
Det finns röster. Och så finns det RÖSTER!
Sådana där som omedelbart griper tag och skakar om en. Som går rakt in i kroppens alla celler

Jag har alltid varit fascinerad av röster. Och alltid varit bra på att känna igen dem. Redan som barn kunde jag tala om vem som hade den eller den rösten.
Vem det var som ringde eller vem som talade i radio.
Min fascination för röster har hållit i sig genom åren.

Fortfarande reagerar jag starkt på hur människor talar. Och sjunger. En speciellt vacker stämma kan verkligen hypnotisera mig. Jag skulle kunna lyssna till den hur länge som helst. Manlig eller kvinnlig, men en välljudande mansröst slår ju förstås det mesta.

I måndags när jag var in på Youtube och skulle lyssna på "Going Home" med Mark Knopfler och Dire Straits (temat från filmen "Local Hero") så fladdrade jag runt en stund (det dyker ju upp nya videotips hela tiden!). Plötsligt fick jag syn på en, för mig obekant, storvuxen, ung mörk och långhårig kille som sjöng opera, bl.a.
Nyfiket klickade jag på videon.
Och blev störtförälskad! Hans röst! En av de allra vackraste jag hört.

Den underbara stämman tillhörde/tillhör engelsmannen Jonathan Antoine (född 1995) och det tog bara några minuter innan jag hade beställt hem hans senaste CD, "Christmasland". (Det blir fler!!!)
Denna CD kommer att förgylla mycket mer än bara julen 2020.
Sedan i måndags har jag lyssnat igenom antagligen varenda Jonathan-video som finns på Youtube. Himmel, vilken röst killen har! Den gör mig alldeles yr av lycka.
Jonathans röst har allt. Den är både sammet och säckväv. Mjuk och följsam, stark och egensinnig.
Sårbar och tuff. Mogen, känslig, fräsch och självklar.
Den rösten är "one of a kind". "Simply the best".
Den här unge mannen sjunger bättre än alla gamla etablerade rävar.
När jag lämnar jordelivet önskar jag att den rösten blir det sista jag hör.
Då är jag lugn och trygg.

Jonathan och hans goda vän och tidigare sångpartner Charlotte Jaconelli kom tvåa (?!?!) i Britain´s Got Talent 2012. Tvåa? Det var en hund som blev etta! Hur i all världen det nu gick till? Jodå, jag älskar hundar men givetvis borde Jonathan och Charlotte ha vunnit. De var helt outstanding.
Här kan man se deras audition.
Så unga sångare med så "färdiga" röster. Fantastiskt.

När de sökte till BGT (Jonathan var då 17 år och Charlotte 15) gick det bara några sekunder innan hela juryn och hela publiken stod upp och nästan applåderade ner taket i lokalen. Den svårflörtade Simon Cowell var först av jurymedlemmarna att ställa sig upp och klappa händerna.
— Wow, wow, wow! utbrast han och slog handen i bordet.

Jonathan Antoine har, med rätta, jämförts med Pavarotti vars röst ju också hade något alldeles extra.
Men egentligen ska Mr. Antoine inte jämföras med någon annan, han står säker som sig själv.

Jag har lagt in fler länkar här nedan så att den som vill lyssna, snabbt hittar denna underbara röst.

Ta en välbehövlig paus i pandemi och julstök och bara NJUT!

På den första videon är Jonathan bara 15 år när han sjunger "Ave Maria".
Längre ner finns en senare version.
(Ave Maria)

(How Great Thou Art - Du Store Gud)

(O Holy Night)

(Ave Maria)

(Nessun Dorma)

(Unchained Melody)

(Summertime)

(Country Roads)
Ha en fin fredag!

tisdag 24 november 2020

KÄRA DATOR!

Då och då blir jag riktigt tilltufsad av tanken på att jag är till åren kommen och snart har gjort mitt här på jorden. Inuti känner jag mig ju ganska ung fortfarande (hm ...) men så råkar jag passera en spegel eller tappa något som jag måste böja mig ner för att plocka upp från golvet. Och då kan jag höra dels min kropps vilda protester och dels ljudet av en kraschad självbild.
Jodå, insikt kan göra ont både i kropp och själ.

Ända sedan jag var barn har jag tyckt om att pyssla; att utmana händerna — och huvudet! — att prova olika saker. Det har alltid varit spännande att se om jag kunde klura ut lösningar när något krånglade eller visade sig svårare än jag tänkt mig.
Nu när jag är med dator har den blivit en mycket trevlig leksak. För det mesta är det nog trams och tjoller jag håller på med ... men vaddå? Jag befinner mig i livets branta utförsbacke och då tänker jag ha så roligt jag kan så länge jag kan. Så det så! 
Jag önskar bara att jag var yngre så jag haft mer tid att datorpyssla. Det vore kul att kunna mer om datorns oändliga möjligheter. För varje dag tycker jag ändå att jag upptäcker nya saker med den.
Och som världen är nu skulle man känna sig väldigt isolerad och "vingklippt" utan en fungerande dator.
I coronatider är den både ett nödvändigt och roligt sällskap.

Här kommer nu några bilder jag lekt med.
Även små söta nallar kan känna sig ensamma under en pandemi.
Tack och lov att önskningar går i uppfyllelse. I alla fall ibland.
Och så är vi inne i pyssel- och pyntveckan inför första advent.
Första advent! Redan? Hur nu det har gått till.
Jag tycker det var i förrgår jag plockade fram adventsstakarna förra gången.
Men det har gått elva månader! E-L-V-A! Jag fattar ingenting.
Man kommer att bli utbränd av detta spring med adventsstakarna.
Då tackar jag för mig för den här gången.
Avslutar med en bild på min hallmatta.
Ha det gott!

tisdag 18 augusti 2020

VENUS, IGEN!

Himlen och all dess magi fortsätter att fascinera mig.
På dagen underbara molnformationer och på natten månens faser och stjärnornas glitter.
Natten mot söndag vid halvtvå-tvåtiden fick jag syn på månen i nedan, en tunn månskära i nordost som "gapade stort" mot en starkt lysande stjärna, Venus.

Fram med kameran, förstås. Min gamla lilla kompakt-Kodak 8,2 megapixel har verkligen fått göra rätt för sig i många år. Jag har en annan mer avancerad kamera, en Samsung-korsning mellan kompakt- och systemkamera men den använder jag sällan.
Dumt naturligtvis eftersom den har mer finesser och bättre optik.

I april skrev jag också om Venus och hur starkt den lyser på himlen.

Här kommer två bilder (klickbara) från natten 16 augusti.
 16 augusti, kl 01.43 (sommartid) — zoomad bild. Augustihimlen kan vara väldigt mörk även i norr.

16 augusti, kl 02.28 — det börjar försiktigt ljusna.

Om jag vaknat på natten så har jag tittat ut och hoppats att det skulle vara molnfritt så Venus skulle synas igen. Och i natt, natten mot tisdag 18 augusti, tog jag återigen fram min Kodak och denna gång spelade in en liten video.
Under de få sekunder jag filmade tycker jag faktiskt man kan se hur Venus varierar i ljusstyrka.
Kan man säga att den pulserar?
Klicka videosnutten till helskärm så syns den lilla pricken i alla fall LITE tydligare.

Symbolen för Venus, en handspegel. (Från Wikipedia.)

 God natt, alla stjärnor!

torsdag 14 maj 2020

(KL)ANTA(N) SNAQUE

... går till mig själv!
👎
Igår klantade jag mig rejält!
Jag skulle skicka ett brev med några bilder till min sjuke vän och postar det — utan frimärke(n).
Och även utan avsändare.
Det var ett stort, tungt brev. Skulle tro att det vägde över 250 g. Det blir fyra frimärken.
Jag kan bara skylla på att jag hade haft en hel del annat att ordna innan jag gick till brevlådan.
Förmågan att göra och tänka på flera saker samtidigt verkar avta med åldern.
Tur att man var mer skärpt i yngre år när tillvaron krävde mer av hjärnkontorets kapacitet.
En svensk brevlåda — för frankerade försändelser!
En fundersam svensk brevbärare.
Han har just sett mitt ofrankerade brev. 
Kunde ha varit mitt brev efter det fått PostNords stämpel.
(Klicka för större bilder.)

Jag ringde PostNord i förmiddags och gjorde avbön:
— Jag klantade mig igår när jag postade ett brev ofrankerat, bekände jag skamset till kvinnan i andra änden av telefontråden.
— Du är i gott sällskap, sa hon. Det händer faktiskt lite då och då.
Det var ju en liten tröst.
Jag frågade vad jag kunde göra.

— Adressaten får ett brev med uppgifter om en summa att betala; förutom själva portot så läggs det till en expeditionsavgift eftersom brevet måste handläggas speciellt. När sedan summan är betald delas brevet ut som vanligt. Tyvärr blir det ju en viss fördröjning.

Det värsta är dock att det blir extra arbete för personalen på det boende där min vän nu vårdas.
Jag hoppas man kan ge mig alla uppgifterna per telefon så jag, klant-tanten, snabbt som sjutton kan betala in till PostNord. Jag bryr mig inte det minsta om merkostnaden men jag vill inte att personalen ska få mer jobb för att jag är en virrpanna.

Och varför hade jag inte skrivit avsändare?! Det brukar jag ju alltid göra. 

Det här är första — och garanterat SISTA! — gången jag missar att frankera ett brev.
Åtminstone så länge jag inte är alldeles ding i bollen.
Och när/om det händer så ska jag inte alls anförtros några som helst "administrativa" uppgifter.
Haha, dem får min framtida (eventuella) förmyndare ta hand om.
Postlådor någonstans i Sverige.
Wow, en sådan här häftig postlåda vill jag ha! Så läcker!

Slutar idag med en liten videosnutt från i tisdags.
Sköna maj, välkommen ...
Tralalalala!
Trevligt veckoslut!