torsdag 27 september 2012

PAKET-VÄNTAN I REGN OCH RUSK

video
Det råder ruggigt väder över Norrbotten.
(Om ni drar upp ljudet så kan ni höra regnsmattret utanför fönstret.)
I inlandet kan det bli bortåt en decimeter blötsnö. SMHI har utfärdat en klass 1-varning.
Sådana här blåsiga och blöta dagar är det skönt att bara få kura ihop i hemmet och beskåda rusket från den torra sidan av fönstren.

För min egen del kan det dock gärna regna just idag eftersom jag ändå måste vara hemma och vänta på ett efterlängtat paket som ska levereras. Jag hoppas att budfirmans bilar är vattentäta...
Kan ni dröja ett ögonblick?
...... 
Förlåt att ni fick vänta! 
Just som jag skrev ovanstående så ringde det på dörren och Postens regnvåta budbilschaufför stod utanför med mitt tillika regnvåta paket. Tur att innehållet var väl skyddat.
Längre fram - när anledning finns - ska jag återkomma till paketets spännande innehåll. Jag tror att intressanta dagar väntar.

Må gott, vare sig ni befinner er i sol, regn - eller snö.

måndag 24 september 2012

FARLIGA SKÖNHETER

I morse, bara några meter från min närbutik, stod sex vackra (men giftiga!!!) flugsvampar och mådde gott i höstsolen. De gör sig så bra mot blad och strån i grönt och löv i gult och brunt. Snabbt fram med mobilen för att fotografera de farliga skönheterna.


Idag skakade vindarna om träden och det fick höstlöven att börja släppa taget och dala mot marken. Morgonen var kylig, alla hustak lyste vita av frost (för andra gången denna höst) och vittnade om att nu väntar kärvare tider. Sommarkläderna har just påbörjat minst sju månaders ledighet och deras varmare ersättare känns tunga och stela att bära så här i början. Men man vänjer sig snart. 

Här uppe i norr är vi vana att vara påpälsade större delen av året. Det är bara att konstatera – vi nöter mest på vinterkläderna. De tunna, lätta sommardressarna hinner knappt tas fram ur garderoben förrän de har gjort sitt och hängs in igen.
O-nötta. Speciellt somrar som den som just passerade.

Egentligen skulle vi sällan behöva förnya sommargarderoben eftersom den används så sparsamt. Nu gör vi ju det ändå för vi vill, precis som alla andra, givetvis hänga med i modesvängarna. Dessutom händer det ibland att kläderna har krympt under den tid de varit undanhängda. Men detta är ju ett fenomen som drabbar de flesta av oss. Det är inte specifikt för oss norrlänningar.

(Hm... någon borde faktiskt utreda det här med kläder som krymper i vanliga garderober. Det är ett stort problem. Och ett ännu outforskat ämne.)

Det var allt för idag. God måndagskväll på er!

onsdag 19 september 2012

OINSPIRERAD OCH ÖMFOTAD

Hur har ni det med inspirationen?
Och hur har ni det med era fötter? 

En dag för väldigt länge sedan frågade min mamma om jag ville uträtta ett litet ärende åt henne.
– Kan du hämta mina glasögon som ligger i köket?
– Nej, jag har ingen inspiration! svarade jag som vid tillfället var 5-6 år.

Modern hade mycket svårt att hålla sig för skratt. Någonstans, någon gång, hade hennes unga dotter hört ordet inspiration och på något sätt tyckte tösen att det var dags att använda det. Att det "passade in" i sammanhanget var nog bara en ren lyckträff.

Då och då retades familjen med mig för det där svaret.
– Hur har du det med inspirationen idag?
– Om du händelsevis råkar ha lite inspiration över kanske du kan diska?
– Räcker inspirationen till lite dammtorkning?

Jag började tänka på min barndoms näbbiga svar häromdagen med anledning av att det är två veckor sedan jag skrev något inlägg på Snaquesaligt. Orsak? Jag har helt enkelt inte haft någon inspiration. Skrivlusten och fantasin har varit som bortblåsta. Alla eventuella ämnesuppslag har snabbt förkastats som ointressanta, korkade, tråkiga. Ungefär som bloggerskan själv känts sig.

Hur konstigt det nu än kan låta så skyller jag en aning på min högra fot. (Bilden nedan.) För de flesta så ser den väl ut som en ganska normal högerfot. Och det är den också. För det mesta. Men icke just nu – och sedan en dryg månad tillbaka. På utsidan, alldeles snett under och bakom fotknölen, men ovanför hälen, har det tillkommit ytterligare en knöl. Inte så stor men riktigt öm och trist. Och den gör att jag känner varje steg jag tar.
Jag hatar knölar! Speciellt sådana som dyker upp där de inte ska vara. Och som dessutom är onda!

Jodå, jag har varit till doktorn som sa att det är en inflammation. I något jag inte minns namnet på. Kanske av överansträngning? Knölen uppenbarade sig bara någon dag efter att väninnan och jag en kväll långpromenerat i över två timmar, "från hamn till hamn". Men det borde väl inte vara någon match för två uppskattade och välskötta fossingar?! De har ju klarat mycket längre vandringar utan att knöla till sig.

 En ömmande fot...
... som började bli bättre för en vecka sedan men nu ångrat sig helt plötsligt.
Vilka dumheter!
Snart är det nog dags att lösa enkel biljett till soptippen.
Men det är ju det jag gör!!!
Jag har fått veta att mina fötter är mjuka och fina som en babys. De är kanske FÖR ompysslade. Man kan nästan kalla dem bortskämda.
Men nu är det ju inte exteriören det handlar om, utan interiören. Någonting är inte bra inuti. Nästa vecka ska jag till doktorn igen. Det blir spännande. Jag håller tummarna! Och tårna!

Pyssla dagligen om era fötter! Och ta vara på inspirationen, närhelst den infinner sig!

onsdag 5 september 2012

DE LÅNGA SKUGGORNAS TID

Nu är den här – de långa skuggornas tid.
Jag har alltid tyckt om hösten. Den är vacker, rofylld, kravlös och mysig. Den lågt stående solen tänjer ut skuggorna till nästan oigenkännlighet. Luften är hög och klar och lätt att andas.
Mulna, disiga dagar blir konturerna oskarpa och lite mystiska. Och när det regnar och blåser är det härligt att kura ihop inomhus och höra dropparna slå mot fönstret.
Och så är hösten skördetid. Det är ljuvligt att få frossa i fräscha, nyskördade grönsaker och bär. Mums!

Än så länge är träden mest gröna, men snart flammar de i rött, orange, gult, brunt.
Sedan i måndags är det höst på min ytterdörr.
Och höstens färger kan man hitta även här.

Ha en fin höst-onsdag!