DAGENS TEMA ÄR SKRATT

Året var 1998 när den indiske läkaren Madan Kataria från Mumbai, Indien, tyckte att den första söndagen i maj varje år skulle vara en lämplig temadag för världen att skratta lite extra.

Så han introducerade Världsskrattdagen.

Tre år tidigare, 1995, hade han och hans hustru Madhuri startat Laughter Yoga Club-rörelsen, vilket gjorde honom känd som "Fnissets Guru".

Det har ju länge varit känt att vi människor mår bra av att skratta.

Vuxna skrattar inte alls lika mycket som barn gör.

Okej, tillvaron för en femåring är förstås betydligt mindre bekymmersam än för en trettiofemåring.

Det vuxna livet är inte alltid så skrattframkallande men just därför behöver vi oftare dra på munnen. Och eftersom stresshormoner som kortisol och adrenalin minskar när vi skrattar så är det rena hälsokuren för både kropp och själ.

Man kan ju faktiskt känna att braskande nyhetssändningar, höga matpriser, smältande glaciärer och stolliga ledare i öst och väst blir aningen mer uthärdliga efter ett fniss eller ett gapskratt.

Dock, det krävs massor av rejäla ryckningar i smilbanden för att uppväga en allt galnare värld.

Och allt oftare är tokerierna så sanslöst tokiga att man bara måste skratta åt eländet.

Här kommer några fniss!

Världens alla maktgalna ledare borde tvingas gå på skrattkurs.

LULEÅ, GRATTIS TILL SM-GULDET!

PÅ MED GULDHJÄLMARNA!

SISTA APRIL

Valborgsmässoafton.

 Nu väntar vi på att våren ska börja visa sig på allvar.

Men Valborgsmäss och ljumma vårvindar hör inte alltid ihop.

Speciellt här i norr kan både snö och is dröja sig kvar en bra bit in i maj.

Och även om denna vinter har varit ovanligt snöfattig och snön är borta så finns fortfarande is kvar.

Livsfarlig is att ge sig ut på.

Idag ska vi grilla korv vid någon värmande brasa och sjunga att "vintern rasat ut".

Vi kan också blå-gult gratulera vår kung som fyller 79 år.

Nästa år blir det säkert stort födelsedagskalas på slottet.

Och med en blå och gul krokus önskar vi trevlig namnsdag till alla som heter Mariana.

Årets Valborgsmässoafton måste vara en av de allra mest oroliga och röriga vi upplevt på länge.

Det gäller hela världen, inte bara lilla valborgsfirande Sverige.

Varje dag ser vi hur den gränslösa galenskapen tar över allt mer.

 Var finns det sunda förnuftet och medmänskligheten?

Var gömmer de sig?

Det är globalt de allra allvarligaste bristvarorna i dessa dagar.

Med eller utan Trump-tullar borde alla länder försöka både exportera och importera så mycket av de varornas om möjligt.

Trevlig Valborgsmäss och första maj!

FLIMRANDE LAMPOR OCH BROKIGA BAKGRUNDER

Efter något års uppehåll sänder nu TV4 danstävlingen "Let´s dance" igen.

Det är en hel del förändringar jämfört med hur det var tidigare.

Bland annat är programledarna Per och Johanna nya. Och helt okej. 

Danstävlingens domare, från vänster Eric Saade, Taya Shawki, Tony Irving.

(Åh, vad jag saknar stilfulla och sansade Ann Wilson! Hon var så trevlig.)

Bild från TV4.

Enligt mig så är en del av förändringarna till det sämre.

Sämst är scenografin.

Den är alldeles för mörk; ibland ser man knappt dansparen.

Scenografen måste ha haft en usel dag på jobbet.

Och ljussättningen!

Den består mest av hysteriskt flimrande lampor och strålkastare och brokiga bakgrunder som nästan kan göra en sjuk.

Det är ett mirakel om publiken och TV-tittarna inte drabbas av migrän- och epilepsianfall.

Så här flashigt och störande var det inte förr.

Och dessutom, då såg man dansarna!

Det är faktiskt dem man vill och ska se. De har ju huvudrollen.

Inte en massa pulserande ljusstrålar och störiga mönster som gör ont i ögonen.

Litar inte TV4 på att de dansande paren och den härliga musiken räcker som underhållning?

Spotlights med många watt ger skarpa skuggor av Carolina och Hugo.

Danspar och bakgrund flyter nästan ihop.

Helmörkt bakom Ida och Junior när de släpper loss på dansgolvet.

Tur de har färgglada kläder som syns.

Det har också tillkommit flera rätt extrema danser som möjligen kan vara lite lustiga att beskåda.

Men de är inte speciellt vackra att se på, inte som till exempel en svepande vals eller tango.

På gamla filmer kan man fortfarande njuta av och förundras över mästerdansaren Fred Astaires fantastiska danskonst och eleganta stil. Han fick alltid det svåra att se lätt ut. 

Fred Astaire och Ginger Rogers. Legendariskt danspar.

Avslutar detta "gnäll" med att lägga in en bild som jag animerat för att på ett ungefär visa hur åtminstone jag uppfattar det nya flimriga och för ögonen jobbiga "Let´s dance".

TV4, lys upp dansgolvet och släck ner den stressiga ögon-terrorn!

NYA KNEGET

Vad jag kan komma ihåg så klädde jag aldrig ut mig till påskkärring när jag var barn.

Visserligen kan nog en del minnesbilder bli lite suddiga med tilltagande ålder ... men påskkärring?

Jag har inget som helst minne av mig med huckle på huvudet, målad i ansiktet och kvast i handen.

Kan jag ha förträngt det? Njae, jag tror faktiskt inte det.

Ungefär så här hade det kunnat vara då. OM det varit.

(Hucklet utbytt mot häx-hatt.)

---

Men nu, som gammal, spattig och skrynklig tant, kan jag ha en ny karriär framför mig.

Som just påskkärring.

När jag numera ser mig i spegeln så är det uppenbart att jag är som klippt och skuren för den rollen.

Och nu behöver jag inte ens klä ut mig!

Det här är idag. Väldigt likt.

Ja, nu vet ni hur min framtid ser ut.

Fördelen med nya jobbet är att jag endast behöver arbeta under påskhelgerna.

Resten av året kommer jag bara att vara en helt vanlig kärring.

Det passar mig perfekt.

Och nu bilden som blivit en tradition här på min blogg i påsktider, fjädrar i ris.

Gillar den!

Ha en lugn, skön och solig helg!

GRATTIS MORMOR!

 

Den första april för 149 år sedan (tanken svindlar!) föddes ett sött flickebarn i en vackert belägen by i Västerbottens inland. Hon växte upp med flera syskon i en familj som hade det relativt bra.

Mormor, bilden tagen i USA.

Den lilla flickan skulle som vuxen få ett ganska spännande liv.

Tillsammans med några av sina syskon utvandrade hon till USA, arbetade som fotograf i Minneapolis/St. Paul, reste hem till Sverige för att hälsa på familjen, träffade då en svensk man, blev kär, gifte sig och fick så småningom två döttrar.

Hon återvände aldrig till USA.

Den äldre av hennes döttrar blev min mamma.

Flera gånger har jag skrivit om min fina, fantastiska, konstnärliga och stiliga mormor.

(Tidigare inlägg om mormor hittas under etiketten "Nära och kära".) 

Mormor, också bild från USA.

Hon föddes på den stora lurardagen, första april, men hon var sannerligen inget aprilskämt.

Begåvad med klokhet, humor och äkta intresse för människor blev hon högt älskad av familj, släkt och vänner.

Alla tyckte om henne och hennes varma, omtänksamma personlighet.

Även djur gillade henne. Och det var en ömsesidig sympati.

Hemma hos mormor och morfar fanns hund, katt och papegoja.

Alla tre samsades bra och åt ur samma matskål.

Morfar fick en gång ett erbjudande om att få en apa av en sjökapten men då hade mormor sagt att morfar fick välja mellan henne och apan. Tack och lov valde han mormor. 

Mormor var mycket konstnärlig och kreativ.

Hon tyckte om att skapa, att använda sin fantasi i olika tekniker och material.

Hon målade, knypplade, sydde och broderade, knöt makramé, med mera.

Nedan två av hennes tavlor som nu hänger i mitt hem.

Jag har visat dem tidigare.

(Klicka bilder för att förstora.)

MORMOR, HJÄRTLIGA GRATULATIONER PÅ 149-ÅRSDAGEN!

Aldrig kunde du ana att din dotterdotter (nu även hon en gammal tant) skulle skriva om, och visa foton av dig, på något som kallas blogg och Internet och kan ses i hela världen.

Jag undrar vad du hade tyckt och tänkt om det.

Hoppas det känns okej.

Jag vet att du i alla fall hade gett "tummen upp" för lite april-skoj så här på slutet.

ETT TRAMSIGT VÅRTECKEN

Ja, så var det dags igen för ...

Denna gång handlar det om den återkommande fånighet som inträffar varje vår. Och höst.

Sommartidens början. Och sommartidens slut.

Vid det här laget vet alla som läser min blogg att jag, liksom många med mig, ogillar detta hattande hit och dit med tiden.

Jag hade hoppats på att få uppleva att tramset skulle upphöra.

Att vi fick tillbaka normaltiden året om.

Men tyvärr, EU verkar inte alls ha bråttom med detta beslut.

Tala om lååångbänk!

Och nu har man ju faktiskt betydligt allvarligare saker att ta hand om.

Agendan är full; makthavarna far och flaxar omkring som jagade kråkor.

Eller ska man hellre säga trötta och ganska uppgivna fredsduvor?

Okej då, man får väl ta det här sommartids-tramset som ett litet vårtecken.

Men jag skulle föredra krokus och vitsippor ...

🙄

Tills vidare får vi ställa om våra klockor två gånger per år.

Så, glöm inte att flytta fram uren en timme kommande natt, natten mot söndag.

När klockan visar två blir den plötsligt tre och vi förlorar en timme.

Och vi får vänta ända till sista helgen i oktober innan vi får tillbaka den.

Må ni sussa gott — och tillräckligt — under 23-timmarsdygnet!