onsdag 26 juni 2013

1096 DAGAR

Ettusennittiosex dagar har idag passerat sedan jag drabbades av plötslig dövhet i mitt högra öra. Den 26 juni 2010, på midsommardagen för tre år sedan, försvann hörseln helt oväntat och oförklarligt. På ungefär åtta timmar hade jag gått från fullt hörande till halvt döv.
Det var en hemsk upplevelse. Och fullständigt obegriplig.
Ingen förvarning, ingenting.
Jag vaknade tidigt på morgonen efter ett lugnt midsommaraftonsfirande hemma i TV-fåtöljen. Allt var som vanligt, men eftersom jag vaknat så tidigt att inte ens tuppen hunnit kuckelikuat så bestämde jag mig för att sussa en stund till. När jag vaknade igen så hörde jag ett konstigt ljud i högerörat. Först trodde jag att det kom utifrån, men efter att jag stigit upp så märkte jag att ljudet följde mig när jag rörde mig mellan rummen. Ljudet satt i mitt öra.

Först tänkte jag inte så mycket på det, men allteftersom dagen gick så lade jag märke till att hörseln försämrades. Först försvann bastonerna, sedan mellanregistret och sist alla diskanttoner. Örat var heldött.
Om allt detta har jag skrivit förut under etiketterna Örat och Sjukt och friskt.
 Från början hörde jag inte ens 100 dB (decibel), numera hör jag vissa höga ljud, men jag är svårt hörselskadad på det örat. Hörseln är så gott som helt borta. Ett trist faktum som gör tillvaron extra krånglig ibland.
Men det värsta är ljudkänsligheten.
Och att det inte fungerar med hörselskydd. De gör bara eländet ännu eländigare.

Visst, det här låter väldigt motsägelsefullt:
 Hörseln är urusel, men ljudkänsligheten är enorm.
Hur kan det komma sig?

Ja, först och främst för att alla ljud jag kan uppfatta med det skadade hörselorganet ligger precis på min "obehagsnivå". Och den ligger lika på båda öronen. Men i det friska örat finns ett stort spann mellan det hörbara och det plågsamma. I det sjuka örat finns ingenting att spela på. Där blir allt genast plågsamt. Dessutom är alla ljud förvrängda till oigenkännlighet. Allt låter som när man skakar en plåthink fylld med grus. Hugaligen!

Och så har jag ju en ständig tinnitus - som blir värre när jag utsätts för mer ljud. Ett evigt påslaget "fläktsystem" som susar och brusar. Även i vänsterörat har jag tinnitus - jag hör hela tiden mina pulsslag. (I och för sig är det förstås fasligt trevligt att hjärtat slår, men det behöver väl inte höras.)
 För någon vecka sedan var jag på väg hem från affären med en matkasse i vardera handen. När jag var nästan hemma så passerade en motorcyklist, en ung kille, och bara någon meter från mig varvade han upp sin vrålande maskin, gasen i botten. Den nästan stegrade sig.
Jag brukar försöka undvika MC-folk, speciellt de unga eftersom de gärna vill dra på extra mycket, men denna gång kunde jag inte komma undan.
Jag trodde jag skulle svimma av ljudchocken. Den gjorde fysiskt ont. Och i 6-7 dagar efteråt var min tinnitus extra hög och jobbig.
Det är inte ofta jag svär, men jag erkänner att jag vände mig om efter MC-killen och ropade:
"Jävla dumskalle!"
Tyvärr hörde han inte mitt utbrott. Jag hade önskat att han gjort det. Och jag hade velat påpeka det olämpliga med att gasa på just när folk är i närheten.
--- 
 Tänk, när jag var fullt hörande kunde jag HÖRA tystnaden. Det var TYST!
Nu när jag är halvt döv är det aldrig tyst.
Tala om motsägelsefullt!

Det här var mitt återkommande gnäll (sedan tre år)  på detta datum.
Förlåt.

Ha en bra onsdag!

måndag 24 juni 2013

VECKANS KARAMELLPÅSE: SOMMARVÅGOR

Nära mig, en strand.
Vågor, stenar, sand.
Ett litet lyckoland.

Sköna bilder att så småningom bära med sig in i vintern...
 
 
... för idag är det precis sex månader till julafton!
Så det är bäst att passa på och njuta!
Nu, omedelbums!

torsdag 20 juni 2013

GLAD, SOLIG MIDSOMMAR!

Igår, onsdag, lyste solen hela dagen - alltså passande väder för ett stadsbesök. I parken vid järnvägsstationen hade man planterat blommor i tre skänkar utlånade från SSAB.
En trevlig idé. Det kommer att bli fint när blomstren fått växa till sig.
Solen överansträngde sig antagligen under gårdagen, idag har den nämligen inte alls visat sig - det har ösregnat, från morgon till kväll.
Men för en stund sedan kunde man se en liten, liten fläck av klarblått mitt i det regntunga grå.
Kanske finns det hopp om solbesök under morgondagen, midsommaraftonen?
Någon värme är det inte, men tittar det gula klotet fram så höjs nog temperaturen.
Både ute och inne.
Önskar er alla en varm, solig, glad och
TREVLIG MIDSOMMAR!
Var rädda om varandra!

söndag 16 juni 2013

BOXNING - LEGALISERAD GROV MISSHANDEL

 Nu har det hänt igen. En boxare har blivit svårt skadad under en match.
En ung kvinna, Frida Wallberg, ligger nyopererad på Karolinska i Stockholm.
Orsak: En hjärnblödning. Hon blev golvad två gånger i fredagskvällens match.

Jag har alltid känt avsky för - och aldrig förstått - boxning, d.v.s. legaliserad grov misshandel. Det går inte att kalla boxning för sport. Skulle samma form av slagsmål ske utanför ring-repen så kallade man på polis, burade in slagskämparna och dömde dem för misshandel. Ja, ibland skulle domen t.o.m. kunna bli vållande till annans död.
Jag anser att boxning definitivt inte platsar i TV:s sportsändningar. Rätta programmet vore TV3:s Efterlyst där de skulle visa de ansvariga personer som tillåtit denna galenskap. 

Hur kan man NÅGONSIN ha godkänt boxning? Och hur kan NÅGON någonsin börja utöva den?  Hur kan man med berått mod slå en annan människa sönder och samman och tycka det är okej bara för att det är en accepterad "sportform"? Hur kan man rikta en massa slag mot en människas huvud och tro att skyddshjälm och handskar ska "lindra" skadorna? Hur kan man känna sig som en vinnare när motståndaren ligger utslagen på golvet - ofta blödande och svårt skadad?
Och, hur kan man själv vilja utsätta sig och sin enda, fungerande och oersättliga kropp för detta våld?
Jag fattar ingenting.

Naturligtvis är det inte meningen att någon ska bli allvarligt skadad, men hallå!... hur naiv får man vara? Vad väntar man sig? Numera borde alla veta att hårda, upprepade slag mot huvudet alltid ger skador. Varje boxare känner till riskerna. Men hoppas och tror antagligen att något allvarligt inte ska drabba just honom/henne.

Tydligen hade Frida Wallberg förbjudit sin sexåriga dotter att vara med och titta på matchen. Det säger en del om den här "sporten". De anhöriga bör helst inte se på när mamma eller pappa, dotter eller son, maka eller make utövar sin "sport".

I andra idrotter är familj och vänner alltid välkomna som åskådare. Olyckor kan hända i alla sporter, men då är det - just det! - olyckor. Men i boxning är det inte olyckor, där kalkylerar man kallt med att en av slagskämparna "bara" - i bästa fall - ska kräla omkring på golvet en stund efter att ha blivit knockad. När domaren räknat till tio ska sedan förloraren totalt groggy ledas ut medan "vinnaren" stolt sträcker upp sina "vapen" (händerna) i luften och tar emot den blodtörstiga publikens jubel.

Detta är ingenting annat än vidrigt.
Trots alla boxare som blivit skadade för livet, och i vissa fall även mist det, så får detta vansinne fortsätta. Vi talar om för våra barn och ungdomar hur farligt det är att slåss och speciellt med slag mot huvudet, men boxningen får fortsätta. Den som har som mål att golva motståndaren med just hårda slag mot skallen.
Var finns logiken?

Ingemar Johansson fick Alzheimer och frontallobdemens. Muhammad Ali fick Parkinsons sjukdom. Det är bara två exempel på boxare som drabbats av svåra följder av sin så kallade sport.
Listan kan göras lång.
Tyvärr innehåller den även dödsfall.

Men så snart något allvarligt händer så försöker alltid boxningsförespråkarna få det till att dödsfallen och skadorna måste haft andra orsaker, antagligen ett medfött fel, en oupptäckt svaghet. För folk dör ju och får Alzheimer, demens och Parkinson även om de aldrig ens SETT en boxningsmatch.
Det är boxningsälskarnas konstiga logik. Och krystade förklaringar.
Nej, förbjud genast denna misshandel!

söndag 9 juni 2013

"LÅT OSS MEDLA."

Det blev några timmar framför TV:n under lördagseftermiddagen när prinsessan Madeleine gifte sig med sin Christopher O´Neill.
Vädret bestämde sig för att gratulera på bästa sätt - sol och värme över brudpar och gäster.
Huvudstaden visade sin vackraste sida.
 Ett lyckligt brudpar.
Madeleine, strålande vacker i klänning med spetsar och långt släp.
"Låt oss bedja." säger här överhovpredikanten.
"Låt oss medla." skriver text-TV i hastigheten.
Redan?
 Yngst och sötast, prinsessan Estelle.
 Kungens systrar, de gulliga Haga-sessorna. Numera grånade pantertanter.
Christina i svagt grönt, Désirée i brunt, Birgitta i något konstigt rosa-fransigt (den stassen borde ha fått stanna i garderoben!) och Margaretha i blålila.

Det är alltid intressant att beskåda kvinnors klädsel i dessa sammanhang. De flesta är så fint och smakfullt klädda, men för några undrar man om spegeln därhemma var trasig. Kanske den sprack just då...
Lycka till, brudparet!

onsdag 5 juni 2013

I MORGON FIRAR VI SVERIGE

I morgon är det Sveriges nationaldag
 och överallt hissas då vår vackra, blågula flagga.
Förhoppningsvis får den vaja mot klarblå himmel och bli belyst av strålande sol.
Några passande länkar så här inför nationaldagen.
Först "Sverige", Jussi Björling sjunger till mycket vackra bilder. 
"Land du välsignade", Jussi Björling och härliga foton.
VM-guld i ishockey 2013.
Loa Falkman sjunger "Du gamla, du fria" inför ett glädjerusigt Sverige.
Vårt fina land, visserligen inte fullkomligt i allt men ändå en av de bästa och tryggaste platserna på det här klotet.
Jag är oändligt tacksam för att jag föddes just här. 
 Önskar alla en riktigt trevlig sjätte juni!