måndag 19 oktober 2020

INSNÖAT

"Och det har snöat, ja, som det snöat, nu kommer vintern, usch ja!"
För att travestera den gamla barnvisan av Felix Körling.

(Dålig) bild från söndag kväll.
Tala om att Kung Bore gjorde en hejdundrande entré under söndagen.
Han kom inklampande med massor av snö och starka vindar i bagaget.
Det besöket var för tidigt och för brutalt.
Han kunde väl ha smugit sig på, lite fint och försynt.
Nej då, den gubben visar gärna sina sämsta sidor.
Nu är man riktigt insnöad. Alltså mer än vanligt.
Söt snövovve!
(Fin bild från Pixabay.)
Må vecka 43 bli så bra som möjligt.

UPPDATERING
Måndag morgon
I dagsljus är utsikten alldeles för snöig.
Ljuspunkterna = balkongens ljusslinga var tvungen att spegla sig.

söndag 18 oktober 2020

PÅ BLOGGEN KAN MAN TRÄFFAS

I dessa tider är det för väl att man har ett hem man älskar och trivs i. Är man dessutom en riktig hemmakatt sedan födseln så lider man inte alls av att leva livet hemmavid.
Jag har aldrig tråkigt när jag är hemma.
Men visst skulle det vara trevligt att ha lite besök då och då.
Tyvärr är det inte läge att bjuda hem vänner just nu.
Men här på bloggen är det förstås fritt fram.
Alltså, välkommen hem till mig.

Ovanstående är inte helt sant. Sedan länge kan det ju faktiskt vara precis tvärtom.
(Skylt jag målade för många år sedan,)
Men detta är alldeles sant!

Ha en skön och mysig söndag!
Här har meteorologerna hotat med snö och kanske trafiksvårigheter. Hoppas de har fel.
Det har ju hänt förr ... 

tisdag 13 oktober 2020

(VECKANS) MÅNADENS PÅSE NÖTTER — STRUL

Vad är det som händer? Nu är det dags att skärpa sig, över fyra veckor sedan jag skrev senast. Men det har varit en strulig tid — på många sätt — och den är inte över än. Tyvärr.
Nåväl, här kommer nu ett mycket lååångt inlägg.

Jag har tidigare nämnt att min bostadsrättsförening hade beslutat att byta ut termostaterna på alla element i alla rum, i alla lägenheter. Arbetet påbörjades under försommaren och eftersom hantverkarna även behövde komma åt rör som går genom mitt förråd för att bl.a. byta rörens isolering (gamla isoleringen innehöll asbest) så var man tvungen att tömma och sanera utrymmet.

Tyvärr hade man inte något reservförråd att erbjuda mig nära till (dåligt!) så alla mina ägodelar måste flyttas från föreningens område. Den 5 juni hämtades grejerna (utan min inblandning — coronatider och trångt utrymme!) av en flyttfirma och kördes iväg 6-7 km till ett industriområde för magasinering.
Där skulle de vara under ungefär en månad.
Så sa man då.
Den tidsplanen sprack med råge.
Vilket jag genast förstod att den skulle göra. Det var ju semestertider i faggorna.

Den 25 september (!) fick jag tillbaka mina grejer!
Alltså var jag utan förråd i 3 månader och 20 dagar. 
Trots att det drog ut på tiden så har jag väntat lugnt och tålmodigt.
Hela underhållsjobbet skulle vara färdigt den 4 september.
Så sa man, efter semestern. Det kom t.o.m. ett papper om det.

Jo, pyttsan! Det blev väl, någorlunda, klart ungefär en månad senare.
 Fredagen den 2 oktober, var VVS-killen hit igen (för vilken gång i ordningen, dock samma trevliga kille varje gång, tack och lov!) och monterade in ett nytt element i köket.
En lördagskväll upptäckte jag nämligen (som tur var!) att det gamla läckte.
Inget stort läckage — jag behövde ingen livboj vid matlagningsbestyren — men ändå, elementet måste bytas. Det skulle ju knappast "självläka". 😀

Trasigt element, i och för sig inte så konstigt, husen byggdes i början av 1960-talet.
Och nu har hela värmesystemet varit tömt på vatten hela sommaren.
Inte bra att det kommer in syre, då bildas ju lätt rost.
(Klickbara bilder.)
I coronatider har det känts allt annat än bra att okända människor ska vandra ut och in i alla rum, även om jag krävt "munskydd på" under alla gånger man varit här. Det rekommenderade smittskyddsläkaren när jag kontaktade honom i somras. Han sa att man även borde bära visir men så blev det inte.
 Nåväl, nu är det, hoppas jag, äntligen slut på besök av hantverkare för lång tid framöver.
Men strulet är inte över för det.

Den senaste tiden har jag känt mig lite extra vinglig, balansen är inte riktigt okej. Vilket gjorde att jag för ett par veckor sedan ramlade omkull i sovrummet och inte höll på att ta mig upp. Det tog mig säkert 15-20 minuter att komma på benen igen.
Jag skulle ta på mig långbyxorna och tänkte kaxigt att jag som vanligt skulle klara det på samma sätt som jag alltid gjort, d.v.s. genom att leka tupp och stå på ett ben i taget.
Det var inte det smartaste jag gjort på senare tid, kan jag meddela. Gamla, yrsliga tanter ska sitta ner när de klär sig. Jag har aldrig tidigare varit med om att kroppen så totalt ignorerat mina order. För jag har ju trillat förr. (Uschlig nacke och dito axlar kan ge väldig yrsel.) Ändå var jag yngre då. Och några kilo lättare. Och inte hade jag konstant förmaksflimmer heller. Och det var även före min hjärtinfarkt.
Och mitt högra öra fungerade också. (Just det, balansorganet!)
Ja, vid mina tidigare vurpor var ALLT bättre.

Gissa om jag var enormt tacksam att jag inte bröt något när jag damp i golvet. Men svanskotan fick sig en rejäl smäll och hela kroppen har känts torktumlad.

Det var i den här vevan mina grejer återbördades till förrådet. Men, det var inte alls läge då att gå i trappor och besöka mina saknade pryttlar. När jag efter en tid väl kom mig ner till dem blev jag dock alldeles förskräckt — mina saker var bara inskyfflade utan minsta ordning och reda. Två dörrar från lägenheten som förvaras därnere har alltid haft kilar under sig, alltså varit lite upphöjda från golvet. Nu står de direkt på betonggolvet. Liksom ALLA kartonger. Pappkartonger ska aldrig stå direkt på betonggolv eftersom kartongen kan dra åt sig fukt.

På de hyllor som finns i förrådet stod/står några plastkassar, en reststump från golvmattan i köket och några bitar frigolit. Dessa ting hade trivs bra på golvet.
Den för tillfället tomma klädställningen tronar högst uppe på en skyskrapa med kartonger och tre resväskor. Sparken har flyttfolket trasslat in och lutat mot de nyisolerade rören. Sparken stod förr till höger om rören, lutad med medarna upp mot väggen och tog därmed minimal plats.

Det värsta nu är att jag inte själv orkar ta tag i detta. Men något måste ju göras. Så där kan det inte vara. Jag undrar verkligen vad det är för amatörmässiga klantskallar som flytt- och magasineringsfirman anställt. De borde få sparken! Nej, nej, inte DEN sparken, inte mitt vinterfordon!
Och det är inte jag som har lejt amatörerna, det är brf-styrelsen som skött de kontakterna.
Kanske därav resultatet ...

Ja, det har varit en jobbig tid och för allt detta tjafs har jag fått ett hyresavdrag för oktober på 40 svenska kronor. (Engångsbelopp, står det på hyresavin.) När jag ringde upp föreningens ordförande sa hon att jag skulle få 4 gånger 40 kronor men om jag förstod henne rätt så blir det tydligen 40 kr första månaden i varje kvartal. Alltså inte hela den enorma summan 160 kr på en gång.
Till saken hör att denna bostadsrättsförening har mycket bra ekonomi.
Och det tror väl jag det, när man inte gör rätt för sig gentemot medlemmarna.

Beloppet 40 kr har man visst kommit fram till för att det är vad lägenhetens förråd beräknas ”kosta” per månad. Enligt uppgift så hyrs de extraförråd som finns ut för 40 kr/mån. (De är säkert rör-fria!)

Men det är en väldig skillnad på att bara hyra ett förråd — och att inte kunna använda sitt eget på nära FYRA MÅNADER för att bostadsrättsföreningen behöver det för diverse underhållsarbeten. Jag ska således sponsra brf:en och inte ha ett öre för det krångel och omak jag haft. Alltså, man häpnar. Jag har talat med HSB:s kontor här i stan, men där kan man inte göra så mycket eftersom varje brf-styrelse beslutar för just sin förening. Men HSB-personen jag talade med tyckte jag hade vettiga synpunkter och även att det var märkligt att inte hela den futtiga ersättningen betalades ut direkt.

Jag fick rådet att eventuellt koppla in hyresnämnden, och andra har tyckt att morgontidningarna här kunde tipsas, men det känns jobbigt. Jag vill bara ha slut på strulet och få lugn och ro. Jag struntar fullständigt i pengarna, de kan behålla dem, men jag tycker det är så fruktansvärt oförskämt hur föreningen behandlar sina lägenhetsägare/hyresgäster. I alla fall vissa av dem?

Jag föreslog att föreningen, som en god gest, kunde betala arbetskostnaden för byte av min trötta kökskran (jag skulle betala själva kranen), när rörmokaren ändå var här för att byta kökselementet, men det passade inte.
— Nej, kranbyten får man stå för själv, upplyste fru ordförande snorkigt. Och fortsatte:
— Nu kommer vi inte längre.
Syns det att det osar om mina ord? Jag förstår det. Det är länge sedan jag kände mig så här ilsken!
Och det beror på att jag aldrig tidigare har blivit så orättvist behandlad.
Alla säger till mig: Stå på dig! Ge dig inte!
Men det verkar bara vara bortkastad energi.
Oförstånd är svårt att bemöta.

Allt det här tramset har gjort att blogginspirationen legat på noll. Tillsammans med pandemi, ohälsa och annat har det varit en skräpvår, en skräpsommar och en riktig skräphöst.

Ja, helt enkelt ett SKRÄPÅR! Jag borde ha hoppat över 2020. 

Som sagt, länge sedan jag skrev men nu blev det ett väldigt långt epos istället. Alldeles för långt! Om någon orkat läsa ända hit så sänder jag en symbolisk tapperhetsmedalj. I största storleken.

lördag 12 september 2020

SNART KLART

Gissa om jag var stolt och mallig förra veckan när jag alldeles själv klarade av att ställa om min TV till digital mottagning. Com Hems tokiga beslut att släcka sina analoga sändningar från den 8 september och just i coronatider har ju satt många äldre och utsatta i en svår situation.

Omkring en halv miljon Com Hem-kunder riskerade att bli utan TV-program om de inte kunde ställa om sin apparat själv och inte ville ta hem någon som kunde hjälpa till med det.
Dessutom, de som inte hade en modern TV måste endera skaffa en digitalbox eller köpa en ny apparat.
Vilket som, allt detta känns extra jobbigt i dessa tider.
Jag hade tur som redan hade en något-så-när modern TV. Jag gjorde en kanalsökning — och vips så var mina kanaler digitala. Och Com Hems irriterande, rullande textremsa i skärmens överkant försvann.
Minsann, än är undrens tid inte förbi.
Jag blev riktigt lycklig.

Men ingen lycka är evig. När jag skulle koppla in/om min DVD-spelare då krånglade det till sig.
Hur jag än googlade, läste och försökte så kunde jag inte få det att fungera med DVD:n. 
Till slut ringde jag Sony och fick tala med en kille som beklagande meddelade att min gamla, men annars fullt fungerande DVD-brännare/spelare nog inte gick att använda digitalt.
Morr!
Så nu sitter jag här och kan inte spela in TV-program som råkar sändas på en tokig tid eller krockar med något annat sevärt program. Jag har funderat hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka och kommit fram till att jag nog får köpa en ny och modern blu-ray-spelare. Av vad jag läst mig till så ska tydligen dessa manicker även gå att spela gamla, vanliga DVD-skivor på. Och de ska också ge bättre bild.
Men min TV är ju inte från igår så det blir väl den som kommer att sätta gränsen för bildkvaliteten.
Jag kan bara hoppas på att TV och blu-ray annars ska vara kompatibla.
Nog om detta.
I veckan har en hantverkare, iförd munskydd, varit och bytt termostaterna på mina element.
(Jag bar också munskydd och tvättade händerna femtioelva gånger den dagen.)
Det kändes definitivt inte bra med en främmande människa som vandrade runt från rum till rum men eftersom min bostadsrättsförening och Com Hem tycks ha ungefär samma dåliga corona-tajming fanns inte så mycket att göra åt det. Hantverkskillen kommer hit igen på måndag för att justera och kontrollera det sista. Så det blir en dag till med munskydd och intensiv handtvätt.
Men sedan är underhållsjobbet i alla fall klart hos mig. Hurra!
Mitt förråd är fortfarande tomt, mina saker är magasinerade. Dörren står på vid gavel, hänglås och nyckel har hantverkarna. Det här underhållsjobbet har verkligen dragit ut på tiden; förrådet tömdes den 5 juni. Och då sades det att det skulle vara tomt omkring en månad.
Nu har det alltså gått drygt tre månader.
Men i onsdags fick jag veta att nu var åtminstone allt arbete gjort i förrådet så till veckan ska förhoppningsvis mina ägodelar återvända, likväl som lås och nyckel.

Det har varit lite rörigt ett tag men nu hoppas jag att det ska lugna ner sig.
Men tyvärr fortsätter ju coronaviruset att göra tillvaron extra orolig och besvärlig.

Och just därför behövs alla chanser till ett litet skratt.
Varsågod! Den engelska språkövningen får ni med som bonus.
Ha en skön helg!

lördag 29 augusti 2020

KALLT OCH VARMT

Igår kväll knäppte jag på ugnen istället för TV:n.
Det kändes skönt med lite värme eftersom det bara är 19-20 grader inomhus.

Sedan i början av juni (men med semesteruppehåll) har man hållit på med underhållsarbeten i min bostadsrättsförening. Vi har en väl fungerande brf, den sköts om på ett bra sätt.
Man är noga med att hålla efter både husen och området.

Dock har jag, och någon till, under dessa tre månader fått klara oss utan våra respektive förråd. Det "råkar" gå några stora rör genom just våra förråd och eftersom isoleringen runt rören innehöll asbest så var hantverkarna tvungna att sanera dessa utrymmen.
Mitt förråd tömdes i början av juni och mina saker magasinerades flera kilometer bort.
Nu kan jag nog börja använda förrådet igen men jag har inte brytt mig om det så länge hantverkarna ska ha tillträde dit. De har nyckel till låset till och med den 4 september.
Jag undrar om man kommer att få någon ersättning för omaket med förrådet. Tror knappast det.
Bostadsrättsföreningar har ju rätt att ha tillgång till alla utrymmen för nödvändigt underhåll.
Men nog kan man tycka att något borde man ha för besväret. Man har ju, under tre månader, varken kunnat använda det förråd som hör till lägenheten eller kommit åt sina prylar.
Jodå, om det varit riktig kris så hade man väl kunnat komma åt dem.
 
Något annat som också tömts, för diverse arbeten, är hela uppvärmningssystemet.
Alltså alla element är helt kalla sedan tre månader tillbaka.
Under sommarens regniga och blåsiga dagar, men speciellt nu när nätterna börjar bli allt svalare (i natt var det bara runt 6°) så sjunker innetemperaturen och det är nästan så att sängkläderna känns kyliga när man kryper ner i slafen på kvällen.
Man är ju lite bortskämd med några grader till. 

Nästa fredag, 4 september, ska allt arbete vara klart och vi får tillbaka värmen på elementen igen.
Det ser jag fram emot.
Då behöver man i alla fall inte knäppa på ugnen och baka för att slippa gå omkring och småhuttra.
Nåja, jag tycker det har varit behagliga sommarmånader, temperaturmässigt.
Jag föredrar 20 lagom varma grader framför 30 heta.
Det är lättare att klä på sig en extra kofta än att klä av sig till nudistnivå. Och ändå svettas.
Fredagskvällen bakresultat blev en grov yoghurtlimpa med lite hipp-som-happ-ingredienser, alltså en mix av det som fanns hemma; olika mjölsorter, linfrö, kli, pumpakärnor, plommon, m. m.
Jag gillar grovt bröd, det ska vara något att bita i.
Det blev även två ugnsstekta äpplen fyllda med Nutella och mandelspån.
Det är inte så ofta jag bakar numera — jag som förr bakade allt bröd själv, både mat- och fikabröd.
Jag har alltid tyckt om att baka. Mycket mer än att laga mat.
Men nu när orken inte riktigt finns så prioriteras annat som är viktigare. Bröd finns att köpa.

Jag har tyvärr varit riktigt mosig några dagar och igår funderade jag om jag skulle bli tvungen att fara till sjukhuset. Men jag tvekade; så länge jag inte ramlar ihop i en hög på golvet så stannar jag hemma.
Antagligen är det mitt "kantstötta" och flimrande hjärta som ganska ofta gör mig både vissen och orkeslös. Det är verkligen inte roligt men vad göra. Det är som det är.
Och i coronatider vill man ju helst av allt slippa uppsöka vårdgivare av alla sorter.
Förresten, är det bara jag som inte riktigt är i fas med tiden? 
På tisdag virvlar vi in i första höstmånaden, september.
Hur har det gått till? 
Vart tog januari till augusti vägen?
Trots att detta 2020 varit ett riktigt skitår, rent ut sagt, så rullar det på väldigt snabbt.
Ska man vara glad och tacksam över det? Eller?

Och än har jag inte klurat ut det här med att ställa om TV:n till digital mottagning.
Tisdagen 8 september släcker, som bekant, Com Hem sina analoga sändningar.
Många TV-tittare är bekymrade. Med rätta.
Com Hem, med tanke på corona, så är det mycket dålig tajming.

Nu börjar sista augustihelgen, njut den!
Ha det gott!

torsdag 20 augusti 2020

COM HEM — GÅ BORT (TILL SKAMVRÅN)

 
Njae, snarare MÅNADENS nötpåse går till ...
 Hur korkat får ett företag vara?
Mitt under den värsta krisen vi upplevt i Sverige, och världen, på massor av år så väljer Com Hem att ytterligare trassla till livet för en stor mängd människor.
Som om det inte var nog krångligt och jobbigt ändå just nu.

Den 8 september släcker Com Hem de analoga TV-sändningarna och går helt över till digitalt utbud.
En halv miljon kunder drabbas, antagligen mest äldre.
Många måste köpa en ny TV trots att de har en analogt fungerande apparat.
Men även om man redan har en digital-redo TV så är det inte säkert att man klarar av att ställa om den.
Man blir alltså tvungen att kalla in hjälp. In i hemmet.
Och detta i tider när vi ska träffa så lite folk som möjligt.
Det gäller ju speciellt för oss som är 70+. Och/eller är i riskgrupper.
 
HUR TÄNKER COM HEM???
Kunde man inte ha väntat ett halvår till med den här idiotiska förändringen (läs: försämringen)?
Framåt våren 2021 är det mycket troligt att det finns ett fungerande vaccin mot covid-19 och människor hade kunnat känna sig lite tryggare med att besöka affärer och/eller ta hem folk.

Detta är så dumt och så korttänkt av Com Hem att klockorna borde stanna i förfäran.
Dessutom, men aningen mindre allvarligt, man tar bort några kanaler.
Ska man ha dem kvar får man plocka fram börsen.
Till råga på eländet så rullar en text överst på TV-rutan HELA TIDEN tills man fått in den digitala sändningen. Textremsan skymmer effektivt alla namnskyltar som visas i t.ex. nyhetssändningarna.
Varenda minut på dygnet, på varenda kanal, kan man läsa ungefär så här:
"Hej! Du tittar nu på analog-TV från Com Hem. Den 8 september ... bla-bla-bla ... byt till digital-TV redan idag ... bla-bla-bla. För mer information gå in på comhem.se ... bla-bla-bla."

Vilket jag har gjort.
Jag är inte alldeles borta när det gäller sån´t här. Jag har en digital-klar TV, jag har läst dess instruktionsbok, jag har följt Com Hems instruktioner både på nätet och i telefon men inte sjutton har jag lyckats "bli digital".
Däremot har det här tjafset lyckats göra mig rejält ilsken. Mig och 500 000 andra.

Således måste jag snarast få hem någon som både är absolut virusfri och tekniskt kunnig.
Och som helst också bär viss skyddsutrustning.
Är det möjligt? Ja, hoppas kan man ju alltid.

Ansvariga för detta vettlösa trams, gå och ställ er i skamvrån!
Tala om sämsta tänkbara tajming.
Skäms, Com Hem!
Många Com Hem-kunders TV-apparater efter den 8 september?

tisdag 18 augusti 2020

VENUS, IGEN!

Himlen och all dess magi fortsätter att fascinera mig.
På dagen underbara molnformationer och på natten månens faser och stjärnornas glitter.
Natten mot söndag vid halvtvå-tvåtiden fick jag syn på månen i nedan, en tunn månskära i nordost som "gapade stort" mot en starkt lysande stjärna, Venus.

Fram med kameran, förstås. Min gamla lilla kompakt-Kodak 8,2 megapixel har verkligen fått göra rätt för sig i många år. Jag har en annan mer avancerad kamera, en Samsung-korsning mellan kompakt- och systemkamera men den använder jag sällan.
Dumt naturligtvis eftersom den har mer finesser och bättre optik.

I april skrev jag också om Venus och hur starkt den lyser på himlen.

Här kommer två bilder (klickbara) från natten 16 augusti.
 16 augusti, kl 01.43 (sommartid) — zoomad bild. Augustihimlen kan vara väldigt mörk även i norr.

16 augusti, kl 02.28 — det börjar försiktigt ljusna.

Om jag vaknat på natten så har jag tittat ut och hoppats att det skulle vara molnfritt så Venus skulle synas igen. Och i natt, natten mot tisdag 18 augusti, tog jag återigen fram min Kodak och denna gång spelade in en liten video.
Under de få sekunder jag filmade tycker jag faktiskt man kan se hur Venus varierar i ljusstyrka.
Kan man säga att den pulserar?
Klicka videosnutten till helskärm så syns den lilla pricken i alla fall LITE tydligare.

Symbolen för Venus, en handspegel. (Från Wikipedia.)

 God natt, alla stjärnor!