fredag 14 februari 2020

torsdag 13 februari 2020

MITT HJÄRTAS DAG

Idag, den trettonde februari, är det exakt ett år sedan jag fick hjärtinfarkten.
ETT ÅR. Jag kan inte fatta det.
Men jag tog ju inte kontakt med sjukvården förrän den femtonde.
Och då fick jag bannor av läkarna. Men ...
HJÄRTINFARKT
... är inte precis den första tanken som far genom skallen när man känner sig vissen.
Även om jag till slut, alltså efter två dagar, började misstänka att det kunde vara något med hjärtat.
När jag lade ihop värk i vänster arm, molande känsla vänster sida i munnen, förfärligt illamående och en förlamande trötthet så klarnade bilden — och diagnosen.
 Efter ballongvidgning av flera kärl, insatta stentar och sex dagar på sjukhuset blev jag utskriven.
Under året som gått har jag mått både skapligt och dåligt.
Vissa dagar är måendet bättre och andra är det sämre.
Riktigt bra är det dessvärre aldrig nu eftersom jag i samband med hjärtinfarkten fick konstant förmaksflimmer. Tidigare hade jag ju det bara då och då och man kunde häva det.
Tyvärr verkar det inte vara möjligt nu.
Detta eviga flimrande är jobbigt. Det tar på mig.
Och det klart att hjärtat självt inte heller mår bra av det.
Sedan i höstas har jag mått si-så-där och de senaste veckorna har jag — till och från — känt av alla de symptom jag hade när infarkten slog till.
Flera dagar har jag varit på vippen att fara till lasarettet men jag skjuter upp det och hoppas att "mosigheten" ska gå över eller i alla fall mildras lite till nästa timme. Eller nästa dag.
Och jag lever ju än. Tror jag. (Okej då, allting är ju relativt.)

Jag är faktiskt så less på allt som har med sjukdomar, sjukhus, vårdcentraler, läkare, provtagningar och mediciner att göra att jag bara vill strunta i alltihop. Bara låta naturen ha sin gång.
Det har varit lite för mycket ett tag. Och inte bara hjärtbesvären.

Ja, nu gnäller jag av mig. Igen.
Men också ger en förklaring till att jag inte alltid är så aktiv i bloggosfären.
Ganska ofta känner jag inte ens lust att slå på datorn, och än mindre att blogga, svara på kommentarer eller kommentera hos andra.
Kort sagt, jag har inte så mycket gnista nu.
Jag önskar så att jag hade det och jag försöker verkligen att göra NÅGOT nyttigt och vettigt varje dag men ofta så orkar jag knappt det. Jag får tvinga mig till att göra det nödvändigaste.
Och datorn och andra tidsfördriv är inte prio ett. Vanliga vardagssysslor måste gå först.
Men det är förstås extra roligt när jag även klarar av att göra något trevligt.
De dagarna/stunderna glittrar och glimmar som diamanter.
Det finns sådana dagar, men inte är livet som förr.
Ingenting är som förr.
T.ex. blir jag fortare irriterad numera och tålamodet är kortare.
Kanske har det också med åldern att göra; man har inte all tid i världen längre.
Framtiden krymper med en väldig fart så det vill till att inte slösa med den.
Ja, och just därför så borde man egentligen bara göra roliga saker.
Hihi, jag funderar på om jag skulle ge bort dammsugaren ... och golvmoppen!?
— Jag mår inte så bra.

Hoppas ni mår bättre och får en mysig Alla Hjärtans Dag i morgon.

torsdag 6 februari 2020

VITT OCH VACKERT

Fram till förra veckan hade vi en snöfattig vinter.
Men vecka 5 då öppnades portarna till det himmelska snölagret och vitfluffet vräkte ner.
Äntligen kan traktorägare, åkare och skidbacksförvaltare andas ut.
Nu är ruljansen i full gång
Bilderna tog jag 3 februari, alltså i måndags.
Då hade det snöat mer eller mindre i sex dagar, från måndag t.o.m. lördag.
Här uppe i norr är det aldrig fråga OM vi får snö. Det är en fråga om NÄR.
Den kommer alltid, förr eller senare. Nu blev det lite senare än normalt.
I mars brukar det också komma rejäla snöoväder. Så än har kung Bore tid på sig.
 Om ni klickar (x 2) på bilden så kan ni nog se glittret i snön.
Det ser ut som om någon strött ut briljanter.
Tycker att virrvarret av grenar (lite snötäckta) är så dekorativt.
Under torsdagen fick vi veta att artisten och låtskrivaren Ola Magnell (1946 - 2020) avlidit.
Jag tycker mycket om hans låt "Skomakarvals" och köpte den (LP:n "Straggel och Strul") strax efter att skivan släppts 1979.

Lyssna här på Skomakarvals, drygt 6 minuter lång. Fina minuter.
Den tänkvärda texten finns här.
Ola Magnell, vila i frid.

söndag 2 februari 2020

SNYGGT DATUM

Har ni tänkt på att dagens datum är väldigt snyggt?
Det bildar ett palindrom-tal, d.v.s. det går att läsa även baklänges.
Mest tänker man kanske på ord/namn eller meningar som är palindrom, inte tal.
Hur som helst, det är lite extra kul med dagens datum.
(Passar mitt barnsliga sinne.)

På länken nedan kan man läsa mer om palindrom.


Och i morgon är det en ny dag och en ny vecka. 
Vi hoppas på en lugn och trevlig sådan och fyller på med lite extra ...

fredag 31 januari 2020

TOMMA KASSAR, FULLA MATFÖRRÅD

Veckans karamell ...
.... är att få sin mat levererad in i hallen utan att behöva kånka matkassarna uppför de tre trapporna.
Tjänsten kostar visserligen en slant varje gång men det är den värd.
Under fredagsförmiddagen kom matleveransen jag — via nätet — beställde igår.
Det var tre veckor sedan jag nät-mathandlade förra gången så det behövdes lite påfyllning.
Det tog en stund att plocka upp och krångla in allt i frys, kyl och skåp men nu är jag redo för helgen.
Jag kommer inte att svälta i alla fall ...
Innehållet i två plastkassar (frysta varor) och sex papperskassar (annat smått och gott) är upplockat  och har hittat sin plats.
Toppen!
Nu kan fredagsmyset börja.
"På spåret" och "Skavlan" står på tur.
Ha en skön fredagskväll!

tisdag 28 januari 2020

HJÄRTLIGT GRATTIS

I början på december 2019 var det 30 år sedan min mamma dog.
Idag är det hennes födelsedag och den firas alltid med ett tänt ljus och många tankar och minnen.
Och en blogghälsning ut i rymden.


fredag 24 januari 2020

JAG BEHÖVER EN STÖDHUND

Klickbar bild.
Numera skulle jag också behöva en stödhund att krama om när jag ser och hör nyheterna.
Varje dag.
Men eftersom jag inte har någon vovve i närheten så får jag väl nöja mig med att krama teddybjörnen Fredriksson. Eller vad han nu heter.

God fredagskväll!