NÄR DOLLY PARTON SJÖNG FÖR MIG ...

... och flera tusen andra.

 Idag är det exakt en månad sedan countrydrottningen Dolly Parton avled, 80 år ung.

Efter en tids kamp mot cancer lämnade hon en enorm beundrarskara i sorg.

Hon var en ikon i country-genren världen över.

Dolly Parton var inte "bara" känd för alla sina fantastiska låtar utan också för sina filmer, sin välgörenhet, medmänsklighet och härliga humor.

Hon var helt enkelt vad man kan kalla en god människa.

För att fira den populära artisten/skådespelaren har Kalifornien nu bestämt att

den 25 september ska hädanefter vara "Dolly Parton-dagen".

Datumet syftar på hennes hitlåt "9 to 5".

I USA skrivs ju månadens nummer före dagens, alltså 9/25.

Hittade den här AI-bilden på nätet.

Dolly välkomnas till himlen av andra stora artister, döda sedan länge.

Bland annat Johnny Cash, Kenny Rogers, Elvis Presley, Waylon Jennings.

Dolly Parton fick sin stjärna på Hollywood Walk of Fame i juni 1984.

Jorden har förlorat en glittrande stjärna.

Nu glittrar den i himlen.

Annandag påsk, den 19 april 1976, anordnades det en mycket populär countrygala på 

Scandinavium i Göteborg. International Festival of Country Music.

Föreställningen började klockan 17:00 och slutade ca 01:00.

Det bjöds alltså på förstklassig countrymusik i åtta timmar. 

Publiken bestod av 7934 personer.

Jag var en av dessa.

Min perfekta parkettplats kostade 50 kronor och förköpet 1 (en) krona.

(Det var tider, det!)

Det blev en resa på ungefär 300 mil (tur och retur) genom Sverige

för att i första hand lyssna på och njuta av

"The Gentle Giant", Don Williams (1939-2017).

Dittills hade jag endast hört hans varma barytonröst via skivor.

 Nu fick jag höra den på riktigt från bara några meters avstånd. Lycka!

Och jag minns än att när det var Dollys tur att uppträda hur massor av män (i alla åldrar!) nästan kaosartat rusade fram till scenen för att se henne på nära håll och ta bilder.

De artister som uppträdde den kvällen var följande:

Dolly Parton

Don Williams

Tammy Wynette

Marty Robbins

Skeeter Davis

Wanda Jackson

Jessi Colter

Red Sovine

Jon Derek (från England)

Detta var Dolly Partons första besök i Sverige, men det skulle bli fler, även på Scandinavium.

Lyssna här på Dolly Parton och Kenny Rogers när de sjunger den glada

"I´ll be home with bells on"

(Det är ju bara tre månader till jul, så ...)

https://www.youtube.com/watch?v=tXi-ldamURA&list=RDtXi-ldamURA&start_radio=1

Och här sjunger Don Williams den fina

"The ties that binds"

https://www.youtube.com/watch?v=tOUusyifeiM&list=RDtOUusyifeiM&start_radio=1

Fortfarande kan det nästan kännas overkligt att jag var där och såg alla dessa artister.

Och fick uppleva den härliga stämningen!

Dolly and Don,

Rest in Peace

NU BLIR DET MÖRKARE

Idag råder jämvikt – natt och dag delar rättvist på dygnets timmar.

Även i en ovanligt rörig värld infaller höstdagjämningen som vanligt, just i år den 23 september.

(Klockan 02:04 om man vill vara helt exakt.)

Nu tar mörkret över ända till den 21 december då vi firar vintersolståndet.

Jag gillar dessa ljusfattiga månader, de är så kravlöst vilsamma. Och mysiga.

I alla fall när man är pensionär.

Hoppas att också det arbetande, närande folket kan finna sköna stunder i höstmörkret.

(Förresten, höstdagjämning på vårt "andraspråk" engelska heter autumnal equinox.)

VALET 2026 ÄR ÖVER

Sveriges röstberättigade har idag bestämt hur de vill att landet ska styras de närmaste fyra åren.

Det verkar bli ett mycket jämnt valresultat.

Hur som helst ska en ny regering pusslas ihop. Spännande.

Talmannen får bråda dagar.

Många av partiledarna är kvinnor och precis som män vill de ha så mycket makt som möjligt.

Det torde bli många, långa och tuffa förhandlingar.

Hoppas bara att alla inblandade anammar följande tänkvärda ord:

Gör man det så kommer det nog att bli bra.

Tack och lov har ju Sverige ingen knäppgök Trump i politikerkåren.

Förresten, det är minsann inte bara politiker som borde lyda skyltens råd.

IDAG ÄR DET YRKESFÖRARENS DAG

Idag. den nionde september, bör vi vara extra snälla och trevliga mot alla yrkesförare på deras dag.

Ge dem det varmaste leende du har.

Denna grupp människor som dagligen ser till att det finns nödvändiga varor i affärerna, transporterar folk till och från jobb, skola, vård och olika aktiviteter och året runt ser till att Sverige inte stannar.

De rullar fram på våra gator och vägar under alla årstider och i alla väder.

Och de får inte alltid tack och vänliga ord för sitt jobb.

Så, naturligtvis ska de ha en egen dag med bara trevligheter.

De tre första bilderna här ovan har AI fixat efter mina önskemål.

Det blev ju riktigt bra.

Ha en trevlig dag!

STRILA ELLER STRÅLA – OCH SÅ VALFLÄSKET

Har ni tänkt på att en tredjedel av årets månader är "ber"-månader?

Och att de ligger samlade efter varandra i slutet på året.

Tänk, inte visste jag när jag för någon vecka sedan bytte ut sommar-headern med löjtnantshjärtan till en mer höstlig med virvlande paraplyer och bråttom-vindar att den nya skulle bli så passande.

För oj, vad det har regnat och blåst över Norrbotten den senaste tiden!

Om ni råkar se någon till synes solbränd norrbottning så är det inte solen som färgat honom/henne.

Det är rostskadorna.

Men ute i Europa har det varit, och är fortfarande, soligt (?) och hett som hos "han med hornen".

Jag föredrar, alla dagar, strilande regn och 15 plusgrader före strålande sol och plus 40.

Hellre fuktskador än bränn-dito och värmeslag.

Dock, det bästa vädret är ju något mitt emellan.

När ska meteorologerna lyckas fixa det, månntro?

Där har väderfolket något att jobba på!

😉

Något annat som också vräker ner, inte bara över norrbottningar utan hela befolkningen, är den strida strömmen med vallöften. Egentligen är allt detta käbblande och lovande otroligt löjligt.

Allt som sägs måste tas med många nypor salt.

Ja, helst en hel saltgruva.

Under den dryga vecka som återstår till valdagen kommer valtemperaturen att stiga för varje dygn.

Det blir som en ny värmebölja.

Av erfarenhet är det få som tror på politikernas löften.

Valrörelse.

Vänster eller höger?

Man önskar att politikerna tillsammans, över parti- och blockgränser, kunde samsas om ett mål för Sverige och vägen för att nå dit. Alla vill ju, förhoppningsvis, Sveriges bästa.

Det vore bra för landet om man kunde enas så ofta som möjligt, speciellt i dessa oroliga tider.

Tidöpartierna har faktiskt åstadkommit en del vettiga saker när det gäller de kriminella gängen; mord, våld, skjutningar, sprängningar har minskat och man har även kunnat sätta flera tungt belastade gängkriminella bakom lås och bom.

Samt även lagt beslag på pengar och egendom som kommer från den brottsliga verksamheten.

Man funderar tydligen även på att förbjuda att brottslingarna tjänar pengar på sina brottsliga "karriärer", t.ex. att ge ut musik, böcker, konst.

Bra! Säger jag.

De ska absolut inte få behålla pengar som kommer från att de orsakat andra lidande. Man skulle kunna ge eventuella inkomster till brottsoffren. Men de samvetslösa laglösa ska inte ha ett enda öre.

Brott ska aldrig löna sig. Inte på något enda vis.

Det är bara att gratulera Tidöpartierna till dessa framgångar.

Gunnar Strömmer har visat sig vara en kunnig, idérik, lugn och sansad justitieminister.

Han har en nackdel; ibland är det inte helt lätt att höra vad han säger.

Jag brukar på ett snällt sätt tala om honom som "Mumlet".

Må nu väl i härliga månaden september!

HÄRLIGA AUGUSTI

 

Härliga augusti!

Den första av årets två bästa månader.

Den andra är september.

Tillsammans är det sextioen ljuvliga dagar att njuta av.

Luften blir allt eftersom lite klarare, lite krispigare.

Det känns lättare att andas.

Och ögonen får fröjdas åt alla sprakande färger.

I augusti börjar mörkret försiktigt smyga sig på.

Det är dags att tända någon mysig lampa igen på kvällarna.

Jo, jag vet, i söder behövs lampors sken även sommartid.

Här uppe i norr har vi ju solen som lampa hela dygnet under sommaren.

Ja, frånsett regnruskiga dagar förstås.

Augusti är en ljuvlig sommarmånad, dock börjar man ana en viss förändring.

Varje dag märker man nya tecken på att hösten närmar sig.

Det närande folket återgår till jobbet efter semestern och skolorna startar efter sommarlovet.

Så småningom kan man se ett och annat gult löv i trädens annars gröna dräkt.

Och man kan frossa i nyskördade fräscha bär, frukter och grönsaker.

Sensommar och tidig höst är skönaste tiden på året.

Kravlös, lugn, vilsam – som gjord för återhämtning och hemtrevligt syssel och pyssel.

Raka motsatsen till vårens och sommarens alla aktiviteter, måsten och förväntningar.

Det är sällan man blir besviken på hösten eftersom förhoppningarna är färre då.

Men ... det finns en nackdel med hösten – att den följs av vintern.

Den kunde man hoppa över.

I alla fall borde den vara kortare.

Vintern skulle vara begränsad till december.

Advent och jul ska vara vackert snöklädda.

Njut nu augusti!

NU FIRAR VI FRUNTIMREN

Tårta ska det vara,

säger Sara.

Vi kan gott få bli feta,

säger Margareta.

Låt oss bli tjocka och granna,

säger Johanna.

Man ska ha kött på bena,

säger Magdalena.

Vi har väl vispgrädde hemma,

säger Emma.

Magra kakor är en pina,

säger Kristina.

(Alf Henrikson, 1967) 

Sedan får vi se hur fruntimren sköter sig vad gäller vädret.

Kanske tjejerna bestämmer sig för att ändra på ryktet om att den här veckan alltid är så regnig.

Sara har bjudit på sol idag, i alla fall här i norr.

Ha en fin vecka!

VICTORIAS DAG!

GRATTIS VICTORIA!

Sveriges kloka och vackra kronprinsessa fyller 49 år idag.

Nästa år blir det stort firande.

Foto: Linda Broström, Kungliga Hovstaterna

AMERIKA, FIRA GENOM ATT SPARKA CLOWNEN!

 

Idag fyller USA 250 år.

Landets första president blev George Washington.

Det har hunnit bli några fler under dessa 250 år.

Både bra och mindre bra men aldrig någon så katastrofalt dålig som den som innehar jobbet nu.

Galenpannan och clownen Donald Trump.

Han var president nummer 45 och nu är han nummer 47.

Det är en gåta att han blev vald för en andra period.

Han var ju en total flopp redan som nummer 45.

Han solkar ner både USA:s rykte och presidentämbetet.

Den mäktigaste mannen i världens mäktigaste land.

Men som hela världen driver med och skrattar åt.

Utom det hjärntvättade MAGA-folket.

Men tack och lov börjar en och annan även där att inse vilket bottennapp de röstade på.

Hur kan ens en enda amerikan stå ut med att tokstollen ska representera USA?

Finns det verkligen någon som på allvar tycker att han sköter jobbet bra?

Att han med kunskap, intelligens, diplomati och stil gör det bästa för landet?

Att han är en god representant? 

Knappast.

För att få tillbaka respekten för Amerika måste Trump sparkas ut från Vita Huset.

Han är helt felplacerad och han är en skam för landet och dess innevånare.

Det finns ju massor av olika monument här i världen, inte minst i Amerika.

Jag utser härmed nedanstående till Trumps eget monument, Devils Tower (Djävulens Torn) i nordöstra Wyoming.

En ca 386 meter hög eroderad stenbumling med ett mycket passande namn.

Jag menar, Devils Tower, Trump Tower ... tower som tower.

ETT HALVT ÅR GÅR SÅ FORT

Nu ska jag skrämmas lite:  

Idag är det precis sex månader till julafton!

Och så snabbt som dagarna rusar iväg så ... vips! så kommer tomten smygandes runt knuten.

Igen.

Bild: Jag och AI.

Det är inte klokt vad tiden har bråttom.

Det var ju nyss jul!

Vart har det här senaste halvåret tagit vägen?

Visserligen har det hänt en del, både ute i världen och här i min egen bubbla, men ändå ...

Veckorna bara försvinner, det känns som de endast består av måndagar och fredagar.

Haha, kanske just därför de går så fort.

Jag hoppas i alla fall att mitt kommande halvår ska bli lite trevligare än det som just passerat.

Ja, eller åtminstone lite friskare.

Min hälsa har verkligen inte varit den bästa under det här årets första sex månader.

Redan före jul i fjol började jag känna mig så trött, så orkeslös, så vissen.

Tröttheten var förlamande, jag orkade INGENTING.

Det nya året 2026 tog vid och jag blev bara sämre och sämre. Till slut somnade jag till och med när jag stod och borstade tänderna. Bara tur att jag inte ramlade omkull.

En sen kväll i mitten på mars orkade jag inte längre, jag ringde 1177 för att få råd.

 När jag berättat om mina symptom och hur jag kände mig ringde sköterskan efter ambulans.

"Du måste till sjukhuset", sa hon.

Efter provtagning och samtal med läkare på akuten så blev det snabbt beslutat om blodtransfusion eftersom mitt blodvärde låg katastrofalt lågt.

Egentligen inte konstigt med tanke på att jag under lång tid, till och från, bajsat blod.

Jo, jag vet, just det borde ha fått mig att söka vård mycket tidigare.

Men jag drog på det, ville inte ta itu med eländet.

Jag fick tre påsar blod på raken medan jag låg på akuten.

Plus en massa andra påsar med dropp, bland annat vätskedrivande och olika mediciner.

Jag fick också veta att jag hade hjärtsvikt och vätska i lungorna.

Och mina ben var som timmerstockar.

Efter sju år med ett konstant flimrande hjärta orkade inte "pumpen" helt hålla ordning i kroppen.

Naturligtvis blev jag inlagd.

Och läkarna grubblade över det usla blodvärdet, någonstans i kroppen måste det läcka.

Efter någon dag gjordes en gastroskopi. Men den visade ingenting onormalt.

Med vätskedrivande medicin (5-6 kg vätska "försvann" under tiden på sjukhuset) och remiss till en koloskopi blev jag utskriven efter en knapp vecka.

Jag mådde fortfarande inte bra. Kämpade hemmavid varje dag med trötthet och orkeslöshet.

När jag varit hemma ungefär tre veckor, så vaknade jag tidigt en fredagsmorgon och hade så ont i magen, mådde illa och kände mig jättedålig. Hela dagen var en enda plåga.

Jag ville inte fara till akuten igen men sent på kvällen insåg jag att det fanns inget alternativ.

Jag var verkligen dålig.

Ringde 1177, och återigen blev det ambulansfärd till sjukhuset.

Nya provtagningar, nya undersökningar och även en datortomografi väldigt tidigt på lördagsmorgonen.

Läkaren återkommer och berättar att jag har en infarkt (blodpropp) i vänster njure, en urinvägsinflammation, sänkan är hög (160), och blodvärdet har gått ner igen.

Det har dock varit dåligt hela den här tiden.

Den här gången får jag två påsar blod.

Och så talar man med kirurgavdelningen för att få förtur till koloskopin.

Förberedelserna för den var ganska jobbiga men de gick ändå rätt bra.

Och, äntligen, vid koloskopin hittar man orsaken till att mitt blod försvinner.

Fem lättblödande polyper plockas bort.

Polyper kan vara förstadiet till cancer men något sådant hittades inte när de undersöktes.

Det var förstås en lättnad men jag oroade mig faktiskt aldrig för cancer.

Fick "polyp-svaret" precis på dagen en månad efter koloskopin gjordes.

En knapp vecka blev det på sjukhuset även den här andra gången.

Tack och lov mår jag bättre nu än efter första vistelsen.

Det är jag tacksam över men den här gamla tanten är inte, och kommer aldrig mer att bli, riktigt bra.

Mitt hjärta fortsätter ju att flimra hela tiden och det är krämpor lite överallt i den skruttiga kroppen.

Men jag somnar i alla fall inte längre när jag borstar tänderna.

Det finns alltid något att glädjas åt.

Och både läkare och sköterskor var så snälla och sa att utan min humor (hm ...) så skulle jag vara ännu sjukare. Men när det är möjligt så kan ett leende, ett fniss, ett skratt hjälpa, åtminstone en stund.

Nu håller jag tummarna att vi slipper bastuvärmen som plågar stora delar av Europa.

Jag vill inte ha 32 grader i hemmet igen. Det hade jag i fjol. Hemskt!