Må väl och var rädda om er!
fredag 21 juni 2024
torsdag 6 juni 2024
MODER SVEA, GRATTIS!
Idag firar vi vårt kära land, gamla Moder Svea.
Trots en del skavanker är hon fortfarande ganska pigg och står sig väl i jämförelse med andra länder. I det stora hela tar Moder Svea god hand om sina medborgare.
Vi lever i ett bra land.
Det märks tydligt när man ser hur det är på många andra håll i världen.
Men visst, nog tittar åtminstone jag nostalgiskt tillbaka på den blå-gula idyllen vi levde i under 1950- och 1960-talen. Då var Sverige en lugn och trygg ankdamm med stora utvecklingsmöjligheter och stark framtidstro. Då var ingenting omöjligt.
Jag önskar verkligen att dagens ungdom ska kunna känna likadant.
.gif)
Hoppas glädjen och solen befinner sig just där du är!
fredag 31 maj 2024
POSTNORD, SKAFFA BREVDUVOR!
Den föga smickrande utmärkelsen ...
... har Postnord verkligen gjort sig förtjänt av.
Och för vilken gång i ordningen kan man fråga sig.
Sedan många år tillbaka prenumererar jag på tidningen TV-Guiden.
Den ska numera delas ut endera måndagar eller tisdagar beroende på ortens postutbärning.
Det är ju varannandag som gäller.
Den här veckan skulle brevbäraren komma tisdag och torsdag.
Så jag väntade tidningen i tisdags.
Haha, icke så.
Alltså var det bara att invänta torsdagens postutdelning.
Då måste den ju komma.
Men efter månader av leveransstrul hade jag inte så höga förhoppningar.
Tyvärr fick jag rätt.
Tidningen Retro hade brevbäraren lämnat men inte någon TV-Guiden!
Gissa om jag blev arg!
Så här har det nu varit i månader; vissa veckor får jag den och andra inte.
En vecka kom dubbla exemplar av samma tidning. Hur nu det gick till.
En annan vecka fick jag föregående veckas utgåva samtidigt med den nya.
Jag kan inte räkna alla gånger jag ringt Postnords lokala brevutbärning och klagat.
Där är det trevlig personal som man nästan tycker synd om.
Ujujuj, vad de ska få ta emot många ilskna telefonsamtal.
Jag har kollat med brevutbärningen om det är förlaget (Aller Media) som är boven, men fick svaret att tidningarna brukar vara i tid för utdelning.
Flera gånger har jag förstås även ringt till Aller Media och påtalat problemet med min uteblivna tidning.
Där skulle man kolla upp hela leveranskedjan; varför detta återkommande leveransstrul.
Och så skulle de lägga till några extra veckor på min prenumeration.
Men då är det ju extra trevligt om tidningen också kommer.
Jag betalar flera hundra kronor för att få denna tidning i brevlådan varje vecka men det fungerar inte. Det kan gå bra några veckor men så är det trassel igen.
Det är alldeles galet hur många veckor jag inte fått min TV-tidning.
Nu börjar verkligen tålamodet tryta.
Det är ju inte första gången det är problem med Postnord.
Jag sökte på ordet Postnord här på bloggen (i vita sökrutan högst upp till vänster) och det kom upp flera inlägg.
Vad sysslar Postnord med?
Företagets rykte börjar bli lite skamfilat.
Ansvariga på Postnord, skaffa brevduvor!
Postutdelningen skulle säkert fungera mycket bättre då.
Sämre kan den knappast bli.
Med saknad tänker man på hur det var förr.
Posten kom så punktligt, varje dag, att man kunnat ställa klockan efter brevbäraren.
Under en tid (på 1960-talet, tror jag det var) bars posten ut två gånger per dag.
Plus en gång på lördagar.
Det var tider, det!
Naturligtvis är Posten i en helt annan situation idag.
Men man ska ändå klara det uppdrag man har, att dela ut brev, tidningar och paket.
Och på rätt dag. Helst.
.gif)
"Posten har kommit! Eller ...?"
lördag 18 maj 2024
torsdag 16 maj 2024
VECKANS PÅSE NÖTTER - JAG MÅR DÅLIGT
... går till mig själv.
Orsaken till att jag ger mig själv denna något tvetydiga utmärkelse är att jag känner mig som en stor påse gamla, härskna nötter.
Jag har skrivit om min kroniska trötthet och orkeslöshet förr.
Tyvärr blir det allt värre för varje dag som går.
Mitt hjärtinfarktsskadade och konstant flimrande hjärta mår inte bra.
Och för varje vecka och månad märks det mer och mer.
Någon dag då och då kan vara aningen bättre och de dagarna är guld värda.
Jag uppskattar dem enormt.
Men andra, jobbiga dagar skulle det faktiskt vara skönt om jordevandringen tog slut.
Jag är ju en gammal gumma som levt mitt liv så det vore absolut inget sorgligt med det.
Jordelivet tar slut för oss alla en dag.
Vare sig vi vill eller inte.
Vare sig vi är redo eller inte.
I februari var det fem år sedan jag drabbades av hjärtinfarkten och även det eviga flimret.
Alltså har min livsuppehållande pump inte slagit ett enda jämnt och vettigt slag på drygt fem år. När jag kollar syresättningen på min lilla pulsoximeter, som visar just puls, syrehalt i blodet och även en "EKG-linje" i miniformat, så ser man hur kaotiskt hjärtat jobbar.
Egentligen är det konstigt att det fortfarande håller mig vid liv.
Ganska ofta kan jag få vänta någon minut innan mätinstrumentet ens visar ett hjärtslag. Det blir bara ett rakt streck. Andra gånger visar det genast de ojämna slagen för att sedan snabbt bara koppla bort alla funktioner. Och då brukar jag tänka, lite galghumoristiskt:
-- Hm, lever jag?
Ja, det är kanske lite si och så med det där "att leva".
Det beror förstås på hur man definierar ordet "liv".
Så trött och orkeslös som jag är så kan svaren på frågan diskuteras.
"Att leva", vad är det?
För mig betyder det att jag kan klara mig själv. I allt. Det är det viktigaste.
(Hittills, ja! ... men nu börjar det bli lite tveksamheter.)
Sedan vill jag orka med olika aktiviteter och kunna göra det jag önskar göra.
(Där är det nej. Det är mycket jag inte orkar och/eller klarar av längre.)
Och ju fler av livets glädjeämnen (och kroppens funktioner!) som tas ifrån en, desto mindre tycks livet vara värt.
Till slut kanske det enda som finns kvar är ett hjärta som slår.
Med eller utan flimmer.
Jo, okej, mitt hjärta slår, visserligen hipp-som-happ, men det slår.
Jag andas fortfarande. Och det är ju positivt. Trots att det kan gå lite tungt emellanåt.
Tankeförmågan fungerar, i alla fall något så när, så personalen på hjärnkontoret tycks än så länge sköta sitt arbete. Men hur länge till vet man ju inte.
Vissa trevliga "kroppstillgångar" har dock börjat avta.
Synen är ett problem (grå starr, bl.a.). Hörseln är också dålig (plötslig dövhet tog hörseln på höger öra 2010). Och smaken (och lukten) försvann som biverkning av hjärtmedicinen Metoprolol. Andra liknande mediciner kan tyvärr ge samma biverkning så eventuellt byte är som att spela på lotteri. Har man otur kan det bli ännu allvarligare biverkningar.
Men det är verkligen jättetrist att inte känna smaker. Eller lukter. De två hör ju ihop.
När vi föds får vi ingen garantisedel med oss om evig hälsa och ständigt välbefinnande.
Det lämnas inga garantier. Många är sjuka redan från första andetaget. Och de allra flesta av oss har en eller flera krämpor vid sista andetaget.
Rätt vad det är så har vår kropp passerat sitt bäst-före-datum.
Mitt eget bäst-före-datum passerades för långe sedan.
Det känns som jag lever på övertid.
Kan man månne ha rätt till någon sorts övertidsersättning?
Och i vilken form i så fall?
Tilltufsade, trötta, trista, tråkiga jag.
Jag kan ha svårt att somna när jag lägger mig i sängen men annars har jag inga sömnproblem. Haha, t.ex. fungerar TV-fåtöljen, datorplatsen, köksstolarna och badkaret utmärkt som sömnpiller.
Har hört av nära och kära att den här sortens sömntrubbel är vanligt.
Det kan nog vara åldersrelaterat.
Zombien Anta Snaque.
Avslutar med en (flimrande) hjärtekram!
söndag 5 maj 2024
VÄRLDSSKRATTDAGEN - VIKTIG MEN GANSKA BORTGLÖMD
Idag är det första söndagen i maj och då firas Världsskrattdagen.
En viktig temadag, i alla fall enligt mig, men dessvärre inte speciellt uppmärksammad.
Läget i världen lockar knappast till några skrattparoxysmer.
Det känns snarare mer lämpligt att brista ut i gråt än i skratt.
Men det är så, att ju mer elände det är runt oss, desto mer behöver vi skratt och humor.
I svåra tider har alltid humorn hjälpt människor att kämpa vidare.
Det är skrattsalvor vi vill höra, inte kanonsalvor.
Och egentligen, är det något vi borde skratta åt, och skratta ut, så är det dessa ynkliga krigsherrar som svassar runt och låtsas vara mäktiga och viktiga. När de istället är tragiska figurer som för evigt mest kommer att bli ihågkomna för att ha orsakat död, förstörelse och lidande för sina länder och folk.
Tyvärr är det inte lätt att skratta åt deras förödande galenskaper men man kanske kan dra på munnen åt deras fullständiga brist på sunt förnuft, logik, självkritik och, framför allt,
deras uppblåsta egon.
För själva anser de sig givetvis vara den vassaste kniven i lådan.
När de istället är den trubbigaste, alltså den som är farligast.
Idag bör vi hedra och hylla det förlösande och helande skrattet. Det där härligt bubblande som alldeles spontant bara tar över. Och som ibland nästan är omöjligt att få stopp på. Det är många gånger man fnittrat i situationer som inte alltid varit de lämpligaste.
Låt det dra i smilbanden.
Nedan har jag lagt in länkar till mina tidigare inlägg om denna dag.
År 2017 skrev jag första gången om Världsskrattdagen.
Sedan blev det inte förrän 2022 och 2023. Och så nu i år.
Här skrev jag bl.a. om hur viktigt skratt var för att lindra
min mammas sjukdom, Parkinsons.
Skratt fick hennes kropp att slappna av; en stunds vila från skakningar, stelhet och kramper.
Mamma blev ett levande bevis för hur bra skratt är för både kropp och själ.
Följande bilder kan kanske locka till några nyttiga fniss.
Ny teknik för att producera mer el.
En härlig bild från Pixabay.
Trevlig Världsskrattdag!
tisdag 30 april 2024
FY, VAD MAN FRÖS!
Från min väggalmanacka idag får jag följande information:
30 APRIL 2024
Mariana har namnsdag.
Konungen fyller 78 år.
Och det är Valborgsmässoafton.
Över hela vårt land fladdrar svenska flaggor i sistaapril-vinden
och valborgseldar flammar mot sistaapril-himlen.
Gratulationerna och hejaropen ekar mellan husväggarna
för alla med namnet Mariana och för vår konung.
Här får kungen, dagen till ära, sin bild i snofsig blå-gulblommig ram.
Mariana får nöja sig med några vackra krokus, dock i kungsblått och guldgult.
Flaggviftandet är för hela Sverige!
Valborgsmässoafton får min gamla hjärna att börja rota i minnesarkivet.
Åh, vad jag minns tonårens huttrande i nya vårkläderna vid valborgsmässoaftonens brasa.
Där stod man och försökte få lite värme både från elden och kroppens frosskakningar.
En bit halstrad falukorv kunde också värma en aning. En mycket kort stund.
Det år inte många Valborgsmässoaftnar som varit behagligt ljumma här uppe i norr.
Så bra att man med tilltagande ålder insåg att man ska klä sig efter vädret.
Inte årstiden.
Jag kommer också ihåg hur obehagligt det var med alla smällare som tonårspojkarna älskade att skrämma oss flickor med. Smällarna for omkring runt våra fötter och ben och killarna skrattade rått och gott åt våra smått förskräckta skrik och tjut.
Ju mer vi åmade oss desto mer njöt de otäcka gossarna.
När man återvänt till det goa varma hemmet och drack ångande hett te eller smarrig varm choklad kunde man känna hur de nya vårkläderna luktade rök där de hängde i hallen.
Ja, det var tider, det.
Ha det gott!
Nu satsar vi på våren!
fredag 19 april 2024
TRISS I FNISS, LIKSOM
Önskar alla en trevlig fredag med ett litet triss i fniss. Liksom.
I dagens samhälle skulle det behövas licens på en massa saker.
En stor del av mänskligheten verkar tyvärr inte reagera på den medicinen.
Men nog vore det fint om den hjälpte.
Jo-men-visst.
---
Avslutar denna fredagsblogg med en förundrad fundering.
Jag lyssnar relativt mycket på radions P4 och så även nu under den gångna veckan. Och då kan jag bara konstatera att vissa personers prat får mig att helt tappa fokus. Hur intressanta ämnen de än talar om.
Det tycks återigen vara inne att använda ordet "liksom" i tid och otid. Det räcker inte med ett "liksom" per mening utan det är flera stycken. Efter fem minuter tappar jag koncentrationen på själva innehållet i samtalet och börjar i stället räkna alla liksom.
Jag är säker på att massor av intressanta intervjuer förlorar lyssnare pga. liksom-inflationen.
Eller någon annan ord-inflation. Typ, alltså.
När folk blir intervjuade i radio och TV borde de kanske efteråt lyssna på hur de uttryckte sig.
Och tänka på det nästa gång de ska prata mer officiellt.
I veckan var det två, tre mycket trevliga, intressanta och pålästa kvinnor som hela tiden sa detta ord.
Ibland börjar till och med reportern/journalisten att låta liksom en härmande papegoja.
Oskicket är mycket smittsamt.
Ha en typ trevlig helg!
fredag 12 april 2024
FREDAG MEN INTE FRED-DAG
Dagarna springer på väldigt snabba fötter.
Därför är det mycket förvirrande att fred-dagar inte alls har bråttom.
Jag (och annat klokt folk) längtar efter att få vakna till en lugn och härlig fred-dag.
Z Z Z Z Z Z Z z z z z z z z
söndag 31 mars 2024
FORTSATT TREVLIG PÅSK -- IN I TIDSTRAMSET
Fortsatt trevlig påsk!
Jag hade tänkt skriva några bloggrader under påskaftonen men det blev inte av.
Tanke och handling är inte alltid ett hos mig. Numera. Hm ...
Och nu är det redan påskdagen.
Hittills har väl påskvädret varit lite sisådär. I alla fall här vid kusten i norr.
När jag tittar ut så liknar omgivningen mer ett julkort än ett påskdito.
Det har kommit en hel del snö och trädens grenar slokar av snötyngden.
Men i mina trakter är snö, och blåst, mycket vanligt i mars och även en bra bit in i april.
Vårblommorna väntar otåligt på att Kung Bore ska lämna över stafettpinnen till Gumman Tö.
Men Bore är en envis typ som försöker hålla sig kvar så länge som möjligt.
Jodå, jag vet att påsken snart är över men jag kan bara inte frångå min vana att varje påsk visa den här bilden, "fjädrar i ris". Jag gillar den så mycket!
Upphovsman/-kvinna, tyvärr okänd. Men begåvad med humor.
Så vill jag påminna om att vi nu i natt klockan två ställer fram klockan en timme till tre och därmed lämnar normaltid och går över till tramstid.
Okej då, ni får gärna kalla det sommartid om ni föredrar det.
Men jag kallar det tramstid.
Antagligen tycker några av er att det är väl ingenting att tjata om vartenda år.
Och jag håller med om att det är en bagatell i jämförelse med allt hemskt och otryggt som händer i vår värld.
Men i min egen lilla bubbla är jag så less på detta tids-tramsande.
Och till ingen som helst nytta.
Beslutet att skippa tramset kommer jag aldrig att få uppleva. Snyft!
Det verkar ska dras i långbänk i EU.
Jag säger grattis till de människor som slutgiltigt får vinka farväl till sommartiden.
Det är er väl unnat.
Ni har ju så mycket annat elände att ta reda på efter oss gamlingar.
Så väl bekomme om ni så småningom åtminstone slipper sommartidstramset.
Det kan nog lindra framtiden en aning.
Efter påskens alla godsaker är det både nyttigt och skönt att röra sig lite.
Jag har en favoritlåt som jag brukar stuffa runt till när andan faller på.
Den bjuder på riktigt härligt, svängigt hålligång.
Helt omöjligt att sitta still när man hör den.
Varsågod: Carlene Carter i "Every little thing".
Det här gänget kan verkligen dansa Linedance! Carlenes låt igen.
Här är en annan låt ... och en helt annan dansstil. Bered er på ett gott skratt.
(Åt gubbarna!?)
---
Än en gång, fortsatt ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)