lördag 19 oktober 2019

REPRIS

Idag blir det (delvis) en repris, ett slags återbruk. Men sådant ligger ju i tiden.
(Klicka dikten för att förstora.)
Den här dikten skrev jag och lade in på bloggen den 7 november 2009.
Faktiskt ett av de första inläggen på Snaquesaligt.
Tyvärr är sömnproblemet lika aktuellt nu som för ganska precis tio år sedan även om jag, emellanåt, sover lite bättre. Men i det stora hela så har John Blund och jag vissa samarbetssvårigheter.
Vi är helt enkelt inte kompatibla.
Okej, jag kan inte skylla allt på honom; mitt flimrande hjärta har ju inte precis gjort sömnen bättre.
När det ständigt pågår en boxningsmatch i bröstet (mer eller mindre intensiv) så är det inte lätt att slappna av och smyga in i drömmarnas land.
Och när jag ligger där stilla i tystnaden så märks ju flimret mer än under den aktiva delen av dygnet.
Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen:
Jag hatar detta flimrande!
Som jag antagligen kommer att ha till den slutliga, eviga sömnen infinner sig.

Enligt hjärtdoktorn så går det nog inte att göra så mycket åt den flimrande pumpen, i alla fall inte i nuläget. Det har varit tal om eventuell ablation men läkarna i Umeå var inte så pigga på det eftersom jag i februari hade den där hjärtinfarkten med åtföljande ballongvidgning och flera insatta stentar.
Dessutom kan flimmer komma tillbaka även efter en ablation.
Och, som sagt, jag sov ju dåligt också innan hjärtat började krångla.
Så det är väl bara att o-gilla läget.
 Vad hjälper det att ha en skön säng ...
... när det oftast går bäst att sussa sittande — i TV-fåtöljen.
Tänk om man kunde somna så här snabbt!

Trevlig helg på er!

tisdag 8 oktober 2019

LITE BLANDAT

2019-10-08
Många nyanser av höst.

Det glesnar ut alltmer i björkarna men andra träd har fortfarande "kalufsen" i behåll.
Några solglimtar fick vi under eftermiddagen men nu har det mulnat på och väderfolket har till och med talat om att det kan komma snöflingor.

— Nej! ropar jag i protest. Inte redan! Alldeles för tidigt!
För mig kan det gärna få vara höstfärger och snöfritt ända till första advent. Det är ingen som helst brådska med snö och kyla. Det hinns med.
Hittills har hösten mest varit kylig, blåsig och solfattig, d.v.s. ingen succé precis.
Dessutom har den gått väldigt fort.
Jag förstår inte varför årstiderna är så stressade numera. De bara svischar förbi i allt snabbare takt.

I går var jag på provtagning och på torsdag är det återbesök hos hjärtläkare.
Tack och lov är jag inte det minsta rädd för stick och nålar. Har aldrig varit.

Jag ska faktiskt till min favorit bland kardiologerna.
Ibland ska man ha tur. Jag hade egentligen tid hos en annan av dem, en som jag aldrig träffat förr.
Och jag har tänkt att det är inte vidare effektivt att man får en ny läkare vid nästan varje återbesök.
Det är inte bra, varken för läkaren eller patienten.
Det tar bara en massa tid i onödan när läkaren ska läsa journalen för att få ett hum om den patient han/hon ska möta. Och patienten får berätta hela sin historia återigen. Det blir ingen kontinuitet alls.
Jag hade faktiskt lust att ringa och avboka tiden men samtidigt behöver jag ju träffa doktorn.
När jag hade funderat ett par varv så ringde jag och talade med den som bokar in läkartiderna.
Hon sa, att hon förstod min tveksamhet, men att de två läkare som jag haft mest kontakt med tyvärr hade väldigt få mottagningstider.

— Men, tillade hon glatt, för bara någon minut sedan kom ett återbud till den läkare du helst vill träffa. Ska jag sätta in dig på den tiden?
— Jaaa! jublade jag lyckligt. Vilken tur jag har! Det var meningen att jag skulle ringa just nu.
Jodå, lycka kan komma i många skepnader.
Så nu är det bara att hoppas på att hjärtat mår skapligt trots februaris hjärtinfarkt och numera konstant förmaksflimmer. Och så håller jag förstås tummarna för att alla prover är okej!
Häromdagen gjorde jag ett riktigt impulsköp; en ny ljusslinga med små LED-lampor fastsatta på de glasinneslutna spiralerna. De tio "glödlamporna" har IP44 så slingan kan användas både ute och inne.
Antagligen kommer den att få lysa upp den höstkulna balkongen.
Eller ... kanske får den mysa till någon vrå inomhus.
Anta Snaque på shoppingtur.
Ha det gott!

måndag 30 september 2019

HÖST- OCH VINTERMYSET RÄDDAT

 Sista dagen i september.
När höstsolens strålar träffar björkarna lyser löven intensivt gula.
Bilden från 26 september.
Den 10 september låg dimman tät över nejden.
Ni har säkert hört/läst Hermann Hesses dikt "Im Nebel", "I dimman".
Den passade bra den där dimmiga, konturlösa dagen.

Sällsamt i dimman att vandra!
Ensam står varje buske, var sten,
inget träd ser det andra
var och en är allen.

Full av vänner tycktes mig världen,
då ännu mitt liv var ljust.
Nu när dimman faller
finns ingen mer kvar att se.

I sanning, vis är ingen,
som inte dunklet har känt.
Det ofrånkomliga som sakta
från alla skiljer oss av.

Sällsamt i dimman att vandra!
Som i varats ensamhet.
Ingen människa känner den andra.
Var och är allen.

Hermann Hesse (1877 - 1962)
(Översättning Måna N. Berger)
 
I morgon börjar det här årets sista kvartal och vi vet ju hur fort tiden går, snart klampar kung Bore in och man vill bara kura ihop i hemmavärmen.
Den insikten fick mig att beställa flera mysiga filmer att lätta upp de kommande kyliga dagarna med.
Man kan ju rätt billigt fynda sevärda filmer på nätet.
Det blev en härlig blandning av amerikanska och franska filmer, både gamla och nya.
Några av de amerikanska har jag redan sett men bra filmer kan man se om och om igen.
(Jag undrar hur många gånger jag sett "Gissa vem som kommer på middag" (från 1967) med Katharine Hepburn, Spencer Tracy och Sidney Poitier. Min absoluta favoritfilm, alla kategorier.
Det är åtskilliga timmar den rullat på min TV-skärm. Jag har den både på video och DVD.)

Katharine Hepburn (och Spencer Tracy) är och har alltid varit två av mina favoritskådespelare (ja, jag ÄR gammal!) och nu har jag klickat hem två till av Katharines "rullar"; "Ingen fara på taket" där hon spelar mot Cary Grant och så "Summer Time" där hon har italienske Rossano Brazzi som motspelare.

En annan Hepburn, alltså Audrey, spelar huvudrollen i "Breakfast at Tiffany´s" där hon bär kläder designade av den franske klädskaparen Hubert de Givenchy (en annan favorit).
Tala om vackra kläder!
Det blir roligt att se den filmen igen.

En av de nyare filmerna är "The Blind Side" (från 2009) med Sandra Bullock.
Det är en varm, hjärteknipande och sann historia som jag sett på TV två gånger men kände att jag ville ha i min filmsamling.
Sandra Bullock vann flera priser, bl.a. en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, Golden Globe och People´s Choice Award för sin fina tolkning av den godhjärtade och envisa Leigh Anne Tuohy som hjälper en hemlös afroamerikansk ung man, Michael Oher, till en karriär som fotbollsspelare.
Jag kan verkligen rekommendera den filmen, mycket sevärd. Och rörande.

I den oroliga och galna värld vi lever i nu kan det kännas hoppfullt att någon gång få höra om de snälla och sympatiska människorna. De som gör gott.
Ja, nu är jag således (film)rustad till max för höstrusk och vinterkyla.
Kom igen, ösregn, snöstormar och isande minusgrader!
Jag är redo!

lördag 21 september 2019

HÖSTHELG

En mysig höstbild från Pixabay.
(Klickbara bilder.)
Och en liten hälsning från mig.

tisdag 17 september 2019

TUMMEN NER, TELIA!

Nu har Telia verkligen trasslat in sig.
(Faktiskt skickligt gjort med tanke på all sladdlös teknik vi omges av numera.)
Under flera dagar har jag försökt få kontakt med företaget men det har inte lyckats.
Ringer man till Telia då måste man vara inställd på att ha VÄLDIGT gott om både tid och tålamod.
Man kan ju definitivt ha trevligare — och viktigare! — saker för sig än vänta i en oändlig telefonkö.
Men ... det klart ... chockhöjer man priserna så ringer upprörda kunder och vill klaga. 
Ja, kanske t.o.m. säga upp bekantskapen med gamla Telia.
Dags för skärpning!
Dessutom, det ska inte behöva ta en och en halv minut innan man ens hamnar i kön.
Det är ungefär den tid det tar för all information man initialt tvingas lyssna till när man ringer 90200.
Går det inte att korta ner pladdret?
... går utan tvekan till  —  Telia!
👎

måndag 2 september 2019

MITT LIV I BILDER

Är det bara jag som tycker att sommaren har haft ovanligt bråttom i år?
Idag är det redan den andra dagen i första höstmånaden september. Hur har det gått till?

När åren tickar iväg så här hiskeligt snabbt drabbas man ibland av funderingar om och kring livet.
I min senaste funderingsrunda kom jag fram till nedanstående.

(Klicka för större bilder.)
Så ...

tisdag 20 augusti 2019

BERESTA SOCKERÄRTOR


... går till en påse sockerärtor! Från Zimbabwe!

Klickbar bild.
Under den svenska sommaren importeras ... håll i er! ... sockerärtor! Från Afrika!
Om det vore ananas, persikor eller kokosnötter så förstår jag ju att vi måste importera.
Eller om det vore mitt i vintern.
Men sockerärtor?! Mitt i sommaren?!
Vad sysslar vi med?
Finns det inte svenska sockerärtor?

Skäms ICA! Och alla andra importörer utan sunt förnuft.
Här kan vi tala om flygskam!

Men vi mumsar i alla fall i oss VÄLDIGT beresta matvaror.
👎