MEDALJBATALJER

Det är gott om sportkarameller under OS. I alla fall hittills.

Jag tittar inte alls på sport i TV men radion är oftast påslagen för musik, reportage och nyheter.

 Då kommer man inte undan sporten, allra minst nu under OS.

Och det är ju trevligt när svenskar plockar hem medaljer.

Först tog Frida Karlsson guld i skiathlon.

(Bild från SVT)

Sekunder efter kom Ebba Andersson och knep silvret och fick stora kramen av Frida.

(Bild från SVT)

GRATTIS MEDALJVINNARE!

Gårdagen blev, idrottsmässigt, en riktigt gyllene dag för Sverige i OS.

Det var rena rama medaljregnet över skidflickorna Linn Svahn, Jonna Sundling och Maja Dahlqvist som tog alla tre pallplatserna.

Så stiligt med bara svenska flaggor vajande i vinden.

Jonna, Linn och Maja har just fått sina medaljer.

(Bild från SVT)

GRATTIS MEDALJVINNARE!

Det skulle bli mera guld under tisdagen.

Lite senare vann nämligen syskonen Isabella och Rasmus Wranå var sin guldpeng i curling. 

Syskonen Rasmus och Isabella Wranå slog USA i final och blev guldvinnare i curling.

(Bild från SVT)

Stolt syskonpar med sina guldmedaljer.

(Bild från SVT)

GRATTIS MEDALJVINNARE!

SKARPA KONTURER OCH KLARA FÄRGER

... är att jag SER bra igen!

 

För ungefär tre veckor sedan opererades mitt högra öga för grå starr. 

Det är ett ingrepp som jag verkligen oroat mig för. 

Men ibland är man bara tvungen att göra saker som känns helt omöjliga. 

Jag kan ärligt erkänna att jag inte sov speciellt mycket natten före operationen.

  

 Men eftersom jag endast hade kvar ca 5% syn på högra ögat och ungefär 20% på vänstra så det var helt nödvändigt att komma över rädslan och låta ögondoktorn göra sitt jobb.

Operation gick galant men tog lite extra tid p.g.a. att jag hade sååå mycket starr.

Läkaren sa att ingreppet blir besvärligare då linsen är väldigt grumlig.

Man bör alltså inte göra som jag och vänta alldeles för länge med operation.

Förr sades det att "starren skulle mogna" innan man opererade men det gäller inte längre.

Det var alldeles fantastiskt att omedelbart efter ingreppet kunna se klart igen!

Tänk att från att ha sett suddigt under lång tid till att kunna upptäcka världen på nytt!

Plötsligt var alla konturer och detaljer skarpa och alla färger klara och lysande.

Rena magin!

Ögondoktorn hade svingat sitt trollspö över mitt dimhöljda öga.

Och i tisdags var det dags för magi igen när vänsterögat skulle åtgärdas.

Det är bara så fantastiskt att åter ha TVÅ fungerande korpgluggar.

Jag njuter av att kunna se på TV och dator igen nu när jag inte längre måste blunda med det suddiga högerögat för att det stör så enormt mycket.

Jag har alltid haft väldigt god syn – visserligen närsynt men med korrigerande glasögon har jag sett mycket bra även på långt avstånd.

På nära håll har jag oftast tagit av mig dem; jag har ju sett som allra bäst då.

Varje år görs det ungefär 100 000 gråstarrsoperationer i Sverige.

Alla jag känner som varit med om ingreppet har sagt att det var en "baggis".

Ingenting alls att oroa sig för.

Jag har inte trott dem. Men nu kan jag nog hålla med. Det gick mycket bättre än jag föreställt mig.

Och det är helt underbart att det är gjort!

Om några veckor ska jag på återbesök till ögondoktorn som vill kolla upp att allt är okej.

Och om ett par månader är det dags att besöka optiker för att skaffa nya glasögon.

Det ser jag fram emot. Hoppas jag hittar några riktigt snygga bågar.

"Klarsyntheten" ska firas!

Funderade igår över att jag nu faktiskt har några "reservdelar" i kroppen.

(Hoppas jag slipper fler.)

Amalgam (usch!) och kompositmaterial i tänderna.

Efter hjärtinfarkten 2019 sattes det in flera stentar i hjärtats kranskärl.

Efter trapp-fallet med söndertrasad fotled hösten 2024 blev det "metallskrot" i höger fot.

Och nu ... plastlinser i ögonen.

Jag är så innerligen tacksam över att det finns "reservdelar" att ta till i vår moderna tid.

Hade jag levt för länge sedan hade jag haft det ganska jobbigt.

Där skulle jag ha haltat omkring på min söndertrasade fot, trevande mig fram i gråstarr-dimman, med skruttiga, värkande tänder och svår hjärtsnörp.

Tills liemannen hunnit upp mig och avslutat mitt lidande.

Kan man vara annat än tacksam?

VECKANS KARAMELL ... NORMALTID!

... är att vi i natt stänger sommartidsdörren med en smäll.

(Fortfarande tyvärr bara för fem månader men man får nöja sig med det lilla. I alla fall tills vidare.)

Söndag 26 oktober 2025, klockan 03:00 backar tiden en timme och klockan blir plötsligt 02:00.

Vi får igen den där timmen vi förlorade i slutet av mars.

Ni som känner mig, och/eller läser min blogg, vet precis vad jag tycker om det här ställa-om-klockan-tramset.

Jag tjatar ju om det två gånger per år. Så ni vet att jag INTE gillar det.

I EU har det ältats i flera år om vi ska fortsätta med tramset eller inte.

Och OM vi ska sluta med det, ska vi då ha konstant normaltid eller konstant sommartid?

Men, hallå ... det är väl ingenting att tjafsa om!

Självklart ska det vara normaltid året runt.

När solen står som högst på himlen DÅ är klockan tolv. Inte tretton.

Hur svårt kan det vara?

Företaget Årstidsfixarna AB har nu lastat hösten på flaket och drar iväg mot vintern.

"Snögubben på plats i lastbilshytten övervakar årstidsflytten."

Sov gott denna extra långa natt!

VECKANS KARAMELL: NORMALTID

... är utan tvekan att ...

Äntligen!

Nu under natten mot söndag är det återigen dags att återgå till normaltid (vintertid).

När klockan är 03:00 blir den plötsligt 02:00.

Vi får igen den där timmen vi förlorade sista helgen i mars.

Slut på sommartidstramset! I alla fall för den här gången.

Kommande fem månader får vi njuta av normal tid.

När solen står högst på himlen är klockan tolv! Inte tretton.

Precis som det ska vara!

Eftersom jag numera, för det mesta, är tröttare än vanligt ska jag använda den "extra" timmen i natt till att sova extra gott.

DEN NORMALA TIDEN

 

är

NORMALTIDEN!

Hurra!

I natt, natten till söndag, klockan 03:00, ställs klockan tillbaka en timme.

Sverige går över till normaltid igen.

Men tyvärr bara för fem månader.

Som mina bloggläsare vet så är jag en ivrig förespråkare för normaltid, året runt.

Jag tycker, och har alltid tyckt, att det här med sommartid är bland det larvigaste man hittat på. Detta tramsande med att klockan låtsas vara tolv när solen INTE står högst på himlen är bara så urbota dumt.

Jag hade hoppats på att få uppleva ett slut på tjafset men det blir antagligen inte så.

Skulle tro att jag hunnit avsluta jordevandringen innan beslutet tas.

Förresten, lika bra det OM man då bestämmer att sommartid ska råda året om.

Då är det skönt att vara död och slippa veta.

😉

Nåväl, nu hoppas jag i alla fall få njuta av de kommande fem månadernas normaltid.

Speciellt när man längtat så.

Vore ju både trist och förargligt om man skulle hämtas av liemannen just då.

Sedan önskar man att det var normal tid även på andra sätt.

Att Ukraina vunnit kriget, att pandemin var över, att vår jord mådde bra, att miljö- och naturkatastrofer var en före detta mardröm, att våldet i samhället upphört, att människor i hela världen hade hälsa, mat, boende, arbete och var lyckliga.

Inga småsaker att önska men önskedrömma får man göra.

Ibland måste man tillåta sig det för att orka med allt elände.

Jag försöker att varje dag, så ofta som möjligt, riktigt frossa i sådant som jag tycker om.

Det kan gälla allt från favoritmusik, konst, trevliga TV- och radioprogram till att telefonprata med goda vänner, lära mig några nya ord på engelska eller något annat språk, datorpyssla, fundera på bloggämnen eller se intressanta och/eller roliga videoklipp på YouTube.

Eller kanske bara laga något gott till middag. Kroppkakor, t.ex. Mums!

Det finns mycket att glädjas åt i livet.

Och när det är oroligt i världen känns det extra viktigt att ta vara på det som kan ge skratt, lycka och inre ro.

Visst mår man bra av att skratta mycket?

Jag har en särskild "Humorpärm" där jag sparat bilder, klipp och annat som fått mina smilband att motionera lite mer än vanligt.

Och här har jag med en drömfångare samlat ihop mina främsta glädjeämnen.

Sådant som jag måste ha en dos av varje dag. På ett eller annat sätt.

Hoppas ni får en fin söndag!

Och skratta gärna lite extra.

Om inte annat kan ni ju fnittra åt den här knäppa bloggerskan som klagar över och inte alls gillar att knata runt i hemmet och ställa om klockorna två gånger per år.

Men hon behöver åtminstone inte köpa någon skräckinjagande Halloween-dräkt för att skrämmas. Hon blir jätterädd varje gång hon ser sig i spegeln.

NORMALTID = VECKANS KARAMELL

... är att vi ÄNTLIGEN går över till normaltid igen.

Slut med sommartidstramset för den här gången.
 

Natten till söndag ställer vi alltså tillbaka klockorna och får normaltid/vintertid igen.

I många år har jag ju tjatat om och hoppats på att vi ska få normaltid året runt.

Det beslutet tycks tyvärr dröja. Tala om att dra i lååångbänk.

Nåväl, klockan 03:00 i natt puttar vi tillbaka tiden en timme, den blir 02:00 igen.

Det är dags att återgå till det normala. 

Vi hittar timmen vi tappade bort i slutet av mars.

Plötsligt får vi ett 25-timmars dygn.

Vad i hela friden ska man göra med all den tiden?

Företaget Årstidsfixarna AB har nu lastat hösten på flaket och drar iväg mot vintern.

Snögubben har tagit plats i lastbilshytten

för att övervaka årstidsflytten.

(Haha, där fick jag till det!)

Dock verkar det inte vara någon vidare ordning på årstiderna.

(Trots Årstidsfixarna AB. De har minsann inget lätt jobb.)

Här fick vi ju ganska rejält med snö för ett par veckor sedan men efter det har det både regnat och töat så snötäcket har krympt som en vilsekommen ylletröja i vit-tvätten.

Och antagligen kommer det ombytliga vädret att fortsätta ett tag till.

Jag föredrar regn framför snö, åtminstone fram till slutet av november. Om en månad börjar temperaturen hålla sig så pass mycket under nollan att snön ligger kvar.

Men än så länge är graderna alldeles för ombytliga.

Det är ljuvligt att kunna krypa ihop i skönaste fåtöljen och bara mysa när vädret är uschligt.

Hoppas ni har det bra och får ett skönt slut på oktober och en härlig början på november.

GRATTIS ARON

Idag, första juli, har Aron namnsdag.

Den här sötnosen heter just det.

Grattis Aron, gullepluttis!

Och välkommen in i släkten!

(Bilderna av Aron är tagna av hans matte.)

Han är den alldeles nya medlemmen i min äldsta brorsdotters familj.

Där finns redan tre andra fyrbenta kompisar; en äldre vovve (samma ras), en katt och en häst.

Så det torde bli full rulle på gården.

Ryktet säger att Aron är full av bus.

Här har han dock tagit en paus från stoj och hyss.

Lekfulla små valpar behöver vila emellanåt.

"Undrar om det blir något extra gott i matskålen idag när man har namnsdag?"

 .

Hoppas Aron och alla andra får en skön och somrig första julidag!

STJÄRNLJUS

Veckans karamell måste vara aftonstjärnan Venus som lyser så klart på natthimlen just nu.

Jag fick syn på den när jag var på väg att gå till sängs häromnatten.

Först undrade jag vad det var för lampa som plötsligt hängde högt över ett flervåningshus i närheten.

Men när jag betraktat "lampan" en stund såg jag att den sakta rörde sig.

Nyfiken tog jag fram kikaren för att se bättre och sedan också kameran.

 Med den zoomade jag in den ljusstarka stjärnan. 

Jag trodde faktiskt inte att Venus skulle vilja vara med på bild men det ville den.

Nedan kan ni se den första inzoomade bilden jag tog och sedan har jag förstorat de två följande.

Klickbara bilder.

En liten, liten ljusprick långt, långt borta i den mörka natten.

Nog blir man förundrad över den enorma rymd som omger oss.

Man känner sig liten, vördnadsfull och nästan andäktig, som så ofta inför naturens under.

Jag minns än känslan jag hade då jag ofta under mars och april 1997 spejade ut mot rymden för att titta på kometen Hale-Bopp högt där uppe i evigheten. Man kunde se den med blotta ögat men med kikare syntes den förstås bättre.

Och varje gång upplevde jag samma ödmjukhet.

En slags märklig andakt över det där ogripbara himmelska fenomenet.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan.

Stjärnljus är mystiskt och vackert.

Och något oföränderligt och trösterikt i en orolig värld.