söndag 31 december 2023

FUNDERINGAR INFÖR ETT NYTT ÅR

 

Hur kan det redan vara nyårsafton?
Det är ju bara någon vecka sedan vi startade upp 2023 och nu ska vi ta itu med 2024.
Jag kommer inte att sakna 2023.
Det har varit, förlåt uttrycket, ett skitår.
Det mesta är eländes elände och man börjar allt mer undvika nyhetssändningarna.
De gör en både förfärad och missmodig.
Och emellanåt också riktigt arg.
Den stora världen tycks ledas av allt fler galenpannor.

Min egna lilla värld leds av mig, en skröplig, trött och gammal gumma som bloggar mycket oregelbundet. Åren tar ut sin rätt.
När födelsedagstårtans alla ljuslågor började likna värsta storbranden och krävde närvaro av brandkåren för att det skulle kännas tryggt vid firandet tog jag ett beslut.
Jag slutade fylla år.
Tyvärr verkar den viktiga informationen inte ha nått vare sig knopp eller övrig kropp.
Alltså fortsätter förfallet.

Vissa dagar känner jag mig som något katten släpat in men sedan ratat.
Alldeles för många dagar är jag faktiskt ganska mosig.
Och så fruktansvärt trött.
Egentligen är det fantastiskt att kunna vara så trött utan att falla ihop i en hög på golvet.
"Den som ändå legat i sängen, sa hon som satt på sängkanten."

Det är få TV-program som jag orkar se till slutet.
I regel somnar jag i fåtöljen mellan 20:30 och 21:00.
Och vaknar vid 23-tiden. Då är jag endera fortfarande lika trött eller också klarvaken.
Både Nalle och jag kan somna vid datorn.
---
På tal om TV-tittande så är det ett stort problem även om jag håller mig vaken.
Min grå starr har försämrats så mycket att jag knappt kan se på TV.
Höger öga visar bara en tät dimridå. Och alla ljuskällor ser ut som en samling vackra tomtebloss. Glasögon hjälper inte.
Ungefär så här ter sig omgivningen.
Lampljus är speciellt vackert.
---
Släkt, vänner och bekanta berättar hurtigt om hur lätt, fort och smidigt deras gråstarroperationer gick men jag fasar verkligen för den.
Och jag har hört om starroperationer som gått snett.
Det är ett ingrepp och sådana kan misslyckas.
Även om det inte sker särskilt ofta.

Om jag ska fortsätta att gnälla så har jag snart tappat de flesta av mina sinnen.
Som sagt är synen mycket suddig och uschlig.
Och p.g.a. min hjärtmedicin så har jag tappat det mesta av smak och lukt.
Inte heller säkert att ett piller-byte skulle hjälpa.
Dock är det jättetrist att inte känna smaker.

Min hörsel är ju också bedrövlig efter att jag drabbades av plötslig dövhet på höger öra i juni 2010. På åtta timmar förlorade jag hörseln helt på det örat.
Åldern bidrar ju också till att syn, hörsel, smak och lukt helt normalt avtar.

Men jag kan konstatera att tre andra sinnen frodas.
Barnasinnet, ursinnet och vansinnet verkar fungera riktigt bra.

Under mina "vissna" dagar och stunder har jag börjat tänka så här:
"Jag har det så bra.
Jag kunde ju må så här dåligt ... och bo i krigshärjade Ukraina."

Även Evert Taubes ord från "Så länge skutan kan gå" är tänkvärda:
"Ja vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga ..."

Dessa tankar och funderingar ger plötsligt ett mycket nyttigt perspektiv på tillvaron.
Ibland behöver man skaka om sig själv. Kanske allra mest sina tankar.

Det här blev inget vidare glatt och uppiggande blogginlägg.
Men så här är jag alltid på nyårsaftnar.
Just de dagarna är till för eftertanke, reflexioner. 
Så tycker i alla fall jag.

Önskar alla snälla och trevliga människor en skön nyårshelg.
Och ett tryggare, fridsammare och bättre 2024.

söndag 24 december 2023

FJÄRDE ADVENT 2023 – OCH JULAFTON

Må vi alla få den jul vi önskar oss.

lördag 23 december 2023

HJÄRTLIGA GRATULATIONER!

DROTTNING SILVIA
80 ÅR
23 DECEMBER 2023
Foto: Clément Morin - kungahuset.se
Hurra för vår fina drottning!

måndag 18 december 2023

JULVECKANS UTMANINGAR

Idag smyger/springer (stryk det som inte passar!) vi in i julveckan.
December har gått förfärande fort.
Förresten, det gäller ju hela detta år.
Många (läs: kvinnor) stressar nästan ihjäl sig den här tiden på året.
För att sedan på julaftonen sjunka ihop som en urvriden trasa i närmaste fåtölj.
Allt p.g.a. en massa krav, verkliga eller inbillade, om (o)nödvändigheten med ett skinande rent hem, otaliga hemlagade maträtter och minst sju sorters perfekta och delikata kakor.

I detta hem stressas det inte.
Har sällan gjorts. Och absolut inte nu för tiden.
Mycket beroende på att jag inte har/har haft familj.
Haha, man klarar sig undan en hel del när man är singel.
Och, under mina sambo-år hade jag en mycket snäll och hjälpsam man.
Alla vet ju att ugglor är kloka så ni som just nu rusar genom decemberdagarna i full fart;
gör som ugglan!
Sätt er i fåtöljen en stund och läs en bok.
Kolla, till och med tomten unnar sig en paus med vilsam läsning mitt i julbrådskan!
En liten rast då och då är smart återhämtning.
 
Själv får jag ta många raster när jag nu försöker lära mig den nya datorn.
Den gör mig ganska frustrerad emellanåt med bl.a. sin nya Windows 11.
Varför måste all teknik ändras hela tiden?
Vi gamlingar har ju inte den där självklara data-genen som den yngre generationen tycks födas med. Nej, vi gamlingar får kämpa!
Mys i svart och vitt!

söndag 17 december 2023

TREDJE ADVENT 2023

 

fredag 15 december 2023

JAG VAR FÖRE MIN TID

 Två gånger i mitt liv har jag varit lite före min tid.
Jag börjar med den andra gången.
Den första ska jag berätta om i ett inlägg längre fram.
Uppvuxen i en familj där väldigt mycket handlade om bilar var det kanske inte så konstigt att också jag, enda dottern i familjen, blev intresserad av "plåtlådor på hjul". Från tjusiga, kromglänsande amerikanare till stora, pampiga lastbilar.
Här snackar vi lååångtradare!
---
 I tidig ålder bestämde jag mig för att börja köra lastbil och allra helst långtradare.
Det var inte ett självklart yrkesval för en tjej på 1960- och 1970-talen.
Min pappa ansåg att det absolut inte var ett jobb för kvinnor.
Dessutom:
— Har vi inte haft nog med "gammelbilar" att göra i den här familjen? skojade han.
(Han drev en bilverkstad där också mina två storebröder jobbade.)
En postlåda i min smak!
---
Naturligtvis tog jag körkort så fort jag fyllt 18 år. Och sedan trafikkort.
Men det var verkligen inte bara att kliva in i den mansdominerade chaufförsvärlden.
När jag sökte jobb så hördes kommentarer som:
— Njae, vi vill nog ha den vanliga sorten. (Alltså män.)
Men efter ett tag var det en modig (!?) åkare som sa ja och jag kunde, äntligen, klättra upp och greppa ratten i en av hans lastbilar, en grusbil.
Åh, så kul det var!
"Vi hänger med!"
---
Så småningom blev det även långtradare.
Det var 1970-tal och kvinnliga långtradarchaufförer var MYCKET ovanligt.
Ibland hände det att folk nästan krockade för de trodde inte sina ögon när de fattade att det var en tjej som körde det stora ekipaget, 24 meter långt (och 50-55 ton tungt).
Det var riktigt roligt att se folks reaktioner.
Ovan två av de långtradare jag kört.
---
Det blev några år med många mil efter vägarna men sedan satte jag mig i skolbänken igen.
Så här drygt femtio år senare kan jag faktiskt tycka att jag var lite tuff.
Att jag vågade!
På den tiden fanns det inga mobiltelefoner så man lätt kunde ringa och få hjälp om något hände.
Och det var långt innan man uppfann GPS.
(Den tekniken sattes inte i drift förrän i maj 1994.)
Jag har även kört sådana här "biltransportare".
---
När jag tittat på TV3:s program "Svenska Truckers" blir jag så glad och stolt över alla kvinnor som numera rattar alla slags tunga fordon.
I dagens Sverige är det stor brist på lastbilschaufförer så nu är det nog ingen åkare
som till en kvinnlig jobbsökande säger:
— Njae. jag vill nog ha den vanliga sorten.
Rubrik från SVT:s hemsida 2023-10-10.
---
Fortfarande blir jag lycklig när jag ser en snygg lastbil/långtradare.
Det är en imponerande syn.
Trevlig fredag!

söndag 10 december 2023

ANDRA ADVENT 2023

Det här känns riktigt spännande; första inlägget från min splitternya dator!
Den verkar fungera.

söndag 3 december 2023

lördag 2 december 2023

KLOKA TANKAR

Tiden rusar. Redan andra december och i morgon första advent.
Det borde införas hastighetsbegränsning på tidens flykt.
Alla man talar med förundras och förfäras över hur snabbt dagarna och veckorna passerar.
Man känner vinddraget. 

Hittade en engelsk text på nätet som så bra beskriver hur snabbt livet går från ungdom till ålderdom.
Här kommer kloka tankar, tagna direkt från datorskärmen.
(Dubbelklicka på rutan med texten så blir den mer läsvänlig.)
Njut dagen! Och livet!