tisdag 6 december 2022

GRATTIS FINLAND

Idag säger vi grattis till vårt östra grannland Finland som firar sin självständighetsdag.
Finland är känt som ett land med mycket kultur.
Vacker och intressant finsk arkitektur, konst, glas, textil, design, musik, litteratur har erövrat världen.
Även stora sportsliga framgångar kan skrivas in i Finlands cv.

Dessutom har Finland varit mycket klokare än Sverige när det gäller beredskapslager och annat som rör hur landet ska klara sig vid en eventuell kris.
Där har vi svenskar mycket att lära.
Krig och erfarenhet av jättegrannen i öster har säkert bidragit till klokskapen. 
en 
Helsingfors domkyrka
Helsingfors centralstation
Ståtlig byggnad!
Önskar grannlandet en trevlig självständighetsdagdag.
Heja Finland, och stort tack för min svägerska! Hon är toppen!

söndag 4 december 2022

ANDRA ADVENT 2022


Andra advent! Redan!
Vi har kanske max två centimeter snö. Det är tredje gången det varit vitt, frostigt och riktigt julkortslikt men två gånger har det tinat och regnat bort.
Ska det få ligga kvar nu? Ska det bli tredje gången gillt?
Jag älskar inte snön, men när den väl har kommit så kan den få stanna kvar.
Det blir ljusare och juligare. Och det senare kan ju vara en fördel så här i december.
Förresten, ni vet väl att dessa julprydnader kallas pumlor här uppe i norr?
Viktig kunskap! Ordet finns i SAOL.
Ha det gott där ni är!

söndag 27 november 2022

FÖRSTA ADVENT 2022

Idag är det första adventssöndagen.
Adventstiden i år blir lite annorlunda.
Det är bara två dygn sedan min bror lämnade jordelivet.
Just nu är det många tankar på döden, på det förgängliga.

Det har varit fler i min släkt som gått bort mitt under julförberedelserna.
Den 5 december för 33 år sedan dog min mamma, alltså också i adventstid.
Och min mormor avled den 15 december 1952.

Märkligt att så många i min närmaste släkt avlidit just under höst och förvinter.
I oktober (min äldsta bror), november (min pappa).
Är det mörkret och kylan som bidrar?
Jag vet inte.
Det finns säkert statistik om det.

Idag är det grått och mulet utanför fönstren.
Ett väder som passar ganska bra till känslan jag har i kroppen.
Men nu ska jag göra i ordning lite lunchmat.

Hoppas ni har en lugn och fin adventssöndag.
Vad sägs om ett glas julmust och en lussekatt lite senare?
Undrar om min nya "sambo" också vill ha adventsfika?
Han ser lite frusen ut.
Det får nog bli varmt te till honom istället för kall julmust!

fredag 25 november 2022

MÖRK FREDAG

Ett litet collage med bilder av min (andra) storebror och mig.
Det är gamla kort, från slutet av 1940-talet.
Fredagen den 4 november fördes min bror till sjukhus med ambulans.
Under de senaste åren har hans hälsa varit vacklande.
Sjukhusvistelserna har avlöst varandra och fredagen för tre veckor sedan inledde den sista.
Men det visste vi inte då.
Idag, fredagen den 25 november på morgonen, avled min bror.
Exakt på dagen tre veckor lång blev hans sista sjukhusvistelse.
Hjärtat slutade bara att slå och trots intensiva insatser från läkare och sköterskor så gick det inte att få igång det igen. Det hade slagit sitt sista slag.
Min svägerska hade skyndsamt tagit taxi till sjukhuset när man ringde från dess intensivvårdsavdelning och berättade att hennes man, min bror, hade fått hjärtstopp.
Det var bara fråga om knappt 15 minuter från hjärtstoppet upptäcktes tills han dödförklarades.
Så hon hann inte fram.
Ett hjärta som vill få ro har inte tid att vänta på en Stockholmstaxi i morgonrusningen en fredag.

Personalen på intensiven hade gjort så fint med ljus och blommor när svägerskan kom dit.
Det blev ett vackert, värdigt och vemodigt avsked.

Vårt underbara men oroliga klot fortsätter att snurra i sin rymd och för varje dag påminns vi om livets oerhörda skörhet. Och om att allt fler av våra nära och kära kommer att lämna oss. Eller vi dem.
Döden är ju det enda säkra vi vet och har.
Min egen plats på väntelistan har nu avancerat ytterligare ett steg.

Käre bror, tack för alla fina och värdefulla minnen.
Och tack också för en fantastisk svägerska och tre härliga brorsbarn med familjer.
Vila i frid, du käre. Vi ses igen.

torsdag 24 november 2022

PIGG HUSTOMTE ÖNSKAS

Andra veckan med hosta, snuva och lite för hög temp.
En enda morgon har jag varit feberfri. Men igår morse visade termometern 37,8.
 Jag är rätt så förargad och less på denna förkylning/influensa.
Undrar hur länge den kommer att besvära mig.
Jag känner mig inte dödssjuk men kroppen stretar emot när knoppen lägger fram planer.
Förresten är inte knoppen heller i bästa form. Hjärnan känns lite extra mosig.

Så länge krafterna mest går åt till jobbiga hostattacker får adventsstakar och pynt vänta.
Åh, vad jag önskar mig en pigg och kry hustomte som tog hand om markservicen.
Det vore toppen.
Hustomte borde vara ett framtida karriärsyrke.
Det har blivit en hel del varma drycker den senaste tiden.
Och på nätterna, mjuka goa yllesockor på fossingarna. Så skönt med varma fötter.

Men, nu är det dags att kolla igenom hemmets matlager. Det börjar bli middagstid.
Jodå, det finns något att äta till middag även om jag inte beställt hem mat på tre veckor.
Jag har alltid ett rejält "beredskapslager" hemma.
Och i morgon förmiddag får jag matleverans. Så jag ska nog klara första adventshelgen.
Jag beställde faktiskt några lussekatter. Förr bakade jag allt bröd själv men det var då det.
Undrar förresten om hustomtar kan baka?
Trevlig adventshelg på er!

söndag 20 november 2022

EN FEBRIG VECKA

I det här hemmet är det hostigt, snuvigt, febrigt.
Hela vecka 46 har varit en enda lång radda av rinnsnuva, intensivt kraxande. uschlig sömn, dålig matlust och en hjärna (i alla fall delvis) fylld av något oidentifierbart mos.
(Den dåliga matlusten visar sig på vågen, minus tre kilo, drygt, på en vecka. Toppen! Tyvärr blir väl den glädjen kortvarig när matlusten återvänder.)                 
Skönt med en värmande filt och het dryck när man är frusen.
😉
Hm, undrar vilken man ska välja.
Men faktiskt har jag inte svalt en endaste tablett eller hostmedicindroppe under den här veckan.
Jag tror inte de gör några underverk.
Dessutom äter jag redan så många mediciner som jag bara MÅSTE ta, bl.a. för hjärtat.

Hela veckan har jag försökt klura ut hur i all världen jag kunde bli sjuk eftersom jag inte träffat en enda människa och t.o.m. bär munskydd och handskar när jag går ut med soporna sent på kvällen för att inte möta någon i trappan.
Den extra försiktigheten beror ju på att jag är totalt ovaccinerad både mot covid (p.g.a. hälsoorsaker) och, än så länge, även säsongsinfluensan. Det vaccinet tänker jag ta men då måste det till hembesök för att ge mig sprutan.
Och då blir jag väl smittad av någon ny variant av vad det nu är jag har.

Jag vet inte om jag har en vanlig förkylning, säsongsinfluensa eller covid. Men knappast covid.
Allt började med rethosta och rinnsnuva. Inget halsont, ingen huvudvärk eller värk i kroppen.
"Bara" hosta, snuva och feber.
Hur som helst så kan man tydligen bli smittad av virus trots alla försiktighetsåtgärder.

Nära och kära fattar inte heller hur jag kunnat få eländet.
— Detta är ett jättemysterium. Om DU kan bli smittad då hjälper det ju inte ens att leva eremitliv.

Men just eremittillvaron gör förstås att mitt immunförsvar har tagit en något tidig pension.
Antagligen kommer jag att vara som en virus- och bacillmagnet resten av min jordevandring.
Min ork har ju varit mycket begränsad efter hjärtinfarkten 2019.
Och det efterföljande konstanta förmaksflimret.
Det känns jobbigt när man orkar allt mindre.
Den här veckan har stulit ytterligare kraft. Med bortåt 39 graders feber på morgonen är det en liten prestation i sig att bara komma ur sängen.
Eller fåtöljen där jag slumrar till och från för att slippa hosta hela tiden.
Kraxet blir ju alltid värre när man ligger.

Jag minns hur mina ständigt återkommande luftrörskatarrer slet i mig som barn.
Kan fortfarande känna hur penicillintabletter smakar med lingonsylt.
Det var "dieten" flera gånger per år.
Jag kommer också ihåg när jag i 23-årsåldern fick en besvärlig lunginflammation med långvarig hög feber och jag till och med hostade av ett revben,
Usch, vad sjuk jag var då.
Så inte undra på om den gamla tanten nu är lite extra tilltufsad.
Inte ens datorn har lockat.

Jag hoppas att det värsta ändå snart ska vara över.
Alla trevliga krya-på-dig-tankar är välkomna.
😃
Ha en fin söndag.
Hoppas att ni söderöver inte blivit alldeles insnöade av ovädret.
Nyheterna har rapporterat om ansenliga mängder av det vita.
Här vid kusten i norr är det bara lite vitpudrat, mest rimfrost.
Och nästa helg är det första advent.
Vart tar tiden vägen?
Det är snabb omsättning på dagarna.
Är det bara jag som inte riktigt hänger med?

tisdag 15 november 2022

VACKRA AURORA

Aurora = latinskt namn som betyder morgonrodnad.
Aurora är morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi.
Hon kan vara sprakande vacker och nyansrik.

Precis som hela "släkten" Aurora.
Aurora borealis = norrsken.
Aurora australis = sydsken.

Trevlig tisdag.

söndag 13 november 2022

FARS DAG 2022

Idag, på Fars Dag 2022, är det precis 43 år och fyra dagar sedan du lämnade jordelivet.
Det är en lång tid av saknad.
Men så länge vi finns och minns så lever du inom oss.
Hoppas du och mamma har det bra i evigheten.

fredag 4 november 2022

HUNDVÄDER OCH HELG

 

Men det är mulet, regnigt och disigt. Innesittarväder. Riktigt hundväder.
Min (antagligen, tyvärr) sista vovve avskydde vatten.
Om det regnade på morgonen när hon skulle gå ut och kissa efter nattens sömn så vände hon bara snabbt på farstubron och gick in igen. Fortsatte regnandet så kunde det ta flera timmar innan hon bestämde sig för att trotsa vattenaversionen och bidra till det våta.
Och blöt utomhusvistelse gick alltid i raketfart.
Vid uppehållsväder däremot tog "toalettbesöken" betydligt längre tid.
Då var det jätteviktigt att sniffa runt och fundera över den lämpligaste platsen.
Åh, vad jag saknar henne!
Hon var en härlig hund. En underbar kompis. I vått och torrt.
Okej då, åtminstone i torrt.
"Hunden kan inte simma förrän vattnet når den till öronen."
(Ukrainskt ordspråk)
I morgon är det Alla Helgons Dag.
Redan nu tänder jag ett ljus för mina nära och kära som inte finns längre.
Saknaden är stor.
Ljuset får också lysa för Ukraina och dess folk.
Och alla andra som har det svårt i dessa dagar.
Det är många.

söndag 30 oktober 2022

DEN NORMALA TIDEN

 

är
NORMALTIDEN!

Hurra!
I natt, natten till söndag, klockan 03:00, ställs klockan tillbaka en timme.
Sverige går över till normaltid igen.
Men tyvärr bara för fem månader.
Som mina bloggläsare vet så är jag en ivrig förespråkare för normaltid, året runt.
Jag tycker, och har alltid tyckt, att det här med sommartid är bland det larvigaste man hittat på. Detta tramsande med att klockan låtsas vara tolv när solen INTE står högst på himlen är bara så urbota dumt.
Jag hade hoppats på att få uppleva ett slut på tjafset men det blir antagligen inte så.
Skulle tro att jag hunnit avsluta jordevandringen innan beslutet tas.
Förresten, lika bra det OM man då bestämmer att sommartid ska råda året om.
Då är det skönt att vara död och slippa veta.
😉
Nåväl, nu hoppas jag i alla fall få njuta av de kommande fem månadernas normaltid.
Speciellt när man längtat så.
Vore ju både trist och förargligt om man skulle hämtas av liemannen just då.
Sedan önskar man att det var normal tid även på andra sätt.
Att Ukraina vunnit kriget, att pandemin var över, att vår jord mådde bra, att miljö- och naturkatastrofer var en före detta mardröm, att våldet i samhället upphört, att människor i hela världen hade hälsa, mat, boende, arbete och var lyckliga.
Inga småsaker att önska men önskedrömma får man göra.
Ibland måste man tillåta sig det för att orka med allt elände.

Jag försöker att varje dag, så ofta som möjligt, riktigt frossa i sådant som jag tycker om.
Det kan gälla allt från favoritmusik, konst, trevliga TV- och radioprogram till att telefonprata med goda vänner, lära mig några nya ord på engelska eller något annat språk, datorpyssla, fundera på bloggämnen eller se intressanta och/eller roliga videoklipp på YouTube.
Eller kanske bara laga något gott till middag. Kroppkakor, t.ex. Mums!

Det finns mycket att glädjas åt i livet.
Och när det är oroligt i världen känns det extra viktigt att ta vara på det som kan ge skratt, lycka och inre ro.
Visst mår man bra av att skratta mycket?
Jag har en särskild "Humorpärm" där jag sparat bilder, klipp och annat som fått mina smilband att motionera lite mer än vanligt.

Och här har jag med en drömfångare samlat ihop mina främsta glädjeämnen.
Sådant som jag måste ha en dos av varje dag. På ett eller annat sätt.
Hoppas ni får en fin söndag!
Och skratta gärna lite extra.
Om inte annat kan ni ju fnittra åt den här knäppa bloggerskan som klagar över och inte alls gillar att knata runt i hemmet och ställa om klockorna två gånger per år.
Men hon behöver åtminstone inte köpa någon skräckinjagande Halloween-dräkt för att skrämmas. Hon blir jätterädd varje gång hon ser sig i spegeln.

lördag 24 september 2022

FRUKOSTFUNDERINGAR

Lördagsmorgon.
När jag tittar ut genom köksfönstret är det regnigt och grått.
Ja, det är ganska halvskumt ute.
Det enda som lyser upp lite är björkarnas gula löv.
Igår var det höstdagjämning så nu tar mörkret över alltmer för varje dag.
Det har jag ingenting emot — jag gillar mörkret. Det är mysigt.
Och idag är det precis tre månader till julafton.
Det är både fascinerande och skrämmande hur snabbt dagarna rinner iväg.
Framför mig på frukostbordet trängs tekopp, smörgåsar, dator och ett nytt, fräscht korsord.
Eftersom jag numera läser morgontidningen på nätet så brukar jag skärmklippa korsorden och skriva ut dem på ett A4-papper.
Då blir de lagom stora för köksbordets begränsade yta men aningen små för mina gråstarr-ögon. Tur att det finns förstoringsglas!
(Behövs dock inte här eftersom bilderna är klickbara.)
På tal om tidningar/media så är nyhetsflödet väldigt enahanda.
Det handlar om Ryssputte och hans fruktansvärda krig, sedan om rekord i skjutningar, den envisa pandemin och valet.

Jag har funderat över det här med riksdagsval och älgjakt, hur mycket de påminner om varandra när det gäller snacket runt dessa fenomen.
Ett halvt år före är det mycket prat, strategier och förväntan om det som ska ske och ett halvt år efter är det analyser, (bort)förklaringar och vånda över att det blev som det blev.
Snacket räcker året runt.
Jag vet faktiskt vad jag talar om.
Åtminstone när det gäller älgjakten eftersom jag varit sambo med en jägare.

Avslutar dagens snaquesalighet med lite humor.
Den här seriestrippen fanns i dagens morgontidning.
Jag fnissade lite extra eftersom jag bara för någon dag sedan hade hittat bilden med hantverkarna. Texten, fast på engelska, hade jag sedan tidigare.
Tillsammans med Blondies Dagobert blev det ju riktigt kul.

Och så kom jag på att pandemin verkligen kan kallas lååångtradig.
Trevlig helg!

söndag 18 september 2022

HÖSTRUSK, RUSKIGHETER OCH EN FANTASTISK RÖST

Efter en ovanligt gråmulen och regnig vecka så känns hösten plötsligt mycket närvarande.
Var gömmer sig de vackra, kristallklara dagarna med sol och sprakande färger?
Man får hoppas att de snart tar över väderansvaret.

Valet är över för den här gången och ansvaret för att styra Sverige går nu över till de blågula partierna. Intensiva diskussioner och förhandlingar mellan de blågula pågår för fullt om hur ministerposterna ska fördelas. Det blir spännande att se resultatet.

Men att man överhuvudtaget kan vilja ha ett sådant utsatt jobb övergår mitt förstånd.
Givetvis måste man brinna för politik och makt.
Och antagligen även gilla en bra lön och framtida pension.

Det är länge sedan det var så jobbigt, skrämmande och sorgesamt att se och höra nyheter som det är nu.
Sedan Ryssputte startade kriget i Ukraina har vi matats med de mest vidriga bilder och berättelser.
Det går nästan inte att ta in att i detta helvete på jorden lever människor.
De försöker på alla sätt och vis ha ett liv och en vardag bland bomb- och raketanfall, död, sorg, tortyr, sönderbombade hus, brist på mat och vatten, medicin och sjukvård.
Men de kämpar vidare.
De är beundransvärda.
Jag läste några rader av den engelska författarinnan Donna Ashworth.
Hon skriver fantastiska dikter om det mesta i livet och hon gör det så bra.
Här är hennes dikt till Ukrainas folk.
---
Dear People of Ukraine

Watching your unbreakable spirit is beyond inspiring.
I feel such pity for your plight and then I switch on the news and all I can feel is sheer admiration.

You are the literal living example of 'grace under fire'.
To face a bully of such size with such bravery and truth, is awe-making.
If you come out this victorious, you will have set an eternal example to the world.
If you are defeated, you will still have given us all an invaluable lesson for life.

I heard last night a baby was born in the underground.
Surrounded by love, support, help and hope.
The ultimate reminder that life goes on, that a spirit is not as easy to break as a building.

Dear people of Ukraine,
I have never wanted anyone to succeed more and I am forever inspired of your courage.
You may be reminded daily how small you are in stature, on this political playing-field,
but in the eyes of the world right now,
you are a GIANT.
---
(Donna Ashworth, 2022-03-02)

Vill ni läsa mer av Ashworth så kolla hennes hemsida.

I det röriga världsläge som nu råder behöver man lyssna och titta på så mycket vackert, bra, njutbart och positivt man bara kan.
Som till exempel lyssna på den, för de flesta svenskar, okände sydafrikanske sångaren Ruhan du Toit.
Han har en mäktig röst som sträcker sig över fyra oktaver och han sjunger på sex olika språk. Modersmålet är afrikaans men engelska är ju också vanligt i Sydafrika.
Han är bosatt i Pretoria.
Här kommer länkar till några av hans bästa videor på YouTube. De finns många fler.
Ruhan du Toit har tidigare varit sångare i bandet "Touch of Class" tillsammans med gitarristen Deon van der Merwe.
Lyssna och njut.

"When I´m back on my feet again"

"Dance with me"

"No more boleros"
(Lägg märke till fantastiske gitarristen, Deon van der Merwe! Som även är psykolog.)

"The sound of the silence"

"You raised me up"

"Monumentaal" (på afrikaans)

"Apache" med Deon van der Merwe

Ha en fin höstsöndag.

söndag 11 september 2022

KVALET FÖRE VALET

Idag är det val i Sverige, till riksdag, region och kommun.
Val-velar ni in i det sista? Eller val-vet ni sedan länge?
VALRÖRELSE
Vänster eller höger.

Rött eller blått.

(Melodi: Nu är glada julen slut, slut, slut ...)

Nu är svåra valet här, här, här
Kanske det åt fanders bär, bär, bär
Hur det än med valet går
Blir det flera tunga år
Med elände, Ulf och Magda hotar.

Om hela Sverige röstar rött, rött, rött
Ja, då sover Magda sött. sött. sött
Men om de flesta röstar blått
Då har Uffe segern fått
Månne han då kaoset botar?

För allt i världen rösta rätt, rätt, rätt
Även om det inte alls är lätt, lätt, lätt
Tänk dig extra noga för
Innan du nu valet gör
I fyra år du för fel-val sotar.

Tänka sig, att jag, gamla gumman, med åren blivit alltmer intresserad av politik.
(Okej då, allt är relativt.)

Visserligen har jag alltid röstat men oftast utan något större engagemang.
Men i år har jag följt nästan alla debatter och utfrågningar och tyckt det varit riktigt underhållande. Om inte annat så är det kul att lyssna till alla flummiga floskler, luftiga löften och/eller rena rama framtidsfantasier som politikerna kastar ur sig i förhoppning om att vinna en röst eller två. Eller, också för att få känna tillfredsställelsen över att kunna drämma till någon motståndare med lite raljant retorik.
Men ibland blir det mer ord-diarré än substans. Jag kallar det papegojprat.

Jag blir så full i skratt när partierna, allihopa, kommer med det mest fantastiska valfläsket just veckorna före valdagen.
Fattar de inte att vi, folket, fattar? Att vi genomskådar valfisket?

Hör inte politikerna själva hur desperata de låter när de försöker övertrumfa varandra genom att berätta hur fantastiskt vårt land ska bli om bara just deras parti får makten?

Tyvärr brukar valfläsk sällan resultera i "ätbara rätter".
Det finns dock ett par skickliga debattörer bland partiledarna.
Hoppas att dagens datum inte står för något negativt denna valdag.
Det har ju fått lite dålig klang.
Önskar alla en trevlig söndag — och valvaka.