Idag, 24 oktober, är det FN-dagen. Och allmän flaggdag. (Ni hissade väl flaggan?)
Tisdagen den 17 juni 1975 traskade jag runt i FN-huset på Manhattan i New York på en guidad tur.
Jag minns inte exakt hur många vi var på den där turen, men det var en lagom stor skara människor som med ögon och öron på helspänn följde tätt efter den kvinnliga guiden.
Världens nationer var väl representerade i den guidade skaran.
Och man kunde höra alla möjliga språk talas.
Bland annat danska. (Se nedan.)
Efter nästan två månader med bara engelska så var det härligt att höra ett grannlandsspråk.
Det kändes högtidligt att besöka FN-byggnaden.
Fortfarande har jag svårt att fatta att jag varit där.
(Bild från Wikipedia)
Det var nästan så att jag nöp mig i armen när jag steg in i den enorma salen General Assembly Hall, Generalförsamlingens sal.
Amerikanska flaggan och Förenta Nationernas flagga — souvenirer från min USA-resa.
Detta lilla FN-märke (ca 4 cm långt) fick alla som löste biljett till den guidade turen.
Jag har för mig att man fäste det någonstans på kläderna, väl synligt, på kragen kanske.
Märket gjorde det naturligtvis lättare för guiden att hålla reda på sin "skock".
Här kommer mina kvällsanteckningar från hotellrummet på Manhattan den 17 juni 1975:
-----
Sov till ca 09.30. Varit vaken flera gånger men somnat om. Lite svårt att sova, dels för alla ljud utifrån, trots att jag bor på hotellets tionde våning så hörs alltid sirener; dels för att jag har konstant besvär med halsen sedan jag kom hit. Det är otroligt mycket avgaser i luften och jag känner att det irriterar.
På "min" lilla restaurang Ridgeways blev det en lätt frukost innan jag promenerade till FN-huset.
Köpte biljett för en entimmes guidad tur.
Sände vykort därifrån, FN har ett eget "postkontor" med egna frimärken. Bl.a. skickade jag till mor och far, bröderna och mig själv. Kul att ha kvar.
Träffade ett danskt par där, men ... haha, vi talade engelska för att riktigt förstå varandra.
Efter besöket på FN promenerade jag upp till Femte Avenyn med omnejd, tittade i skyltfönster, bl.a. Saks, Tiffanys och Korvettes (där var jag in).
Sedan satte jag mig på trappan vid St. Patrick´s Cathedral och tittade på folk och bilar. Enormt med folk och trafik. Man ser människor från världens alla hörn, hör alla möjliga språk blandas med engelskan, ser de mest fantastiska kläder; indiska saris, cowboyutstyrsel, aftonklänningar och pälsar (mitt på dagen, mitt i sommaren!). En flicka hade en kjol som var gjord av slipsar! Originellt och faktiskt snyggt!
Sedan satte jag mig på trappan vid St. Patrick´s Cathedral och tittade på folk och bilar. Enormt med folk och trafik. Man ser människor från världens alla hörn, hör alla möjliga språk blandas med engelskan, ser de mest fantastiska kläder; indiska saris, cowboyutstyrsel, aftonklänningar och pälsar (mitt på dagen, mitt i sommaren!). En flicka hade en kjol som var gjord av slipsar! Originellt och faktiskt snyggt!
Hur "konstigt" klädd man än är så väcker man ingen uppmärksamhet.
Och alla bilar, mest dessa gula taxis, det lär finnas omkring 11 000 i NYC.
De flesta personbilar är skamfilade. krockade, rostiga. Ser man en glänsande blank och välvårdad bil kan man vara nästan säker på att det sitter en livréklädd chaufför vid ratten.
Såg en mörkröd Rolls-Royce utanför SAS´ kontor i hörnet av Femte Avenyn och 51:a gatan, den var ett under av skönhet. Och hade chaufför i livré!
Sedan vidare till RCA´s byggnad i Rockefeller Center där jag besökte NBC för att vara med om en timmes guidad tur bakom scener och kulisser i TV-studios. Mycket intressant.
Hann t.ex. se lite av inspelningen av ett program kallat "Tell the Truth". Såg också den största TV-studion man har och hur det går till när man sänder ut nyheter och "commercials" (helt databehandlat!). Såg även en discjockey i arbete, (dessa tjänar enorma pengar, jobbar fyra timmar/dag, sex dagar/vecka). Tyckte guiden sa att de har 300 dollar/tim.
(Inte klokt! Kan ha hört fel.)
Och i kontrollrummen satt de anställda och tittade på TV i åtta timmar, hela arbetsdagen!
Vad less de ska vara! Och ögonen TV-skärmskantiga av trötthet.
Promenad tillbaka till "min" gata. Stannade vid en annan kyrka, St. Bartholomew Church, där jag var in. Stor och vacker, episkopal.
St. Patrick´s Cathedral (USA´s största nygotiska) är romersk- katolsk.
Vansinnigt ont i fötterna när jag kom in på Ridgeway´s igen, nu för middag. Sedan till hotellet för välbehövlig vila och sömn en stund innan jag vid 20-tiden tog kort promenad till Svenska Kyrkan för att avsluta den intensiva dagen med kvällsfika. Två killar från Jönköping hade just kommit dit och skulle vidare till västkusten, L.A. och sedan bila runt.
Hem till hotellet ca 22:00 och sedan bums i säng efter en händelserik dag!
-----
Jag firade alltså min alldeles egna FN-dag den 17 juni 1975.
