JULDEKORERAT

Vädret har ju varit hit och dit den senaste tiden, ena dagen kyla och snö, den andra plusgrader och regn. Men just idag är det rena julkortet utanför fönstren. Det var så vackert idag med rimfrost och nyfallen snö. Så kan det få se ut nu, åtminstone till i januari.

Runt "mitt" hus är det pyntat och fint.

På norrsidan ståtar denna fina gran. Och den är på rot, den växer där.

På södersidan ser man två granar, den närmaste är äkta, också på rot, och den längre bort till höger, är "tillverkad" av en massa lampor på en flaggstång. Mycket dekorativ.

Den hör dock till en annan bostadsrättsförening.

Om man sedan klättrar uppför de tre trapporna till mig så möts man av ... 

... min juldekorerade ytterdörr och julpyntade räcke.

Närbild av pyntet.

Om man blir insläppt hos bloggerskan (haha!) och får passersedel vidare till vardagsrummet

så lyser "läckra lyktan" välkomnande.

Visst är den snygg? En av mina favoritljuspunkter.

Och i morgon tänds det fjärde och sista adventsljuset här på bloggen.

Är det någon som kan förklara vart decemberveckorna tagit vägen?

LITE MER JULIGT

Från och med sent i måndagskväll är det minsann inte bara över min blogg som snön dalar ner.

Alltså, i förrgår, måndag, var här barmark, regn och plusgrader.

Igår, tisdag, såg det ut så här vid lunchtid.

Plötsligt var det vinter och nästan en hel minusgrad.

 På tisdagseftermiddagen bestämde jag mig för att göra ett stadsbesök. Länge sedan sist.

Storgatans mitt var snötäckt men själva trottoarerna är uppvärmda vintertid så där går man halkfritt.

Längs hela gatan lyste juldekorationerna i decembermörkret.

Och på Nytorget ståtade årets upplaga av vackra "Disney"-granen.

I lampaffären hängde ha-begärliga Tiffanylampor.

Jag är svårt förälskad i dessa lampor.

Den nedersta av de tre skulle pryda mitt köksfönster perfekt.

(Klickbara bilder x 2.)

Granen utanför mitt köksfönster platsar faktiskt också i Disney-granarnas elitserie.

Den är väldigt tjusig och det är den året om för den växer just där.

Trevlig onsdag!

ENERGI-, ORK- OCH SKRIVLUSTSBRIST

Det är länge sedan jag skrev ett blogginlägg. Över två veckor. Kanske dags att visa ett livstecken.

Jag har också varit dålig på att skriva kommentarer hos andra och att svara på dem som skrivits här hos mig. Förlåt.

Orsaken är att jag känner mig ungefär som batteriet här ovan — det är akut energibrist.

Mycket beroende på ohälsa.

Orken är på nollstrecket. Skrivlusten likaså.

Humöret ligger dock lite högre upp på skalan (än så länge) och det är jag förstås tacksam för.

Under påskveckan gjorde min väninna G med man en utflykt norrut till IKEA Haparanda-Tornio.

Eftersom jag har så uschligt ont både i rygg och vänsterknä var det inte läge att göra dem sällskap. Men jag bad dem köpa spegeln som syns på nedanstående bilder.

Den hänger nu på dörren till min gästtoalett i hallen och är mycket praktisk.

Jag är jättenöjd.

Tack för köp-hjälpen, G & N!

Fiffig spegel som hängs över en dörr.

Närbild spegel.

Närbild spegelns hylla och "krokar".

(Min "Dazz"-skylt sitter fast med magneter. Så även "pissepojken" högst upp.)

Ha en skön söndag.

EN FIN ÖVERRASKNING

Egentligen hade jag nog aldrig trott att jag skulle börja beställa varor över Internet.

Man kan känna sig lite tveksam för man har ju hört både det ena och det andra om näthandeln.

Man bör alltid vara försiktig och i första hand hålla sig till välkända företag.

Mindre kända eller helt okända bör man kolla upp så bra det går. Googla företaget i fråga, läsa kommentarer och omdömen.

Handlar man med kort så är det jättebra att ha ett särskilt konto för just nätshoppandet.

I samband med köp så för man bara över den aktuella summan till det kontot. Annars är det tomt.

Jag måste säga att jag bara har stött på seriösa säljare över nätet. (Åtminstone än så länge.)

De har varit ärliga och trevliga. De lever ju på det. Men även vi köpare ska vara ärliga.

Det är lätt och praktiskt att e-shoppa och utbudet är enormt.

När mina lokala butiker inte har just det jag är ute efter, då kan det bli e-handel.

Annars försöker jag gynna de lokala affärsidkarna.

 Min vackra, blå lykta. Den nya, oskadade.

(Som alltid, klickbara bilder.)

Som jag berättat tidigare så har jag alltid tyckt om lampor i Tiffany-stil. 

Till slut bestämde jag mig för att köpa en ... men det blev två. Och senare en till.
Till slut blev det alltså tre lampor. Och en lykta.
Lamporna har jag visat tidigare här på bloggen.

De första två lamporna och även den tredje anlände med Postnord utan mankemang, hela och fina.

Men med lyktan hade Postnord inte samma "tur".

När jag tog upp den ur paketet syntes det att mycket hade gått fel under färden hit.

"Bakdörren" och en av sidorna hade lossnat, den andra sidan satt snett och en glasbit var sprucken.

Man kan undra hur hård behandling det paketet hade utsatts för.

Det såg inte speciellt skadat ut på utsidan men det måste ha kastats omkring ganska våldsamt
eftersom inte ens det rejäla och stötupptagande emballaget hade klarat att skydda lyktan.

Medskickad i paketet, som gåva, fanns en fin orange glasfjäril (på magnet) som jag blev så glad för.

Den hade dock klarat resan från Småland till Norrbotten utan skador.

Den fina magnet-fjärilen.

Nåväl, jag ringde genast till det företag jag köpt lyktan ifrån, Lights by Lidia. Jag mejlade också flera foton på skadorna och beskrev dem utförligt.

Företagaren Lidia blev naturligtvis väldigt ledsen över att jag fått en skadad vara. Och hon skulle genast ta kontakt med Postnord.
Sedan gav hon mig tre alternativ:

1. Att hon skickade mig en ny lykta, med ett aningen annat mönster, men ändå väldigt lik den första.

2. Att jag fick välja en annan produkt ur hennes sortiment.

3. Att få tillbaka pengarna.

Vi var förstås också överens om att den trasiga lyktan skulle returneras.

Att få pengarna tillbaka var inte ett alternativ för mig. Jag ville ha lyktan.

Lidia mejlade mig bilder på den nya lyktan för att jag skulle få se hur den såg ut.

Och jag meddelade snabbt att "den vill jag ha".

Precis i samma veva blev jag våldsamt attackerad av höstens förkylning och en halsfluss. I över två månader var jag en hostig, snorig och urvissen figur som knappt orkade någonting. Allra minst att omsorgsfullt packa en trasig lykta och febrig gå till Posten/Konsum med den.

Med ojämna mellanrum mejlade jag Lidia och berättade hur mitt hälsoläge var.

Men så, till sist, mot slutet av november, hade jag ju hämtat mig så pass att jag vågade mig ut i den råkalla höst-/vinterluften.

Både för att skicka och hämta paket.

Returportot för den trasiga lyktan skulle förstås lampföretaget betala. Jag mejlade bild på kvittot för utlägget men skrev samtidigt att jag hade en idé:
Istället för pengarna (det var 167.00 SEK) skulle jag gärna hellre ta en glasfjäril eller glastrollslända om det var okej. Kanske i blått?

Svaret kom omedelbart: "Jättebra idé! Jag sänder dig en överraskning."

Det gick inte många dagar så kom ett paket som jag fick hämta på Konsum-posten.

Att öppna det blev rena julafton.

Bland allt emballage och utfyllnadspapper hittade jag en vacker, blå glasfjäril. Så fin! Jag var nöjd, men för säkerhets skull krafsade jag runt bland allt papper innan jag skulle slänga det.

När jag plockat upp och vecklat ut allt papper så låg även en härligt blå glastrollslända, en grön glasgran och en väggkalender på köksbordet.

Jag var alldeles överväldigad, jag hade varit nöjd med en av de handgjorda glasprydnaderna.
Jag mejlade Lidia meddetsamma och tackade för allt fint jag fått.
"Vad roligt att jag kunde överraska dig!" svarade hon.

Vackert hantverk att titta på varje månad under 2018.

I ett mejl frågade jag Lidia om jag fick skriva om henne här på min blogg. Det fick jag!
Hon är värd att få lite reklam för hon gör så vackra saker i glas.
Och så är hon väldigt bra på överraskningar!

Lidias www-adress hittar du längst ner på väggkalenderns förstasida.

Det var allt för idag!

POSTNORD BLIR POSTNÖRD

Varning för lååångt inlägg!

OBS!

Idag, 17 februari, har jag lagt till en uppdatering längst ner!

... går till

Förra måndagen anlände ett, av mig, efterlängtat paket till Postnords utlämningsställe (Coop-butiken) i min närhet. Jag hade tänkt hämta det under tisdagen men just den tisdagsmorgonen bestämde sig ena nattduksbordet för att "attackera" mig så illa att pakethämtning var omöjlig.

På onsdagen (8/2) ringde jag Postnord för att höra om jag kunde få paketet utkört till min adress. För övrigt en sträcka på ca 200 meter.

Jovisst, det skulle gå bra. Under torsdagen (9/2) skulle paketet köras ut — till en kostnad av 275 SEK. Det lät ju dyrt men det kunde inte hjälpas. Jag ville få hem paketet. Killen jag talade med kunde inte ge något som helst besked om NÄR på dagen leveransen kunde ske.

Inte ens om den skulle bli på för- eller eftermiddagen.

— Men kan chauffören ringa en stund innan han kommer? undrade jag.

— Jag skriver det, men jag kan tyvärr inte lova att han gör det, blev svaret.

Torsdagen kom, klockan började så småningom närma sig 16-tiden men inget paket hade dykt upp.

Fylld av onda aningar ringde jag Postnord för att kolla läget. Snart var ju arbetsdagen slut.

Precis som när jag ringde dagen före så krävdes det en massa knapptryckande på telefonen för att komma till rätt person. Flera gånger fick jag uppge kollinumret för att sedan återigen kopplas vidare och allt började om igen. Onödigt krångligt.

Till slut kunde en ung tjej ge beskedet att Postnord missat att hämta upp mitt paket — trots att beställningen fanns där. Tjejen bad om ursäkt flera gånger.

Jag misstänker att det är vad hon får göra dagarna i ända. Ursäktandet finns säkert med i hennes arbetsbeskrivning. Stackars människa!

— Men du får paketet under måndagen (13/2), sa hon tröstande.

— På måndag??? Jag ska ha paketet i morgon, fredag! sa jag irriterat.

— Nej, det går tyvärr inte, då har vi andra utkörningar.

— Så du menar att det är okej att jag först fått vänta hela den här torsdagen, sedan ska jag vänta ytterligare tre dagar och inte veta vilken tid ni kommer på måndag heller. Rätt vad det är så får jag vänta förgäves då också. Och dessutom ska jag betala 275 kronor! Det är ju faktiskt Postnord som klantat sig. Det är bedrövligt med Posten numera. Servicen blir sämre och sämre samtidigt som priset för alla era tjänster blir dyrare och dyrare.

— Tråkigt att du tycker så. Men du behöver inte betala något eftersom det är vi som gjort fel.

— Du, sa jag argt, just för att ni gjort fel så borde ni göra allt för att rätta till det och köra ut mitt paket SENAST i morgon. Nu kan du stryka min beställning! Jag ordnar det på annat sätt. Men jag kommer att skriva om det här på min blogg. Postnords service är bara för uschlig.

I måndags (13/2) hämtade jag mitt paket på Coop i närområdet. P.g.a. min närkamp med sovrumsmöbeln så kunde jag inte göra det tidigare. Så egentligen hade Postnord utan betalning kunnat få leverera under måndagen. Men min ilska bubblade.

På paketet var det fasttejpat två A4-ark med en massa text. Pappren var utskriva samma morgon.

Så här stod det högst upp på sida 1:

Det röda är mina markeringar.

Alltså, paketet skulle hämtas 2/8 för utkörning 9/2. Således var det meningen att köra ut paketet ett halvt år innan det hämtades. Eller också skulle det inte hämtas förrän om ett halvt år och då hade jag fått hem det i februari nästa år. Hurra!

Jag förstår ju att man kastat om siffrorna. Längre ner hade man dock rättat det. Men resultatet av detta slarv blev att Postnord missade hämtningen — och utkörningen — av mitt paket.

Det är en inte alltför vild gissning.

INTE UNDRA PÅ ATT POSTNO ... POSTNÖRD GÖR BRAKFÖRLUST!!!

Samma torsdag talade man i Rapport om att Postnord får massor av klagomål. Och går med en svindlande hög summa i förlust! Det verkar som ingenting fungerar som det ska. Bl.a. försvinner brev och paket eller når mottagaren i trasigt skick.

Och ansvariga kommer, som vanligt är numera, med korkade (bort)förklaringar.
Sämsta resultatet var i Danmark.
Jaha, och varför skulle svenska Posten gå samman med den danska?
Snart är ingenting svenskt längre. Jag säger bara Volvo och Saab.

I dessa dagar verkar det mesta barka käpprätt åt helsicke.

Sjukvården går på knäna. Polisen fungerar inte. Posten fungerar inte. Tågen kan inte köra när det är kallt. Skolan har snart inga lärare. Bostadsbristen är akut. Vårt fasta telefonnät monteras ner utan att det finns säker mobiluppkoppling överallt. Beredskapslagren har tagits bort så vi svälter ihjäl inom så där tio dagar om landet blir isolerat. Och bilarna kan inte köras på bensin som är "för gammal".
Och så vidare. Listan kan göras hur lång som helst.
Det dras in, det läggs ner, det flyttas utomlands.
Och överallt är pengarna SLUT!

Förr fungerade allt! Och det fanns pengar att hålla samhället igång.

Nu finns det bara pengar till samhällstopparnas löner, fallskärmar och bonusar.

Blääää!

Vaddå? Paketets innehåll?

Den allra vackraste bordslampan, Tiffany-stil. Visst är det lite Art Deco över den?

Nu har jag tre Tiffany-skönheter.
Nu får det räcka.
Här kan ni se de andra två.

UPPDATERING
Postnord fortsätter att göra bort sig.
Nu har jag fått faktura på den paketutkörning företaget INTE klarade av förra veckan.

Gissa om jag var arg när jag ringde upp Postnord idag!
Efter det vanliga knapptryckandet fick jag till slut tala med en man på fakturaavdelningen.
Det är inte ofta jag svär men orden kom innan jag hann hejda mig:
— Nu är jag rent ut sagt förbannad. Vad sysslar ni med?
Och så berättade jag om strulet med mitt paket.
— Jag ber om ursäkt för allt besvär du haft med detta, sa mannen.
— Ja, jag antar att era arbetsdagar består av att be ilskna kunder om ursäkt.
Den stackars mannen makulerade fakturan omedelbart.
För säkerhets skull antecknade jag noga hans namn, och datum och tid för samtalet.
Jag talade om för honom att jag igår bloggat om det här tjafset.

Kanske bäst, för hjärtats skull, att jag hädanefter undviker Postnord så mycket som möjligt.

TIFFANY, ÄNTLIGEN!

Igår var det rena julafton hos mig. Jag hade två paket att hämta på posten (d.v.s. Konsum).

Paket 1: Otympligt men väldigt spännande och efterlängtat.

Paket 2: Lite mindre spännande men trevligt ändå.

Paket 1.

Innehåll: Två lampor i Tiffanystil.

I många år har jag kastat längtansfulla blickar på vackra Tiffanylampor.
Konstant ha-begär!

Men jag har aldrig kommit till skott och köpt någon. Lampbutiken i min stad har bara haft några fönsterlampor så utbudet har varit lite skralt.

Men nu finns Internet. Och där är utbudet allt annat än skralt.

Där är utbudet enormt!

Att beställa ömtåliga varor i glas på nätet kändes lite riskfyllt men friskt vågat, hälften vunnet.
Och detta gick som på räls.
Bra köpevillkor, väl förpackat och snabbt och fraktfritt levererat.
(Och tala om tur, just då gav företaget även en rabatt på 8% på köpesumman!)

I flera månader har jag velat hit och dit om vilken lampa det skulle bli. Den fick inte vara för hög och inte heller ta för mycket plats på bredden eftersom den skulle stå på min chiffonjé med begränsat utrymme på klaffen.

Jag hittade en lampmodell som jag blev kär i (i blå toner) men den var tyvärr alldeles för hög och med alltför skrymmande diametermått. Så den kunde det inte bli.

Det blev istället två mindre.

(Klickbara bilder.) 

Den ena, "Dalia", står nu och mys-lyser så fint i min hall.

Närbild från nätet.

Och den andra, "Oak", med sina vackra höstfärger, pryder min chiffonjé.
Färgmässigt var "Dalia" bättre där, men inte storleksmässigt.
Det kan bli omflyttningar av prylar ...

Också närbild från nätet.

Äntligen, efter alla dessa år av "trånad" har jag nu t.o.m. två Tiffanylampor!
Välkomna hem!

Vaddå? Vad det var i det andra paketet?

Tre intressanta böcker. Men om dem kan vi kanske prata en annan gång.

God torsdag!

FREDAGSBLANDNING

Förra fredagen skrev jag om de höstbruna pelarasparna.

Nu har de blivit somrigt gröna.

 

Bilderna från igår eftermiddag.

Under gårdagen fotograferade jag inte bara pelaraspar, jag var också på min årliga kontrollbesiktning av tänderna. Och träffade min nya tandläkare för första gången.

Han var snäll och gjorde inte alls så här.

 Jag skrev ju i höstas om att min "gamla", som jag gått hos i ungefär 30 år, hade sålt sin praktik till ett yngre tandläkarpar. Båda var mycket trevliga så vi kommer att ses fler gånger. Men en gång per år räcker. I alla fall så länge våra möten sker på deras arbetsplats.

Allt var bra med mina tuggredskap och det var ju ett välkommet besked.

(Här kan man, om man vill, läsa om när jag blev med eltandborste. Den bidde ingen succé.)

I närheten av tandläkarmottagningen finns både en stormarknad och en loppis.

På stormarknaden hittade jag årets första nektariner — för 19:90/kg!

Jag blev riktigt lycklig eftersom de är mina absoluta favoritfrukter!
Jag frossar i nektariner under sommaren och blodapelsiner under vintern.
Mums!!!

På loppmarknaden fann jag ett litet fat på fot i grått glas.

Det passade så bra att lägga de vackra nektarinerna på.

Jag vet inte vad det är med mig och små glasfat på fot. Trots att jag äger många fler än jag behöver (och har plats för!) så har nya (i olika färger) ändå en märklig förmåga att tränga sig in i mitt hem.

Jag vet inte hur de bär sig åt. Hm ... man skulle kunna tro att de har fötter!
Helt obegripligt.

Dessutom fick en vit burk, i flussglas/opalglas, också följa med hem. 

Den vänstra hade jag sedan förr, men den behövde en kompis. Jag gillar formen på dessa burkar.

Påminner lite om vissa apoteksburkar. Den nya hade en lite trasig pappersetikett där det stod `Hjortron´ men den tog jag bort.

Troligt att även senapsetiketten hamnar i soporna och det blir nya i Anta Snaque-design.

Ha en skön junifredag!

EN BLÅSKIMRANDE GULDKANT

I min lilla värld kan jag känna stor tacksamhet över att jag har förmågan att glädjas åt de små tingen och händelserna i livet. Jag behöver inte lyx och flärd och spänning för att njuta av tillvaron. Små, triviala saker kan förgylla hela dagar.

Trots krämpor så har jag det egentligen mycket bra. Naturligtvis skulle jag önska mig bättre hälsa, men under den största delen av mitt liv så har både kropp och knopp fungerat bra och då måste jag vara nöjd. Det finns så många som under sitt liv aldrig fått uppleva en enda frisk dag. Och märkligt nog är det ofta just de människorna som är de mest glada, lyckliga, tacksamma och energiska. Det verkar som om sann livsglädje och förnöjsamhet inte alltid går hand i hand med hälsa, rikedom, ära och berömmelse. Personer som har "allt" är minsann inte alltid de lyckligaste.

Sådana här tankar och funderingar dyker upp i min skalle emellanåt. Som t.ex. i fredags när jag plockade och pysslade runt här hemma.
På diskbänken har jag två pumpflaskor med diskmedel respektive flytande tvål.

Flaskorna var från början fyllda med produkter från det välkända amerikanska företaget Avon som åtminstone förr alltid hade vackra och/eller roliga förpackningar.

Dessa pumpflaskor pryder sedan länge min diskbänk och är både snyggare och mer praktiska än vanliga diskmedels- och tvålflaskor.

 Tillbaka till fredagen. Det var dags att fylla på ny flytande tvål och jag hällde över från tråkig plastbehållare till betydligt snyggare Avon-flaska. (Som för övrigt ska föreställa en ananas.)

Då slog det mig: Vilken underbart vacker färg det var på tvålen! Den skimrade i turkos.

Jag blev riktigt uppiggad. Och sedan har jag fortsatt att glädjas åt det medelhavsblå innehållet varje gång jag är i närheten av diskbänken. Och, ja, under en dag är det ju ganska ofta...

Kanske låter detta lite knäppt men då får det göra det. Jag tar bara vara på vardagens guldkanter.

Jag tycker det är fint att man kan göra det. 

 Det känns trösterikt på något sätt.

Flaska som ska likna en gammaldags pump. 

Ha en fin påskvecka!

ELEVATION OCH PUMLOR

Förra veckan tjuvstartade jag julklappsöppnandet.

Lite tidigt kan tyckas, men eftersom jag var både givare och mottagare av den speciella klappen så var det helt okej.

Det var inget litet paket som de två stabila tomtenissarna... jag menar budbilskillarna... kom kånkandes på. Nej då, det mätte 90 x 200 cm och vägde si-så-där 76 kg.

 Med de måtten så kanske ni anar paketets innehåll. Javisst, en säng.

Men ingen helt vanlig säng utan en elevationssäng. Ni vet en sådan där slaf som man kan höja/sänka huvud- och fotända på. Detta görs "enkelt" med en trådlös fjärrkontroll.

Men det gäller att trycka rätt och trycka lagom länge.

Rätt vad det är så ligger man där som ett ihopknycklat, levande V om man råkat trycka lite för länge på "uppåt"-knapparna.

Håller man bara inne "fotände-uppåt-knappen" kan man däremot hamna i en underlig L-vinkel med fötterna i taklampan.

Här ber tomten en stillsam bön för att sängens fjärrkontroll ska fungera som det är tänkt.

Här nedan en bild på min egenköpta julklapp.

Jag kan meddela att jag numera sover som en prinsessa på ärten - på mycket högre höjd än förr.

Detta resulterade i att de gamla nattduksborden var tvungna att också bytas ut.

De såg ut som taxar vid den ståtliga Temprakonen.

Och ovanpå taxarna anade man bara översta toppen på sänglamporna.

Även sovrums-TV:n måste få en mer upphöjd plats för att kunna betittas ordentligt.

(Nej, min tidigare sovplats var INTE en madrass på golvet!)

Det har varit ett väldigt funderande, ommöblerande och nytänkande i hemmet den senaste veckan.

Det är inte riktigt färdigfunderat än. Men det börjar närma sig.

Det är märkligt att så fort man köper något nytt eller ändrar någon liten sak hemmavid så får det oanade konsekvenser. Det följer alltid med en massa extra jobb som man inte räknat med.

Det nya passar helt enkelt inte ihop med det gamla. Eller om det är tvärtom.

Nu över till något helt annat.

Dessa glittrande och dinglande saker kallar de flesta för jul(grans)kulor.

Här uppe i norr kallar vi dem pumlor!

Det är naturligtvis den rätta benämningen! Och äntligen har även Svenska Akademien insett detta!

I nästa års SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) kommer ordet pumla att finnas med.

Det är på tiden.

Julkula... hmmfff!

Pumla heter det! 

  

Önskar alla en trevlig Luciadag och tredje advent!