onsdag 30 juni 2010

EN LJUDLÖS UPPDATERING

Solnedgång, 2010-06-29, 23.59
-
Det blir inte så mycket bloggande denna vecka eftersom jag är på behandling varje dag för mitt strejkande högeröra. Från i måndags är jag under specialistvård och får kortison insprutat direkt i örat. Efteråt ska jag ligga stilla i en timme (på vänster sida) så att kortisonet stannar på plats. Tyvärr kan inte läkarna lova att min hörsel kommer tillbaka. Det är bara att vänta och se. Prognosen är inte alldeles ljus när ett öra tappar all hörsel - och så snabbt.
-
Jag har fått order att ta det lugnt, inte bära och lyfta tungt, utan bara vila. Det är lätt att följa den uppmaningen när man både är mycket trött och har en besvärlig yrsel. Och trots att jag bara hör med ett öra så är jag fruktansvärt ljudkänslig. Eller kanske just därför. Alla ljud kommer från bara ett håll och det orsakar lite kaos i hjärnan när man är van att höra ljuden från två håll.
-
Vad jag har drabbats av kallas "sudden deafness" (plötslig dövhet). Tydligen ingen vanlig sjukdom, men den förekommer i alla åldrar och oftast hittar man ingen förklaring till varför den slår till.
-
Just nu känns livet inte alltför kul, men jag kan inte göra annat än acceptera situationen och hoppas på det bästa. Jag håller både tummar och tår att allt ska ordna sig till det bästa. Enligt läkarna kan eventuellt tillfrisknande - eller förbättring - ta mellan någon månad och upp till ett år. Jag hoppas och önskar innerligt att detta inte ska bli bestående. Men jag är lite tveksam om utgången. Situationen bådar inte särskilt gott, men jag försöker att vara positiv. Och livet går vidare, trots att det för tillfället ter sig aningen overkligt - och skrämmande.
-
Håll tummarna för mig.

söndag 27 juni 2010

HÖRSELN BORTA


Egentligen vill jag inte skriva om sjukdomar, men i denna sena timme känner jag behov av att dela med mig av de senaste dygnens händelser.
-
Midsommardagen blev inte alls som jag tänkt mig. Jag tappade hörseln på höger öra. Totalt. Återstår att se vad som kommer att hända framöver - kommer hörseln tillbaka, eller inte. Jag är mycket orolig.
-
Jag vaknar på midsommardagens morgon av ett svagt, entonigt ljud i örat. Ganska snart märker jag att alla ljud är förvrängda och alla bastoner är borta. Jag ringer joursköterska som ställer nödvändiga frågor. Vi kommer överens om att avvakta tills vidare. Men efter bara några timmar har hörseln försämrats markant. Nytt samtal till joursköterskan. Det resulterar i taxi till jourcentralen och sköterskekoll om det kan vara en enkel vaxpropp. (Jag hoppades på det, men anade innerst inne att det var något allvarligare.) Nej, ingen vaxpropp.
-
Efter ett par timmar i väntrummet är det min tur. Läkaren tittar i mitt öra, frågar om jag varit förkyld, har allergi, ont, klåda, o s v. På dessa frågor kan jag bara svara nej. Han säger att jag måste utredas vidare och bokar in mig för ett audiogram måndag morgon och en ny tid hos honom efter det.
Senare på kvällen, hemmavid, har de sista, skrälliga ljudresterna försvunnit helt och jag är totalt döv på höger öra.
-
Så är läget nu. Det har varit ett par dagar av stor oro och ovisshet. Det är skönt att helgen är över, på måndagen måste något hända. Antar att det blir remiss till öronspecialist. Något är helt galet - jag hör absolut ingenting med det drabbade hörselorganet. Tror inte det ens skulle registrera om ett JAS-plan startade i hallen. I alla fall inte ljudet. Möjligen tryckvågorna.
-
För någon vecka sedan skrev jag om hur fort allt kan förändras. Hur livet plötsligt tar en helt ny riktning. Det behöver inte alltid bli till det sämre, förändringar kan ju även vara positiva. Men för mig - och för många andra - har midsommarhelgen innehållit oro, ovisshet och sorg. Låt oss hoppas att det kommer något gott även ur detta.
-
Men gissa om jag är lycklig över att ha TVÅ öron! Ett fungerar! (Än så länge...) Okay, för tillfället får jag acceptera att mitt "ljudliga" liv är i mono. Håll tummarna för att det är just det - tillfälligt!
-
Fortsättning följer...

fredag 25 juni 2010

GLAD MIDSOMMAR!

GLAD MIDSOMMAR!
Hoppas den består av trevliga människor, sol, värme, god mat och många skratt.

måndag 21 juni 2010

VASER TILL VIOLERNA

Det var många vackra blomster på lördagens bröllopsfest i Stockholm. Och Victoria lär ha haft t o m mina favoritblommor, löjtnantshjärtan, i brudbuketten. Men tyvärr såg jag dem aldrig.
-
Snart har väl dessa hjärtformade skönheter blommat ut, men finns det några kvar så tar jag tacksamt emot en kvist. Jag har redan plockat fram några vaser att sätta dem i.
-
Svenska vaser - t v Alingsås Keramik, sedan snygga "Conga" från Upsala-Ekeby och t h två storlekar Tilgman.
-
Tyska vaser som jag inte vet så mycket om. Mina favoriter är de två i mitten, speciellt den svarta med ljusblå blad. Den låga t v är kanske mer skål än vas, men snygg är den.
-
I dag njuter vi av årets längsta dag.

lördag 19 juni 2010

HJÄRTLIGA GRATULATIONER!

.
Grattis Victoria och Daniel!
.
.
Kärleken övervinner allt!
.
(Collage & dikt: Anta Snaque)
.
Glöm ej bort vad ni lovat just
att älska varandra i nöd och lust.
Och om det kommer gråa da´r,
kärlek visa och ödmjuk var,
och håll i minnet orden små:
Det är ändå lycka att vara två.
.
. .
Och så ett riktigt grattis till kungen och drottningen
på trettiofjärde bröllopsdagen!
Det var tur att det sa "klick" - annars hade ju allt det här inte hänt!

fredag 18 juni 2010

SKYLT 8

-
-
Vilken tur att det kungliga bröllopet är på en lördag!
(Eftersom TVn står i vardagsrummet.)
-
Mysig fredagskväll!

torsdag 17 juni 2010

SÅ FORT FÖRÄNDRAS LIVET


Alla vet vi hur fort livet kan förändras, ja, till och med ta slut. På ett enda ögonblick kan våra levnadsvillkor ha ändrats totalt. Vi är medvetna om detta, men vi skjuter det obehagliga och skrämmande ifrån oss och tror inte att det ska hända just oss eller någon vi har nära. Så fel vi har.
-
I början av augusti förra året var ett mig närstående gift par på bilsemester i Danmark och norra Tyskland. Första kvällen, nyss installerade på hotellet i den lilla nordtyska staden, skulle de gå ut och äta en sen middag. Då, helt plötsligt, får hustrun A en fruktansvärd huvudvärk och börjar kräkas. Maken B förstår att läget är allvarligt och kallar på ambulans som tar A till stadens sjukhus. Där konstaterar man en kraftig hjärnblödning. Efter ett par timmar förs A till ett större sjukhus några mil bort där det finns neurokirurger.
-
A opereras under natten och allt går bra. I tre veckor får hon stanna på det tyska lasarettet. Så småningom bilar maken ensam hem till Sverige. När det lite senare är dags för A att återvända hem ordnas resan på ett mycket proffsigt sätt genom organisationen SOS International. En helt underbar svensk sjuksköterska flygs ner till Tyskland och gör A sällskap till slutmålet, ett sjukhus på hemorten. Där tar sedan nya undersökningar och rehabilitering vid.
-
När stroken drabbade A hade hon ungefär ett halvt år kvar till pensionen, men hon hade planerat att arbeta något år till med sitt "sifferjobb". Efter några månaders konvalescens och rehab och med läkarnas tillåtelse börjar hon försiktigt tillbringa någon timme på sin arbetsplats, för att känna sig för.
-
Några dagar in i december, alltså ca 4 månader efter traumat i Tyskland, är A på väg hem efter en stund på jobbet när hon känner att hon får svårt att gå och att "huvudet inte riktigt är med". I stället för att ta bussen hem väljer hon att ta en taxi. När hon närmar sig bilen ser chauffören att något är mycket galet så han backar taxin åt hennes håll och skyndar ut för att hjälpa henne. Han undrar vart hon vill åka, men hon kan inte svara. Då föreslår han att han ska kolla hennes väska för att se om det kan finnas något telefonnummer han kan ringa. Han hittar hennes hemnummer och ringer B som genast säger: "Kör henne till akuten på lasarettet! Jag kommer dit."
-
Denna gång blir diagnosen propp i hjärnan. Nya prover, nya och omfattande undersökningar och ny rehabilitering. Vemodigt inser nu A att det nog är slutjobbat för hennes del. Efter att i många år arbetat som ekonom och energiskt tragglat med siffror så är det nu just dessa som orsakar förvirring, stor förvirring. Vare sig första eller andra stroken förlamade kroppen eller slog sig på talet. Möjligen var det svårt i början att hitta vissa ord och det första slaget lämnade efter sig nedsatt syn på ena ögat, vilket naturligtvis är en sorg.
-
Men detta med siffrorna är ett märkligt fenomen. Från början kunde A inte sina person-, mobil- eller hemnummer. Alla siffror var som flyende fåglar - ogripbara. Det gick inte att få någon ordning på dem. Och vid samtal som A hade med strokedrabbade rehab-kamrater så verkade det som att alla som arbetat med siffror i något sammanhang nu hade svårt med dessa "krumelurer", både ensamma och i kombinationer. Medan journalister, språklärare och andra "ordjobbare" hade besvärligt med just bokstäver och ord.
-
Kan det vara så, att vid en stroke så är det den mest "nyttjade" delen av hjärnan som är mest känslig? Man undrar. Eller är det bara "slumpen" som avgör? Men vi ska ju använda och träna våra hjärnor, likväl som alla våra kroppdelar. Men kanske kan ändå hjärnans "siffer- och ordcentra" bli överbelastade, överansträngda, utbrända?
-
Min kära närstående A har klarat sig otroligt bra med tanke på vad hon gått igenom. Hon rör sig obehindrat och går långa promenader, hon talar obehindrat och löser svåra svenska korsord - trots att svenska inte ens är hennes modersmål. Hon är precis som vanligt. Och nu är hon - om än oväntat och ofrivilligt - pensionär.
-
I maj var det dock dags för A att återigen åka ambulans till sjukhus. En lördagseftermiddag för några veckor sedan började hon att ha svårt med talet och att hitta ord. Tack och lov var detta snabbt övergående. Man kunde varken upptäcka någon ny hjärnblödning eller någon propp. Läkarna säger att det möjligen denna gång kan ha varit ett epileptiskt anfall. Tydligen är det inte helt ovanligt att ärr och skador i våra fantastiska, men ömtåliga, hjärnor kan framkalla sådana anfall.
-
Efter en vecka på lasarettet var A hemma igen, till allas vår glädje. Nu väntar hon svar på en magnetröntgen. Och hon är precis som vanligt, en fantastisk kämpe, en "tuff brud" som aldrig klagar eller tycker synd om sig själv och en härlig människa som jag är så glad och tacksam att ha i min nära krets. Hon har fått medicin mot epilepsi, vilken tyvärr gör henne trött och, som hon säger, lummig. Förhoppningsvis är dessa biverkningar snart övergående.


Även hennes make B har några sjukdomsfyllda år bakom sig, så nu hoppas jag att de tillsammans får uppleva massor av goda dagar framöver. Lycka till!
-
Kanske manar detta långa inlägg till lite eftertanke. Vi bör vara rädda om varandra och oss själva. Vi vet inte vad som händer i morgon.

Jo, en sak till - den snälle taxichauffören fick en fin julblomma av ett tacksamt äkta par.

tisdag 15 juni 2010

DATORKRÅNGEL

Datorn kan verkligen få mig att känna mig dum. Som att min skalle är så tom att det blåser korsdrag där mellan öronen. Som att Snaquehjärnan inte är kapabel att tänka en endaste klok och konstruktiv tanke. Baskade dator - jag gillar inte den känslan!

Under ett par dagar har jag haft bekymmer med att koppla upp mig på nätet. Cyberrymden och jag har haft kontaktsvårigheter. Och det gör mig förargad och förvirrad. Jag känner mig nästan mobbad av datoreländet. Och bloggandet har fått vänta några dagar. Kanske tyckte "lappetoppen" att det var tid för lite bloggsemester  eller rent av censur. Vad vet jag?

Nu är det dags att laga middag så inlägget blir kort i dag, men jag måste ju ändå visa att jag fortfarande lever. Om någon mot all förmodan har undrat. Nu hoppas jag bara att datorn, Internet och jag ska kunna hålla sams. I alla fall ett tag. - Solig tisdagskväll!

fredag 11 juni 2010

HIMLAR! (Men inte med ögonen!)

Himlar fascinerar mig. Jag kan sitta nästan hur länge som helst och beundra alla skiftningar i det oändliga "taket" över mig.
Moln, soluppgångar, solnedgångar, regnbågar, blixtar kan vara så fantastiskt vackra att man bara sitter förtrollad. Och har man tur så finns kameran inom räckhåll.
Här kommer några av mina himlafoton.
-
Decemberhimmel tre dagar före jul, kl 13:38
-
Samma decemberhimmel kl 14:37
-
Kvällshimmel i mitten på juli
-
Ett pytte-pyttelitet moln en oktobereftermiddag
-
Solnedgång i början på juli
-
Nordvästlig himmel en julikväll
-
Nordlig kvällshimmel i slutet på maj
-
Östlig kvällshimmel också i slutet på maj
-
Mitt på dagen den 30 juli
-
Ha det gott i helgen! Och kolla himlen!

onsdag 9 juni 2010

SOM HUND OCH KATT

Mammas kudde
-
När min mamma fyllde 25 år fick hon en broderad kudde i present av sin mor. Motivet var en hund i vitt och en katt i brunt. Garnet som mormor använt till det söta paret kom från gamla strumpor som hade tjänat ut, men som mormor inte nändes kasta bort. (Sparandet av allehanda ting har gått i arv från mor till dotter i flera generationer...)
-
Alltså tvättades strumporna väl och repades upp. Mormor var en mycket kreativ och konstnärlig kvinna så med flinka fingrar och på fri hand broderade hon det gulliga motivet. Men efter många och småtuffa kuddår blev det svarta bakgrundstyget så småningom väldigt nött och tunt. Trådarna hängde och för att inte hela konstverket skulle gå förlorat så föreslog jag mamma att vi skulle låta kudden stiga i graderna och bli en tavla. Då skulle ju slitaget avstanna.
-
Sagt och gjort - vovven och missen nästades fast på ett nytt, stadigare tyg och placerades bakom konvext glas och oval, gammeldags ram i svart med guldrand. Efter detta steg i karriären hamnade de söta vännerna av någon anledning på min vardagsrumsvägg. Numera hänger de på min hallvägg och hälsar besökare välkomna.
-
En onsdagskväll i juni och solen strålar. Blir det grillmiddag? God middag!

tisdag 8 juni 2010

BULLAR FÖR OVÄNTAT BESÖK

I går rörde jag mig i köksregionerna och jag stannar kvar där i dag också.
För många år sedan hittade jag ett recept i ICA-Kuriren på mycket goda och lättbakade bullar. Dessutom är de (nästan) utan fett och socker och man gräddar dem i stekpanna. Vilket ju är en fördel så här på sommaren då man kanske inte alltid har tillgång till ugn.
-
Är det alldeles brödtomt i frysen när främmandet kommer så rör man ihop degen, ställer eventuellt ner bunken i varmt vatten för snabbjäsning, sätter stekpannan på plattan och gräddar bullarna medan kaffet kokar. Och... voilà, rykande färskt och jättesmarrigt bröd att bjuda gästerna på.
Här kommer receptet:
-
Stekpannebullar
Assiett "Scala", design Berit Ternell för Gefle.
-
STEKPANNEBULLAR, ca 20 st
2 dl mjölk
1/3 pkt jäst
1/4 tsk salt
1 msk socker
1 ägg
5 dl vetemjöl
-
Smaksättning:
1 tsk malen kardemumma - eller skal av en halv citron.
-
Till gräddning:
smör och rapsolja
OBS! Matskedarna får inte ligga kvar i degen mellan gräddningarna, då blir degen inte så porös.
-
Värm mjölken till 37 grader. Rör ut jästen i lite av mjölken, tillsätt resten, sedan saltet, sockret och ägget. Arbeta in vetemjölet. Degen ska vara lös. Ställ den att jäsa till dubbel storlek.
-
Värm en stekpanna. Lägg i en rejäl klick smör och lite olja. (Använd teflonpanna för fettfattigare variant.)
-
Lägg i klickar av degen med hjälp av två matskedar. När bullarna fått fin färg vänds de. Lägg sedan upp dem på papper för att rinna av (behövs bara vid mycket fettanvändning) och strö eventuellt över lite socker. Bullarna går bra att frysa.
---
Det var allt för i dag. Nu tar jag av mig förklädet och lämnar köket. Ha en bra kväll!

måndag 7 juni 2010

KALAS-PINGLAT

I dessa tider avlöser festerna varandra så därför visar jag några små konstiga (och fiffiga) ting för arbetet i köket. Ni får först gissa vad deras uppgifter är och sedan får ni svaren.
-
Men för att starta festligheterna på ett bra sätt så behövs...
-
"KALASPINGLAN"...
... som ringer in kalaset. Pinglan är i trä, 28 cm hög och designad av konstnären Clara Salander.
-
Kalaspinglans fina frisyr.
-
1. Vad används denna sak till?
-
2. Och denna lilla plastskruv?
-
3. Och den lilla fågeln?
-
4. Handdragen tallriksharv i miniformat?
-
5. Trähandtag med ståltrådar i båge. Används till vad?
-----
Här kommer svaren:
-
5. Pajblandare. Med denna finfördelar man lätt smöret i pajdegar m m.
---
4. Har köpt denna udda sak på loppis någon gång och är inte helt säker på dess uppgift. Men jag gissar att den ska skära pastadegen i strimlor. Kan det stämma? Någon som vet?
---
3. Den söta fågeln håller fast kannans lock när man serverar.
-
2. Den lilla plastskruven snurrar spiraler av gurka, förkokta morötter eller dylikt. Enkelt och snyggt.
-
1. Det rullande kakmåttet har jag dragit över ett papper för att visa hur kakorna sporras ut.
-------
Ha en bra vecka 23 med trevliga examensfester, grillpartyn eller födelsedagskalas!

söndag 6 juni 2010

GRATTIS SVERIGE!

-
Foto: Anta Snaque
-
Den svenska flaggan måste vara en av de allra vackraste.
Mot sommarblå himmel och vita fluffmoln är den ett smycke!
-

onsdag 2 juni 2010

MINNET... SKYLT 7

-

Följande har vi nog alla, unga som gamla, varit med om: Man ska hämta eller göra något i ett annat rum och så fort man passerar tröskeln så har man glömt vad det var. Det är alldeles borta. Blankt. Man funderar så håret krullar sig, men det är lönlöst. Men... om man då "backar bandet", alltså går tillbaka till utgångspunkten, då... plötsligt kommer minnet tillbaka! Visst är det märkligt? Detta har inget med ålder att göra. Tror jag.

-
Den berömda journalisten och författaren Barbro Alving (Bang, Käringen mot strömmen) kallade detta fenomen för "tröskelglömska". Något som drabbar oss alla då och då. Och det är ju alltid en tröst att veta att man inte är ensam.
-
Men nu börjar jag också märka en annan sorts "hjärnbrist", eller vad man ska kalla det, som slår sig på närminnet. Många av mina släktingar och vänner säger sig ha märkt samma sak. Och som sagt, det är en liten tröst att man inte är ensam om eländet. Man delar problemet med många.
-
Så här kan det yttra sig: Rutinmässigt stänger man av spisplattan efter att potatisen kokat färdigt, men efter två sekunder undrar man: "Stängde jag plattan?" En annan variant, när man hunnit två steg från hemmet, är: "Låste jag dörren?" Eller: "Släckte jag lyset?" Eller: "Drog jag ur strykjärnet?"
-
Numera försöker jag TÄNKA på vad jag gör: "Nu stänger jag plattan/låser dörren/släcker lyset/drar ur strykjärnet." Det är en väldigt bra metod. När jag kommer ihåg den...
-
En annan sak som jag - och flera närstående - har lagt märke till: Man kan inte göra några utvikningar när man berättar om något. Lämnar man ämnet för ett högst tillfälligt litet sidospår, så hittar man knappast tillbaka till huvudspåret igen. Den röda tråden man hade har helt enkelt blivit genomskinlig. Den finns inte.
-
Man bör tänka på detta, att under inga omständigheter avbryta någon som fyllt femtio och är mitt uppe i en berättelse. Då är det kört, man har inte en chans att få höra hur historien slutar. Måste man absolut avbryta kan man prova med att tillägga: "Håll kvar den tanken."
(Eftersom det finns ett liknande uttryck i engelsktalande länder - "hold that thought" - så tappas det röda trådar även där. Antagligen har folk överallt problem med trådarna. Till och från.)

Jag har funderat över om man kanske skulle börja med avancerad gymnastik, stå och gå på händer, hjula o s v. Då rinner ju mer blod till hjärnkontoret och god blodcirkulation är ju A och O för alla våra organ, hjärnan icke minst. Efter TV-fåtölj-sittandet i kväll ska jag börja lite försiktigt med gympandet genom att vicka på tårna en stund innan jag kryper till sängs.
-
Ett, två, ett, två! Sträck och tänj! God kväll!

tisdag 1 juni 2010

MMM... CHOKLAD!

Choklad, det är mums! Vilket jag konstaterat tidigare.
Bland mina recept finns detta lilla häfte (14 sidor, 10 x 9 cm)
"CACAOKUNGENS RECEPTLÅDA" från MAZETTI, tryckt Wezäta Göteborg 1955.
-
MAZETTI - CACAOKUNGENS RECEPTLÅDA
Wesäta, Göteborg 1955
-
Kungliga igelkottar!
-
Med viss tvekan visar jag detta uppslag - numera säger vi ju "chokladbollar".
(Det här recepetet används fortfarande ibland.)
-----
En bok som försöker ge svar på varför kvinnor (tydligen mer än män) älskar choklad.
Enkelt uttryck kan man säga så här, enligt boken:
"Kvinnor behöver faktiskt choklad liksom andra födoämnen som är rika på stärkelse, socker och fett för att stabilisera humöret, hålla vikten under kontroll och känna starkare välbefinnande."
-
Boken fortsätter:
"Sug efter födoämnen är Moder Naturs sätt att tala om för oss att vi behöver äta någonting speciellt för att må bra och se bra ut!"
Och någonting liknande:
"Sug efter vissa födoämnen är inte ett problem som man måste behandla, utan en positiv tillgång som man bör uppmuntra."
-
(Här åker mungiporna uppåt på många av oss!)
-
Visst låter det underbart? Tänk om min - och många medsystrars - chokladlängtan bara är kemisk. Efter en omfattande undersökning av 600 personer som bokens författare genomförde innan hon skrev dessa 252 sidor, så kom det fram att kvinnor - med 76 % större sannolikhet - känner sug efter choklad, medan män - med 78 % större sannolikhet - längtar efter kött. Eva tar ett sött äpple/chokladbit men Adam föredrar ett rejält köttstycke/en korvbit.
Vårt arv från Hedenhös?
(Tyvärr vet vi ju hur det gick med det där äpplet...)
-
Så lite chokladfakta som jag hämtat från Wikipedia:
-
Kakaobönorna kommer från Sydamerika och trädet Theobroma cacaos, ett träd i familjen malvaväxter. Det namngavs av Carl von Linné.
Bönorna har antagligen använts i åtminstone 2500 år.
Christofer Columbus tog choklad till Europa för första gången 1502.
Choklad som ord har använts i Sverige sedan 1688.
Den första chokladkakan någonsin tillverkades 1847.
-
16 av de 20 största chokladkonsumerande länderna ligger i Europa.
På första plats ligger Schweiz (ca 10,14 kg/år), med Österrike och Irland på andra och tredje plats. Sverige (5,85 kg/år) ligger på tionde plats.
-----
Sist, men inte minst, säger jag grattis på namnsdagen till väninnan!
Och välkommen juni!