onsdag 28 maj 2014

SKEPPAREXAMEN?

Om några få dagar rusar vi in i juni, den första riktiga sommarmånaden. För de flesta betyder det sol (förhoppningsvis) och semester, stug-, båt- och/eller husvagnsliv.
Och, på tal om båtar, så kanske det passar med en kortfattad lektion om viktiga saker man bör känna till som sjöman.
Skepp ohoj!
Nedanstående små kort (9,5 cm x 7,8 cm) hittade jag häromdagen i en skrivbordslåda. Det är flera år sedan jag köpte dem, men fortfarande ger de intressant (och komprimerad) information.

Från början hade jag dem alltid nära till hands (i plånboken), men eftersom jag mest kommer i kontakt med vatten i dusch och diskho så behöver jag inte bära dem med mig hela tiden.
Vatten är en livsnödvändighet, men att färdas på det våta blå är inte riktigt min grej. Och det är ytterst sällan man behöver kunskap om vindstyrkor och signalflaggor när man tar hand om middagsdisken -- åtminstone inte när man gör det hemma i köket.
(Klicka för läsbar text.)
 
Hihi, efter denna lilla lektion klarar ni skepparexamen galant! 
 
Nu hoppas vi på en solig och trevlig långhelg, många har ledigt på klämdagsfredagen.
Och i morgon är det Kristi himmelsfärdsdag, denna dag som alltid infaller en torsdag 40 dagar efter påsken.
Ha det gott!

söndag 25 maj 2014

TILL MOR

Ett gammalt och oanvänt Mors Dags-kort som min mamma hade i sina gömmor.
Nu har jag - på datorexemplaret - satt dit hennes foto och skrivit under det.
(Klickbara bilder)
Älskade lilla mamma!
Jag saknar Dig så.
 

söndag 18 maj 2014

EN DRÖMD VOVVES BUS

Alla vet att jag älskar hundar.
Jag önskar så att jag kunde ha en fyrfotad, lurvig vän snurrandes runt fötterna.
Det är tyvärr inte möjligt just nu. Men drömma kan jag ju... 
Att vovvar kan busa och ställa till förtret, det visste jag.
Men att t.o.m. drömda vovvar kunde ställa till det, det visste jag inte!

-- Aha, nu tog jag dig på bar gärning! Vad händer här?
-- Hur så?
-- Vad gör du vid datorn?
 -- Gästbloggar!
-- Knappast!
-- Redan avklarat! 

Kolla här vad den försigkomna jycken sysslat med...
... ett collage med gamla bilder av bloggerskan.
Och så ett foto i guldram.
-- Voff! Det är kul med det där nya fotoprogrammet!
-- Fy Fido! Fyyy!
-- Ånej, försök inte! Du kan inte blidka mig med några blommor!
Och nu tänker jag sluta drömma om dig! En gång för alla!
-- Voff! Det kommer du inte att klara av.

fredag 16 maj 2014

BORTKASTAT

Händer det att ni ibland får slänga mat som blivit dålig?

Har ni i kylen eller skafferiet plötsligt hittat ett skrynkligt äpple? En mörkbrun banan? En grön-vit citron? Ett sladdrigt vitkålsblad? En böjbar morot? En liten möglig ostbit? (Obs! Ej mögelost.) En illaluktande, tjockflytande mjölkskvätt som nästan inte rinner ur förpackningen? En dressing som förgyllde sin sista sallad under förra årtiondet (årtusendet)? 
Nu måste jag tillstå att jag känner mig lite kluven -- jag vill nämligen att ni säger ja... men också nej. Säger ni JA så behöver jag inte stå här ensam och skämmas över mitt matslöseri, mina misslyckade matinköp och min usla kylskåps-, frys- och skafferiövervakning.
Säger ni NEJ så gratulerar jag er, era matplånböcker och allas vår miljö. Och känner mig samtidigt väldigt avundsjuk på er goda planering och mathantering.

För länge sedan "fyndade" jag ett paket steksill längst in på en hylla i kylen. Hur de där firrarna hade undgått upptäckt är fortfarande en gåta som jag inte klarat att lösa. Tro´t eller ej, men deras bäst-före-datum var överskridet med si-så-där ett år!
Jag kastar inte mat bara för att "bäst-före" passerats. Nej, jag luktar och smakar först. 
Om livsmedlet i fråga verkar okej så använder jag det -- om jag inte ska ha matgäster, förstås. Vid sådana tillfällen är jag mycket noga med att ha purfärska varor. Men äter jag ensam så slinker den ålderstigna maten ner, förutsatt att jag inte märkt något fel på den.
Tilläggas bör att det också beror på vilket livsmedel det handlar om.
(Förresten, jag kollar alltid matvaror, oavsett datum, eftersom t.o.m. färska livsmedel kan vara dåliga om man har otur.)
Och tack och lov, än så länge har jag aldrig matförgiftat någon. Inte ens mig själv.

 Med viss skepsis öppnade jag den bortglömda plastförpackningen med steksill, sniffade på innehållet -- och kände bara att det luktade... just sill. Precis som det skulle göra. Steksill är ju väldigt salt så det ska mycket till innan den blir oätlig.
Det blev en delikat lunch. Kokt potatis och till åren kommen steksill med löksås är inte det sämsta man kan äta. Möjligen var sillfiléerna lite lösare i konsistensen än de yngre upplagorna skulle ha varit, men smakmässigt fanns inget skäl att kalla in kocken för en utskällning.
 Det är ju konstaterat att vi, alldeles i onödan, slänger enorma mängder mat. Ofta stirrar vi oss blinda på bäst-före-datum. Jag ser detta datum som en rekommendation, inte ett förbud mot konsumtion. Jag kan t.ex. inte slänga felfri mjölk även om den egentligen är passé. Då använder jag den istället till pannkaka eller plättar. Jag dricker den inte -- men bara för att jag aldrig dricker mjölk. Jag dricker vatten och använder mjölk till mat och/eller bröd.

 Tyvärr kastar jag ändå för mycket mat. För det mesta är det en ledsen frukt eller dito grönsak som hamnar i soppåsen. Men det oätbara kan (nästan!) vara precis vad som helst.
Konstigt nog har sopgubbarna aldrig behövt släpa iväg med en endaste liten chokladbit. Eller chipspåse. Aldrig någonsin.
Visst är det mystiskt?
Ha en skön helg -- med god mat!

tisdag 13 maj 2014

FY FÖR SPAM-SPRIDARE! (Veckans påse nötter)

Nu är det dags för...
... eller ÅRETS påse nötter.

I februari skrev jag både här på Snaquesaligt och på min andra blogg, Pyssel och Pinaler, om att den senare hade drabbats av massor av spam-kommentarer. Det var alltid anonyma avsändare som naturligtvis förväntade sig att någon skulle klicka på deras bifogade länkar.

Det kan de ju fortsätta att drömma om! Jag hoppas att ingen går i den fällan.
(Skräpet låtsas vara reklam för kläder, väskor, tatueringar, m.m.)

Som tur var hamnade det mesta av skräpet precis där det hörde hemma, alltså i "sophinken". Men någon gång hände det att ett enstaka slank igenom spamfiltret och kom in på bloggen.
Och det retade/retar mig.
"Anonym sa..."

Jag bestämde mig för att lägga in "bevisa att du inte är en robot"-funktionen på Pyssel och Pinaler för att se om det skulle hjälpa. Och, ja, det gjorde det. Istället för en enorm mängd skräpkommentarer har det minskat till några få.

Tyvärr har nu korkskallarnas påhitt istället börja fylla sophinken på Snaquesaligt. Detta var ju väntat -- jag nämnde redan i februari att det nog bara var en tidsfråga.
Dumhet har ju inga gränser och låter sig svårligen stoppas.
  
Egentligen vill jag inte att seriösa kommentatorer ska behöva slösa tid på att tyda och skriva in de där förvrängda bokstäverna/siffrorna -- det ska vara enkelt att kommentera.
Men vad gör man? Jag blir så less på det här tjafset.

Jag hoppas att ni, mina trevliga bloggläsare, i fortsättningen står ut med att bevisa att ni inte är robotar. De lömska spam-spridare som gömmer sig under anonymitetens skynke och försöker lura folk ska absolut inte ha en rak och asfalterad väg till kommentarsfunktionen.
Fy på er, spam-spridare!
Shame on you, spammers!

tisdag 6 maj 2014

ÖPPET BREV

Det är fint att kunna fröjdas åt underbara vårbilder på bloggar från sydligare delar av landet -- och även från utlandet. Här uppe i norr verkar våren nämligen ha tvärnitat. För några morgnar sedan lyste gräsmattor, tak och bilar vita när norrbottningarna drog upp persiennerna. Och då och då under gårdagen rådde full snöyra med så kallade lapphandskar (jätteflingor). Efter varje snöfall tittade solen fram en liten stund, som för att trösta och skänka hopp till det huttrande och vårlängtande folket.
Nu i maj har vi aprilväder. I april hade vi vår.
Galenskaperna i världen verkar ha spritt sig till vädret.
Den gångna vintern har ju varit helknasig.
video
Tolv sekunder videosnutt från snöyran igår.
ÖPPET BREV TILL VÅREN
Hallå våren, du kan väl åtminstone visa dig lite grann (här i norr)!?
Idag när jag var till stan tog jag på mig vårjackan -- jag försöker ju ha ett optimistiskt sinnelag. Men det förstörde du  -- i alla fall tillfälligt -- för vinterjackan hade varit mycket lämpligare. Jag vill ju inte tala illa om dig så här offentligt, men idag var du inte snäll, du var snålblåsig och småruggig.

Om du nu har ställt till så jag blir förkyld så ligger du väldigt risigt till. Jag börjar faktiskt förstå varför jag alltid gillat hösten mer än jag gillat dig. Hösten gör mig inte besviken som du kan göra.
Du med ditt avslöjande ljus där varenda skavank kommer i dagen, på mig, mina kläder och mitt hem. För att inte tala om alla högt ställda förväntningar du har på mig, jag ska alltid vara så glad och lycklig när du är i farten. Och så dina lömsk vackra krokusar, vitsippor och ljuvligt blommande träd som du förför mig med.

Du försätter oss människor i någon slags vår-eufori som oftast slutar med att vi blir bittert besvikna.
Och snuviga.
Just denna verklighetsfrämmande tok-förväntan delar du med sommaren. Ni båda får oss att bli smått galna varje år.
Vi tror och hoppas så på er, att ni ska bjuda på årets bästa dagar och alltid med rätt väder för alla aktiviteter som vi längtat till. Nu ska vi få vår belöning för alla kulna och kalla höst- och vinterdagar som vi med möda kämpat oss igenom.

Nej, hösten och vintern kan man lita på. På dem har man inte så många förhoppningar, man vet vad de står för. De kommer med regn, stormar, kyla, mörker och -- usch! -- isiga trottoarer. 
Men du, våren, du lovar så mycket som du ofta inte kan hålla.

Jag hoppas du kommit på bättre tankar nästa gång jag sticker ut näsan genom ytterdörren.
Bara så du vet det, jag tänker INTE ta på mig vinterjackan en gång till denna säsong.
Så det så!
M v h,
(Fortfarande hoppfull.)

torsdag 1 maj 2014

VECKANS KARAMELL - FOTO-SKOJ

I förrgår var det dags att byta de tre färgpatronerna i min... hm... nya (den är snart två år gammal) skrivare. Jag beställde patronerna för flera månader sedan direkt från skrivarfabrikanten.
Jag ser alltid till att ha reserver hemma -- av det mesta! Det är så förargligt när saker och ting är slut när man behöver dem.
Det gäller allt från bakpulver och dammsugarpåsar till glödlampor, tandkräm och symaskinsolja.
Testbild 1.

När jag hade satt i de fräscha patronerna och skrivit ut kontroll-arket så poppade det upp ett meddelande på datorn från företaget i fråga. Man tackade för att jag använde deras produkter och så kom det fram en klickbar knapp under tacket. På den stod det:
BELÖNING
Jag blev ju lite nyfiken, det måste jag erkänna. Modigt klickade jag på belöningsknappen.
Annars är jag VÄLDIGT försiktig med att klicka på obekanta knappar.
För att inte tala om obskyra sajter!!!
Testbild 2.
(Ja, jag vet, men han gillade ju rosa!)

Belöningen för att jag använde de "rätta" patronerna till min skrivare var att jag gratis fick ladda ner ett fotoprogram. Jag läste noga igenom allt innan jag hämtade hem programmet. Och eftersom företaget är välkänt så tänkte jag -- tuff som jag är -- att "okej då!".
Dessutom har jag aldrig haft annat än datorns fotoprogram att leka med.
Testbild 3.
(Borde ju egentligen ha varit "testbild fyra(r)". 
Antagligen är jag förfärligt lättroad, men så här kul har jag inte haft på länge. Vilka möjligheter att göra roliga och snygga kort, bilder, almanackor! Och ändå är det här säkert ett ganska enkelt program -- företag skänker nog inte bort de mer avancerade tillbehören hur som helst.

Jag gillar ju att pyssla, fixa och experimentera, så det här var riktigt trevligt.
Riktigt trevligt ska ni också ha det! Med eller utan nytt fotoprogram!