DET NEDSOLKADE DRÖMLANDET USA

 Egentligen är det märkligt hur ofta verkligheten överträffar dikten.

Böcker, filmer och TVs såpoperor verkar ganska slätstrukna och ointressanta om man t.ex. jämför med vad som händer i USA just nu.

Landets nyvalde president, virrhjärnan och storlögnaren Donald Trump skulle fixa fred i Ukraina inom 24 timmar, amerikanernas mat- och boendekostnader skulle minska betydligt och Amerika skulle bli så "great again". Men efter bara några veckor i Vita Huset har allt blivit precis tvärtom.

Priserna ökar och allt annat störtdyker.

Allt medan POTUS själv mest fjantar omkring i Florida, spelar golf eller säljer allehanda Trumpreklam-prylar, bl.a. MAGA-kepsar och MAGA-glas, till besökare i Ovala Rummet.

Vad som mest förvånar är att så många amerikaner lät sig luras av plumpe Trumps osammanhängande och lögnfulla ord-diarréer. Han säger ju aldrig något vettigt. Har aldrig gjort.

Men han upprepar alltid sina fraser gång på gång.

(Animerad bild jag hittade på nätet redan 2016.)

Han är en katastrof, för hela världen, men nu börjar kanske USA äntligen förstå det. Förhoppningsvis.

Men Republikanerna (som under Trump blivit en slags sekt), har majoritet i Kongressens båda kamrar, Senaten och Representanthuset och likaså består Högsta domstolen av mest republikanska domare.

Alltså gäller det att några republikaner återfår förståndet för att något klokt ska hända.

Mötet i Vita Husets ovala rum i fredags med Ukrainas president Zelenskyj var smärtsamt att se.

Där angrep POTUS Trump och VP Vance en folkvald president för ett land och ett folk som Ryssland angripit och håller på att bomba sönder och samman.

Det var som att titta på en helt sanslös och obehaglig film.

Faktiskt svårt att fatta att det var verklighet.

Mötet blev givetvis en världsnyhet.

Världens mäktigaste man, USAs president, och hans vice, beter sig som värsta sortens mobbare.

Och det där mobbandet får ryssputte att hurra och ta fram champagnen för att fira.

Medan den vettiga delen av världen sätter fredagsmysets chipsflagor i vrångstrupen och utropar:

-- VAD ÄR DET SOM HÄNDER?

Sedan har masken Musk, trots o-vald av folket, fått en osannolik makt i Trumps oligarkgäng.

Man kan fundera över vad Elon kan ha för hållhake på Donnie eftersom masken får vistas i Ovala Rummet iförd T-shirt och keps och inte alls blir ifrågasatt för sin klädsel. Vilket ju Zelenskyj blev.

Tesla-token rycker i snörena och Trump-token sprattlar hit och dit. 

Men det klart, Musk köpte säkert valsegern åt Trump så presidenten står i tacksamhetsskuld. 

Många amerikaner tror att alltihop var en kupp av "Trusk" för att roffa åt sig makten.

Hur som helst, vår tillvaro är mer kaosartad och otrygg än på länge.

Världens makthavarna, speciellt de europeiska, träffas var och varannan dag för samtal och planer.

Vi får bara vänta och se om de kommer fram till något bra, i första hand för Ukraina.

Det värsta vore om Ryssland får nytta av sin aggression och sitt mördande.

Nog kan man undra varför det överhuvudtaget ska krigas. 

De flesta människor vill ju leva i fred och frihet.

Varför kan inte alla länder vara nöjda med det de har, sköta sitt och låta andra göra samma?

Alla dessa miljarders miljarder som krig (och upprustning) kostar borde läggas på att göra vår planet, vårt hem i universum, till en så bra, trygg och frisk plats som möjligt.

Man känner sådan förtvivlan över alla människoliv som går till spillo i krigens vansinne.

Vad ÄR det för fel på människorna?

Kan någon förklara?

Det finns egentligen inte ord för galenskapen.

Man fattar ingenting.

Att jag ofta och alls skriver om Trump och hans totala stollighet beror på att jag alltid varit intresserad av USA, mitt drömland. Ända sedan jag var barn och hörde om mormor och hennes syskon som utvandrade till det stora landet i väster så har jag varit fascinerad av och nyfiken på Amerika.

När jag för precis femtio (!) år sedan hade möjlighet att resa "över pölen" och tillbringa nästan två månader där så var det verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Jag upplevde ett fantastiskt land och folk. Men, liksom alla andra länder, hade det både fel och förtjänster.

Jag hade innerligen önskat att "mitt USA" hade sluppit den galne Trump. Båda gångerna.

Han solkar ner USA och det gör mig så arg och så ledsen.

Jag vill avsluta med ett smildragande tips.

Se den här korta videosnutten från YouTube.

Tror ni kommer att skratta gott åt amerikanska humorshowen Saturday Night Live.

Här driver man ohämmat med Trump & Co från fredagens otroliga möte i Vita Huset.

https://www.youtube.com/watch?v=CUpOMSJ1MdU

För intresserade av fakta om vad som händer i Trumps USA, titta gärna på YouTube-kanalen

Meidas Touch Network. Mycket bra anti-Trump!

Här är ett exempel.

https://www.youtube.com/watch?v=iw5gvce8HHs

---

Och allra sist i dagens inlägg:

Slava Ukraini!

FOT MED METALLSKROT

Min högra fot. Med "metallskrot".

(DX står för dexter, höger. Vänster heter sinister.)

Känns lite märkligt att numera tassa omkring med metallplatta och några skruvar i högerfoten. 

Nu kan jag försiktigt börja sjunga på den här låten:

"When I´m back on my feet again"

Tyvärr låter inte min version lika bra som de här killarnas.

Jonathan Antoine - engelsk tenor

https://www.youtube.com/watch?v=uqbJuIO36w0

Ruhan du Toit - sydafrikansk sångare

https://www.youtube.com/watch?v=ZQhcBBGT4ww

Men jag tränar vidare.

Både med gåendet och sjungandet.

HOPPSAN, SOMMAREN BARA FÖRSVANN!

Så var det dags att byta header.

Min favoritblomma, löjtnanstshjärtat, har ju blommat ut för länge sedan.

Det är nästan två månader sedan jag bloggade!

Då låg hela sommaren där och bara väntade på oss.

Vi hoppades på en hel radda av soliga och lustfyllda dagar.

Nu är de snart helt förbrukade. Vi är redan inne på andra halvan av augusti!

Hur har det gått till?

Det är inte klokt vad tiden har bråttom!

Sommaren 2024 har varit en blandning av de flesta vädertyper.

Varierat väder är ju bra för människor, djur och natur.

Men det ska varieras med måtta.

Var hittar man termostaten för värmen?

Hemsk, t.o.m. dödlig hetta i många länder.

Och var sitter kranen för vattenflödet?

Enorma regnmängder har fallit och orsakat både dödsfall och stora materiella skador.

Det ska inte vara hett som hos "han med hornen".

Och det behövs ingen ny syndaflod.

Eller ... kanske det är just en sådan som skulle behövas för att få lite ordning och reda i världen.

En nystart, så att säga.

Vi nollställer hela rasket och börjar om från scratch.

Skulle det bli någon skillnad?

Skulle mänskligheten ha lärt sig något?

Tveksamt. Mycket tveksamt.

Men, om inte annat skulle jag vilja nollställa min egen kropp. 

Ge den en ny chans.

Tänk om man kunde få den att fungera som förr. Eller, ja, nästan i alla fall.

Jag bryr mig inte så mycket om utsidan, rynkor och häng får hänga med,

men insidan behöver en omstart.

Det är många funktioner som verkligen är i behov av en omfattande uppdatering.

Undrar vart man vänder sig för att ladda ner en sådan?

Måste kolla ... Oj, se där!

Så, nu är det klart! Jag är tillbaka i min forna form.

Hahaha!

Önskar mina trogna kvarvarande läsare en fin helg.

Vill ni lyssna till lite vacker sång så klicka på länken nedan.

Fyra skönsjungande män, gruppen Mezzo, från Kazakstan sjunger "Time to say goodbye".

https://www.youtube.com/watch?v=OiUWs-zZoEw 

VÄRLDSSKRATTDAGEN - VIKTIG MEN GANSKA BORTGLÖMD

Idag är det första söndagen i maj och då firas Världsskrattdagen.

En viktig temadag, i alla fall enligt mig, men dessvärre inte speciellt uppmärksammad.

Läget i världen lockar knappast till några skrattparoxysmer.

Det känns snarare mer lämpligt att brista ut i gråt än i skratt.

Men det är så, att ju mer elände det är runt oss, desto mer behöver vi skratt och humor.

I svåra tider har alltid humorn hjälpt människor att kämpa vidare. 

Det är skrattsalvor vi vill höra, inte kanonsalvor.

Och egentligen, är det något vi borde skratta åt, och skratta ut, så är det dessa ynkliga krigsherrar som svassar runt och låtsas vara mäktiga och viktiga. När de istället är tragiska figurer som för evigt mest kommer att bli ihågkomna för att ha orsakat död, förstörelse och lidande för sina länder och folk.

Tyvärr är det inte lätt att skratta åt deras förödande galenskaper men man kanske kan dra på munnen åt deras fullständiga brist på sunt förnuft, logik, självkritik och, framför allt,

deras uppblåsta egon.

För själva anser de sig givetvis vara den vassaste kniven i lådan.

När de istället är den trubbigaste, alltså den som är farligast.

Idag bör vi hedra och hylla det förlösande och helande skrattet. Det där härligt bubblande som alldeles spontant bara tar över. Och som ibland nästan är omöjligt att få stopp på. Det är många gånger man fnittrat i situationer som inte alltid varit de lämpligaste.

Låt det dra i smilbanden.

Nedan har jag lagt in länkar till mina tidigare inlägg om denna dag.

År 2017 skrev jag första gången om Världsskrattdagen.

Sedan blev det inte förrän 2022 och 2023. Och så nu i år.

https://antasnaque.blogspot.com/2017/05/varldsskrattdagen.html

Här skrev jag bl.a. om hur viktigt skratt var för att lindra

min mammas sjukdom, Parkinsons.

Skratt fick hennes kropp att slappna av; en stunds vila från skakningar, stelhet och kramper.

Mamma blev ett levande bevis för hur bra skratt är för både kropp och själ.

 

https://antasnaque.blogspot.com/2022/05/vi-behover-varldsskrattdagen.html

https://antasnaque.blogspot.com/2023/05/idag-ar-det-varldsskrattdagen.html

Följande bilder kan kanske locka till några nyttiga fniss.

Ny teknik för att producera mer el.

En härlig bild från Pixabay.

Trevlig Världsskrattdag!

FORTSATT TREVLIG PÅSK -- IN I TIDSTRAMSET

Fortsatt trevlig påsk!

Jag hade tänkt skriva några bloggrader under påskaftonen men det blev inte av.

Tanke och handling är inte alltid ett hos mig. Numera. Hm ...

Och nu är det redan påskdagen.

Hittills har väl påskvädret varit lite sisådär. I alla fall här vid kusten i norr.

När jag tittar ut så liknar omgivningen mer ett julkort än ett påskdito.

Det har kommit en hel del snö och trädens grenar slokar av snötyngden.

Men i mina trakter är snö, och blåst, mycket vanligt i mars och även en bra bit in i april.

Vårblommorna väntar otåligt på att Kung Bore ska lämna över stafettpinnen till Gumman Tö.

Men Bore är en envis typ som försöker hålla sig kvar så länge som möjligt.

Jodå, jag vet att påsken snart är över men jag kan bara inte frångå min vana att varje påsk visa den här bilden, "fjädrar i ris". Jag gillar den så mycket!

Upphovsman/-kvinna, tyvärr okänd. Men begåvad med humor.

Så vill jag påminna om att vi nu i natt klockan två ställer fram klockan en timme till tre och därmed lämnar normaltid och går över till tramstid.

Okej då, ni får gärna kalla det sommartid om ni föredrar det.

Men jag kallar det tramstid. 

Antagligen tycker några av er att det är väl ingenting att tjata om vartenda år.

Och jag håller med om att det är en bagatell i jämförelse med allt hemskt och otryggt som händer i vår värld.

Men i min egen lilla bubbla är jag så less på detta tids-tramsande.

Och till ingen som helst nytta.

Beslutet att skippa tramset kommer jag aldrig att få uppleva. Snyft!

Det verkar ska dras i långbänk i EU.

Jag säger grattis till de människor som slutgiltigt får vinka farväl till sommartiden.

Det är er väl unnat.

Ni har ju så mycket annat elände att ta reda på efter oss gamlingar.

Så väl bekomme om ni så småningom åtminstone slipper sommartidstramset.

Det kan nog lindra framtiden en aning.

Efter påskens alla godsaker är det både nyttigt och skönt att röra sig lite.

Jag har en favoritlåt som jag brukar stuffa runt till när andan faller på.

Den bjuder på riktigt härligt, svängigt hålligång.

Helt omöjligt att sitta still när man hör den.

Varsågod: Carlene Carter i "Every little thing".

https://www.youtube.com/watch?v=dVxW8ZrAkgU

Det här gänget kan verkligen dansa Linedance! Carlenes låt igen.

https://www.youtube.com/watch?v=i05t5vJXvxo   

Här är en annan låt ... och en helt annan dansstil. Bered er på ett gott skratt.

(Åt gubbarna!?)

https://www.youtube.com/watch?v=ByvL1VawdVw

---

Än en gång, fortsatt ...

USA, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN

Idag firar USA sin nationaldag, Independence Day, med pompa och ståt.

Den fjärde juli är en betydelsefull dag i det stora landet i väster.

Detta datum markerar årsdagen av när kongressen, bestående av delegater från USA:s ursprungliga 13 kolonier, undertecknade självständighetsförklaringen den 4 juli 1776.

Nu på torsdag, klockan 20:00, sänds sjätte och sista delen av SVT1:s dokumentärserie om USA, kallad Drömlandet.

Journalisten, programledaren och tidigare under några år SVT:s USA-korrespondent Carina Bergfeldt och kocken och programledaren Tareq Taylor har bilat genom sex av USA:s sydstater; Texas, Louisiana, Mississippi, Alabama, Georgia och Tennessee. De har besökt allt från skolor och kyrkor till barer och vapenhandlare och talat med helt vanliga människor om livet i dagens USA.

En helt annan tillvaro än den lyxiga och glamorösa bild vi har från filmens Hollywood.

I mitt tycke är denna serie bland det bästa som gjorts om det helt fantastiska men även smått galna United States of America..

Ett land som är både himmel och helvete.

Vilket också Bergfeldt och Taylor fick inblick i.

Redan som barn drömde jag om USA. Kanske delvis påverkad av att min mormor och flera av hennes syskon emigrerade dit runt sekelskiftet 1800-1900. Mormor jobbade som fotograf i Minneapolis/St. Paul men återvände till Sverige efter några år för att under en tid hälsa på föräldrar och kvarvarande syskon i Västerbotten.

Och där och då träffade hon den som skulle bli min morfar. Vilket resulterade i att hon blev kvar i Sverige, gifte sig och fick två döttrar.

Den äldsta av dem blev så småningom min mor.

(Under etiketten "Nära och kära" finns mer att läsa om min mormor. Och mamma.)

Men mormors andra emigrerade syskon blev kvar i USA. Så jag har en hel del släkt där.

Och i ungefär två månader 1975 hade jag förmånen att besöka några av dem i deras hem i Illinois och Wisconsin.

De har även hälsat på mig här i Sverige.

Innan jag lämnade USA stannade jag även till en vecka i New York.

Jag är fortfarande, som gammal tant, lika fascinerad av Amerikas Förenta Stater.

Ett fantastiskt land på så många sätt. Men också ett land med många problem.

Förresten, en lustig sak – jag har aldrig känt mig så SVENSK som under min vistelse där. Talade bara gott om mitt fosterland och kände mig så stolt över att vara svensk.

Hela jag blev en entusiastisk ambassadör för gamla Svedala.

Och på den tiden var ju faktiskt lilla Sverige något av en (lite självgod) idyll. 

Men tyvärr, numera har svenskglorian hamnat rätt mycket på sned.

En symbol för frihet, Liberty Bell. med den berömda sprickan.

Klockan hänger i Philadelphia och ringde i tornet i Pennsylvania State House i samma ögonblick som den amerikanska kongressen förklarade sin självständighet.

Klockan är 1,2 meter hög, omkretsen är 3,7 meter och den väger ca 940 kg.

Materialet är koppar, bly, zink, arsenik (!?), guld och silver.

Om någon missat serien Drömlandet så finns de sex programmen på den här länken:

https://www.svtplay.se/dromlandet

GOD OCH FRIDFULL JUL

Julafton. Smaka på ordet.

Jag minns hur spännande det var som barn när man vaknade på morgonen och efter frukosten fick lov att öppna en julklapp för att lättare klara av timmarna till den riktiga klapputdelningen.

Det doftade gott från granen och de utslagna hyacinterna och i radions enda kanal lyssnade man andäktigt till "Lillper". År 1957 ersattes Lillper med gulliga Nicke Lilltroll.

Minns ni hans hälsningsfras "mossa, mossa på er, alla människobarn"?

Fortfarande uppskattar jag skådespelaren Ragnar Falck när han "blev" Nicke och berättade om äventyren i Trollberget och Storskogen.

Han avslutade alltid med orden: "Må så grankott allihopa".

Det finns saker man aldrig blir för gammal för. Nicke Lilltroll är nostalgi.

Här kan man höra Nicke.

Idag kommer förhoppningsvis tomten på besök till dem som önskar det.

Må hans julklappssäck vara välfylld så det finns klappar till alla barn.

Njut av allt fint med julen!