söndag 7 maj 2017

VÄRLDSSKRATTDAGEN

Sent i kväll råkade jag läsa att idag firas ...
Den infaller första söndagen i maj varje år men några reklamkampanjer har jag inte sett till.
Kände ni till den?
Har ni månne skrattat er igenom denna söndag?

Men i år kanske skrattdagen blev lite extra bortglömd p.g.a. det franska presidentvalet.
(Vilket ju slutade bättre än det i USA i höstas. I alla fall känns det så.)

Hur som helst, Kanelbullens dag (4 oktober) är väldigt välkänd och upphaussad.
 Och även om året numera är fullproppat med allehanda mer eller mindre konstiga/viktiga temadagar (i år 634 stycken!), t.ex. Slarvighetens dag (20 februari), Fluortantens dag (1 september), Grynkorvens dag (19 oktober) så måste jag erkänna att jag inte kände till Världsskrattdagen.
Jag fattar inte hur jag har kunnat missa den! Jag skäms.
Kan vi fira slarvighet och/eller frossa i kanelbullar så ska vi givetvis också passa på att skratta gott och mycket första söndagen i maj.
Det är ju en dag som verkligen borde uppmärksammas med braskande rubriker.
Jag gick faktiskt "skrattkurs" för många år sedan just för att jag "misstänkte" att skratt var nyttigt.
Jag kände ju själv hur gott jag mådde efter ett hjärtligt skrattanfall.
Vuxna människor skrattar alldeles för sällan. Barn skrattar mycket oftare.
Redan i slutet på 1970-talet började jag samla reportage och artiklar om skrattets nyttighet.
Jag har flera böcker med skrattanknytning och i en tjock pärm, kallad "Humor och skratt", har jag sparat roliga klipp, bilder, historier, m.m.
Den tar jag fram emellanåt och "skratt-terapeuttar" mig själv. Haha!
Likaså har jag många roliga filmer att titta på om jag känner att "det stora vemodet rullar in".
Skratt är som invärtes massage. Man känner ju hur bra man mår efter att man skrattat riktigt rejält.
Gärna tills skrattparoxysmerna sätter in och tårarna rinner.
Här nedan en länk till en artikel om hur nyttigt skratt är för hälsan.
Alla dagar borde vara skrattdagar.
Vi skulle definitivt ha mindre krig, terror och elände i världen om vi skrattade mer tillsammans.
 Min älskade mamma hade Parkinsons sjukdom som väl mest är känd för att den orsakar okontrollerade skakningar. Men också att kroppen kan "frysa fast" mitt i ett steg när man går. Man fastnar av en slags kramp, i hela kroppen. Mimiken blir också "frusen", ansiktet blir stelt, orörligt och liknar mest ett skrynkligt russin. Så småningom blir också rösten svagare.

Mamma hade det otroligt jobbigt med sin Parkinson i många år. Det var så fruktansvärt hemskt, så hjärtskärande att se när hennes kropp låste sig i kramper och hon satt där som en liten, tärd och skakande fågelunge. Kämpande mot en helt handikappande och okontrollerbar sjukdom.
Man ville krama om, hjälpa, lindra, trösta, finnas där jämt. Maktlösheten var total.
Tack och lov hade mamma en härlig humor. Hon och jag skrattade alltid mycket tillsammans.
Tyvärr minskade hennes skratt i takt med att sjukdomen tilltog. Men hennes humor fanns kvar.
Och så plötsligt märkte jag att när hon då och då hade skrattat riktigt gott så släppte oftast alla hennes kramper. Hennes kropp och ansikte kunde vara alldeles stela och låsta av den grymma Parkinson men om jag, eller någon annan, då kunde få henne att skratta så slätades anletsdragen ut och hela hennes lilla, spända lekamen slappnade av. Hon blev så gott som symptomfri i någon timme, ibland längre och nästan, nästan sitt gamla jag igen.
Det var en sådan underbar förändring.
Hon fick en stunds paus, en kort, men ovärderlig vila från alla kramper och skakningar.
Inte undra på att jag så ofta som möjligt försökte locka henne till skratt.

Så ... jag vet att skratt gör nytta. Min mamma var ett solklart bevis på det.
Hädanefter ska jag varje år fira stort första söndagen i maj.
Just på ...

15 kommentarer:

  1. Jag kände inte heller till Skrattdagen. Det är verkligen konstigt att den inte uppmärksammas mer. Den är väl en av de viktigaste dagarna att fira. Både Ulrika och jag har väldigt lätt för att skratta och det visar sig att Rasmus har fått samma gener. Vi kan börja skratta åt i stort sett ingenting och det är väldigt svårt att sluta. Så befriande det är och så bra man mår sen. Jag kan tänka mig att det var en livsviktig terapi för din mamma. Så bra att ni kunde skratta tillsammans. Nästa år får vi hjälpas åt så inte den här dagen går obemärkt förbi. Ha det gott i norr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anta Snaque8 maj 2017 17:55

      Ja, nästa år måste vi slå på stora trumman för Skrattdagen! Den får bara inte passera i tysthet. En så viktig dag bör planeras med omsorg. Vi kan väl börja redan nu? ;)
      Min mamma och jag kunde skratta åt både stort och smått. Det är en gåva att kunna betrakta tillvaron med humor. Det underlättar.
      Och om ett gott skratt förlänger livet så kommer min väninna G och jag att leva till minst 100 eftersom våra möten och telefonsamtal också innehåller mängder av skratt och fniss. Härligt!
      Må väl i Skåne!






















      Radera
    2. Vilket tomrum det blev här då!

      Radera
    3. Det ger plats för skratt.

      Radera
    4. Ja! Mycket smart tänkt! :)

      Radera
  2. Jag hoppas att du har rätt och att vi får leva till 100, vi har ju verkligen masserat skrattmusklerna under åren. Många av dessa temadagar är fyndiga och väl värda att fira, men vad tycks om "rumpans dag" den 14 maj och "silikonbröstens dag" den 1 juli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och skrattmusklerna i sin tur har masserat våra inre organ så de är jättepigga. Rumpans dag måste vi ju fira eftersom vi har en, däremot skippar vi silikonbröstens p.g.a. bristen på sådana.

      Radera
  3. Kände inte heller till Skrattdagen.Skulle behövas i vår ostadiga värld verkligen.Finns ju inget härligare än att skratta tills man gråter.Det behöver inte vara så roligt det man börjar skratta åt.Bara nått dråpligt nån sagt.Nu skrattar jag inte.Snöblandat regn ute.Blir bara trött!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrattdagen verkar okänd för de flesta. Den borde alla känna till. Den är betydligt viktigare - och nyttigare - än Kanelbullens dag. :)
      Nej, vädret lockar inte till många skratt just nu.

      Radera
  4. Det ploppar upp så många nya 'firardagar så jag hä ger inte med.
    Har inte läst eller hört om skrattdagen, säkerligen behövs den men svårt att skratta på kommando. Man måste ha ett sinne med en massa humor i. Att skratta behöver vi alla göra, inte bara åt det roliga utan även av elände. Ja kanske för att just orka, då är det roligare att se någon skratta än att vara ledsen.
    Du skriver så fint om dig och din mor och hennes sjukdom, Du har många fina minnen tillsammans med henne det är sådant man värdesätter nu även om sjukdomen tärde på henne.
    Jag har lätt till skratt men lika lätt till tårar, sån är jag.
    Tack för din berättelse.
    Må väl/Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att förstå att Skrattdagen är så okänd. Är det något vi behöver så är det ju att skratta. TV, radio och tidningar borde söka fram extra roliga nyheter, reportage och underhållning den dagen.
      Tack själv! Jag har så fina minnen av min mamma. Hon var en fantastisk person. Hon hade också lätt både till skratt och tårar. Det har jag ärvt av henne. Vi kunde sitta tillsammans och se något TV-program och ofta rann tårarna på oss båda - endera för att det var något roligt, sorgligt eller "bara" gulligt. Känslomänniskor? Absolut!
      Ha det gott!

      Radera
  5. Har aldrig hört talas om Världsskrattardagen men den behövs verkligen med tanke på hur hela världen ser ut just nu. Om alla skrattade kanske något bättre skulle komma.
    Så underbart med din mamma som fick må litet bättre efter att ha skrattat ordentligt. :)
    Jag tycker också det är viktigt att skratta och jag minns att en av mina chefer i Sverige inte förstod hur jag kunde ha så roligt på jobbet och samtidigt göra ett totalproffsigt jobb. Han hade inte förstått stackarn att de två sakerna inte motsäger varandra.
    Men hur kan man komma på 634 temadagar?!? Dubbelt så många ungefär än vad vi har dagar på året. Tycker att Temadagens dag är litet extra kul den 7 januari. ;)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen tycks känna till Skrattdagen. I dessa tider borde den vara ett måste för alla länder att puffa för.
      Jag kunde verkligen se hur hela mammas kropp slappande av och blev "som vanligt" efter ett gott skratt. Ett klart bevis på skrattets helande kraft.
      Det var en märklig chef du hade. Fattade han inte att om personalen har roligt på jobbet så är det ju en vinst för hela företaget? Alla presterar bättre, trivseln ökar och sjukdagarna minskar. En skrattkvart om dagen på alla arbetsplatser och landets BNP skulle öka rejält. :)
      Kramar från "nordost"! ;)

      Radera
  6. Hej! Halkade in här från Anne-Maries blogg.
    Vilken underbar beskrivning av din och din mors förhållande.
    Parkinsons är ett djävulskap, och jag beundrar hur du handskas
    med din och din mors situation.
    Ja, humor är helande. Min mor blev änka vid 42 års ålder med två
    barn, 4 och 8. Det var 1932; fanns inget "safety net" och ingen
    socialhjälp. Det var bara att göra, vad man kunde. Trots alla
    motgångar (min bror fick polio, när han var 12) höll hon humöret
    uppe, och vi hittade mycket att skratta åt. Hon kunde ha blivit
    bitter och klagat över sin situation, men NEJ!, inte hon.
    Nu, i USA, finns det inte mycket som får en att skratta. I synnerhet
    nu, när Trump håller på med FBI och Ryssland. Men det är en annan historia.
    Vill bara att du ska veta att du har min beundran.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ruth, vad trevligt att du tittar in! Och tack för dina vänliga ord om min berättelse om mamma. --- Ja, Parkinson är grym och handikappande. Mamma jobbade inom sjukvården i många år och närkontakten då med denna sjukdom hade lämnat tunga spår hos henne. Det var den sjukdom hon fruktade mest av alla. Och den fick hon. Hon var 62 år när hon fick diagnosen. Hon dog 1989 - och jag förlorade min bästa vän.
      Din mor var verkligen en sann kämpe. Att bli änka med två små barn under tidigt 1930-tal och ändå ha förmågan att hitta styrka och skratt i tillvaron är fantastiskt. Hon har MIN beundran. Det märks att du fått mycket av din mors humor och "jäklar anamma". (År 1932, din mor blev änka samma år som min mor gifte sig.)
      Trumpedunsen är en katastrof, och inte bara för USA utan för hela världen. Med bävan undrar man vad han ska ställa till med härnäst. En sådan clown-president har aldrig skådats tidigare.
      Må väl i Virginia!

      Radera