torsdag 22 juni 2017

HURRA, BARA ETT HALVT ÅR TILL JUL!

Någon midsommar-svängom blir det inte i år. (Heller.)
Min ork i dessa dagar kan jämföras med grundvattennivån i landet. D.v.s. katastrofalt låg.
Därför sparar jag min minimala energi till det mest nödvändiga.
Och där ingår inte dans av något slag.
Ja, det skulle då möjligen vara "Godnattvalsen".
(Men med tanke på vattenbristen vore nog en regndans mer passande.)

Jag hoppas att orken och lusten snart återkommer både för vardagssysslor och bloggande.
Till dess önskar jag er en riktigt skön, glad och solig midsommarhelg.
Njut nu av härliga sommardagar och eventuell semester. Att det redan börjat mörkna  — och att det bara är ett halvt år kvar till jul — det kan ni förtränga tills vidare.
Jodå, jag vet att jag är en trist glädjedödare. Förlåt.

tisdag 13 juni 2017

GÄSP, GÄSP

Man hör ju ofta talas om vårtrötthet men jag undrar om det också finns någon diagnos vid namn sommartrötthet? Eller, hm ... snarare sommarkoma.
Min sömn är allt annat än bra vilket naturligtvis i högsta grad bidrar till att jag numera — av pur utmattning — kan somna när, var och hur som helst. Utom när jag lägger mig i sängen på kvällarna. Däremot gör John Blund mig gärna sällskap på morgonen, alltså vid frukosten och morgontidningsläsandet. Han spänner också (nästan) alltid ut paraplyet över mig när jag ska se något intressant i TV. Men mina "koma-stunder" är aldrig långa, några minuter bara.
Dock händer det att jag sätter mig i fåtöljen för att jag ofta sitt-sover bättre där än ligg-sover i sängen.
När det gäller sussandet framför TV:n så brukar jag kunna hålla mig vaken en bit in i programmet men efter en stund kan jag inte längre stå emot Blunds sömnpiller utan jag sitter där med hängande huvud och ser urfånig ut. Och får ont i nacke och axlar.
Paraplykillen har även fått mig att somna över köksbordet och någon gång t.o.m. på toaletten.
Jag gäspar mig igenom dagarna och känner mig som en utbränd zombie. Jag orkar ingenting.
Det är bedrövligt.
Och så är jag ju gammal också. Snyft.
Mycket beror detta sömntrassel på det där eländiga fladdret/vibrationerna jag får i kroppen så snart jag lägger mig. Sängen känns inte skön och lockande längre.
Jag väntar på en ny läkartid — jag hoppas bara jag får den före semestrarna börjar.
Men troligen inte ...

En annan sak som verkligen inte underlättar insomnandet är ju att sommarvärmen även får inomhustemperaturen att stiga. Redan i mitten av maj ratade jag det vanliga täcket; nu använder jag bara ett lätt lakan.
Jag har både en liten handfläkt och en solfjäder på nattduksbordet att ta till när jag känner att min invändiga temperatur passerar överhettningsgränsen.
Och, ja, jag har även en vanlig, större fläkt att ta till men jag tycker inte den är behaglig.
Natti, natti!

måndag 5 juni 2017

VECKANS KARAMELL = TYGLYCKA!

För det mesta är det bara reklam i brevlådan men ibland hittar man något som är mycket roligare.
Till exempel kan den innehålla ett litet paket med jätteläckra tyger.
Förra veckan beställde jag dessa två snyggingar på nätet.
(Klicka bilderna så syns mönstren bättre.)
"Bleeding Hearts" — mina favoritblommor.
På ett tyg! Ja! Tyglycka!
Och så kunde jag ju inte låta bli att också beställa tyget "Cranes".
Häftigt, eller hur?
(Jag saknar ju "min" byggkran, haha!)

Dessa jerseytyger ska omvandlas till två sköna "jackor" i T-modell.
 En skirt romantisk — och älsklig. Och en grafiskt strikt — och tuff.
De blir perfekta att bära under svala sommardagar.
Trevlig kläm-måndag!

lördag 3 juni 2017

TREVLIG PINGST

En pingstlilja passar bra denna helg.

Påsken infaller alltid helgen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.
Kristi himmelsfärd infaller 40 dagar efter påsk.
Pingst firas 10 dagar efter Kristi himmelsfärd, d.v.s. 50 dagar efter påsk.
Det blir på den sjunde söndagen efter påsk.

Namnet pingst kommer från grekiska ordet pentekosté som betyder det femtionde.
På engelska heter pingst Pentecost eller Whitsun.

Förr var det många kärlekspar som gifte sig just under pingsten, i hänryckningens tid.
Numera är visst augusti den stora vigselmånaden.
Hoppas ni får en solig och fin pingsthelg.

torsdag 1 juni 2017

MIXAT PÅ FÖRSTA JUNI

 Första juni-temperaturen sjönk hastigt från förmiddagens fantastiska (haha!) +8° till eftermiddagens huttriga +2 när snöyran satte fart. Rena aprilvädret fortfarande.
Själva vädertypen är vad jag skulle vilja kalla: Velig! Vimsig! Virrig!
Det har varit en dag med sol, regn, snö och ihållande otäck blåst.
De suddiga fläckarna på bilden ovan är snöflingor. Alltså: SNÖFLINGOR!
Vad sägs om det den första juni?
Nej, nu är vi inne i första sommarmånaden och då är det baske mig dags att sommaren börjar visa sig.
Även i Norrbotten.

Tills vädret börjar vara så pass vänligt att man klarar sig utan vinterkläder när man sticker näsan utanför dörren så får man hitta på andra aktiviteter. Inomhus.
Till exempel kan man ta fram den nyinköpta boken "Svenska skrivregler" och försöka bättra på sin skrivna svenska. Det kanske låter som en urtrist bok men icke. Är man det minsta pytteintresserad av det svenska språket så är det en mycket underhållande bok.
Här hittar man massor av användbara skrivtips.
Klickbara bilder.
När man någon gång t.ex. vill skriva specialtecken på datorn kan man ju stöta på problem.
Det vet jag av egen erfarenhet.
Ni kanske minns mina funderingar över hur man fick till ett långt tankestreck/pratminus.
Till slut klurade jag ut det.
(I Windows trycker man Alt samtidigt som man klickar in 0150, på det numeriska tangentbordet.)
Men tänk så enkelt det varit om jag då haft tillgång till kapitel 17.
Just det!
"Svenska skrivregler" kan verkligen rekommenderas.
Den skrattande språkpolisen, tillika högskoleadjunkten, föreläsaren, bloggaren, författaren, radioprataren, fembarnsmamman, egenföretagaren och basketspelaren/basketälskaren m.m. Lotten Bergman, tipsade nyligen på sin blogg om den nya utgåvan av skrivreglerna.

Vill ni läsa en riktigt trevlig blogg så läs Lottens!
Den är underhållande och mycket skrattframkallande.
Dessutom språkvårdande utan pekpinnar.
Ni hittar Lottens blogg här. Eller i min "bloggkoll" i högerspalten.

Men skulle ni ändå – mot förmodan – vilja lägga skrivreglerna åt sidan en stund så kan ni kolla in nedanstående bil-annons.
Jag fann den mycket roande.
Titta bara på vilka färger man kan få dessa automobiler i! Det är annat det än när gamle Ford sa att "ni kan få bilen i vilken färg ni önskar, bara den är svart".
Inte undra på att de flesta av dagens fordon kostar skjortan.
Den där bling-bling-metallicen och -kristallerna måste ju fördyra.

Här talar vi om påhittade färgnyanser i klass med Bengt Grives, om ni minns honom.
Han jobbade under många år som sportkommentator och när han bl.a. refererade konståkning så var det alltid spännande att höra hans fantasifulla färgspråk.
"Spaljégrönt", "sängkammarrosa", "mörkvitt" och "blåbärsrisgrönt" var bara några av hans målande färgbeskrivningar.
Jag tror jag väljer "orcasvart metallic. Jag älskar ju svart.
Men jag kan också tänka mig "arablå" med kristalleffekt.
Båda låter kolorysansvärt tjusiga!
Detta var allt för idag.
Just nu lyser solen men träden skakar fortfarande vilt på sina skirt vårgröna grenar.
Och med solstrålarnas hjälp så har termometern återigen kämpat sig upp till åtta plusgrader.
Jaja, man får vara glad åt det lilla.
Ha det gott!

lördag 27 maj 2017

VECKANS BÄSTA NYHET

Äntligen!
På mer än ett sätt måste nedanstående vara veckans bästa nyhet!
Fler sådana!
Klickbara bilder.
Det var väl det jag visste – choklad är rena hälsokuren!
Något som är så gott måste helt enkelt vara nyttigt.
Jag har alltid tyckt om choklad så jag borde verkligen inte alls ha förmaksflimmer.
Det har ju länge talats om att choklad är bra, speciellt den mörka, lite bittra.
Alltså den som har hög kakaohalt men låg sockerdito.
I nyheten från SVT Text så sägs det ingenting om vilken sorts choklad man ska äta i förebyggande syfte. Antagligen är det den mörka som gör mest nytta.
Eftersom jag gillar den ljusa mest så räknas jag förstås till de osofistikerade chokladälskarna.
Men visst låter 100 gram i månaden lite snålt tilltaget?
Undrar om inte flimmer- eller strokerisken skulle minska betydligt mer om man åt 100 gram per dag. Eller i alla fall varje vecka.
Går det överhuvudtaget att överdosera choklad? Okej, kanske ...
Biverkningarna kan bli några extrakilon.
Både läckerbit och läcker bil.
Här har jag också skrivit om choklad.

Goood helg!

onsdag 24 maj 2017

SORG OCH FÖRTVIVLAN

I förra inlägget var det glädje och lycka över Sveriges vinst i hockey-VM.
I det här inlägget är det sorg och förtvivlan över ytterligare ett fruktansvärt terrorattentat.
Vi sörjer med England.
Det finns snart inga ord att beskriva den vanmakt man känner inför alla dessa vansinnesdåd.
Men må vi aldrig bli så vana vid dem att vi bara låter dem passera — ordlöst.
För varje terrorattack måste vi, d.v.s. hela världen, protestera allt högre.
Den där totala ondskan får aldrig ta över och bli vår vardag.
Tankarna går till offrens alla nära och kära.
Denna gång var det England som drabbades.
I vilket land slår de fanatiska galningarna till nästa gång?

måndag 22 maj 2017

VM-GULD!

TRE KRONOR

Vilka stjärnor ni är!

söndag 7 maj 2017

VÄRLDSSKRATTDAGEN

Sent i kväll råkade jag läsa att idag firas ...
Den infaller första söndagen i maj varje år men några reklamkampanjer har jag inte sett till.
Kände ni till den?
Har ni månne skrattat er igenom denna söndag?

Men i år kanske skrattdagen blev lite extra bortglömd p.g.a. det franska presidentvalet.
(Vilket ju slutade bättre än det i USA i höstas. I alla fall känns det så.)

Hur som helst, Kanelbullens dag (4 oktober) är väldigt välkänd och upphaussad.
 Och även om året numera är fullproppat med allehanda mer eller mindre konstiga/viktiga temadagar (i år 634 stycken!), t.ex. Slarvighetens dag (20 februari), Fluortantens dag (1 september), Grynkorvens dag (19 oktober) så måste jag erkänna att jag inte kände till Världsskrattdagen.
Jag fattar inte hur jag har kunnat missa den! Jag skäms.
Kan vi fira slarvighet och/eller frossa i kanelbullar så ska vi givetvis också passa på att skratta gott och mycket första söndagen i maj.
Det är ju en dag som verkligen borde uppmärksammas med braskande rubriker.
Jag gick faktiskt "skrattkurs" för många år sedan just för att jag "misstänkte" att skratt var nyttigt.
Jag kände ju själv hur gott jag mådde efter ett hjärtligt skrattanfall.
Vuxna människor skrattar alldeles för sällan. Barn skrattar mycket oftare.
Redan i slutet på 1970-talet började jag samla reportage och artiklar om skrattets nyttighet.
Jag har flera böcker med skrattanknytning och i en tjock pärm, kallad "Humor och skratt", har jag sparat roliga klipp, bilder, historier, m.m.
Den tar jag fram emellanåt och "skratt-terapeuttar" mig själv. Haha!
Likaså har jag många roliga filmer att titta på om jag känner att "det stora vemodet rullar in".
Skratt är som invärtes massage. Man känner ju hur bra man mår efter att man skrattat riktigt rejält.
Gärna tills skrattparoxysmerna sätter in och tårarna rinner.
Här nedan en länk till en artikel om hur nyttigt skratt är för hälsan.
Alla dagar borde vara skrattdagar.
Vi skulle definitivt ha mindre krig, terror och elände i världen om vi skrattade mer tillsammans.
 Min älskade mamma hade Parkinsons sjukdom som väl mest är känd för att den orsakar okontrollerade skakningar. Men också att kroppen kan "frysa fast" mitt i ett steg när man går. Man fastnar av en slags kramp, i hela kroppen. Mimiken blir också "frusen", ansiktet blir stelt, orörligt och liknar mest ett skrynkligt russin. Så småningom blir också rösten svagare.

Mamma hade det otroligt jobbigt med sin Parkinson i många år. Det var så fruktansvärt hemskt, så hjärtskärande att se när hennes kropp låste sig i kramper och hon satt där som en liten, tärd och skakande fågelunge. Kämpande mot en helt handikappande och okontrollerbar sjukdom.
Man ville krama om, hjälpa, lindra, trösta, finnas där jämt. Maktlösheten var total.
Tack och lov hade mamma en härlig humor. Hon och jag skrattade alltid mycket tillsammans.
Tyvärr minskade hennes skratt i takt med att sjukdomen tilltog. Men hennes humor fanns kvar.
Och så plötsligt märkte jag att när hon då och då hade skrattat riktigt gott så släppte oftast alla hennes kramper. Hennes kropp och ansikte kunde vara alldeles stela och låsta av den grymma Parkinson men om jag, eller någon annan, då kunde få henne att skratta så slätades anletsdragen ut och hela hennes lilla, spända lekamen slappnade av. Hon blev så gott som symptomfri i någon timme, ibland längre och nästan, nästan sitt gamla jag igen.
Det var en sådan underbar förändring.
Hon fick en stunds paus, en kort, men ovärderlig vila från alla kramper och skakningar.
Inte undra på att jag så ofta som möjligt försökte locka henne till skratt.

Så ... jag vet att skratt gör nytta. Min mamma var ett solklart bevis på det.
Hädanefter ska jag varje år fira stort första söndagen i maj.
Just på ...