Kära lilla Mamma, idag är det 28 år sedan du lämnade jordelivet.
Jag tänker på dig varje dag.
Saknaden försvinner inte förrän vi ses igen.
Mamma i treårsåldern ... som konfirmand ...
... som kocka i skolbespisningen ...
... och som brud.
Förtvivlan är ett alltför
stort ord, men jag vet inte ...
Ty sorgen är obotlig, den går
aldrig över
Därav dess styrka,
dess bördighet för det som
ännu inte
förstörts inne i oss
Den som inte har sorgen
har intet
Den som inte har sorgen
kan ta sig till med vad som
helst
Med vem som helst!
Den som inte har sorgen
har aldrig förlorat
någonting,
aldrig ägt någonting
Smärtan och försoningen
finns inte hos den som aldrig
har haft sorgen
Och dikten växer bara
ur sorgen,
ur den sorg som beretts ett
rum
i glädjens hjuls nav
och där klarnat till blick
och förståelse.
(Claes Andersson)
Så fint du skriver om din mamma.
SvaraRaderaNär min pappa gick bort var jag tacksam att jag bodde i USA. Annars hade det varit väldigt jobbigt om jag fortfarande hade bott i Sverige.
De finns med oss, de som lämnat jorden. Jag kan känna min pappas närvaro ibland. :)
Stor kram!
Tack! Ja, de kära finns med oss, mer eller mindre nära. Men alltid. Jag kan komma på mig med att tänka: "Det här hade mamma/pappa tyckt om. Eller inte." :)
RaderaStor kram tillbaka!
En mycket fin och passande dikt. När jag läser vad du skriver om din mamma känner jag att det är exakt samma känslor jag har för min mamma. Den sorgen och saknaden försvinner aldrig. Kram
SvaraRaderaDikten säger så mycket om den där eviga sorgen och saknaden man känner efter en älskad anhörig.
RaderaEgentligen är man nog privilegierad som har och har haft någon att sörja och sakna. Många berövas den dimensionen av livet.
Vacker vers till en mamma som var vacker både på in- och utsidan.
SvaraRaderaTack! Ja, min mor var en fin och omtyckt kvinna.
RaderaVackra ord som går rätt i hjärtat och din mor lever i ditt hjärta och tankar.
SvaraRaderaKram/ EVa
Min mamma och jag stod varandra mycket nära — hon finns verkligen i mitt hjärta och i mina tankar.
RaderaTack för kramen! Kram tillbaka!
Nu blev det fuktigt i mina ögon. Mycket vacker och tänkvärd dikt. Fina foton och ord av dig. Visst är det så. Som tur är ändras själva sorgen på resans väg. Jag är glad för att min sorg/min saknad till min älskade mamma inte är lika jobbig som den var från början. Men fortfarande händer det ofta att jag känner för att ringa till henne och berätta något viktigt. Eller fråga efter fakta från förr. Om två veckor är det hennes dödsdag.
SvaraRaderaDu verkar ha hjärtat på det rätta stället. Det är ett mycket fint personlighetsdrag.
Kram från en medmänniska i söder
Välkommen till min blogg, Bosse! Och tack för dina fina ord. Ditt hjärta är också rätt placerat. Läser din blogg ganska ofta, men har aldrig kommenterat på den.
RaderaDen akuta sorgen som slår till i samma ögonblick som den nära älskade dragit sitt sista andetag är nästan outhärdlig. Det är en välsignelse att sorgen förändras över tid. Mycket av den övergår i en evig saknad och vemod över vad man haft och mist. Men också en evig tacksamhet för att man fick uppleva det som gör sorgen så svår. Vi sörjer ju bara det vi älskat, det som betytt något.
"Fråga efter fakta från förr." Precis så är det! Varje dag är det alltid något jag önskar att jag frågat om. Både stort och smått. Varför tänker man inte på att fråga när man är ung och svaren finns tillgängliga?
Varm sympatikram från, just nu, ett mycket snöigt norr.