JULVECKANS UTMANINGAR

Idag smyger/springer (stryk det som inte passar!) vi in i julveckan.

December har gått förfärande fort.

Förresten, det gäller ju hela detta år.

Många (läs: kvinnor) stressar nästan ihjäl sig den här tiden på året.

För att sedan på julaftonen sjunka ihop som en urvriden trasa i närmaste fåtölj.

Allt p.g.a. en massa krav, verkliga eller inbillade, om (o)nödvändigheten med ett skinande rent hem, otaliga hemlagade maträtter och minst sju sorters perfekta och delikata kakor.

I detta hem stressas det inte.

Har sällan gjorts. Och absolut inte nu för tiden.

Mycket beroende på att jag inte har/har haft familj.

Haha, man klarar sig undan en hel del när man är singel.

Och, under mina sambo-år hade jag en mycket snäll och hjälpsam man.

Alla vet ju att ugglor är kloka så ni som just nu rusar genom decemberdagarna i full fart;

gör som ugglan!

Sätt er i fåtöljen en stund och läs en bok.

Kolla, till och med tomten unnar sig en paus med vilsam läsning mitt i julbrådskan!

En liten rast då och då är smart återhämtning.

 

Själv får jag ta många raster när jag nu försöker lära mig den nya datorn.

Den gör mig ganska frustrerad emellanåt med bl.a. sin nya Windows 11.

Varför måste all teknik ändras hela tiden?

Vi gamlingar har ju inte den där självklara data-genen som den yngre generationen tycks födas med. Nej, vi gamlingar får kämpa!

Mys i svart och vitt!

PÅSKIGT PYSSEL

Påskaftonen bjöd oss norrbottningar på sol (mestadels) och plusgrader.

Under eftermiddagen visade min termometer i norrläge på +9,2°.

Den temperaturen får snötäcket att krympa rejält.

Men det kommer säkert fler flingor – april kan vara en snöig månad här i norr.

Det är en stund kvar av påskaftonen och två hela dagar kvar av helgen.

Då kan man väl fortfarande önska Glad Påsk.

Det gör jag med två animationer som jag knåpat ihop av och med bilder från Pixabay.

Jag gillar verkligen att pyssla med sån´t här.

Och det är en liten utmaning.

Mitt bildprogram i datorn är inte alls avancerat och då gäller det att komma på egna lösningar.

Efter varje pysselstund märker man att man lärt sig något nytt.

Det var en del knep och knåp att både få till locket och att det stängdes snyggt.

Originalet.

Det här var lättare men tog ändå lite tid.

Varje bokstav måste ju ha sin egen bild.

Originalet.

Den röda bakgrunden minskade jag betydligt.

JAG ÄR SÅ LESS

Det råder stiltje i bloggvärlden.

Många har tagit sommarledigt från skrivandet.

Till exempel jag.

Det är ynkligt tunnsått med inlägg hos den "snaquesaliga".

Men jag kämpar med mitt flimrande hjärta och mår si-så-där.

Och ingen människa blir ju piggare av värmen.

Vissa dagar är faktiskt ganska jobbiga.

Dock, skapliga dagar är som skimrande ädelstenar. Dem värdesätter jag enormt.

Önskar bara att de skulle vara i majoritet.

Dessutom händer det inget intressant här hos mig så det finns inte så mycket att skriva om. Men desto mer händer runt i Sverige och i stora världen.

Synd bara att det mesta är negativt.

Vad är det egentligen som sker med och i vår värld?

Hur kan plötsligt allting krisa, bli dåligt, sluta fungera?

Varför kan inte allt elände ta sommarledigt?

Jag är så less att höra om krig, våld, galna despoter och ren ondska.

Jag är så less att höra om skjutande, knivhuggande, våldtäkter och terror.

Jag är less att höra om miljöförstöring, naturkatastrofer, försvinnande djur och växter.

Jag är less att höra om svält, fattigdom, pandemier och människor på flykt.

Så här på livets höst önskar och behöver jag höra goda och glada nyheter. 

Varje dag hoppas jag få lyssna på något positivt men det blir allt mindre av det.

Så nu gäller det att ta vara på varenda liten ljusglimt och glädjas extra mycket och länge åt  den. Krama ur det bästa, så att säga.

Här kommer ett litet exempel från min egen vardag.

Sedan jag bytte bredbandsleverantör i maj så har min dator och min skrivare vägrat att kommunicera med varandra eftersom de inte var kopplade till samma nätverk.

Jag lejde ju en datakunnig veteran som fixade den nya uppkopplingen men han tänkte tydligen inte på att skrivaren också måste ställas om till nymodigheten.

Alltså har skrivaren varit "offline".

Efter att jag själv, utan framgång, försökt koppla in skrivaren så ringde jag och frågade bredbandsleverantören om tips.

Efter många om och men lyckades jag installera det nya nätverket på skrivaren ... men den vägrade fortfarande att samarbeta.

MORR!

Antagligen bidrog jag till sommarhettan med några väl valda små eder. 

Jag funderade på att ta hit någon annan kunnig person för att lösa problemet men med en igen ökande pandemismitta så är jag inte alls pigg på att ha besökare.

Nåväl, skam den som ger sig!

Igår eftermiddag tog jag på nytt itu med den motsträviga skrivaren.

— Nog är det väl sjutton om jag inte ska kunna fixa det här, mumlade jag för mig själv.

Lite mer funderande, lite mer pysslande. Och sedan ... koll.

Jag tryckte på "Skriv ut".

Och, vad hör jag? Jo, det efterlängtade ljudet av en datorskrivare som jobbar!

Den lyder!

Hurra, min (idiotens) seger över materien!

Jag hoppade runt ett antal sekunder i ren glädjeyra.

Det var fredagens glada händelse i det här hemmet.

En sak till innan jag slutar:

Ni har väl hört att man rullade ut röda mattan för galningen Putte när han var på utlandsbesök under veckan?

Det är ju helt sjukt!

Han borde jagas ut på ett minfält. Utan skyddsutrustning.

Eller åtminstone på en röd matta uppiffad med taggtråd. Och kantad av kaktusar.

Då hade det varit toppen om någon puttat till Putte så han trillat framstupa på taggtråden.

Mycket passande. Applåder och hejarop.

Så här skulle det sett ut. Enligt mig. Och resten av världen.

Ha en skön sommarhelg!

NYA TEKNIKEN OCH GAMLA JAG

 I september 2020 släckte ju ComHem de analoga sändningarna och gick över till enbart digitala. Det krånglade till det för många som inte kunde ställa om sina TV-apparater själva utan behövde hjälp med det. En del fick t.o.m. köpa ny TV eller skaffa en digitalbox.

Allt detta i en tid av coronapandemi.

Jag hade turen att klara kanalinställningarna på egen hand och ha en TV som var tillräckligt modern trots att den varit med några år.

Jag minns att jag kände mig riktigt mallig när jag blev "digital" utan hjälp.

Men tyvärr så var min DVD-spelare inte lika tillmötesgående som TVn.

DVDn kunde inte ta emot och spela in digitala sändningar.

Med en envis pandemi och eftersom jag är helt ovaccinerad mot covid-19 p.g.a. medicinska skäl så vill jag inte besöka butiker. Alltså har det inte blivit av att köpa en ny "inspelare".

Men jag har noga kollat utbudet på nätet och hittat vad jag ville ha.

För ett tag sedan fick jag nog av att inte kunna spela in TV-program.

Jag skulle även köpa en ny mobiltelefon.

 Min gamla mobil börjar bli både trött och gaggig.

(Haha, precis som ägarinnan.)

Kolla vilken vacker "stjärna" det blev av kamerablixten! 

Jag ville tala med någon kunnig person om mina planerade inköp men den gigantiska elektronikaffärskedjan kändes lite för gigantisk och opersonlig så jag ringde istället den mindre kedjan (som har ett mansnamn). Efter någon halvtimmes samtal med en trevlig ung man hade jag beställt Blu-ray-spelare och HDMI-kablar, mobiltelefon, ny datormus och hemkörning av prylarna. Så geschwint.

Efter någon vecka anlände en annan trevlig kille med en kartong med de beställda varorna.

Numera finns ju sällan bruksanvisning på svenska med grejerna man köper och även om jag är bra på engelska så föredrar jag svenska när det gäller tekniska saker. Manualer hittar man på nätet, bara att skriva ut. Det blev drygt 100 sidor vardera för Blu-ray och mobil.

Så jobbigt har datorskrivaren aldrig haft det förr.

Under påsken installerade jag Blu-rayen. Och pensionerade både gamla DVDn och videon.

Det var ett väldigt "sladdande". Kablar hit och kablar dit. Sladdar här och sladdar där.

Gamla DVDn ska jag koppla till sovrummets TV. Då kan jag se DVD-filmer där.

Oanvänd mobil (än så länge) ... men välläst bruksanvisning.

Men, däremot har jag inte vågat mig på att klicka igång nya mobilen.

När man inte längre har någon fast telefon så måste ju mobilen genast fungera.

Den har en viktigare funktion än en Blu-ray-apparat.

Jag ska fortsätta att studera mobilens handbok men det lutar åt att jag lejer någon kunnig person som kan göra hembesök. Och som också fixar att koppla in en ny bredbandsleverantör. Det blir bra.

Jag kommer att bjuda på ansiktsmask FFP2. Och hålla mig långt ifrån, trots att jag skulle vilja se och lära mig hur man får smarta nallar att funka.

Ibland, d.v.s. när ny teknik ska anslutas, kan jag längta tillbaka till gamla tider, då det för TVn var en kabel till eluttaget och en till antennen. Och telefonen satte man i jacket i väggen. Klart! Lätt som en plätt! Inga konstigheter alls.

Till sist en dålig bild (persienner!) av vårens framsteg i norr.
Njut av alla vårtecken, hur små de än är.

VARDAGSLYCKA

Tänk att man kan bli så vardagslycklig över något så enkelt som ett nytt bestickställ!

Under flera år hade jag "ställ-modellen" på bilden här nedanför. 

Men när det var dags att köpa ett nytt igen så hittade jag inte favoriten.

Jag tyckte jag kollade överallt ... men nej.

Så här ser ett bra ställ ut!

Men ett bestickställ måste man ju ha så jag testade några andra modeller, både i plast och metall. Inget levde upp till mina förväntningar.

Jag gillar då det finns flera fack; blir mer överskådligt och lättare att hålla ordning.

Dessutom ska det vara lätt att hålla rent.

Nåväl, det var bara att kämpa på.

Det sista USCHLIGA bestickstället i mitt liv var fiaskot på bilden här under.

Kolla hur knivarna sticker ut genom de lodräta springorna!

Vågräta springor = mycket smartare!

Det har varit ett farligt lirkande för att fiska upp knivarna ur ställ-fiaskot.

(Sista uschliga? ... ja, nu har jag försett mig med den utmärkta modellen, se nedan.)

Förra veckan fick jag nog. Återigen satte jag mig vid datorn och googlade på "runt bestickställ".

Några olika varianter dök upp. Hm. Nej. Nej. Nej.

Men, till slut — hurra och kors i taket! — även min FAVORIT!

Gissa om jag blev glad!

Mina tidigare exemplar var vita men nu fanns modellen också i mörkgrått.

Omedelbums beställde jag två vita och två grå.

Tillgången på bestickställ är säkerställd för resten av mitt liv.

Jaaaaa!

 

Ett BRA bestickställ ser ut så här!

Den högre mittendelen är givetvis löstagbar.

Det gamla, men fortfarande fräscha, fiaskostället har fått en ny uppgift i badrummet.

DEN uppgiften klarar det galant.

Jag har handlat mer på nätet.

Bland annat en pulsoximeter, dvs. en sådan där mojäng som mäter syresättningen i blodet (96%) men även visar puls (55) och hjärtslag (taggiga linjen längst ner).

Som synes är det ingen ordning på mina hjärtslag, ibland är det lååånga mellanrum mellan "taggarna" eller så ligger de väldigt tätt.

Detta att pulsen hoppar hit och dit, stundtals kring 45-50 och så plötsligt en topp på 80-90 gör ju att även syremättnaden varierar. Den ligger — oftast — mellan 94 och 98%.

Vanligast på 96 men aldrig 100. Tyvärr.

Jag upplever det som att jag blir allt tröttare för varje dag.

 

En intressant liten apparat.

Speciellt för oss med konstant förmaksflimmer.

Då och då är det härligt med datorer som gör att man kan hitta vad man behöver.

Och lite till ...

INTELLIGENSBRISTEN VÄRRE ÄN ELBRISTEN

Här kommer ett gott råd:

Läs blogginlägget som arkitekten, natur- och miljövännen Viola_T skrev häromdagen.

Kunnigt, välformulerat, tänkvärt. Ja, helt enkelt väldigt bra.

 https://morfarshus.blogspot.com/2021/07/mote-i-sommarnatten.html

Det fick mig att äntligen skriva ner mina egna tankar om hur vi tar hand om vårt hem i universum.

Funderar ni också över det här med vårt alltmer sårbara samhälle?

Vi fick ju oss en tankeställare när bl.a. Coops kassasystem för någon vecka sedan helt slogs ut efter en hackerattack/datakapning.

Coop var tvungen att stänga de flesta av sina butiker runt Sverige i några dagar.

Ett "Gör-det-själv"-kit är bra att ha.

Det behövs inte så mycket numera för att slå ut alla samhällsfunktioner i vårt land.

Ja, det gäller ju hela världen egentligen men undrar om inte Sverige tar priset med sin totala brist på framtidsplanering, beredskap och alternativa lösningar om något skulle hända.

Vi behöver verkligen backup för allt som ska fungera i samhället.

Ett längre och omfattande elavbrott eller en dataattack och vi står där med de oanvändbara plastkorten i fickan.

Vi kan inte handla mat, tanka bilen, ta ut pengar, använda dator, mobil, TV eller radio.

(Annat än om de går på batteri ... tills batteriet tar slut.)

Kylar och frysar lägger av, även butikernas förstås. Alla godstransporter stannar.

Och vår egen förflyttning kan bara ske med ben, cykel, segelbåt, roddbåt eller häst.

Under vintern blir det sparkstötting och skidor.

De flesta politiker och makthavare välkomnar glatt, bekymmerslöst och ansvarslöst alla nymodigheter. All modern (läs: sårbar) teknik ska genast anammas. Helst redan igår. I eufori tar man på sig både skygglappar och hörselkåpor när någon klok person försöker påpeka att det kanske vore bra med en konsekvensanalys innan beslut tas. Den kloka (oftast en kvinna!) säger:

— Besinna er! Ni har börjat vandra längs Undergången.

Nu ska vi bli fria från fossilt bränsle. Ja, naturligtvis måste vi se till att vi inte förstör vår natur och miljö ännu mer. För många skeenden är klockan redan fem i tolv. För andra har visarna passerat ett. Och för ytterligare några har uret stannat — det finns inget mer att göra. Det är för sent.

Hädanefter ska vi kuska runt i bilar "tankade" med el. Men den elen måste faktiskt komma någonstans ifrån.

Bilar kan ju inte själva alstra sin nödvändiga energi för att rulla.

Tyvärr kan vi inte (än) ta tillvara och lagra somrarnas blixtnedslag. Vilka annars, lätt som en plätt, skulle lösa hela världens energiproblem i evighet, amen.

Alltså måste vi utvinna elektricitet på andra sätt; vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, solens strålar, vågornas rörelser, osv. Eller en, än så länge, ouppfunnen evighetsmaskin.

Det dummaste förslaget om att "säkra" vårt elbehov läste jag om för någon dag sedan — att vi skulle köpa el från det stora oberäkneliga Putte-landet i öster. Men ... tänk om vi förargar Putte!

Vad händer då? Tala om elbrist!

Man kan snabbt konstatera att allvarlig intelligensbrist råder hos den som kom med det förslaget.

Men faktum kvarstår, vi kommer att behöva enorma mängder el framöver. Allt fler industrier och företag startar upp processer som formligen slukar elektricitet.

Lägg därtill alla elbilar. Och all ny hemelektronik.

Hur ska detta lösas?

På många platser i landet uppförs nu vindkraftsparker. Fula "skogar" av höga, vita torn med surrande, snurrande vindfångande vingar långt ovanför den vackra, riktiga skogens kontur.

Det byggs nya vägar till de "vita snurr-parkerna". Det fraktas MASSOR med material dit.

Likaså byggarbetare. Snurrorna ger många jobb — under en kort period.

Sedan ska snurrorna klara sig själva men med viss tillsyn och service.

Men vem ser till flora och fauna?

Hur mycket av natur- och miljöförstöring är vårt utvecklings- och och elbehov värt?

Borde vi inte hellre försöka dra ner på elanvändningen? Resursslöseriet? Bilåkandet? Datorlustan?

Vi kan inte försvara vårt omättliga behov av ökad levnadsstandard.

Vad är det vi lämnar till framtiden?

Vi äger inte Moder Jord.

Vi arrenderar henne bara.

Och som arrendatorer har vi, var och en av oss, ett livslångt ansvar för att ta väl hand om henne.

Det är väl det minsta vi kan göra för att vi får bo på denna otroligt vackra planet.

Puss och kram på dig, Jorden!

I TEKNIKENS UNDERBARA VÄRLD

Det har varit glest med inlägg hos den snaquesaliga under de senaste veckorna.

När inte måendet är på topp så tryter inspirationen.

Orken måste användas till de nödvändigaste sysslorna.

Dessutom har jag ett projekt på gång som tar tid men ska genomföras.

Jag tänker skriva lite om det någon dag framöver.

Sent i lördagskväll fick jag för mig att jag skulle byta header här på bloggen.

Jag kände för att vinka hej då till våren och istället välkomna sommaren.

Det är ju faktiskt juni, första sommarmånaden, på tisdag.

Header-bytet blev en mycket påfrestande historia.

Det hoppade en del mindre trevliga ord ur min mun medan jag kämpade med Blogger. 

Under de snart 12 år som jag bloggat har det aldrig varit några större problem med att byta header.

Det har jag ju gjort massor av gånger.

Men i lördagsnattens första timmar var det helt omöjligt.

När jag valt bild och klickade på spara så såg det ut så här.

En liten bild längst upp till vänster på utrymmet där headern ska vara.

Jag tog bort "frimärks-bilden" och försökte igen.

Och igen. Och igen. Och igen. OCH IGEN!

Varje gång med samma uschliga resultat.

Undrar om inte temperaturen i rummet steg pga. både ordval och varma svettdroppar.

Jag testade alla möjliga varianter för att fixa problemet men ... nej! 

Till slut ställde jag en fråga, på engelska, till Blogger och såg då att det var fler som kämpade med exakt samma header-tjafs. Det var ju en viss tröst i det, det var alltså inte JAG som ställt till det.

Efter lite sökande här och där på "trådar" så hittade jag till slut en bra, förklarande text hur en annan bloggare efter tre timmars funderande kommit på lösningen.

Och som uppmanade Bloggers tekniker att snarast lösa problemet.

Jag skärmklippte den engelska texten och skrev ut den för att ha den lättillgänglig.

Jag visste att jag måste kunna följa den steg för steg.

Så satte jag igång.

Det var bara att oförskräckt ge sig in i HTML-kodernas skrämmande värld och ändra under

HEADER, WIDGET, o.s.v.

HTML-koder kan ge mig stora skälvan. Det är som grekiska för en data-amatör.

Men jag hade gett mig sjutton på att "jag ska fixa det här".

Även om det tar hela natten. Och även om det gör mig galen.

Jag är av naturen envis som tusen åsnor.

Och, kan ni tänka er!

Jag lyckades fixa header-trasslet tack vare den utmärkta beskrivningen.

Den var signerad Cleo Coyle.

Den kvinnan borde få ett pris i pedagogik!

(Cleo Coyle är en författar-pseudonym. Hon skriver mysdeckare och har en blogg tillsammans med en massa andra kvinnliga deckarförfattare där de skriver om mat och lägger upp recept.)

Här är länken till deras blogg:

https://www.mysteryloverskitchen.com/

Men en sak till som naturligtvis hjälpte mig att klara detta strul var att engelskan sitter rätt bra.

(Man har igen att man gillat engelska lexikon som sänglitteratur!)

☺

Nåväl, gissa om jag var odrägligt mallig när jag stängde datorn sent på natten!

Och som en bonus i sammanhanget hittade jag de två blogginlägg som Blogger hade tagit bort från mars för att de "stred mot vår policy om virus och farlig programvara". Jag fattade inte ett smack. Jag är ju super-supernoga med att hålla datorn och inlägg rena från virus och annat. Jag uppdaterar mina antivirusprogram ideligen också manuellt.

Och efter mindre än ett dygn fick jag ett nytt mailmeddelande från Blogger om att det blivit fel och att inläggen skulle sättas tillbaka. Men jag har inte sett till dem.

Dock, under mitt problemlösande i natt så ramlade jag plötsligt över även lösningen på det problemet. Också där hade tydligen Blogger varit ute och cyklat, det var flera som drabbats av samma sak , borttagna blogginlägg, och då stod det att borttaget material fanns under "drafts", alltså "utkast". Jag kollade och, jodå, där låg de som utkast i mars månad och då var det ju bara att publicera dem på nytt.

Tack för det!

Ja, det har varit lite väl mycket teknikstrul under den senaste tiden.

För ungefär en månad sedan bestämde jag mig för att säga upp den fasta telefonen och använda mobilen i stället. Telia höjer ju priserna både för telefoni och bredband så jag tyckte det var dags.

Ska så småningom även byta bredbandsleverantör men vill vänta (pandemin!) om jag måste ta hem någon som hjälper mig med det.

(I min bostadsrättsförening ingår snabbt bredband (från Bredbandsbolaget) i hyreskostnaden men jag har varit Telia trogen trots att det kostat mig dyra pengar och varit mycket långsammare uppkoppling. Men så snart det är möjligt ska jag koppla in Bredbandsbolaget. Är det någon som har några erfarenheter/synpunkter från/på Bbb?)

Petmojstelefon. Nog var det enkelt förr!

Det finns stunder när jag verkligen saknar min fasta telefon. Så enkel den var. Och den fungerade även om det var strömavbrott. Mobilen måste man ladda. Ofta. Och så fick den för sig att både när jag ringde och tog emot samtal så stod det "okänd". Efter flera samtal med Telia-supporten som sa att alla inställningar verkade vara OK, så var det en supportkille som frågade vilken mobilmodell jag har.

— Det kan vara så att man måste ändra inställningen i själva telefonen, sa han.

Efter visst klurande så hittade jag var jag skulle klicka för att mitt nummer ska visas när jag ringer. Bra!

Men när någon ringer till mig står det fortfarande "okänd". Och det ska det ju inte göra. 

Jag vill veta vem som ringer!

Minns ni dessa vackra telefonhytter?

Har googlat och någonstans såg jag ett tips att det kan ha med SIM-kortet att göra. Jag sa det till en av Telia-killarna som genast skickade ett nytt SIM-kort. Jag bytte ut det gamla mot det nya men min mobil envisas ändå med att hålla alla uppringare anonyma. Jag har googlat vidare, jag har kollat mobilen men har inte hittat någon förklaring till att det står "okänd" när någon pinglar till mig.

Denna mobiltelefon är ju som gjord för mig, den gamla chaffisen! Och i en favoritfärg dessutom!

Myrornas krig i en liten antenn-TV. Det var tider det.

Jag börjar vara less på tekniktjafs. Jag är för gammal att hålla på med sådant här.

I höstas då var det ComHem som gick från analoga sändningar till endast digitala. Vilket förde med sig att min DVD-spelare inte fungerade med den nya tekniken. Pga. pandemin har jag inte velat gå och köpa en ny apparat. Så sedan i höstas har jag inte möjlighet att spela in några TV-program men viktiga kan jag ju se på nätet.

Dessutom har jag märkt att jag ser allt mindre på TV.

Den apparaten har inte varit på sedan i onsdags!

Hm, vad är det egentligen som händer i det snaquesaliga hemmet?

Man börjar faktiskt undra om tanten alldeles håller på att lägga av.

Och på tisdag ilar vi flåsande in i månaden juni.

Det är hiskeligt vad tiden har bråttom!

Ha det gott!

LÅS IN LURENDREJARNA

Ja, alla veckors!

Idag fann jag detta bluffspam i datorns inkorg.

Jag förstod genast att det omedelbums skulle förpassas till sopkorgen.

Visserligen väntar jag ett paket just idag men det kommer att levereras till dörren mellan 18 och 22.

Och allt kring det är redan betalt.

Spammet hade kommit till min "officiella" mailadress.

Den finns ju här på bloggen, i högerspalten

När jag beställer varor så använder jag givetvis mitt riktiga namn.

Till den e-postadressen kommer det sällan spam.

Däremot ramlar det in en hel del reklam från företag jag handlat från men det är okej.

Och den reklamen kan jag ju säga bort om jag känner för det.

Läste på nätet att Tilde de Paula Eby hade klickat på ett mail hon fått och som verkade seriöst men som visade sig vara riktig skitspam. Det klicket resulterade i att hennes Instagramkonto togs över av någon idiot som lade ut en massa bilder som inte alls hade med Tilde att göra. Hon hade fått ägna hela helgen åt att försöka få någon rätsida på eländet.

Tilde varnade, med emfas, människor att klicka på okända mails länkar och knappar.

Så, gott folk, tänk er noga för innan ni klickar någonstans på mail ni får.

Även om de verkar äkta och seriösa. Det är ju det som är grejen med spam.

De SKA se äkta ut!

Betrakta det mesta med misstänksamhet!

Man blir så arg och less på alla dessa lurendrejare som samvetslöst lever på, och för, att snuva ärliga människor på pengar och ställa till elände för dem. Och ofta är det äldre personer de lurar.

Jä..a idioter!

Brottslingars rätta plats är i celler med unket vatten och mögligt bröd.

För evigt!

Tyvärr är de bra på att komma undan lagens långa arm.

PLATT FALL FÖR DATOR-KLANTAN

... går till mig själv!

Det blev både stjärnfall och platt fall på bloggen efter att jag tog bort stjärn-scriptet från där jag satt in det först och sedan fick se att stjärnorna bara följde pekaren för just det inlägget.

Glittrande stjärnor vill jag ju ha på alla inlägg.

Men tydligen "lyckades" jag också ta bort bloggens högerspalt. Den finns kvar på äldre inlägg men inte på detta och det förra, om stjärnfallet. Jag tömde hela spalten och gjorde om den, men icke ...

Så kan det gå när man försöker leka och låtsas vara datorduktig.

Hur som helst så finns BLOGGKOLLEN, ETIKETTER, MEDLEMMAR, ARKIV med mera om man scrollar längst ner på den här sidan. Jag fattar inte varför det inte går att flytta upp dem till rätt plats.

Kanske är det någon som verkligen kan sån´t här och vet hur jag fixar tillbaka högerspaltens innehåll?

Jag är ödmjukt tacksam för all eventuell hjälp.

På min andra blogg, Pyssel och Pinaler, gjorde jag rätt på en gång så där är högerspalten intakt.

Men då hade jag ju redan hunnit sabba här.

Jag säger bara: MORR!

(Men jag tycker fortfarande att stjärnfallet är häftigt!)

SNART KLART

Gissa om jag var stolt och mallig förra veckan när jag alldeles själv klarade av att ställa om min TV till digital mottagning. Com Hems tokiga beslut att släcka sina analoga sändningar från den 8 september och just i coronatider har ju satt många äldre och utsatta i en svår situation.

Omkring en halv miljon Com Hem-kunder riskerade att bli utan TV-program om de inte kunde ställa om sin apparat själv och inte ville ta hem någon som kunde hjälpa till med det.

Dessutom, de som inte hade en modern TV måste endera skaffa en digitalbox eller köpa en ny apparat.

Vilket som, allt detta känns extra jobbigt i dessa tider.

Jag hade tur som redan hade en något-så-när modern TV. Jag gjorde en kanalsökning — och vips så var mina kanaler digitala. Och Com Hems irriterande, rullande textremsa i skärmens överkant försvann.

Minsann, än är undrens tid inte förbi.

Jag blev riktigt lycklig.

Men ingen lycka är evig. När jag skulle koppla in/om min DVD-spelare då krånglade det till sig.

Hur jag än googlade, läste och försökte så kunde jag inte få det att fungera med DVD:n. 

Till slut ringde jag Sony och fick tala med en kille som beklagande meddelade att min gamla, men annars fullt fungerande DVD-brännare/spelare nog inte gick att använda digitalt.

Morr!

Så nu sitter jag här och kan inte spela in TV-program som råkar sändas på en tokig tid eller krockar med något annat sevärt program. Jag har funderat hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka och kommit fram till att jag nog får köpa en ny och modern blu-ray-spelare. Av vad jag läst mig till så ska tydligen dessa manicker även gå att spela gamla, vanliga DVD-skivor på. Och de ska också ge bättre bild.

Men min TV är ju inte från igår så det blir väl den som kommer att sätta gränsen för bildkvaliteten.

Jag kan bara hoppas på att TV och blu-ray annars ska vara kompatibla.

Nog om detta.

I veckan har en hantverkare, iförd munskydd, varit och bytt termostaterna på mina element.

(Jag bar också munskydd och tvättade händerna femtioelva gånger den dagen.)

Det kändes definitivt inte bra med en främmande människa som vandrade runt från rum till rum men eftersom min bostadsrättsförening och Com Hem tycks ha ungefär samma dåliga corona-tajming fanns inte så mycket att göra åt det. Hantverkskillen kommer hit igen på måndag för att justera och kontrollera det sista. Så det blir en dag till med munskydd och intensiv handtvätt.

Men sedan är underhållsjobbet i alla fall klart hos mig. Hurra!

Mitt förråd är fortfarande tomt, mina saker är magasinerade. Dörren står på vid gavel, hänglås och nyckel har hantverkarna. Det här underhållsjobbet har verkligen dragit ut på tiden; förrådet tömdes den 5 juni. Och då sades det att det skulle vara tomt omkring en månad.

Nu har det alltså gått drygt tre månader.

Men i onsdags fick jag veta att nu var åtminstone allt arbete gjort i förrådet så till veckan ska förhoppningsvis mina ägodelar återvända, likväl som lås och nyckel.

Det har varit lite rörigt ett tag men nu hoppas jag att det ska lugna ner sig.

Men tyvärr fortsätter ju coronaviruset att göra tillvaron extra orolig och besvärlig.

Och just därför behövs alla chanser till ett litet skratt.

Varsågod! Den engelska språkövningen får ni med som bonus.

Ha en skön helg!