lördag 27 februari 2016

KANSKE SMILBANDSDRAGANDE

Här kommer lite lördagsunderhållning.
Om ni tröttnar på Melodifestivalen kan ni ju istället titta på den här gulliga videon.
video
Så här kan det alltså gå till när vovven är ensam hemma.
Ingen vattenskräck där inte!
 Och så några småfniss!
-- Jag har den största fårfarmen i länet, säger bonden skrytsamt till sin granne.
-- Jaså, minsann, säger grannen, hur många får har du?
-- Jag vet inte. Varje gång jag försöker räkna dem så somnar jag.
---
-- Varför finns det bara snögubbar och inte några snögummor?
-- Därför att bara karlar är galna nog att stå ute i snön hela vintern.
---
Den gamla damen var ute på sin första flygresa. Hon satt och tittade ut genom fönstret en lång stund och till slut kallade hon på en av flygvärdinnorna.
-- Jag är ledsen att besvära er, sa hon, men jag tror ni bör tala om för flygkaptenen att han har sin vänsterblinkers på.
---
Vet ni vad siffran 0 sa till siffran 8?
-- Snyggt skärp!
Ha en mysig lördagskväll!

fredag 26 februari 2016

HELT OBEGRIPLIGT!

Jodå, visst känner jag mig lite vissen emellanåt ... 
... men inte sjuttsingen behöver jag elva små pilleraskar!
Jag visste inte ens att jag samlade på dem.
 Vissa saker smyger sig bara på en. Mycket mystiskt!
(Här finns ännu fler! Men de är inte mina!)
(Klickbara bilder.)
 
 
 
 
Till mitt försvar vill jag bara meddela att några har jag ärvt av mamma.
Så det så!
Trevlig fredag!

lördag 20 februari 2016

DÄR FICK HON!

En ny dag och efter torsdagens mörka blogginlägg så känns det bra med en något ljusare uppdatering. Och med en liten knorr som jag skrattat hjärtligt åt.

Igår eftermiddag fick den "golvade" vännen S komma hem igen, betydligt piggare och i bättre skick än i måndags. När han varit hemmavid ungefär en kvart så ringde han mig för att meddela att han åter var hemma och att benen nu bar bättre, om än inte så bra som när han var 25 år.
-- Mycket märkligt, sa jag och log mot telefonluren.

Nåväl, under torsdagens planeringsmöte med kommunen angående vilken hjälp S kunde tänka sig att tacka ja till så blev resultatet -- ett larm. Han vägrade att ha hemtjänst. Tills vidare var det inte ett lockande erbjudande.

Kommunens utsända, en kvinna, hade genast börjat ge S goda råd och tala om hur han skulle sköta sig för att må bra och ha hälsan så länge som möjligt. S lyssnade tålmodigt en lång stund men när han fått nog av "babblet" (hans ord) hade han, på sitt lugna, timida och vänliga sätt, sagt:

-- Stopp, stopp! Nu kanske jag uppfattas som oförskämd, men det må vara hänt.
Han hade spänt ögonen i den rådgivande kvinnan.
-- Är du verkligen rätt person att ge mig en massa råd och tala om hur jag ska leva? Jag har ingenting med det att göra, men jag undrar ...  vill inte du leva hälsosamt och vara frisk och fräsch så länge som möjligt? Jag är en gammal man, jag har aldrig druckit sprit och aldrig rökt ... men jag känner att du röker; du luktar cigarettrök. Är det att sköta sin hälsa på bästa sätt?
Kvinnan hade blivit helt ställd. Och lite skamset sagt:
-- Där fick jag! Jag känner mig träffad. Men du måste ha ett mycket bra luktsinne. Jag har inte rökt på en lång stund och även borstat tänderna efteråt. Kan du verkligen känna att jag luktar rök?
-- Ja, det kan inte undgå någon, svarade en allvarlig S.
Vad jag förstår så skildes de trots allt åt i bästa sämja.
Heja S, du är en frisk fläkt! Ingen sätter sig på dig. Inte ens en mästrande kvinna från kommunen.
Men det var ändå synd att hon inte kunde övertala dig om att ta emot erbjudandet om hemtjänst.
Ibland är du oförnuftigt tjurskallig.
Men för att du "tog itu" med kommundamen får du tummen upp.
Ovanför mitt skrivbord hänger en skylt med ett vänligt men bestämt besked.
I hallen finns även en med texten:
"Välkommen till ett rökfritt hem!"
Hm ... mina skyltar borde egentligen spridas över världen.
Trevlig helg!

torsdag 18 februari 2016

EN ÄNDRAD TILLVARO

Den här tavlan hänger i mitt vardagsrum. En sommardag på 1970-talet (kanske 1973 - samma år som den är signerad) ringde det på mina föräldrars ytterdörr och utanför stod en ung, konststuderande fransyska och ville sälja några av sina konstverk.
Mamma och pappa hade inte för vana att släppa in obekanta som ringde på men denna franska tjej fick i alla fall komma in och visa sina alster. Mamma blev genast mycket förtjust i bilden på den sittande, framåtböjda kvinnan, köpte den och mycket snart var tavlan inramad och upphängd.

Numera pryder den alltså mitt hem. Jag tycker mycket om den, precis som min mamma gjorde.
Men just nu känner jag mig precis som jag inbillar mig att kvinnan på bilden känner sig -- ledsen, nedstämd, tankfull. Ja, sorgsen.
Energinivån är på noll. I flera dagar (de få som datorn varit påslagen) har jag försökt skriva ett blogginlägg men gett upp. Det har t.o.m. känts tungt att kommentera på andras bloggar. Jag får/har fått tvinga fram ork och lust för allt jag ska göra.

Efter min senaste -- önskar jag kunde skriva sista! -- flimmerattack i januari har jag känt mig så trött och utan driv. Jag mår helt enkelt inte bra.
Man kanske kan säga att det är energikris ... drivmedel saknas.
Fladdret/vibrationerna i kroppen har varit jobbigare än på länge och sömnen, orken och lusten blir förstås därefter.

Och så ... förra veckan blev S, en mycket kär gammal vän rejält förkyld, yrslig, vinglig och till slut så dålig att han ramlade omkull på golvet i sitt hem, helt oförmögen att ta sig upp. I nästan ett dygn blev han liggande utan att kunna kalla på hjälp. 
Jag hade ringt flera gånger (han bor nästan 90 mil bort) men utan att få svar. Från början tänkte jag att han sov och inte hörde telefonen eftersom han hör dåligt. Men när jag varken fick svar eller han ringde upp mig som han brukade så bestämde jag till sist "att svarar han inte nu så kallar jag på hjälp", då svarade B, en god vän till S.
B hade farit dit och hittat S på golvet i hallen, uttorkad, frusen, hungrig och med värkande kropp efter många timmar på ett hårt golv, men tack och lov vid fullt medvetande. B ringde ju genast efter ambulans, trots protester från vår "golvade" vän.
(S är en man med massor av humor så jag får skriva så.)

Nu ligger S på sjukhus med lunginflammation, får antibiotika och mår bättre. Men för att kunna återvända hem måste han få någon slags hjälp annars kan han knappast bo kvar i sitt hus. Eftersom han har haft hjärtbesvär i flera år och åkt in och ut på sjukhus har han tidigare blivit erbjuden både hemtjänst och larm men sagt absolut nej.
Han är envis och tjurig som en norrbottnisk mygga en varm sommarkväll. Precis som jag.
Så innerst inne förstår jag ju honom.

Det är svårt och smärtsamt att efter ett långt liv av hälsa, arbete och oberoende inse att man "plötsligt" är så gammal, sjuk och kraftlös att man måste ha hjälp av andra för att klara av tillvarons olika delar. Det är en lång process som måste få ta sin tid. Och ibland måste det tyvärr hända något riktigt allvarligt innan man kan acceptera den tuffa verkligheten.
Jag känner stor sorg över detta -- i första hand för min väns skull, givetvis -- men så småningom också för min egen. 
Alla vet vi ju att för varje andetag så närmar sig den dagen.
Det är en skrämmande tanke. Men ju äldre och krassligare vi blir desto oftare dyker den upp.
Detta blev ett långt, allvarligt och jämmerligt inlägg. Förlåt.
Njut nuet.

söndag 14 februari 2016

EN HJÄRTLIG DAG

Och så ca tre minuters passande musik - en skiva jag köpte i slutet på 1960-talet.
Den väcker många minnen.

Ha en fin dag!
Önskar

onsdag 3 februari 2016

ARKITEKTUR I MINIATYR

Arkitektur i miniatyr -- små ägodelar i min smak!
Jag blir lycklig av vacker arkitektur.
Kolonner, obelisker, bårder är ögonfröjd.

(Den lilla hopprepshoppande flickan är 3,7 cm hög.)
(Klickbara bilder och gröna länkar.)
 Toskanska kolonner.
 Korintiska kolonner.
                    Jonisk kolonn.                               Joniskt kapitäl.                            
H = 11 cm.
Obelisk i blått.
H = 42 cm.
Kyrkan St-Gervais-St-Protrais, Paris
(Bild från Wikipedia)
Kolonnordningar i fasaden till kyrkan:
1:a våningen - dorisk ordning
2:a våningen - jonisk ordning
3:e våningen - korintisk ordning
La Rotonda - Andrea Palladio (min favoritarkitekt)
(Bild från Wikipedia)

Några citat om arkitektur:
"Arkitektur är frusen musik."
(Johann Wolfgang von Goethe och/eller Friedrich Schiller)

"Arkitektur föds när du omsorgsfullt placerar två tegelstenar ihop. Där börjar det."
(Ludwig Mies van der Rohe)

"Det finns tre sorters visuell konst: målning är konst du kan se på, skulptur är konst du kan vandra runt och arkitektur är konst du kan vandra igenom."
(Dan Rice)

Trevlig lill-lördag!

måndag 1 februari 2016

BLUDDRIGT BLUDDER

Vid sällsynta tillfällen händer det ju att man kan få en någorlunda vettig tanke i skallen men när man ska uttrycka den i ord så låter den allt annat än vettig. Det som kommer ut ur munnen är ingenting annat än bluddrigt bludder.

Igår talade jag med en närstående vän i telefon och när samtalet var på väg att avslutas så sa han:
-- När vi pratat färdigt ska jag gå och ställa undan blommorna och sedan ska jag vattna snöslungan.
Han blev genast medveten om vad han sagt och frustande av skratt fortsatte han:
-- Haha, jag ville bara vara helt säker på att du hängde med i resonemanget!
-- Appselutt! fnittrade jag. Jag förstår precis vad du menar, jag ska nämligen just byta rent i datorn och sedan tänker jag slå på sängen.
Trasslar ni också ihop meningarna emellanåt?
Jag hoppas ni kommer med massor av roliga exempel!
De behöver ju inte nödvändigtvis vara sanna!