söndag 31 december 2017

LADDAR NER 2018

Det är några timmar kvar av detta gamla år som kallas 2017.
Snart ligger det nya 2018 framför oss, alldeles orört, fräscht, spännande. Men också skrämmande.
Nog undrar man vad det ska föra med sig.

Jag har aldrig tyckt om nyårsaftnar. Vilket jag även tidigare har skrivit om här på bloggen.
Nyårsafton är ju på många sätt en helt vanlig dag ... men ändå inte.
För mig har den alltid inneburit rannsakan och eftertanke. Djupsinniga funderingar.
Jag tänker både bakåt och framåt.

Vad som hänt under det gamla, trötta året och vad som kommer att hända under det nya, pigga.
Funderingarna rör sig naturligtvis mycket kring min egen lilla värld men också om den stora.
Den senare kan man inte göra så mycket åt men trots det så lämnar den spår i oss och våra liv.

För min egen del fladdrar tankarna mycket kring tilltagande ålder, mer krasslighet och mindre ork.
Det har varit en jobbig höst med än det ena, än det andra vad gäller hälsan.
Ibland kan man nästan bli lite "nojig" när man börjar grubbla över mer existentiella ämnen.
Och är det inte typiskt att just de sakerna dyker upp i hjärnkontoret när man lägger sig för att sova?
Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva detta fenomen. Det är många som vittnar om samma sak.

Sedan har vi då den stora världen som tyvärr verkar galnare än någonsin. Och detta faktum gör ju inte precis att man sprudlande glad kvittrar omkring på dagarna och sedan lugn och avslappnad kryper ner mellan lakanen på kvällen för att invänta John Blund.
Visst känns det som väldigt mycket är ovanligt osäkert och oroligt just nu?
Inte är det väl bara jag som målar f-n på väggen?
Säkerhetsläget i världen är skakigare än på flera årtionden. I många länder gör krig och terror att människor måste fly för sina liv. Och miljöproblemen blir allt allvarligare för varje dag.
Det verkar som om allting på något sätt är i upplösning. Att allt är på väg utför.

Men så här har antagligen människor, till och från, känt och tänkt i alla tider.
Ingenting på vår jord är ju för evigt, allt är föränderligt.
Egentligen är det knappast något här i världen som vi människor har full kontroll över.
Inte ens den mäktigaste diktator, president eller kung har total makt.
Och tur är ju det. De där gubbarna (!?) kan ställa till med tillräckligt mycket elände ändå.

Ja, detta blev ju inte ett så särdeles glatt och positivt nyårsinlägg.
Men det speglar ganska bra min sinnesstämning varje nyårsafton.
I morgon kommer jag att vara en sprudlande och bekymmerslös tant igen. Haha!
När jag skulle "skriva" GOTT NYTT ÅR i min ljuslåda så fanns det inte tillräckligt många T:n.
Det var bara tre stycken i bokstavsförrådet och det räcker ju inte till både "gott" och "nytt".
Alltså fick det bli ett "fridfullt" nytt år i stället och det ordet kanske bättre säger vad nästa år bör vara.
Dessutom glömde jag att tända det röda ljuset till höger men med några olika ljuslågor, lite hjälp av PhotoScape och en smula knåp så fick jag till ett fladdrande ljus. Och jag gillar ju att datorpyssla så jag led inte alls av det pysslet. Tvärtom, jag hade riktigt roligt.
Och det kan minsann behövas en dag som denna.
Förresten kan jag berätta att det lilla julpyntet, den röda "klockan på kvist" till vänster, är från mitt föräldrahem. Min pappa hängde alltid upp den i någon av husets dörröppningar.
Här snackar vi nostalgi!
Nu önskar jag alla ett trevligt slut på 2017!
Och, som vi numera plägar uttrycka oss på "nysvenska", ett riktigt ...

måndag 25 december 2017

JULPYNTAT PÅ HÖG NIVÅ

(Klickbar bild.)
Den här fotot på den juldekorerade byggkranen hittade jag på Pixabay. Eftersom jag alltid varit intresserad av teknik och fortfarande "saknar" byggkranen som jag i över ett år såg från mitt köksfönster så var bilden en fullträff.
Den passade bra att leka med, jag gillar ju att fixa och trixa med bilder.
(När byggkranen monterades upp — och ner — skrev jag om den här på bloggen.)

Ett tips:
Behöver man fotoillustrera något så är Pixabay en rik källa att ösa ur. Där finns över en miljon bilder att använda fritt.
Ganska fantastiskt att bildmakarna låter allmänheten gratis disponera bilderna.

Jag hoppas att Tomten kom förbi med någon önskad och trevlig klapp under gårdagen.
Så här såg det i alla fall ut när han och renarna svepte fram över himlen.

I går kväll sjönk temperaturen här till drygt 19 minusgrader.
Stackars Tomten, det måste dra alldeles förfärligt kallt i den öppna släden.
Så skönt att kura inomhus.

söndag 24 december 2017

FJÄRDE ADVENT ... OCH JULAFTON!

Fjärde advent ...
... och julafton! På samma dag!
Tänk så det kan bli!
Här uppe i norr behöver vi minsann inte drömma om en vit jul.
Så här såg det ut igår just efter lunch.

fredag 22 december 2017

FREDAGEN FÖRE DAN FÖRE DOPPAREDAN

Julen närmar sig. Idag är det dan före fan före dopparedan.
Vrooom!
Ungefär så låter det när dagarna svischar förbi. Det är lite Formel 1 över tidens gång. Den går alltid fort men i december borde den hastighetsbegränsas. Jag tycker man känner vinddraget, det är nästan så hårtestarna rufsas om av hastigheten.
I denna sena timme sitter jag vid köksbordet med datorn påslagen och den lilla elektriska ljusgruppen tänd för att höja mysfaktorn. Nattradion är också på och mellan programledarnas pratstunder spelas en och annan julmelodi vilket förhöjer julkänslan hos de nattugglande lyssnarna.
Det finns nog ingen som tar det så lugnt inför julen som jag. Här ligger julförberedelserna och julstressen på den lägsta nivå man kan tänka sig. För många år sedan upptäckte jag att julen kommer och går även om dammtussarna inte hamnat i dammsugaren, kyl och frys inte är sprängfulla av hemlagat och hembakat och julklapparna inte har något rim.
Julen bryr sig inte om sådana oväsentligheter.
Så, ett tips till alla julstressade människor från en bloggerska med erfarenhet av ovanstående:
Ta det lugnt!
Juldagarna passerar trots småstökiga rum, köpta pepparkakor och färdigkokt skinka.
God fredag!

onsdag 20 december 2017

VILKEN TV-KARAMELL!

Första gästen i David Hellenius soffa i söndags var inrednings- och mysproffset Ernst Kirchsteiger.
Den andra var humor- och textproffset Henrik Dorsin.
Som blev mycket överraskad när unge sonen Frank kom in och också tog plats i soffan.
I mitt tycke var denna hörna en av de bästa någonsin.
(Bildmontage: Bloggerskan)

En gästtrio som utstrålade vänlighet, klokskap, skönt mys och intelligent humor.
Och Hellenius är en väldigt bra och trevlig programledare som egentligen aldrig intervjuar utan för ett ledigt samtal med sina gäster. Dessutom har ju även han en härlig humor.

Humoristiska, varma människor är bland det bästa jag vet.

Söndagens hörna var alldeles för kort.
Det är sådant här vi behöver i mörka tider.
Fyrklövern på bilden ovan hade gärna fått underhålla mig hela kvällen.

BETYG:
Fem glittriga julgranspumlor av fem möjliga!
 

söndag 17 december 2017

TRE LJUSLÅGOR

Tre ljus har vi tänt
när det är tredje advent.

onsdag 13 december 2017

REPRISERAD LUCIA

Det här inlägget hade jag på bloggen den 13 december 2009.
Nog kan man väl risajkla (återvinna!) även ett blogginlägg?
Ni får ursäkta den dåliga bilden.
För många, många år sedan tillverkade jag Lucian på bilden. Och jag kan väl säga så här: I dessa dagar, med den skönhetshysteri som råder, så skulle hon inte få "jobbet". Hon har för stort huvud, hennes hy ser ut som en tjälskottsskadad inlandsväg i april och hennes sönderblekta hår ska vi inte tala om. Men ... för mig har hon varit ett älskat blickfång varje Luciadag under massor av år. Hon har funnits på plats när jag klockan sju, med fikat i knäet, krupit ihop i fåtöljen för att titta på TVs Luciamorgon. Sedan under dagen har hon "lyst upp" matbordet vid måltiderna. Hon har haft "huvudrollen" en dag per år.

Det är konstigt vad vi kan fästa oss vid saker. Gamla eller nya, vackra eller fula, stora eller små, hela eller tilltufsade, dyra eller billiga spelar ingen roll. Ofta påminner de oss om en speciell person, en plats och/eller en händelse som betytt väldigt mycket:
Barndomens sönderälskade gamla leksak, sommardagens strandfyndade snäcka eller sten, första pojkvännens lilla gåva, Mannens (med stort M) utvalda smycke, barnens färgglada streckgubbsteckningar, barnbarnens foton i krusidulliga ramar, mors (och kanske mormors) tummade och handskrivna receptsamling, fars (och antagligen farfars) välanvända fickur. Och, ja, kanske till och med fasters gamla hemgjorda Lucia med tvättbräde-hyn ...

Man kan nog aldrig riktigt förstå betydelsen av affektionsvärde och nostalgitrippar. Ju äldre vi blir desto mer tittar vi bakåt. Det är ju där vi "gamlingar" egentligen har våra liv. Framtiden är utmätt och krymper för varje dag. Och dagarna och veckorna rusar fortare än någonsin ...

Oj, så allvarligt detta blev då! Men vad jag vill säga är: Carpe diem! Njut dagen! Och tillåt dig att älska gamla, fula saker!


Trevlig Luciadag!

söndag 10 december 2017

EN BERÖMD DAG

Två ljus har vi tänt den andra söndagen i advent.

Precis två veckor till julafton.
Tiden har bråttom.
Det är inte bara andra advent idag, det är också Nobeldagen.
 Alfred Nobel (1833-1896)
Nobelfestligheterna i Stockholm kommer som alltid att fylla SVT:s programtablåer.
Pristagarnas agendor har varit fulltecknade från den stund de anlände till huvudstaden.
Men just detta datum, den tionde december, når allt sin kulmen med prisutdelning, bankett, bal och ännu fler intervjuer.

Undrar hur de känner sig när de vaknar på söndagsmorgonen.
Lite nervöst och spännande måste det ju ändå vara att bli ärad med världens mest berömda pris, ta emot det från kungens hand och sedan umgås med kungligheter och andra "höjdare" på festernas fest.
Men uppmärksamheten och kändisskapet var pristagarna naturligtvis tvungna att vänja sig vid så snart världen fick veta deras namn.
Hoppas de alla får trevliga minnen från Stockholm och Sverige.
Och må inga levande ljus bli bortglömda under denna adventssöndag.
Och inte någon annan dag heller.

lördag 9 december 2017

KLIPPT, SÅGAT, BORRAT, SLIPAT

Utsikten!

Det har snöat ett dygn.
Det ska snöa två dygn till. Säger SMHI.
Vad gör man när snön vräker ner och vindarna har förfärligt bråttom?
Ja, man kan ju alltid gå till frissan och få håret klippt.
Dock är det en fördel om frissan finns i hemmet så man slipper gå ut.
Alltså, det är inte dumt att man kan klippa hårtestarna själv.
Billigt är det också.
Och blir man inte nöjd så tittar man bara på tanten i spegeln och ger henne en rejäl utskällning.
T.ex. om man skulle se ut så här:
Efter klippningen var det dags att duscha, denna urtrista och ständigt återkommande aktivitet.
För en tid sedan köpte jag en badborste i plast med långt skaft.
Antagligen är det min kropp det är fel på för det där skaftet passade inte min lekamen.
Det var inte vinklat på ett bra sätt, vilket förargade mig varje gång jag använde borsten.
Jag började fundera på om det skulle gå att göra den mer funktionsduglig.
Tanke och handling bör följas åt så jag tog fram min minsta, söta såg och kapade av skaftet just där räfflorna började. Sedan borrade jag ett nytt hål för snöret. Jämnade av och putsade sågytan.
 Och för att få bättre grepp sågade jag också grunda, diagonala spår i det som var kvar av handtaget. Sist slipade jag bort den blanka plastytan som blev hal som en ål med tvål.
Nu fungerar badborsten perfekt.
Badborsten med kortat skaft.
(Klickbara bilder.)
Tänk vad man kan hitta på när snön yr!

Trevlig lördag önskar den nyklippta och snaquesaliga!

onsdag 6 december 2017

GRATTIS FINLAND!

GRATTIS FINLAND!
100 ÅR IDAG!
1917-12-06 — 2017-12-06
Vårt östra grannland — en bra granne!

tisdag 5 december 2017

SAKNAD

Kära lilla Mamma, idag är det 28 år sedan du lämnade jordelivet.
Jag tänker på dig varje dag.
Saknaden försvinner inte förrän vi ses igen.
Mamma i treårsåldern ... som konfirmand ...
... som kocka i skolbespisningen ...
... och som brud.
 
Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte ...
Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över
Därav dess styrka,
dess bördighet för det som ännu inte
förstörts inne i oss
Den som inte har sorgen
har intet
Den som inte har sorgen
kan ta sig till med vad som helst
Med vem som helst!
Den som inte har sorgen
har aldrig förlorat någonting,
aldrig ägt någonting
Smärtan och försoningen
finns inte hos den som aldrig
har haft sorgen
Och dikten växer bara
ur sorgen,
ur den sorg som beretts ett rum
i glädjens hjuls nav
och där klarnat till blick
och förståelse.
(Claes Andersson)