LULEÅ, GRATTIS TILL SM-GULDET!

PÅ MED GULDHJÄLMARNA!

SPORT OCH FAN-DEMON

Det finns mycket man kan fundera över så här i coronatider.

En sak som förbryllat mig länge är hur alla idrottsmän och -kvinnor kan tillåtas flacka runt världen för allehanda tävlingar medan folket i övrigt helst inte ska resa överhuvudtaget utan hålla sig hemma och träffa så få människor som möjligt. Folket ska undvika att åka kollektivt med flyg, tåg, buss, helst jobba hemifrån om det går, inte träffa nya människor, inte besöka affärer, gym, restauranger, o.s.v.

Men alla dessa restriktioner och förbud gäller tydligen bara "vanligt folk", inte idrottare.

Sport/idrott har alltid haft en särställning i samhället. Det är som att ingenting är viktigare än sport.

Jag har hört invändningar om att det är så nyttigt att röra på sig.

Javisst, självklart, men i det här fallet är det ju bara de aktiva idrottarna som rör på sig.

De flesta andra sitter hemma i soffan, tittar på TV och äter chips.

Jag vet att det finns massor av människor som älskar sport men det finns även massor av människor som INTE vill höra och se evighetslånga sändningar i radio och TV. Jag är en av dem.

Jag blir väldigt irriterad när sportsändningarna prioriteras före andra program. Till och med nyhetssändningarna får flytta på sig för att sporten anses viktigare.

Och nu är alltså sporten även viktigare än pandemin och alla dess hemskheter.

(Jag har för övrigt döpt om pandemin till fan-demon. Säger vad eländet egentligen är.)

Jag fattar inte att alla idrottspersoner får fara kors och tvärs både inom landet och utanför.

Och det medan andra inte får passera landsgränser trots att de har sitt arbete i t.ex. grannlandet.

Många har blivit utan jobb p.g.a. corona. Företagare går på knäna för att klara sin försörjning.

Många går i konkurs.

Gamla och sjuka får inte träffa sina anhöriga.

Nära och kära har inte kunnat ta ett sista farväl av en älskad familjemedlem.

Dödstalet för Sverige ligger idag på 12 598. En fruktansvärd siffra. Och den fortsätter att stiga.

Kring dessa avlidna finns en stor skara sörjande.

Men idrottsfolket och sportsändningarna fortsätter som vanligt.

Visserligen sker de flesta tävlingar utan publik men i övrigt verkar allt som förr.

Mycket märkligt.

VAD SÄGS OM DET NAMNET?

Här och där i världen finns det personnamn som knappast har en chans att bli populära i Sverige.

(Klickbara bilder.)

Killen med det — i våra svenska öron — lite udda namnet heter Pernell Karl (P. K.) Subban

och är ett kanadensiskt ishockeyproffs.

Trevlig tisdag!

VM-GULD!

TRE KRONOR

Vilka stjärnor ni är!

TOM I BOLLEN

                       

SPORT! BLAHA!

Just nu ... fy fabian för fotboll!

Jag är så less på hur all sport breder ut sig i media. Nästan utan undantag får den skuffa undan alla andra program i både radio och TV, inte sällan får även nyhetssändningar flytta på sig.

Sedan flera år tillbaka består halva min morgontidning av sportsidor.

Jag funderar ofta på att säga upp min mer än 30-åriga prenumeration.

 Men jag gillar ju att ha min papperstidning.

För tillfället är det mer sport än vanligt — fotbolls-EM pågår i Frankrike och sportjournalisterna är naturligtvis alldeles till sig i trasorna. Det är försnack, mellansnack och eftersnack. Det är analyser och kommentarer i all oändlighet.

Min TV står ganska ofta mörk och bortglömd då de flesta tablåer är fullproppade med fotbollsrelaterat trams. Som tur är så har bloggerskan dels inspelade program och dels osedda DVD-filmer som säkert är betydligt roligare, intressantare och framför allt mer underhållande att se på än några killar som jagar en svart-vit boll.

(Bildmontagen här nedan är jag skyldig till.)

Så här ser varenda TV-ruta ut i dessa dagar.

Nej, fel! Så HÄR ser de ut eftersom alla numera har platt-TV.

Men tidningarna är sig ganska lika mot förr. Ja, förutom att de nu innehåller mer sport.

Med braskande svarta rubriker som får en att tro att något riktigt allvarligt har hänt.

Men när man närmare blicka

 så har Zlatan haft hicka

 eller i fingret en sticka.

I Sveriges Radios P4 låter det så här ...

T.o.m. TVs Rapport och Aktuellt är fyllda av fotbollsnyheter.

Är det inte målresultat och intervjuer så är det reportage om galningar, s.k. fotbollssupporters (?!), som bråkar och slåss på idrottsarenor och gator. Galningarnas energi räcker också till att allvarligt jäklas med motspelare, domare och fotbollsvärlden i stort genom att hänsynslöst kasta smällare, bomber och annat ner på planen, helt klart i syfte att skada någon i det andra laget, störa spelet och komma i media. Tala om att vara tomma i bollen.

Den här idiotin drabbar hela världen för det finns ju faktiskt nödvändigare och mer behjärtansvärda jobb för poliser, vakter och övrig personal att ägna sig åt.

Eftersom dessa "supporter"- hjärnor är helt tomma så finns det ju gott om plats för annat där — t.ex. ett överskott på testosteron och adrenalin. Naturen gillar inte tomrum så bulan de har ovanför axlarna måste ju fyllas med något. Synd att det inte är med vett och sans.

Som ni förstår så är denna bild ingen selfie.

Ha det gott — med eller utan fotboll!

LULEÅ, VINTER- OCH VINNARSTADEN

 Norrbottens huvudstad, Luleå, är på topp inom många områden.

Flera somrar har vi vunnit sol-ligan.

Solen har bara strålat och strålat och STRÅLAT.

I vinter vinner vi (antagligen) snödjups-ligan. Häromdagen slog vi vårt förra rekord från 1966 på 111 cm. Nu är det över 113 cm.

Bilden här ovanför är från i eftermiddags när fem män jobbade hårt med att få bort djupsnön på vår carport. Fläckvis var säkert vitfluffet en meter. Jag ringde faktiskt till vicevärden i förrgår och gjorde honom uppmärksam på snömängden. Det skulle inte vara så kul och populärt om taket rasade ner på alla bilar som står där.

I tisdags kväll vann Luleå Hockey CHL, Champions Hockey League, och kan nu kalla sig Europamästare i hockey.

Laget har även vunnit SHL, den svenska elitserien. Visserligen var det 1996, men de har hållit sig kvar på toppen i många år.

Och stadens manliga basketlag, LF Basket (tidigare Plannja Basket) har också flera gånger varit svenska mästare i sin sport.

Våra baskettjejer, Northland Basket, är jätteduktiga och tog guld 2014.

Om ni har lust att läsa mer om Luleås duktiga idrottskvinnor och -män så kan ni kolla länkarna ovan.
Jag är egentligen väldigt ointresserad av sport, men jag tycker naturligtvis att det är roligt när stadens lag vinner. Däremot är jag aldrig på deras hemmamatcher och jag följer dem inte speciellt i media heller. Men vare sig de vinner eller förlorar så kan man inte undgå att höra och läsa om det. Jag läser inte sportsidorna men dagstidningens förstasida med braskande rubriker kommer man inte undan.

Nu har jag skrutit så det räcker för hela veckan.
Ha en skön torsdagskväll!

VECKANS PÅSE NÖTTER - VETTLÖST PENGASLÖSERI

Att världen är galen på alla möjliga - och omöjliga - sätt får vi ju bevis på varenda dag.

Nedanstående två galenskaper vinner tveklöst utmärkelsen "veckans påse nötter".

Båda nyheterna kunde jag läsa i min tidning i morse.

(Klicka för större text.)

Men att världen är galen är kanske inte alls så konstigt eftersom den befolkas av några människor (och fotbollsklubbar) som har alldeles för mycket pengar - och för lite vett.
Hur i alla tider kan en fotbollsspelare vara värd 700 miljoner kronor? Det är ju inte klokt!
(Oj, oj, oj, vilka pengar det måste finnas inom fotbollen!)

Och hur i all sin dar kan någon betala 22 miljoner för en serietidning?

Miljoner människor är drabbade av krig, svält, naturkatastrofer och sjukdomar och kämpar en ojämn kamp för sin existens. Ofta förlorar de kampen. Det vi, de lyckligt lottade, tar för givet - näringsriktig mat, rent vatten, kläder på kroppen och tak över huvudet - är för de sämst lottade bara en dröm, ett fåfängt hopp. De är tacksamma för en bit torrt bröd, en näve ris och ett glas uschligt vatten.

Jag tycker visst att arbetsamma, driftiga och duktiga människor ska få tjäna pengar och ha en bra tillvaro men jag blir bestört och förtvivlad när jag hör och läser om överdådig lyx och helt vansinniga saker som folk köper till helt vanvettiga priser.
I vissa situationer verkar det finnas hur mycket pengar som helst.
 För de mest utsatta här på jorden måste det ses som ett hån.

Egentligen blir man inte förvånad över att världen ser ut som den gör när en fotbollsklubb kan betala 700 miljoner kronor för en spelare. (Även om han råkar heta Ángel di María.)
Eller att någon tycker sig behöva en serietidning för 22 miljoner.
Vi har nog den värld vi förtjänar.

August Strindberg hade inte helt fel när han skrev:

Det är synd om människorna.

HELLRE BLOMMOR ÄN BOLLAR OCH BUCKLOR

OJ, OJ, OJ!

Fy bubblan... nej, fy bucklan, vad jag är less!

Jag knäpper på radion.

Timme efter timme från fotbolls-VM i Brasilien.

 

Jag knäpper på TV:n.

Timme efter timme från fotbolls-VM i Brasilien.

 Jag bläddrar i tidningen.

Sida efter sida från fotbolls-VM i Brasilien.

Fy för bollen!

 Näääe, nu struntar jag i media!

Jag gör som tjuren Ferdinand istället...

... sätter mig under korkeken (björken) och luktar (tittar) på blommorna!

Löjtnantshjärtan - favoriterna!

(Klicka bilden - och njuuut!)

God fortsättning på helgen!

BOXNING - LEGALISERAD GROV MISSHANDEL

 Nu har det hänt igen. En boxare har blivit svårt skadad under en match.

En ung kvinna, Frida Wallberg, ligger nyopererad på Karolinska i Stockholm.

Orsak: En hjärnblödning. Hon blev golvad två gånger i fredagskvällens match.

Jag har alltid känt avsky för - och aldrig förstått - boxning, d.v.s. legaliserad grov misshandel. Det går inte att kalla boxning för sport. Skulle samma form av slagsmål ske utanför ring-repen så kallade man på polis, burade in slagskämparna och dömde dem för misshandel. Ja, ibland skulle domen t.o.m. kunna bli vållande till annans död.

Jag anser att boxning definitivt inte platsar i TV:s sportsändningar. Rätta programmet vore TV3:s Efterlyst där de skulle visa de ansvariga personer som tillåtit denna galenskap. 

Hur kan man NÅGONSIN ha godkänt boxning? Och hur kan NÅGON någonsin börja utöva den?  Hur kan man med berått mod slå en annan människa sönder och samman och tycka det är okej bara för att det är en accepterad "sportform"? Hur kan man rikta en massa slag mot en människas huvud och tro att skyddshjälm och handskar ska "lindra" skadorna? Hur kan man känna sig som en vinnare när motståndaren ligger utslagen på golvet - ofta blödande och svårt skadad?

Och, hur kan man själv vilja utsätta sig och sin enda, fungerande och oersättliga kropp för detta våld?

Jag fattar ingenting.

Naturligtvis är det inte meningen att någon ska bli allvarligt skadad, men hallå!... hur naiv får man vara? Vad väntar man sig? Numera borde alla veta att hårda, upprepade slag mot huvudet alltid ger skador. Varje boxare känner till riskerna. Men hoppas och tror antagligen att något allvarligt inte ska drabba just honom/henne.

Tydligen hade Frida Wallberg förbjudit sin sexåriga dotter att vara med och titta på matchen. Det säger en del om den här "sporten". De anhöriga bör helst inte se på när mamma eller pappa, dotter eller son, maka eller make utövar sin "sport".

I andra idrotter är familj och vänner alltid välkomna som åskådare. Olyckor kan hända i alla sporter, men då är det - just det! - olyckor. Men i boxning är det inte olyckor, där kalkylerar man kallt med att en av slagskämparna "bara" - i bästa fall - ska kräla omkring på golvet en stund efter att ha blivit knockad. När domaren räknat till tio ska sedan förloraren totalt groggy ledas ut medan "vinnaren" stolt sträcker upp sina "vapen" (händerna) i luften och tar emot den blodtörstiga publikens jubel.

Detta är ingenting annat än vidrigt.

Trots alla boxare som blivit skadade för livet, och i vissa fall även mist det, så får detta vansinne fortsätta. Vi talar om för våra barn och ungdomar hur farligt det är att slåss och speciellt med slag mot huvudet, men boxningen får fortsätta. Den som har som mål att golva motståndaren med just hårda slag mot skallen.
Var finns logiken?

Ingemar Johansson fick Alzheimer och frontallobdemens. Muhammad Ali fick Parkinsons sjukdom. Det är bara två exempel på boxare som drabbats av svåra följder av sin så kallade sport.
Listan kan göras lång.
Tyvärr innehåller den även dödsfall.

Men så snart något allvarligt händer så försöker alltid boxningsförespråkarna få det till att dödsfallen och skadorna måste haft andra orsaker, antagligen ett medfött fel, en oupptäckt svaghet. För folk dör ju och får Alzheimer, demens och Parkinson även om de aldrig ens SETT en boxningsmatch.

Det är boxningsälskarnas konstiga logik. Och krystade förklaringar.

Nej, förbjud genast denna misshandel!