BORTKASTAT

Händer det att ni ibland får slänga mat som blivit dålig?

Har ni i kylen eller skafferiet plötsligt hittat ett skrynkligt äpple? En mörkbrun banan? En grön-vit citron? Ett sladdrigt vitkålsblad? En böjbar morot? En liten möglig ostbit? (Obs! Ej mögelost.) En illaluktande, tjockflytande mjölkskvätt som nästan inte rinner ur förpackningen? En dressing som förgyllde sin sista sallad under förra årtiondet (årtusendet)? 

Nu måste jag tillstå att jag känner mig lite kluven -- jag vill nämligen att ni säger ja... men också nej. Säger ni JA så behöver jag inte stå här ensam och skämmas över mitt matslöseri, mina misslyckade matinköp och min usla kylskåps-, frys- och skafferiövervakning.

Säger ni NEJ så gratulerar jag er, era matplånböcker och allas vår miljö. Och känner mig samtidigt väldigt avundsjuk på er goda planering och mathantering.

För länge sedan "fyndade" jag ett paket steksill längst in på en hylla i kylen. Hur de där firrarna hade undgått upptäckt är fortfarande en gåta som jag inte klarat att lösa. Tro´t eller ej, men deras bäst-före-datum var överskridet med si-så-där ett år!

Jag kastar inte mat bara för att "bäst-före" passerats. Nej, jag luktar och smakar först. 

Om livsmedlet i fråga verkar okej så använder jag det -- om jag inte ska ha matgäster, förstås. Vid sådana tillfällen är jag mycket noga med att ha purfärska varor. Men äter jag ensam så slinker den ålderstigna maten ner, förutsatt att jag inte märkt något fel på den.

Tilläggas bör att det också beror på vilket livsmedel det handlar om.

(Förresten, jag kollar alltid matvaror, oavsett datum, eftersom t.o.m. färska livsmedel kan vara dåliga om man har otur.)

Och tack och lov, än så länge har jag aldrig matförgiftat någon. Inte ens mig själv.

 Med viss skepsis öppnade jag den bortglömda plastförpackningen med steksill, sniffade på innehållet -- och kände bara att det luktade... just sill. Precis som det skulle göra. Steksill är ju väldigt salt så det ska mycket till innan den blir oätlig.

Det blev en delikat lunch. Kokt potatis och till åren kommen steksill med löksås är inte det sämsta man kan äta. Möjligen var sillfiléerna lite lösare i konsistensen än de yngre upplagorna skulle ha varit, men smakmässigt fanns inget skäl att kalla in kocken för en utskällning.

 Det är ju konstaterat att vi, alldeles i onödan, slänger enorma mängder mat. Ofta stirrar vi oss blinda på bäst-före-datum. Jag ser detta datum som en rekommendation, inte ett förbud mot konsumtion. Jag kan t.ex. inte slänga felfri mjölk även om den egentligen är passé. Då använder jag den istället till pannkaka eller plättar. Jag dricker den inte -- men bara för att jag aldrig dricker mjölk. Jag dricker vatten och använder mjölk till mat och/eller bröd.

 Tyvärr kastar jag ändå för mycket mat. För det mesta är det en ledsen frukt eller dito grönsak som hamnar i soppåsen. Men det oätbara kan (nästan!) vara precis vad som helst.

Konstigt nog har sopgubbarna aldrig behövt släpa iväg med en endaste liten chokladbit. Eller chipspåse. Aldrig någonsin.

Visst är det mystiskt?

Ha en skön helg -- med god mat!