fredag 16 maj 2014

BORTKASTAT

Händer det att ni ibland får slänga mat som blivit dålig?

Har ni i kylen eller skafferiet plötsligt hittat ett skrynkligt äpple? En mörkbrun banan? En grön-vit citron? Ett sladdrigt vitkålsblad? En böjbar morot? En liten möglig ostbit? (Obs! Ej mögelost.) En illaluktande, tjockflytande mjölkskvätt som nästan inte rinner ur förpackningen? En dressing som förgyllde sin sista sallad under förra årtiondet (årtusendet)? 
Nu måste jag tillstå att jag känner mig lite kluven -- jag vill nämligen att ni säger ja... men också nej. Säger ni JA så behöver jag inte stå här ensam och skämmas över mitt matslöseri, mina misslyckade matinköp och min usla kylskåps-, frys- och skafferiövervakning.
Säger ni NEJ så gratulerar jag er, era matplånböcker och allas vår miljö. Och känner mig samtidigt väldigt avundsjuk på er goda planering och mathantering.

För länge sedan "fyndade" jag ett paket steksill längst in på en hylla i kylen. Hur de där firrarna hade undgått upptäckt är fortfarande en gåta som jag inte klarat att lösa. Tro´t eller ej, men deras bäst-före-datum var överskridet med si-så-där ett år!
Jag kastar inte mat bara för att "bäst-före" passerats. Nej, jag luktar och smakar först. 
Om livsmedlet i fråga verkar okej så använder jag det -- om jag inte ska ha matgäster, förstås. Vid sådana tillfällen är jag mycket noga med att ha purfärska varor. Men äter jag ensam så slinker den ålderstigna maten ner, förutsatt att jag inte märkt något fel på den.
Tilläggas bör att det också beror på vilket livsmedel det handlar om.
(Förresten, jag kollar alltid matvaror, oavsett datum, eftersom t.o.m. färska livsmedel kan vara dåliga om man har otur.)
Och tack och lov, än så länge har jag aldrig matförgiftat någon. Inte ens mig själv.

 Med viss skepsis öppnade jag den bortglömda plastförpackningen med steksill, sniffade på innehållet -- och kände bara att det luktade... just sill. Precis som det skulle göra. Steksill är ju väldigt salt så det ska mycket till innan den blir oätlig.
Det blev en delikat lunch. Kokt potatis och till åren kommen steksill med löksås är inte det sämsta man kan äta. Möjligen var sillfiléerna lite lösare i konsistensen än de yngre upplagorna skulle ha varit, men smakmässigt fanns inget skäl att kalla in kocken för en utskällning.
 Det är ju konstaterat att vi, alldeles i onödan, slänger enorma mängder mat. Ofta stirrar vi oss blinda på bäst-före-datum. Jag ser detta datum som en rekommendation, inte ett förbud mot konsumtion. Jag kan t.ex. inte slänga felfri mjölk även om den egentligen är passé. Då använder jag den istället till pannkaka eller plättar. Jag dricker den inte -- men bara för att jag aldrig dricker mjölk. Jag dricker vatten och använder mjölk till mat och/eller bröd.

 Tyvärr kastar jag ändå för mycket mat. För det mesta är det en ledsen frukt eller dito grönsak som hamnar i soppåsen. Men det oätbara kan (nästan!) vara precis vad som helst.
Konstigt nog har sopgubbarna aldrig behövt släpa iväg med en endaste liten chokladbit. Eller chipspåse. Aldrig någonsin.
Visst är det mystiskt?
Ha en skön helg -- med god mat!

9 kommentarer:

  1. Visst får jag slänga en del, mest burkar med konstigt innehåll som står i kylskapet och blivit använda en gång och sedan aldrig mer. Gamla kryddor, svarta bananer får jag också slänga nu och då.

    Jag är fegare än du när det gäller "bäst före." Litar inte på luktsinnet.

    SvaraRadera
  2. Kylskåpet ska det vara.

    SvaraRadera
  3. Gunnel: Konstiga kryddor och dressingar kan bli riktiga hyllvärmare. Speciellt de starka som aldrig borde köpas till detta hushåll.

    Luktsinnet är snart det enda sinne jag litar på till 100%. Inte ens balanssinnet kan man lita på längre. ;) Man borde ha fått "det sjätte" som reserv.

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig mycket väl!
    Jag smakar nästan alltid innan jag slänger någon burk eller flaska. Har dock gått på pumpen med en flaska fisksås samt en liten plastburk med räkor. Herregud, vi fick nästan utrymma huset när jag gläntat på locket.

    SvaraRadera
  5. Maria: Vi är nog ganska många som kollar gamla - och tveksamma - matförpackningar innan vi kastar dem. Och det är ju jättebra! Varför slänga det som är ätbart?
    Usch ja, fiskprodukter kan verkligen ställa till det för våra luktorgan. ;)

    SvaraRadera
  6. Slänger ibland mat som definitivt blivit för gammal. Går nog en del på datum men kollar också med näsa och sunt förnuft.
    Det slängs enorma mängder mat, troligen helt i onödan.
    Tänk på all mat som slängs på restauranger - mat som gästerna inte orkat äta upp.

    SvaraRadera
  7. Anne-Marie: Det känns alltid hemskt att slänga mat, men ibland måste man. Dock, med smak, lukt och, som du skriver, sunt förnuft kan man rädda en hel del.
    Man kan nog inte riktigt fatta vilka mängder mat som kastas i restauranger, skolmatsalar, livsmedelsaffärer och hushåll. Vi i den rika delen av världen behöver ju sällan kämpa för brödbitarna...

    SvaraRadera
  8. Vi kastar väldigt lite mat. Vi handlar oftast varje dag, det vi ska ha för tillfället. Här gnabbas det mest om...-Har du ätit upp all ost! -Vaför har du inte sagt att smöret är slut! Sedan har man en mjölkoman i familjen, ju mer mjölk vi har desto mer mjölk dricker HAN.Nej, det är oftast bara SLUT kvar. De gånger man får kasta något är oftast när man har blivit sugen på att prova någon ny produkt, någon konstig röra i en burk som inte alls var gott, då får det vara kvar i kylskåpet tills det blir oätligt, då kastar vi det :)

    SvaraRadera
  9. Helena: För det mesta handlar jag en gång i veckan. Det brukar fungera för det mesta - utom möjligen när det gäller frukt och grönt. Och är man flera i hushållet så måste givetvis turerna till mataffären ske oftare.
    Jag känner igen det där att låta mat "stå till sig" och bli oätlig. Då slänger man den - utan dåligt samvete. ;)

    SvaraRadera