söndag 27 juni 2010

HÖRSELN BORTA


Egentligen vill jag inte skriva om sjukdomar, men i denna sena timme känner jag behov av att dela med mig av de senaste dygnens händelser.
-
Midsommardagen blev inte alls som jag tänkt mig. Jag tappade hörseln på höger öra. Totalt. Återstår att se vad som kommer att hända framöver - kommer hörseln tillbaka, eller inte. Jag är mycket orolig.
-
Jag vaknar på midsommardagens morgon av ett svagt, entonigt ljud i örat. Ganska snart märker jag att alla ljud är förvrängda och alla bastoner är borta. Jag ringer joursköterska som ställer nödvändiga frågor. Vi kommer överens om att avvakta tills vidare. Men efter bara några timmar har hörseln försämrats markant. Nytt samtal till joursköterskan. Det resulterar i taxi till jourcentralen och sköterskekoll om det kan vara en enkel vaxpropp. (Jag hoppades på det, men anade innerst inne att det var något allvarligare.) Nej, ingen vaxpropp.
-
Efter ett par timmar i väntrummet är det min tur. Läkaren tittar i mitt öra, frågar om jag varit förkyld, har allergi, ont, klåda, o s v. På dessa frågor kan jag bara svara nej. Han säger att jag måste utredas vidare och bokar in mig för ett audiogram måndag morgon och en ny tid hos honom efter det. Senare på kvällen, hemmavid, har de sista, skrälliga ljudresterna försvunnit helt och jag är totalt döv på höger öra.
-
Så är läget nu. Det har varit ett par dagar av stor oro och ovisshet. Det är skönt att helgen är över, på måndagen måste något hända. Antar att det blir remiss till öronspecialist. Något är helt galet - jag hör absolut ingenting med det drabbade hörselorganet. Tror inte det ens skulle registrera om ett JAS-plan startade i hallen. I alla fall inte ljudet. Möjligen tryckvågorna.
-
För någon vecka sedan skrev jag om hur fort allt kan förändras. Hur livet plötsligt tar en helt ny riktning. Det behöver inte alltid bli till det sämre, förändringar kan ju även vara positiva. Men för mig - och för många andra - har midsommarhelgen innehållit oro, ovisshet och sorg. Låt oss hoppas att det kommer något gott även ur detta.
-
Men gissa om jag är lycklig över att ha TVÅ öron! Ett fungerar! (Än så länge...) Okay, för tillfället får jag acceptera att mitt "ljudliga" liv är i mono. Håll tummarna för att det är just det - tillfälligt!
-
Fortsättning följer...

2 kommentarer:

  1. Att döma av bilden finns det mycket komplicerade ting i örats inre. Jag hoppas att skickliga doktorer hittar felet och klarar av att åtgärda det.

    SvaraRadera
  2. Inte roligt!Hopps att Du nu får hjälp,så att det blir bra igen.
    Kram och Lycka Till!!

    SvaraRadera