MÖRK FREDAG

Ett litet collage med bilder av min (andra) storebror och mig.

Det är gamla kort, från slutet av 1940-talet.

Fredagen den 4 november fördes min bror till sjukhus med ambulans.

Under de senaste åren har hans hälsa varit vacklande.

Sjukhusvistelserna har avlöst varandra och fredagen för tre veckor sedan inledde den sista.

Men det visste vi inte då.

Idag, fredagen den 25 november på morgonen, avled min bror.

Exakt på dagen tre veckor lång blev hans sista sjukhusvistelse.

Hjärtat slutade bara att slå och trots intensiva insatser från läkare och sköterskor så gick det inte att få igång det igen. Det hade slagit sitt sista slag.

Min svägerska hade skyndsamt tagit taxi till sjukhuset när man ringde från dess intensivvårdsavdelning och berättade att hennes man, min bror, hade fått hjärtstopp.

Det var bara fråga om knappt 15 minuter från hjärtstoppet upptäcktes tills han dödförklarades.

Så hon hann inte fram.

Ett hjärta som vill få ro har inte tid att vänta på en Stockholmstaxi i morgonrusningen en fredag.

Personalen på intensiven hade gjort så fint med ljus och blommor när svägerskan kom dit.

Det blev ett vackert, värdigt och vemodigt avsked.

Vårt underbara men oroliga klot fortsätter att snurra i sin rymd och för varje dag påminns vi om livets oerhörda skörhet. Och om att allt fler av våra nära och kära kommer att lämna oss. Eller vi dem.

Döden är ju det enda säkra vi vet och har.

Min egen plats på väntelistan har nu avancerat ytterligare ett steg.

Käre bror, tack för alla fina och värdefulla minnen.

Och tack också för en fantastisk svägerska och tre härliga brorsbarn med familjer.

Vila i frid, du käre. Vi ses igen.