Men det är mulet, regnigt och disigt. Innesittarväder. Riktigt hundväder.
Min (antagligen, tyvärr) sista vovve avskydde vatten.
Om det regnade på morgonen när hon skulle gå ut och kissa efter nattens sömn så vände hon bara snabbt på farstubron och gick in igen. Fortsatte regnandet så kunde det ta flera timmar innan hon bestämde sig för att trotsa vattenaversionen och bidra till det våta.
Och blöt utomhusvistelse gick alltid i raketfart.
Vid uppehållsväder däremot tog "toalettbesöken" betydligt längre tid.
Då var det jätteviktigt att sniffa runt och fundera över den lämpligaste platsen.
Åh, vad jag saknar henne!
Hon var en härlig hund. En underbar kompis. I vått och torrt.
Okej då, åtminstone i torrt.
"Hunden kan inte simma förrän vattnet når den till öronen."
(Ukrainskt ordspråk)
I morgon är det Alla Helgons Dag.
Redan nu tänder jag ett ljus för mina nära och kära som inte finns längre.
Saknaden är stor.
Ljuset får också lysa för Ukraina och dess folk.
Och alla andra som har det svårt i dessa dagar.
Det är många.
Har också tänt ljus härhemma för mina nära och kära. De som man i ljust minne bevarar. Önskar också att man frågat mer om deras liv som unga. vad de tänkte och vad de kände, men det gjorde man inte, tyvärr.
SvaraRaderaDet är fint att man har så många underbara minnen av nära och kära som man kan ta fram och glädjas åt. Ja, visst är det trist att man inte frågade mer. Så mycket som man nu funderar över.
RaderaJag saknar också mina två hundar Milou och Santos. Kram
SvaraRaderaHundarna i vårt liv hör verkligen till våra nära och kära.
Radera