Idag kommer jag att göra massor av ohöljd men totalt obetald reklam.
Det finns röster. Och så finns det RÖSTER!
Sådana där som omedelbart griper tag och skakar om en. Som går rakt in i kroppens alla celler
Jag har alltid varit fascinerad av röster. Och alltid varit bra på att känna igen dem. Redan som barn kunde jag tala om vem som hade den eller den rösten.
Vem det var som ringde eller vem som talade i radio.
Min fascination för röster har hållit i sig genom åren.
Fortfarande reagerar jag starkt på hur människor talar. Och sjunger. En speciellt vacker stämma kan verkligen hypnotisera mig. Jag skulle kunna lyssna till den hur länge som helst. Manlig eller kvinnlig, men en välljudande mansröst slår ju förstås det mesta.
I måndags när jag var in på Youtube och skulle lyssna på "Going Home" med Mark Knopfler och Dire Straits (temat från filmen "Local Hero") så fladdrade jag runt en stund (det dyker ju upp nya videotips hela tiden!). Plötsligt fick jag syn på en, för mig obekant, storvuxen, ung mörk och långhårig kille som sjöng opera, bl.a.
Nyfiket klickade jag på videon.
Och blev störtförälskad! Hans röst! En av de allra vackraste jag hört.
Den underbara stämman tillhörde/tillhör engelsmannen Jonathan Antoine (född 1995) och det tog bara några minuter innan jag hade beställt hem hans senaste CD, "Christmasland". (Det blir fler!!!)
Denna CD kommer att förgylla mycket mer än bara julen 2020.
Sedan i måndags har jag lyssnat igenom antagligen varenda Jonathan-video som finns på Youtube. Himmel, vilken röst killen har! Den gör mig alldeles yr av lycka.
Jonathans röst har allt. Den är både sammet och säckväv. Mjuk och följsam, stark och egensinnig.
Sårbar och tuff. Mogen, känslig, fräsch och självklar.
Den rösten är "one of a kind". "Simply the best".
Den här unge mannen sjunger bättre än alla gamla etablerade rävar.
När jag lämnar jordelivet önskar jag att den rösten blir det sista jag hör.
Då är jag lugn och trygg.
Jonathan och hans goda vän och tidigare sångpartner Charlotte Jaconelli kom tvåa (?!?!) i Britain´s Got Talent 2012. Tvåa? Det var en hund som blev etta! Hur i all världen det nu gick till? Jodå, jag älskar hundar men givetvis borde Jonathan och Charlotte ha vunnit. De var helt outstanding.
Här kan man se deras audition.
Så unga sångare med så "färdiga" röster. Fantastiskt.
När de sökte till BGT (Jonathan var då 17 år och Charlotte 15) gick det bara några sekunder innan hela juryn och hela publiken stod upp och nästan applåderade ner taket i lokalen. Den svårflörtade Simon Cowell var först av jurymedlemmarna att ställa sig upp och klappa händerna.
— Wow, wow, wow! utbrast han och slog handen i bordet.
Jonathan Antoine har, med rätta, jämförts med Pavarotti vars röst ju också hade något alldeles extra.
Men egentligen ska Mr. Antoine inte jämföras med någon annan, han står säker som sig själv.
Jag har lagt in fler länkar här nedan så att den som vill lyssna, snabbt hittar denna underbara röst.
Ta en välbehövlig paus i pandemi och julstök och bara NJUT!
På den första videon är Jonathan bara 15 år när han sjunger "Ave Maria".
Längre ner finns en senare version.
(Ave Maria)
(How Great Thou Art - Du Store Gud)
(O Holy Night)
(Ave Maria)
(Nessun Dorma)
(Unchained Melody)
(Summertime)
(Country Roads)
Ha en fin fredag!
Hoppas du får din skiva idag och kan njuta av den i helgen. Håller med om att han är en fantastisk sångare.
SvaraRaderaTur att man kan lyssna via datorn; jag måste ha en dos av hans röst varje dag. Den är beroendeframkallande. :)
RaderaJag såg när de uppträdde första gången i BGT och tycket de var helt fantastiska. Naturligtvis var Jonathan den stora behållningen. Han har en underbar röst. Ha det bra. Här är det grått och trist. Det är för väl att man kan tända adventsstakar i alla rum. Kram
SvaraRaderaTänka sig att jag inte ens hade hört talas om honom före i måndags. Men jag tar igen det nu!
RaderaHär är det också grått och trist, och vi har ingen snö kvar som lyser upp. Tyvärr har jag inte orkat sätta upp några adventsstakar. Första gången som de inte är framme. Det finns inte det minsta lilla julpynt hos mig i år. Men jag tar det med ro. Julen kommer och går ändå. Jag får trösta mig med Jonathans röst.
Kram tillbaka!