Ja, nästan hela årets!
På onsdagsmorgonen förra veckan hittade jag min dagstidning i sällskap med Svensk Damtidning på hallgolvet nedanför brevinkastet.
Eftersom jag inte prenumererar på Svensk Damtidning (har aldrig gjort det och har inte ens haft en tanke på att göra det), så var min första reaktion att tidningsbudet av misstag lämnat den hos mig.
Jag lade tidningen i en plastpåse, skrev några rader till tidningsbudet att det måste blivit något fel och hängde sedan påsen på utsidan av ytterdörren.
Därmed trodde jag att allt var okej.
Icke.
På onsdagsmorgonen denna vecka trängdes återigen dagstidningen med Svensk Damtidning på hallgolvet.
Nu började jag undra om tidningsbudet kanske gick i sömnen så där tidigt på morgonen.
Än en gång lade jag damtidningen i en plastpåse, skrev en lapp och hängde påsen på ytterdörrens utsida.
Igår var jag på "stadsbesök" och när jag kom hem vid 17-tiden låg en massa brev och reklam innanför dörren. I posthögen fann jag ett brev med bifogad faktura från Aller Media AB (där bl.a. Svensk Damtidning ingår). Man hälsade mig varmt välkommen som prenumerant och väntade sig betalning på 99 SEK, alternativt 199 SEK senast den 28 december 2014.
Plötsligt förstod jag att jag blivit utsatt för lurendrejeri. Inte av Aller Media utan av någon idiot till hjärnbefriad skitstövel som tecknat en prenumeration i mitt namn.
Jag kokade inombords. Blodtrycket var mycket nära hälsovådlig nivå.
(Man eller kvinna, det här måste vara dumskallen i fråga på jakt efter sin hjärna.)
-----
Jag kollade igenom de två A4-arken jag fått från Aller Media och hittade ett telefonnummer till kundtjänsten som hade öppet mellan 08 och 18.
Adrenalinpåslaget var på topp när jag ringde upp numret. Efter några knappval så meddelade en röst att jag hade nummer 37 i kön.
Nummer 37! VAD???
Efter nära 45 minuters väntan var jag äntligen nummer 1 (ett) i kön. Och så hörde jag en man i luren som undrade vad han kunde hjälpa till med. Då var klockan ca 17:57, alltså bara några minuter innan kundtjänsten stängde för dagen.
Och nu hade jag lugnat mig - det var ju inte Aller Media-mannen jag var arg på.
Jag berättade min historia och att jag skickat tillbaka tidningen med tidningsbudet två gånger.
Han frågade varför jag inte genast ringt Aller Media.
- Eftersom jag inte är prenumerant, och heller aldrig har varit det, så tog jag för givet att tidningsbudet lagt tidningen i fel brevlåda, svarade jag och fortsatte:
- Jag skulle gärna vilja ha en kopia på prenumerationsbeställningen.
Han svarade att den antagligen inte fanns kvar. (Allt läggs förstås över på data snarast möjligt.)
Men han kunde upplysa mig om att beställningen kommit in den 28 november 2014 och var skriven på ett reklamblad som följt med den veckans (vecka 48) Svensk Damtidning.
- Och vad gör jag nu? frågade jag.
- Jag har tagit bort prenumerationen, svarade mannen. Den är makulerad. Men du kommer att få även nästa veckas Svensk Damtidning.
- Nej, varför det? undrade jag.
- Ja, den är redan hos distributörerna.
- Men du lovar att jag kan riva inbetalningskorten och inga kravbrev eller kronofogdar kommer framöver?
- Ja, absolut! Jag har avregistrerat prenumerationen.
Ja tack, det lät bra.
Jag hoppas nu bara att det inte kommer någon fler tidning som jag inte beställt.
Hädanefter kommer jag att slå larm omedelbart om jag får minsta lilla misstanke om felaktigheter.
Vad det än må röra sig om! Hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Gissa om jag funderar på vem som prenumererat på Svensk Damtidning i mitt namn!!!
Den idioten borde få sig en rejäl åthutning.
Jag skulle gärna gå lös på personen med både sopkvast och mattpiska!
Det vore ett sant nöje!
Nu bör jag nog skriva en ny lapp till det stackars tidningsbudet:
"Förlåt att jag tog för givet att det var du som lagt tidningen i fel brevlåda. Och två gånger dessutom. Jag visste inte att någon gjort en kupp mot mig."
Det är hemskt att det är så lätt att lura människor. Fler och fler drabbas av bedragare och bl.a. internet har gjort det enkelt för många skumma typer.
Nyligen hörde jag om en man som i sin brevlåda fann bankkort med sitt namn - men som han inte beställt. Som tur var så var brevlådan försedd med lås. Han hade genast tagit kontakt med den aktuella banken så det bedrägeriet stoppades i tid.
Det känns otryggt och trist att bli utsatt för sådana här saker.
Jag är alltid väldigt noga med att ta bort namn och adress på allt jag kastar i soporna. Ja, jag är faktiskt nästan löjligt försiktig i allt jag företar mig.
Men det är tydligt att skumma typer kan komma åt en ändå.
Gårdagens post innehöll även en avi (ingen avsändare) om att jag har ett stort brev att hämta på "Posten". Jag hoppas innerligt att det inte är en välkomstgåva från Aller Media för prenumerationen på Svensk Damtidning.
Jag kommer att kolla brevet innan jag går med på att hämta ut det.
Slutar med två bilder tagna med mobilen (klickbara) från gårdagens stadsbesök.
Storgatan västerut.
Gula Paviljongen på Storgatan utanför Shopping.
Stadens nya juldekorationer ser nästan ut som flygplan eller fåglar med utsträckta vingar.
Önskar alla en skön och o-stressad fjärde advent!
P.S. till Tomten:
Den där knäppskallen som prenumererat i mitt namn ska inte ha den minsta lilla julklapp!
Den enda klapp som ska utdelas ska vara hård - och på baken!
Så de´ så!
