ICKE PROFFISONELLT

Nu måste jag bara utse ...

Har ni någon gång besökt en proffisonell restaurang?

Eller genomgått en proffisonell undersökning?

Behöver ni en proffisonell mäklare, fotograf, rådgivare, kommunikationsexpert?

Är ni måhända på jakt efter proffisonell personal till ert företag?

I så fall, ta det bara lugnt, det verkar finnas gott om proffisonella (och självsäkra!)
män och kvinnor. I alla yrkesgrupper!

(Dock har jag ett gott råd speciellt till kommunikationsexperten: Byt jobb!)

Månne en professionell fotograf?

Häromdagen googlade jag runt och råkade få se denna märkliga stavning av ordet professionell.

Varianten proffesonell syntes också.

Googla på ordet proffisonell och ni får 1 100 träffar!

Det är synd om det svenska språket.

Jag ryyyser!

Använder dessa proffisonella personer inte dator?

Ser de inte att det blir ett rött streck under felstavade ord?

Människor som vill göra reklam för sin professionalism bör vara professionella.

Har man ingen som kan läsa igenom texten innan man publicerar den?
Det är okej att ha problem med språket; grammatik och rättstavning kan emellanåt sätta myror i huvudet på vem som helst. Men ta då hjälp! T.o.m. datorn kan ju rätta till fel.

Stavningen proffisonell gör att det rycker i smilbanden och det var väl ändå inte meningen.

Undrar hur många som anlitar företag/personer som skriver proffisonell?

Nåväl, inte nog med detta. Strax efter jag hade läst om det proffisonella folket såg jag en hemsida hos en av våra större matkedjor. Där fanns denna mugg att köpa.

Mugg Suss horisonellt.

HORISONELLT??????
Ja, där kan det ju förstås vara tryckfelsnisse som skojat till det.

Annars ... milda Matilda!

Har jag upptäckt en ny språktrend?
Nu när var och varannan säger minutrar (fy och usch!), bl.a. i TV och radio, så är det väl inte långt borta innan folk också har anammat proffisonellt.

Förresten, i en mäklarannons nyligen läste jag en mening som fick mig att fundera:

"Från köket kan du ha örnkoll på kidsen ..."

Den mäklaren verkar inte vidare språkligt proffisonell.

I mitt tycke bör seriösa annonser ha cerieust (haha!) språk.

Det så kallade "coola" vardagssnacket sparar man till polarna. ;)

I officiella sammanhang bör man nog uttrycka sig vårdat för att bli tagen på allvar.

Så tycker jag. Vad tycker ni?

HÖSTBRUNT

Det är inte bara en byggkran jag ser utanför köksfönstret. Jag kan också titta på ganska många träd.

T.ex. nyutslagna björkar, skirt gröna — och så höstbruna pelaraspar (Populus tremula `Erecta´).

Varje år vid den här tiden förvånas jag över just dessa träds bruna löv.

Inom kort kommer de att vara lika gröna och sköna som björkarna men det är konstigt att de måste gå genom denna höstvissna period när all annan växtlighet är som allra vackrast.

Bilderna nedan tog jag igår på eftermiddagen.

Någon som vet varför pelarasparna inte genast får ta på sig den gröna sommardräkten?

Jag har försökt hitta en förklaring på nätet men inte lyckats.

Hoppas det finns någon trädkunnig person därute i bloggosfären som kan lösa mysteriet.

Klicka så kan ni förstora bilden två gånger och se löven nästan i "närbild".

Förresten, pelaraspen lär bli vackrast i norra och mellersta Sverige. 

Det ni!

Här i norr är det nog de ljusa nätterna de gillar!

Trevlig fredag!

UPPDATERING
När jag nu under fredagskvällen återigen googlade på pelaraspar så fann jag nog äntligen en förklaring till deras bruna vår-utseende.
Alltså:
Pelaraspen blommar i april-maj och dess blomfärg är brun!
Och knoppsprickningen är orange/koppar. Och brun!
Där har vi det!
Dessa intressanta fakta kan man läsa här.
Där får man också veta var världens första pelarasp föddes.

Vad det känns bra när gåtor får sin lösning.

MIN KÄRA KRAN

Nej, nej, inte den kranen! Detta ska inte handla om min näsa!

Visserligen är den mig mycket kär och uppskattad men vi struntar ändå i den, just nu.

Vi bryr oss inte heller om mina vattenkranar. 

Nej, jag vill berätta om min "relation" till byggkranen som jag bl.a. kan se från mitt köksfönster.

Varje dag ser jag kranen svänga runt och hit och dit i en sorts stram koreografi.

Det är fascinerande.

Här skrev jag om de modiga män som monterade den så kallade tornsvängkranen i somras. 

Idag när jag ändå hade ärenden att uträtta i byggplatsens närhet så var jag tvungen att plocka fram mobilen och ta några bilder av kranens hela ståtlighet. Från mina fönster ser jag ju bara översta, dock intressantaste, delen.

Tyvärr blev bilderna lite mörka — solen ville inte hjälpa till med ljussättningen just då.

(Klickbara bilder, som vanligt.)

Under blåsiga kvällar och helger kan den plötsligt ha snurrat ett kvarts eller halvt varv alldeles på egen hand p.g.a. vindens kraft på den höjden. Första gången jag märkte att den svängt på sig under icke arbetstid blev jag ganska förbryllad.
Men när det sedan hände flera gånger så började jag fundera ... det var nog inte kranföraren som längtade så hett efter sitt arbetsredskap att han åkte dit och helgjobbade.

Det måste finnas en annan förklaring.

Visst är den lite imponerande? Jag gillar teknik!

Jag tycker det är fantastiskt att dessa kranar klarar att lyfta tunga och stora grejer högt upp i luften utan att vicka omkull. Om man googlar på byggkranar kan man hitta videosnuttar som både visar hur de monteras och hur de sedan balanseras med tunga motvikter för att stå stadigt.

För att komma fram till hur tunga vikterna måste vara så krävs det förstås lite matematik.
En videosnutt visade även en byggkran som okontrollerat snurrar runt, runt i stormen Egon.

Jag kommer att sakna min kära kran när bygget är klart. Jag tycker om att då och då under dagen blicka ut och följa dess snurrande dans över huskropparna.

En mig närstående man retas med mig och säger att om inte kranarna var så förbålt dyra och skrymmande så skulle han ge mig en alldeles egen en att svänga och lyfta med.

Men en leksaksvariant kunde han väl åtminstone ge mig.

Jag kan ha den på/bredvid köksbordet och flytta runt frukostfrallan och middagssteken.
Det vore ju riktigt kul!

Skön torsdag!

MIN TOPP 4 TRIST-LIST

Det är ju väldigt populärt att lista allt möjligt: Tio bäst klädda, Tio sämst klädda, Tio rikaste, Tio dyraste, Tio bla-bla-blaigaste. Ja, ni känner till alla dessa listor som vimlar omkring i media.

De kan handla om både positiva och negativa företeelser.

Alla vi människor har saker vi gillar att göra och som vi med glädje tar oss an och tycker är intressanta och stimulerande. Med våra "pluslistor" har vi absolut inga problem.

Men så har vi saker som vi ogillar, ja, kanske t.o.m. avskyr att ta itu med och helst skulle vilja slippa. Livet är fullt av måsten som ska göras men jag tror att våra "minuslistor" kan se väldigt olika ut. Vad en person tycker är tråkigt och jobbigt kanske en annan tycker är riktigt kul och mysigt.

Men säkert finns det vissa måsten som vi ändå är ganska överens om. 

Nu ska ni få min TOPP 4 TRIST-LIST:

Det finns fler sysslor jag inte gillar att göra men dessa fyra (fem, se nedan!) toppar listan.

 

1. DUSCHA.

Jag skriver det först eftersom det är så ofta återkommande. Det är ju ständigt aktuellt, ett livslångt varande under det strilande vattnet. Jag gör det om och om igen ...
... men fy bubblan vad det är tråkigt!

Jag känner mig så avklädd (haha!), utsatt och totalt isolerad från omvärlden när jag står i duschen. Det är inte så att jag tror att någon mordisk Anthony Perkins-typ ska komma och ta livet av mig (ni minns väl Janet Leighs öde i duschscenen i Hitchcock-thrillern Psycho) utan jag tycker bara att duschandet är så hiskeligt trist. Och jag är så helt bortkopplad från omgivningen. Jag varken ser eller hör p.g.a. det rinnande, plaskande vattnet.

En bidragande faktor som gör att badrumsisoleringen blir extra lång är förstås att jag noggrant pysslar om mina fötter varje gång jag duschar.
Men jag kan i alla fall glädja mig åt välskötta fossingar.

2. TVÄTTA FÖNSTER.

Behövs det ens någon motivering?

3. PROVA / KÖPA KLÄDER.

Att stå i en trång och varm provhytt med stora speglar både fram och bak är verkligen inte roligt.

Om man gillar självplågeri och trivs med att bli svettig och djupt deprimerad då ska man vandra runt i affärer och prova kläder. I alla fall i mitt fall.

4. DAMMSUGA.

Egentligen finns det väl ingenting med städning som är roligt. Jo, lyckokänslan efter man städat färdigt förstås. Men den lyckan varar bara någon dag, sedan är det ju dags att börja om igen.

Städning är en syssla som syns mest när man INTE gör den.

Ett blött, trist och livslångt jobb!

Jodå, jag vet att det här är en lyxgnällig lista. Typisk för en i-landsmedborgare.
Att ha möjlighet till dusch, fönstertvätt och klädinköp är ju faktiskt inte alla förunnat.
Massor av människor runt om i världen skulle jubla över min lista, se den som höjden av lycka och ge den titeln:
Saker jag älskar att göra!

Alltså är min tråklista bara ett bevis på att jag har en väldigt bra tillvaro.
Men naturligtvis borde jag ha toppat med en allvarlig sak:

Seriösa 1. TA MEDICINER.
Tyvärr, denna tråkiga, dagliga och seriösa punkt 1 går inte att strunta i. Det kan man däremot — åtminstone någon gång — göra med punkterna 1, 2, 3 och 4.
Alltså, här snackar vi ett måste. På riktigt. (D)USCH! ;)

Har ni någon trist-list? Och om, vad står det på den?
Kan det finnas fler som dusch-våndas?

Min roliga topplista blir ett senare inlägg. Så fortsättning följer.

LÅT OSS FIRA-STATISTIK!

Hihi, håll med om att viss statistik kan vara trösterik!

"Att fira födelsedagar är sunt. Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst."

(Father Larry Lorenzoni)

 Här är två som verkligen har tagit firar-tipset på allvar.

Och resultatet av det ser ni på nedanstående bild.

Ibland kan faktiskt festligheterna spåra ur så totalt att brandkåren måste rycka ut.

För dessa två är dock den risken obefintlig. Än så länge.

Ropar jag till dagens alla födelsedagsbarn.

Hoppas ni och alla andra får en skön och trevlig försommarsöndag!

SKOR UNDER OSTKUPAN

Som trogna läsare vet så gillar jag skor.

Och nedanstående miniatyrskor är ju så söta att ha-begäret bara bubblar upp.

(Klickbara bilder.)

Det är en sko-ningslös trängsel under min gamla ostkupa.

(Den är ett bra dammskydd.)

Nu vill jag visa mina tre senaste/sista (?) minisko-köp. 

 "Twisted"

 "Stunning"

Visst är "Birkenstocken" gullig?

Den skomodell som mina fossingar gillar bäst numera.

"Tyvärr" är den sötare i miniformat än i storlek 38. 

Miniatyren "Summer of love" i min hand.

Sex varianter av amerikanska "Just the Right Shoe".

Nu får det nog räcka. Annars måste jag skaffa en större ostkupa.

Jag hade inte tänkt att köpa fler än de tre första mini-skorna men så kom det ett erbjudande från den svenska återförsäljaren att om man köpte två så fick man den tredje på köpet. Och eftersom just "Stunning" (som jag tyckte var snygg) var en av de tre gratisskorna som man kunde välja bland, så ... Dessutom behövde jag ju (haha!) en bekvämare modell att använda hemmavid till vardags.

Här finns mitt tidigare inlägg om de tre första högerskorna.

(Där får ni får scrolla ner lite.)

Och med detta sko-jiga inlägg skuttar vi in i majmånadens andra halva.

Må gott i dess solsken! (Och/eller regn.)

ZOMBIEVARNING

Gårdagens bild på smutsiga snörester. Sista beviset på att det nyligen var vinter.

(Klickbara bilder.)

Uppriktigt sagt så känner jag mig ungefär som den där trötta och malätna snöhögen.

Jag tycker jag går omkring som en zombie och gäspar mig igenom dagarna.
Jag har knappt styrfart.

En lång period med dålig sömn kombinerad med vanlig vårtrötthet är väl främsta orsakerna
till energibristen.

Plus att hjärnan fått för sig att vara som mest aktiv vid sängdags.

Hela dagen kan den vara hur trist, trög och arbetsskygg som helst, men plötsligt! ... så fort jag intar horisontalläge ... då sjuttsingen blir det en febril aktivitet i hjärnkontoret. 

Då ska alla korkade, tramsiga, kloka (någon gång) och tänkvärda tankar tänkas, alla geniala idéer kläckas, alla olösta problem lösas och alla fantasier fantiseras.

 Och självklart får hjärnkontoret hjälp av de invärtes vibbarna för att uppesittarkvällen/-natten ska bli så succéartad som möjligt.
Det vill säga, att sömnen uteblir.

  Allt detta bidrar givetvis till att min nya, sköna ställbara säng inte känns skön och avkopplande längre, men det är ju verkligen inte sängens fel.

Det är mig det är fel på.

Med pigg personal på "vindskontoret" — och fladdrig på "mellanvåningen" — så är det verkligen inte lätt att hitta lugn och ro och en bekväm sovställning. Hur jag än vrider och vänder mig.

För tillfället verkar TV-fåtöljen vara bästa och skönaste sovplatsen. Där sätter jag mig när jag testat minst femtielva insomningslägen utan att sömnen infunnit sig.

Och märkligt nog, då landar John Blund nästan omedelbums. Inte alltid. Men ofta.

Antagligen för att jag vid det laget är alldeles utmattad.
Tyvärr är ju inte fåtöljen den ultimata sovplatsen.
Men den är bättre än ingen alls.

En sådan där uppdragningsnyckel skulle jag behöva på dagarna.
ZZZZZZzzzzzz

MAJ, MAJ MÅNE

Det är inte så många timmar kvar av första maj 2016.

Ibland behöver man tänka länge för att komma på idéer att blogga om.

Och sedan ytterligare en stund för att gå från tanke till handling.

Helt plötsligt dök nedanstående ramsa upp bland minnescellerna.

Antagligen har ni också den lagrad i något skrymsle i hjärnkontoret.

Jag ramsa-googlade förstås för att få fram lite mer fakta och fick veta att den är en variant av "April, april" och att `måne´ tydligen syftar på `månad´. 

Vidare kan den användas om man blev lurad första april och känner för en ljuv hämnd en månad senare. Då använder man maj-varianten. Till min förvåning hittade jag en fortsättning på ramsan — har aldrig hört den förr — och som den första luraren triumferande då kan dra till med:

"Men där fanns en apa som kan lura dig tillbaka."

Apa? ... hm ... vad tar man inte till för nödrimmens skull.

Detta foto, som jag tog i eftermiddags, visar en klarblå och alldeles molnfri första maj-himmel.

Inte dåligt alls med tanke på hur det har regnat, snöat och blåst tidigare under vecka 17.

Ska vi våga hoppas på att kung Bore packat ihop för säsongen?

Också här uppe i norr?

Man håller tummarna.

Idag är det en passande dag att lyssna på toppenlåten "First of May".

Bee Gees skrev den och gav ut originalet 1969.
Här är det Weeping Willows och Helen Sjöholm som framför den i Skavlans program.

Trevlig kväll.