VÄGARBETE I VÄRME

Det pågår vägarbete på genomfartsleden i vårt bostadsområde.

 Vägbredden minskas, gång- och cykelbanan breddas och vid busshållplatserna blir det refuger så det inte går att köra om bussar som stannar för på- och avstigning. Trafikrytmen lugnas ner.

Hoppas man i alla fall.

För närvarande ser gatan ut som om mullvadar jobbat övertid.

All trafik är hänvisad in på smågatorna i villakvarteren.

Bussarna måste ha ett litet helsicke att hålla tidtabellerna eftersom det är trångt, bökigt och svårt att mötas. De får ofta vänta ut andra fordon.

Men maskrosorna trivs. Solar i gräset.

De nyutslagna och fräscha björkarna verkar också må bra i den norrbottniska solen och försommarvärmen. Idag visade termometern runt 25. För torsdag och fredag lovas också toppenväder. Men lördag kan bli både regnig och åskig. Regn kan behövas, jag tror inte det kommit en droppe på drygt två veckor.

Varje gång vädret blir så här varmt och vackert redan i maj känner jag en smygande oro. För det har visat sig att ibland är det den enda sommar vi får. Häruppe SKA det INTE vara 25 grader varmt den här årstiden. Norrbottnisk maj ska vara kall, blåsig och småruggig. Då är chansen större att den RIKTIGA sommaren blir bra.

Nåja, vi får se. Jag kan förstås missta mig. Just i år.

Men vi gamla uvar som varit med ett tag vet vad vi pratar om. Åtminstone i det här fallet...

Men... för en gångs skull (!) har jag gärna fel.

Fortsättning följer...

Må väl!

MOR LILLA MOR

Det är alldeles för många år sedan jag kunde ge min älskade mamma en kram på Mors dag.

Men eftersom Internet susar omkring i rymden, så hoppas jag att hon sitter på sitt moln därute någonstans och läser vad dottern skriver på sin blogg.
(På bilden nedan läser hon dock en helt vanlig bok.)

Så... kära, lilla mamma, hjärtinnerligen grattis på Mors dag!

Du var - och är fortfarande - bara bäst!

DEN MÖRKA VECKA 21

Den senaste veckan har tidningsrubrikerna varit stora och hemska.

 Just när försommaren är som vackrast försvinner en ung kvinna i Boden. Efter drygt två veckor med intensiv spaning, eftersök och många frågor hittas hon bestialiskt mördad. 

Det finns inte ord för att beskriva detta fruktansvärda.

Tankarna går till hennes närstående som dagligen får höra och läsa de mest vidriga fakta om brottet.

Hur orkar hennes nära och kära? Hur klarar de att ta sig igenom dessa fasansfulla dagar? Hur ska de kunna gå vidare med livet?

Man hoppas innerligt att mördaren snarast kan ställas inför rätta. Tyvärr finns det inget straff som tillnärmelsevis står i paritet med det mördaren har gjort. Ingen dom kan bli för hård. Han (alla är ense om att det är en man som begått mordet) kommer aldrig någonsin att kunna sona sitt brott. Att mörda någon och sedan också skända sitt offer går bortom allt. Det är ofattbart. Man känner vämjelse. 

I måndags drog - för andra gången - en kraftig tornado över den lilla staden Moore i Oklahoma, USA. Och på samma sätt som 1999 så skördade den många människoliv, denna gång minst 24, och totalförstörde de flesta av stadens byggnader. Bilderna som spreds över världen liknade mest ett svårt krigshärjat område. Med vindhastigheter på upp till 320 km i timmen så förstår man att vi människor inte har det minsta lilla att sätta emot. Vi är ynkligt små och maktlösa när naturen visar krafterna.

I Sverige är vi relativt förskonade från naturkatastrofer. I stället har vi en massa huliganer som nu i den mörka vecka 21 ställt till kaos och förstörelse i Stockholms förorter. Det började i Husby och sedan har upploppen spridit sig till många andra ställen. Bl.a. har tokskallarna tuttat eld på minst 150 fordon under sina vandaliseringsräder.

Man undrar vad de hoppas uppnå med detta? Rubriker har de naturligtvis fått. Men någon sympati kan de knappast räkna med. Inte ens av sina egna. I slutändan förstör de bara för sig själva.

Och som vanligt får polisen mest kritik. Jag tycker att alla polismän/kvinnor borde ha beröm för att de,  oftast med otillräckliga resurser, kämpar vidare mot buset. I "motvind och uppförsbacke" jobbar de för oss vanliga Svenssons.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Vad är det med vissa människor?

Det räcker med att vi har att kämpa mot sjukdomar, olyckor och naturkatastrofer.

Varför ska vi också behöva kämpa mot personer utan vett och sans?

Ett ljus för den mördade kvinnan i Boden, hennes anhöriga och för alla andra som - inte bara denna vecka - drabbats av sorg och elände.
Vi är många som tänker på er.

Missförstå mig rätt, men efter detta känns det på något sätt fel att avsluta med orden 'trevlig kväll'.

Jag vill sluta så ändå - vi måste ta vara på allt som är gott och bra.

GLAD PINGST! ÖNSKAR BRUDPAR FRÅN FÖRR

Pingstlilja

(Narcissus poëticus)

Bild från Wikipedia.

Många kärlekspar lovar varandra kärlek och trohet under just pingsthelgen. Det ligger kanske en viss symbolik i att ingå äktenskap när naturen strålar nyväckt och skir. Allting är så vackert och fullt av förhoppningar.

Varken mina mor- eller farföräldrar vigdes under en pingsthelg. Men idag på bloggen får de ändå representera kärleken och pingstens alla brudpar.

Brudkorten (klickbara) är över hundra år gamla. Tiden rinner snabbt.

Mormor och morfar.

En brud klädd i vitt var inte så vanligt på den tiden.

Tyvärr gick min mormor bort när jag bara var sju år gammal.
Hela mitt liv har jag, hennes enda dotterdotter, känt en sorg och ett vemod över att vi inte hann lära känna varandra.

Farmor och farfar.

Några år tidigare - farmor strikt svartklädd.

Min farmor hann jag aldrig ens träffa, hon dog året innan jag föddes.

--- 

Igår var det runt 21 sköna grader här vid Norrbottenskusten.
Varmaste dagen - hittills!

Helgen ska visst också bli solig och varm - över så gott som hela landet.

Hoppas ni får en riktigt fin och trevlig pingst!

Och alla brudpar: Lycka till!

FOTON – NÄR MAMMA VAR UNG

En regnig, blåsig, sval, mörk och murrig Kristi himmelsfärdsdag passar det bra att bläddra i gamla album.

Visst är fotografier från förr bland det mest roliga, intressanta och spännande man kan titta på?

Är det dessutom gamla familje- och släktbilder blir nöjet maximalt.

Här kommer tre (klickbara) bilder från ärvda album. (Och... det finns fler!)

Min mammas barndomshem i Västerbotten.

Från vänster: Morfar, lilla mor (ca 3 år) och mormor. 

En interiörbild från huset ovan.

Familjen hade här utökats med en dotter till, min moster.

Från vänster: Moster, mormor, morfar och mor. 

Söta systrar.

Mamma var drygt fem och ett halvt år äldre än sin syster.

Jag tror att detta kort togs i samband med att min mamma och pappa skulle förlova sig.

Nu ett litet modereportage:

Moster klädd i ljus klänning med rynkad kjol, ljusa strumpor och mörka (svarta?) slejfskor.

Mor i veckad kjol och jumper med ovanlig knäppning.
(Eller är det en klänning med nedhasad midja? Jag tror på kjol och jumper.)

Slejfskor och strumpor antagligen bruna.

Det skulle vara roligt att veta vilka färger kläderna verkligen hade.

Människor, kläder, hus, interiörer, fordon, redskap – allt på gamla bilder är intressant.

Trevlig kväll!

MER REKLAM! (FÖR TV, INTE I)

I förra inlägget (för två veckor sedan ... vad tiden går!) skrev jag bl.a. om ett TV-program som jag tyckte var sevärt, "Kirstie´s Vintage Home". Nu vill jag återigen puffa för det.

Plus ett program till, "Bloggistan".

Nedanstående fyra bilder kommer från förra veckans avsnitt av "Kirstie´s", det tredje i serien.

Alla bilder är klickbara.

 

 

UR-läcker matta! 

Sedan har jag upptäckt ytterligare en programserie som jag kommer att följa.

Finska "Bloggistan" – här kommer tre bilder.

 

 

Boka in onsdagar, först klockan 19:30-20:00 och sedan 22:00-23:05!

Ha det gott i vårsolen!
Och trevlig Kristi himmelsfärds dag, tillika Folknykterhetens dag.