MIN KÄRA KRAN

Nej, nej, inte den kranen! Detta ska inte handla om min näsa!

Visserligen är den mig mycket kär och uppskattad men vi struntar ändå i den, just nu.

Vi bryr oss inte heller om mina vattenkranar. 

Nej, jag vill berätta om min "relation" till byggkranen som jag bl.a. kan se från mitt köksfönster.

Varje dag ser jag kranen svänga runt och hit och dit i en sorts stram koreografi.

Det är fascinerande.

Här skrev jag om de modiga män som monterade den så kallade tornsvängkranen i somras. 

Idag när jag ändå hade ärenden att uträtta i byggplatsens närhet så var jag tvungen att plocka fram mobilen och ta några bilder av kranens hela ståtlighet. Från mina fönster ser jag ju bara översta, dock intressantaste, delen.

Tyvärr blev bilderna lite mörka — solen ville inte hjälpa till med ljussättningen just då.

(Klickbara bilder, som vanligt.)

Under blåsiga kvällar och helger kan den plötsligt ha snurrat ett kvarts eller halvt varv alldeles på egen hand p.g.a. vindens kraft på den höjden. Första gången jag märkte att den svängt på sig under icke arbetstid blev jag ganska förbryllad.
Men när det sedan hände flera gånger så började jag fundera ... det var nog inte kranföraren som längtade så hett efter sitt arbetsredskap att han åkte dit och helgjobbade.

Det måste finnas en annan förklaring.

Visst är den lite imponerande? Jag gillar teknik!

Jag tycker det är fantastiskt att dessa kranar klarar att lyfta tunga och stora grejer högt upp i luften utan att vicka omkull. Om man googlar på byggkranar kan man hitta videosnuttar som både visar hur de monteras och hur de sedan balanseras med tunga motvikter för att stå stadigt.

För att komma fram till hur tunga vikterna måste vara så krävs det förstås lite matematik.
En videosnutt visade även en byggkran som okontrollerat snurrar runt, runt i stormen Egon.

Jag kommer att sakna min kära kran när bygget är klart. Jag tycker om att då och då under dagen blicka ut och följa dess snurrande dans över huskropparna.

En mig närstående man retas med mig och säger att om inte kranarna var så förbålt dyra och skrymmande så skulle han ge mig en alldeles egen en att svänga och lyfta med.

Men en leksaksvariant kunde han väl åtminstone ge mig.

Jag kan ha den på/bredvid köksbordet och flytta runt frukostfrallan och middagssteken.
Det vore ju riktigt kul!

Skön torsdag!