Det pågår en tuff duell utanför mina fönster. En kamp om makt.
Den ena duellanten heter Kung Bore. Den andra Gumman Tö.
(Bilder från "Olles skidfärd" av Elsa Beskow.)
Våren 2018 har bjudit på en ovanligt långdragen kraftmätning.
Striden om makten är lika bitter och seg varje år men av erfarenhet vet man att det är Gumman Tö som kommer att vinna. Hon kämpar på med benäget bistånd av Drottning Sol, Gubben Regn och alla Barnen Blåst. Allihop har fått slita extra mycket denna vår eftersom Kung Bore var otroligt frikostig med både snö och kyla den gångna vintern.
Det är ett drygt jobb att få bort alla spår efter hans kallsinniga generositet.
Kung Bore och Gumman Tö satte sig ner vid förhandlingsbordet och inledde först kampen om herraväldet (damaväldet!) med samtal i all vänskaplighet. Dessa pratstunder misslyckades dock totalt. Bore ville inte hålla sig till tidigare ingångna avtal. Förhandlingarna strandade. Och när Bore envisades med att förhala vintern med ännu mer snö då ilsknade Tö till rejält och hotade att kalla in hela SMHI. Hon visste ju att där skulle hon få medhåll.
Är det vår så är det!
Är det vår så är det!
Till slut kom kombattanterna i alla fall överens om att göra upp genom armbrytning.
Kung Bore tänkte förstås mulligt mansgrisigt att han lätt skulle vinna eftersom han var man.
Och kung.
Men ... där fick han tji! Naturligtvis vann Gumman Tö.
— Det är ju inte för inte man är släkt med världsmästarinnan i armbrytning, Heidi från Ensamheten, sa Tö. Man får allt vara lite listig om man ska klå den där tjurskallige Bore.
Efter armbrytningsförlusten insåg äntligen den kylige monarken att slaget var förlorat.
Nu var det bara att ge sig.
Och vid det här laget (det hade faktiskt hunnit bli maj månad!) så förstod han ju att han inte kunde vänta sig support från något håll. Alla var så less honom; folket ville bara att han skulle försvinna.
Hans tid vid makten var över för denna gång.
Men han tröstade sig med att han gjort ett extra bra jobb just den här senaste regeringsperioden.
Här i norr kan man dock fortfarande se spår av honom och hans rike.
Jag kan tycka att han borde städa efter sig. Snödrivorna är minsann inte vackert vita längre.
(Två, klickbara, bilder tagna igår eftermiddag.)
Men snart, mycket snart, är duellen helt över och Gumman Tö kan triumferande börja pytsa ut grönt gräs, vårblommor och ljumma vindar.
Må Gumman Tö tagit över makten just där du bor så du får en fin och skön Kristi Himmelsfärdsdag.
