Det finns många anledningar till total lyckokänsla.
Igår fick jag uppleva en variant.
När jag efter fyra dagar utan vatten, avlopp och fungerande toalett äntligen fick höra vattnet brusa genom rören igen, då blev jag fullkomligt euforisk.
Från i måndagsmorse och till i torsdagseftermiddag har jag — och alla andra i "mitt" hus —(bostadsrättsföreningen består av fyra byggnader) varken fått använda vatten eller avlopp.
Orsak: relining av föreningens avloppsrör i markplan och källare.
(Allt annat är bytt sedan tidigare.)
Relining betyder att man först rengör rören mekaniskt, sedan torkar dem (varmluft) och sist sprutar
in en glasförstärkt plast som fäster på rörens insida.
Efter varje delmoment fotograferas och dokumenteras rören.
Det har varit med viss vånda jag tänkt på denna "rör-uppfräschning".
Jag kan uppriktigt säga att jag INTE sett fram emot vecka 24 i år.
När killarna ringde på dörren på måndagens morgon för att stänga av vattnet så sa jag:
— Idag är ni de mest ovälkomna personer som ringt på min dörr, någonsin. Men på torsdag är ni istället de mest välkomna.
De förstod genast vad jag menade.
Förra veckan inhandlade jag ett antal portioner fryst färdigmat, två 5-liters vattendunkar i plast, oparfymerade tvättservetter, engångstallrikar och engångsmuggar.
Jag kände inte för att stå och blaska med smutsigt porslin i plastbunken jag placerat i diskhon.
PET-flaskor hade jag redan sparat för att ha dricksvatten i, de förvarades i kylskåpet.
Dunkarna har jag haft på balkongen. Där har jag också haft en plasthink för "avloppsvatten".
Man måste ju både tvätta sig och borsta tänderna.
Vidare sköljde jag av frukt, salladsblad, tomater, m.m. så det bara var att äta dem sedan.
I min gästtoalett rymdes en alldeles förträfflig liten kemisk toalett (Campa Potti) som reliningsföretaget lånade ut. Den fungerade perfekt.
Jag fick låna den eftersom jag är lite krasslig och bor tre trappor upp utan hiss.
För pigga och krya hyresgäster ställdes det upp bajamajor på gården.
Men det mesta folket flydde nog till sommarstugor, släktingar och vänner.
Första natten flydde faktiskt även jag.
Men sedan har jag varit hemma och det har gått riktigt bra, trots allt. Visst var det bökigt men jag oroade mig alldeles för mycket. Man borde inte ta ut allt jobbigt i förväg. Då får man ju uppleva det två gånger. Och ofta blir det inte ens så besvärligt som man trodde att det skulle bli.
Dock är det hemskt att vi blir så hjälplösa när våra vanor och vår bekvämlighet sätts på prov.
Samhället har gjort sig fruktansvärt sårbart.
Detta äventyr har jag nu tagit som ett mini-genrep för "om krisen eller kriget kommer".
Men tyvärr finns det väl inga "Pottis" att låna då.
Ha en trevlig helg. Själv ska jag bara njuta av det obökiga livet.
