MINNS I JANUARI

Efter torsdagens lunch kom bästa väninnan på besök. Vi hade bestämt oss för att göra en liten fotosafari längs stranden i det soliga och lagom varma (för promenader) sommarvädret (+19-20). Här följer några bilder som vi med glädje och saknad kommer att minnas om sisådär sex månader. (Ja, frånsett de två sista bilderna.)

 Vad döljer sig bakom kröken i den lummiga grönskan?

 Grenigt.

 ROT (inte RUT)

Ett spår av människan...

... och ett till.

Någon som haft otur i hjärncells-lotteriet kände sig givetvis tvungen att kludda ner en oskyldig skylt:

LED GÄRNA DIN CYKEL

- "Jag blir liksom dj-ligt provocerad av den där skylten. Ingen f-n ska tala om för mig vad jag ska göra! Nää, alltså, nu måste jag bara fram med sprayburken!"

(Hjärn-jakt. Det borde vissa ägna sig åt.)

God fredag!

ETT SNACK UNDER PARAPLYET

Den här gamla bilden kommer från min mammas sparade urklipp. Jag minns att hon tyckte mycket om den.

Här på bloggen passar den av två skäl:

Denna blöta sommar har paraply varit en nödvändig accessoar.

Och där i regnet hinner de rara tanterna med en liten, trevlig pratstund mellan hushållsbestyren.

En stunds "snaquesalighet".

Må paraplyernas tid vara över för denna sommar.

VECKANS PÅSE NÖTTER = ANTA

Nu är det dags att kora veckans nötpåse.

Och den föga smickrande utmärkelsen går till:  

 BLOGGERSKAN SJÄLV!

I tisdagskväll skulle jag föra över bilder från kamerans minnekort till datorn. En enkel sak som jag gjort massor med gånger; bara att sätta in minneskortet i minnesläsaren, den lilla öppningen.

Men vad gör jag? Jo, jag trycker in kortet i DVD-spelarens. Och där sitter det nu.

Jag försökte få ut det. Hopplöst. Inte en chans. Just då var det många invektiv som passerade mina läppar. Några exempel? Tja, klantmaja var ett, dumskalle ett annat, korkmopp var ett tredje. Dessa tre var de snälla.

Det är bara 7-8 mm mellan DVD-spelarens öppning och minneskortsläsarens. Alldeles för litet mellanrum och otroligt lätt att i ett okoncentrerat ögonblick klanta sig.

Under onsdagen ringde jag den auktoriserade sakkunskapen. Naturligtvis blir det till att lämna in datorn för åtgärd, för även om det mesta fungerar (trots ägarinnans klanteri), så måste ju DVD-spelaren rensas från minneskortet för att kunna användas.

Efter att jag sagt mitt namn biktade jag mig:

-- Jag har klantat mig! Ordentligt! Mer än på mycket länge. Skamset erkände jag mina synder.

-- Du är inte den första, sa dataproffset tröstande. Vi har haft flera "fall" och jag har själv varit väldigt nära att göra samma sak. Men det där fixar vi. Kom in med datorn så skickar vi den vidare till Skellefteå där serviceteknikerna finns. Själva "ingreppet" kanske tar en halvtimme.

-- Hur länge blir datorn borta? undrade jag.

-- Vi brukar säga ca fem dagar, men nu i semestertider kan det bli någon dag extra.

Efter bara drygt fyra månader med Mac så ställer jag till det så här. Baskat! Och gratis är det ju inte heller. Men senare på tisdagskvällen när jag gått till sängs och låg och funderade över dumheten jag gjort, så försökte jag prata lite vett med mig själv (i sig en svår uppgift emellanåt):

"Skärp dig nu och sov! Javisst, väldigt, väldigt onödigt, men ingen är sjuk eller skadad, hemmet är inte drabbat av småländsk översvämning eller andra katastrofer. Det här är en baggis och massor av människor skulle vara jätteglada om de bara hade detta att oja sig över. Dessutom har du lärt dig en läxa. Just denna klantighet gör du aldrig igen. Nästa gång blir det till att hitta på någon ny grej." 

Egentligen borde det vara dator Mac som slår mig i huvudet!

---

Vilken tur att jag har kvar min gamla "lappetopp"!

Och alla ni Mac-användare: Kolla var ni sätter in minneskortet!

---

Ha det gott!

REA SKA DET VARA!

Hurra för Åhléns! Där är det REA!

Inte SALE.

Igår började Luleå sommarmarknad som pågår i tre dagar. Väninnan och jag stämde träff på stan för en stunds strosande i det fina sommarvädret. Det blev även några besök i butiker. Och mycket snart kunde vi konstatera att de flesta affärer annonserar att de har "SALE". Ännu ett engelskt ord som nästlat in sig i vårt svenska språk. Vad är det här för dumheter?

I Sverige har vi ju ett bra ord för att sälja ut varor till nedsatt pris – rea, d.v.s realisation.

I en medelstor svensk stad ser det bara larvigt ut med skyltar där det t.ex. står:

BIGGEST SALE EVER!

Eller något lika tramsigt.

Medan väninnan och jag gick där och småmuttrade över larvigheterna så passerade vi Åhléns rejäla REA-skylt.

– Titta! ropade jag. Här är det REA! Hurra!

Tack, Åhléns!

Luleå sommarmarknad på Storgatan.

Just där och då var det inte så mycket folk men längre bort fick man nästan armbåga sig fram. Sol och blå himmel kanske lockade mer än marknadsknallarnas utbud av varor.

Hoppas solen lyser där ni är!

NORRBOTTNISK HEMSLÖJD

I bloggen den 15 juni lovade jag att (hm... om någon dag) visa bilder från Hemslöjdens utställning på Norrbottens Museum. Det har nu gått drygt fjorton dagar, men bättre sent än aldrig.

Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, SHR, firar 100 år i år, och Norrbottens Läns Hemslöjdsförening har t.o.m. funnits i 130 år. En aktningsvärd siffra.

Nu ställer föreningens 380 medlemmar ut norrbottniska slöjdalster från dåtid till nutid, baserade på återbruk, hållbarhet och kontinuitet och tillverkade med kärlek, glädje, humor, klurighet och sinne för det vackra.

Bilder (från mobilen, utom den första), klickbara x 2.

380 hjärtan. Varje medlem har tillverkat ett.

Hjärtligt av trådrullar och garn...

...och tandborstar.

Ett penn-hjärta.

En metallisk fågel med pappersrullar i näbben.

En liten mix av trä och textil.
Jag gillar den svarta kudden i mitten med broderi som påminner om en påfågel.

Färgglad stol.

Ljuvligt vackra vantar.

Väggvackert.

Runt hela utställningslokalen satt pinnar med uppträdda vantar i alla färger, mönster, material och tekniker man kan tänka sig.

Så... äntligen blev det ett inlägg om detta.

Ha en fin kväll!