Hur har ni det med inspirationen?
Och hur har ni det med era fötter?
En dag för väldigt länge sedan frågade min mamma om jag ville uträtta ett litet ärende åt henne.
– Kan du hämta mina glasögon som ligger i köket?
– Nej, jag har ingen inspiration! svarade jag som vid tillfället var 5-6 år.
Modern hade mycket svårt att hålla sig för skratt. Någonstans, någon gång, hade hennes unga dotter hört ordet inspiration och på något sätt tyckte tösen att det var dags att använda det. Att det "passade in" i sammanhanget var nog bara en ren lyckträff.
Då och då retades familjen med mig för det där svaret.
– Hur har du det med inspirationen idag?
– Om du händelsevis råkar ha lite inspiration över kanske du kan diska?
– Räcker inspirationen till lite dammtorkning?
Jag började tänka på min barndoms näbbiga svar häromdagen med anledning av att det är två veckor sedan jag skrev något inlägg på Snaquesaligt. Orsak? Jag har helt enkelt inte haft någon inspiration. Skrivlusten och fantasin har varit som bortblåsta. Alla eventuella ämnesuppslag har snabbt förkastats som ointressanta, korkade, tråkiga. Ungefär som bloggerskan själv känts sig.
Hur konstigt det nu än kan låta så skyller jag en aning på min högra fot. (Bilden nedan.) För de flesta så ser den väl ut som en ganska normal högerfot. Och det är den också. För det mesta. Men icke just nu – och sedan en dryg månad tillbaka. På utsidan, alldeles snett under och bakom fotknölen, men ovanför hälen, har det tillkommit ytterligare en knöl. Inte så stor men riktigt öm och trist. Och den gör att jag känner varje steg jag tar.
Jag hatar knölar! Speciellt sådana som dyker upp där de inte ska vara. Och som dessutom är onda!
Jodå, jag har varit till doktorn som sa att det är en inflammation. I något jag inte minns namnet på. Kanske av överansträngning? Knölen uppenbarade sig bara någon dag efter att väninnan och jag en kväll långpromenerat i över två timmar, "
från hamn till hamn". Men det borde väl inte vara någon match för två uppskattade och välskötta fossingar?! De har ju klarat mycket längre vandringar utan att knöla till sig.
En ömmande fot...
... som började bli bättre för en vecka sedan men nu ångrat sig helt plötsligt.
Vilka dumheter!
Snart är det nog dags att lösa enkel biljett till soptippen.
Men det är ju det jag gör!!!
Jag har fått veta att mina fötter är mjuka och fina som en babys. De är kanske FÖR ompysslade. Man kan nästan kalla dem bortskämda.
Men nu är det ju inte exteriören det handlar om, utan interiören. Någonting är inte bra inuti. Nästa vecka ska jag till doktorn igen. Det blir spännande. Jag håller tummarna! Och tårna!
Pyssla dagligen om era fötter! Och ta vara på inspirationen, närhelst den infinner sig!
