Kära eventuella bloggläsare!
Jag hoppas ni har tålamod med mig.
Ni ska veta att det här är blogginlägg som jag inte alls vill skriva.
Men jag känner att jag måste pysa ut lite frustration.
I mars skrev jag om "flimmer och fladder" - att jag blev skickad i ambulans till sjukhuset för förmaksflimmer. Jag fick sprutor med betablockerare och när det värsta lugnat sig fick jag så småningom åka hem.
Min förhoppning var naturligtvis att det inte skulle hända igen.
Tji fick jag!
I onsdags var det sjätte gången jag fick uppsöka läkare för det här eländet. Inte lika allvarligt alla gångerna, men tillräckligt för att oron ska komma krypande. Jag har fått betablockerare i pillerform som jag tar varje dag, men trots det så är det oroligt i hjärttrakten.
Inte hela tiden, men tyvärr allt oftare.
Jag mår "så där".
Till råga på allt så har en närstående just drabbats av sin tredje hjärtinfarkt. Plus flimmer.
Med viss galghumor jämför vi dagligen krasslighets-nivå och dagsform.
Under den senaste tiden har blogg-fantasin gått på sparlåga - jag har varken haft lust eller ork att skriva. Och precis så känns det för det mesta just nu. Bl.a. har dammråttorna världens partaj i flera rum. Jag funderar på att ställa fram dammsugaren i hallen - kanske nästa gäst fattar vinken...
Hur som helst, nu tänker jag inte skriva mer om det här tjafset. För denna gång...
Jag önskar jag bara kunde tänka bort det. Åh, vad jag skulle tänka!
För ovanlighetens skull.
För ovanlighetens skull.
Med vänster öra (det högra fungerar ju inte) försöker jag lyssna till lite tröst-musik.
T.ex. sammetsröstade Don Williams.
Just den här låten fanns att lyssna på i planets hörlurar när jag flög till USA för många år sedan.
Jag köpte LP:n i Chicago. Det blev fler Don-skivor senare. Jag gillar hans röst och lägg märke till hur väl han artikulerar. Man hör verkligen vad han sjunger.
.gif)
Ha en fin fredag.
Önskar
Jo, om det är någon som läser detta och har erfarenhet av flimmer och fladder så skriv gärna en kommentar och dela med dig/er av tankar och känslor. Det skulle jag uppskatta.
Usch vad du har blivit illa drabbad av alla möjliga sjukdomar. Givetvis har du all rätt i världen att klaga, det skulle jag göra i ditt ställe.
SvaraRaderaFörresten jag kan nog gnälla ändå över de små förtretligheterna i livet.
Gunnel: Tanten (jag) är snart redo för soptippen. Men antagligen är man inte ens återvinningsbar. ;)
SvaraRaderaJag känner mig som en gnällmaja, men jag hade gärna njutit den annalkande våren på ett bättre sätt. Precis som alla andra som är krassliga.
Tycker inte alls att du gnäller. Det måste vara väldigt obehagligt att ha dessa problem. Hjärtproblem är verkligen inte att leka med. Det har jag nära erfarenhet - både min pappa och Michael hade hjärtproblem.
SvaraRaderaJag har tyvärr inte så stor erfarenhet av just hjärtflimmer så kan nog inte ge mycket information mer än att skicka dig goda tankar.
Kan de göra något mer än att ge dig piller?
Något som lär hjälpa vid hjärtbesvär är CoQ-10. Det är ett preparat man kan köpa i en hälsokostaffär. Vet inte vad som säljs i Sverige. Jag köper ett CoQ-10 pulver via nätet här i USA. Detta pulver tar jag varje dag för att i största allmänhet hjälpa hjärtat.
Skickar dig en varm kram!
Vad ska man skriva? Så arbetsamt att leva "på ohågan", ständigt vara på sin vakt efter allvarliga signaler från kroppen. Något som kan drabba oss alla antar jag.
SvaraRaderaLeva: det är att bo på ett katastrofområde och vägra att flytta.
Rabbe Enckell
Anne-Marie: Tack, det är väl så att ibland måste man få klaga lite. Min pappa hade också hjärtproblem (hjärtsvikt med åtföljande lungödem) - han dog 71 år gammal. Av vad jag förstår så är inte förmaksflimmer lika allvarligt - många människor lever bra och långa liv trots flimmer och fladder - men det är ju inte heller något att bara strunta i. Risken för stroke ökar och det skrämmer.
SvaraRaderaTack för tipset om CoQ-10, jag ska absolut kolla upp om det kan vara till hjälp. (Och inte krockar med betablockeraren!) Vid förmaksflimmer är det tydligen så att det blivit något fel på hjärtats sinnrika "el-system", alltså ett "ledningsfel" av någon sort, vilket gör att hjärtat jobbar i otakt och ineffektivt. CoQ-10 kanske är för att stärka hjärtat i allmänhet. Men jag ska kolla upp det. :)
Kram från soliga Norrbotten!
Viola_T: Ja, det är lite stressande att aldrig veta när flimret slår till. Jag försöker vara "cool" men jag lyckas inte - jämt. ;)
Tack för det lysande citatet! Det ska jag skriva med vacker data-font och sätta upp på kylskåpet. :)
Hoppas att även läkare i Sverige känner till CoQ10. Det har studerats en hel del så de borde göra det kan man ju tycka. Men ibland verkar läkare rätt insnöade - både i Sverige och i USA.
SvaraRaderaCoQ10 finns naturligt i hjärtat men minskar väldigt mycket när vi blir äldre. Därför behöver man ofta ta ett tillskott.
Något jag helt glömde att rekommendera är magnesium. Detta mineral som kroppen ofta behöver litet extra av. De flesta människor har brist på detta om de inte tar tillskott. Det är också ett mineral som hjärtat mår mycket bra av plus att det är bra för benstommen/skelettet. Vi kvinnor har ju ofta litet problem med sköra ben när vi blir äldre. Det råder en missuppfattning om kalcium tyvärr och det är ju detta mineral som oftast ges som förebyggande vid till exempel benskörhet. Det vanligaste är att man säger 2/1 (kalcium 2/magnesium 1) som proportion. Det skall vara tvärtom och detta vet de flesta läkare inte om - tyvärr.
Jag har läst mycket om detta och tar varje dag en hel del magnesium.
Ursäkta den långa kommentaren men sådant här intresserar mig.
Mor hade förmaksflimmer och fick genomgå en elkonvertering. Denna skrämde hjärtat rätt och hon kände inte av någonting på sju år. Det låter lite ruggigt, men hon sa att det inte var så farligt alls. Vore kanske något att fråga om. Du ska vara rädd om ditt hjärta, du!
SvaraRaderaAnne-Marie: Både långa och korta kommentarer är trevliga! Och välkomna! :)
SvaraRaderaHär kommer en mycket lååång kommentar från mig.
Intressant att läsa det du skrivit. Jag är också en sådan person som vill veta och förstå. Och jag säger aldrig bara ja och amen till allt läkarna föreslår. Jag anser att man är specialist på sin egen kropp och hur den fungerar. Man ska lita på sin egen kunskap och sina egna erfarenheter.
Ett exempel: Jag har sedan jag var barn besvärligt med mina luftrör och får alltid en förfärlig hosta när jag är förkyld. För drygt tio år sedan var mitt blodtryck lite förhöjt och den kvinnliga läkaren skrev ut Enalapril. Jag frågar alltid om ev. biverkningar och då svarade hon att "man kan få lite rethosta".
-- Då är det inte rätt medicin för mig, sa jag. Trots detta ville hon bestämt att jag skulle ta pillren. De skulle vara så bra och effektiva.
Efter EN tablett började jag hosta. En enda! Jag blev jättesjuk, hostade nästan ihjäl mig, tappade rösten helt, hade 40 graders feber och blodtryck på drygt 200. Jag tror aldrig jag varit så sjuk, jag trodde jag skulle hosta mig till döds. I sjutton dygn kunde jag inte sova i min säng - jag slumrade korta stunder i en fåtölj. Jag var dålig i flera månader efteråt. Mina luftrör blev aldrig riktigt bra igen efter den pärsen.
Nu finns det en Enalapril-varning på min journal. Och en om antibiotika som jag också reagerat häftigt på när jag hade lunginflammation.
Enalapril är visst ett av de läkemedel som har mest anmälningar om biverkningar.
Hjärtläkaren som tog hand om mig i onsdags på sjukhuset tyckte att jag verkade väldigt påläst och välinformerad. :) Jag svarade att jag alltid vill veta vad som drabbat min kropp och därför läser jag igenom så mycket som möjligt av den information som går att få. Han och jag hade en lång diskussion om mediciner och behandlingar vid förmaksflimmer. Men han gav sig när jag var ytterst tveksam till att börja ta Waran (blodförtunnande). Det minskar risken för blodproppar/stroke.
-- Men då ökar istället risken för blödningar, bl.a. hjärnblödning, sa jag. Det medgav han.
(Propp eller blödning - det är som att välja mellan pest eller kolera.)
(Jag gick faktiskt med på att ta Trombyl istället, också blodförtunnande. :/ Färre provtagningar, i alla fall.)
Håller så med dig om att läkare ibland verkar vara insnöade. Man blir glad - och förvånad! - när någon doktor visar sig mottaglig för nya idéer. Det skulle vara bra om läkare läste även om naturläkemedel och gammal klokskap. Det finns enormt mycket sådant.
Mira: Vad glad jag blir av att höra om din mor som fick sju lugna år, att det kan vara bra så länge. Några som jag känner har elkonverterats och det har hjälpt - en tid. Så har de fått göra om det, någon många gånger. En bekant fick till slut en pacemaker och mår toppen efter det.
Det återstår att se vad som kommer att hända med mig och min flimrande, fladdrande livspump. Den kan vara riktigt snäll och skötsam någon dag, men för det mesta känner jag av den varje dygn. Under dagarna sköter den sig bäst, men så fort jag lägger mig så kommer, speciellt, fladdret - obehagliga vibrationer mellan midjan och halsen. Nästan gruvsamt att gå till sängs...
Oj, vad jag nu har gnällt! Förlåt, allihopa!
Nej! Kalla det inte gnäll Annica! Vissa saker måste man bara få ventilera med sina vänner. Och dina vänner är vi allihopa, även om vi kanske aldrig träffats irl.
SvaraRaderaMira: Även vänner kan ju till slut få nog av mitt gnäll. Det får ju jag! ;)
SvaraRaderaJag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Jag vill absolut inte att min blogg ska bli en sjukjournal. Men det ÄR skönt att ventilera!
En sak ska ni veta, kära bloggvänner, era fina kommentarer fungerar som helande ljusstrålar mitt i "krasslet". Tack snälla ni! <3
Nu ligger jag efter med bloggläsningen som vanligt märker jag, vad ledsamt att du inte känner dig bra. Hoppas att det blir bättre, att de kommer på någon bra medicin som passar dig.
SvaraRaderaHelena: Tack för hälsningen! De senaste två-tre dagarna har varit ganska skapliga. Jag hoppas det fortsätter så.
SvaraRaderaI morgon har jag tid hos en hjärtsköterska. Hon kanske har några goda råd på lager. :)