I dessa dagar är den här grejen min bästa kompis!
Hörde av en bekant att det inte finns en endaste fläkt att köpa i stadens butiker.
Slutsålt! Inte alls konstigt!
Ooooliiidligt!!!
Jag, och många andra, mår dåligt i denna värme.
-----
Förra veckan drabbades jag av mitt värsta förmaksflimmer. Hittills.
Först for jag till jourcentralen, därifrån skickades jag snabbt till akuten på sjukhuset. EKG och blodtryck var "bort-i-tok". Det blev provtagningar och sedan flera sprutor med betablockerare. De har hjälpt tidigare, men nu var de inte lika effektiva.
Till min stora förvåning blev jag hemskickad, mitt i natten, trots högt blodtryck och mycket oregelbunden puls.
Trött som jag var lyckades jag faktiskt somna - sov i två timmar. När jag vaknade var pulsen fortfarande hög och hoppade hit och dit. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och berättade vad som hänt under kvällen och natten.
- Du ska genast tillbaka till akuten, sa sköterskan jag talade med. Och där måste de häva flimret, på något sätt. Ring 112 efter en ambulans.
- Men jag kan ta en sjuktaxi, sa jag.
- Nej, du ska åka ambulans, sa sköterskan.
Klockan fem på morgonen var jag tillbaka på akuten.
Fler prover togs och jag fick fler sprutor, nu med andra läkemedel. Men flimret ville inte ge sig.
Jag blev inlagd på hjärtvårdsavdelningen. Bli inlagd på sjukhus den vackraste tiden på året är ju inte något man precis längtar efter. Men just då som läget var, kändes det bra. Jag fick en portabel EKG-apparat om halsen.
Vid tiotiden på förmiddagen kom läkarna på ronden. De frågade hur jag kände mig.
Och då hade jag märkt att pulsen börjat lugna sig och blivit mer regelbunden.
Tala om lycka!
Med en ordination om ökad dos av min betablockerande medicin blev jag utskriven. Jag lovade också att nu börja ta den blodförtunnande medicinen Eliquis - för att i möjligaste mån förebygga de eventuella blodproppar som kan uppstå av förmaksflimmer. Jag har ju varit så tveksam att börja ta blodförtunnande medicin eftersom risken för blödningar ökar. Som att välja mellan pest och kolera.
Men det här senaste flimret var lite för ihållande
för att jag fortsättningsvis skulle våga strunta i de där pillren.
- Okej, jag lovar.
Klockan 13:00 var jag hemma igen.
Mycket trött, men glad över att flimret till slut gett med sig.
Nu har jag ätit Eliquis i ca en vecka. Och allt är lugnt. Än så länge.
Jag önskar bara nu att även denna onödiga värmebölja ska ge med sig.
Det är nästan så jag längtar efter en kylig vinterdag...
Blomsterprakt i mitt närområde.
Ha det bra! Trots värmen!
