För ganska precis en månad sedan fick jag låna en magisk manick från mitt sjukhus, ett tum-EKG. Under tio dagar skulle jag med manickens, tummarnas och mobilnätets hjälp få veta hur mitt hjärta slår och mår.
Här kan man läsa mer om manicken och mina besvärliga vibrationer i kroppen.
I veckan kom ett brev från min hjärtläkare med resultatet. Det var onekligen lite spännande att öppna kuvertet. Nedkortad lydde texten ungefär så här:
"Man ser normal hjärtrytm i samtliga 35 registreringar. Inget flimmer eller fladder. Remiss är sänd till din hälsocentral för fortsatt uppföljning av ditt förmaksflimmer."
Hälsocentralens remissbekräftelse anlände dagen efter jag hade fått hjärtläkarens brev.
"Vi har mottagit remiss från Internmedicinmottagningen. Du har placerats på väntelista. Väntetiden beräknas till 3 månader."
Tre månader!!! TRE MÅNADER??? Jag ska alltså dras med dessa obehagliga och störande vibrationer i kroppen i ytterligare tre månader utan att få utrett vad de beror på. Om de nu inte kommer från hjärtat... VARIFRÅN KOMMER DE DÅ?
Jag vill veta!!! Det här är skitjobbigt och stör hela min tillvaro.
Jodå, jag är naturligtvis glad om vibbarna/fladdret inte är hjärtrelaterade, men icke desto mindre så har jag ett diagnosticerat förmaksflimmer. Som jag äter medicin (betablockerare) för. Så hjärtat och jag är ju inte alltid sams i vilket fall som helst.
En eftermiddag i slutet av mars började jag plötsligt må väldigt dåligt igen - samma symptom som jag haft flera gånger tidigare. Men som inte varit flimmer.
Det känns som något knäpper till i kroppen... och pang! så blir jag oerhört trött, fryser så jag skakar, jag blir vinglig och konstig (mer än vanligt), benen bär knappt och toalettbesöken blir legio.
Efter ett par timmars velande bestämde jag mig för att uppsöka sjukhusets akutmottagning. EKG:et som genast togs visade varken flimmer eller fladder - men blodtrycket var 200/100.
-- Ditt hjärta slår jämt och fint och alla prover är bra. Ja, utom blodtrycket, det är alldeles för högt, sa den kvinnliga läkaren. Hon fortsatte: Men NÅGONTING är det ju som gör att du får dessa anfall och att blodtrycket skjuter i höjden. Jag ska tala med en kollega om vi ska sätta in en blodtrycksmedicin till, förutom betablockeraren.
-- Jag är tveksam till om det behövs, sa jag. När jag kollat blodtrycket hemma så ligger det mycket bra. Jag har fört noggranna anteckningar som jag kan visa. Men, precis som du säger så är det ju något som ger dessa anfall.
Vid ettiden på natten var jag hemma igen och efter att jag ätit lite så började jag tänka på vad en av ambulanssköterskorna sa i somras när jag var jättedålig och blodtrycket var bort-i-tok för högt.
-- Du kan ha haft ett rejält blodtrycksfall. Det kan få blodtrycket att rusa i höjden. Som att kroppen tänker att "nej, så här dålig sprutt på blodet kan vi inte ha - det måste vi genast ändra på". Och så blir det galet åt andra hållet istället.
Tre månaders väntetid på hälsocentralen. Hm... Nu lutar det åt att jag bokar tid på en privat läkarmottagning för att snabbare få en ny undersökning gjord. En "second opinion" kan ju aldrig vara fel. Ibland behövs en ny infallsvinkel, en fräsch och annorlunda tanke.
Ungefär som när man kört fast i ett korsord.
Dessutom får man - förhoppningsvis - träffa samma läkare vid varje besök på den privata mottagningen. Numera är ju de flesta vanliga hälsocentraler rena vandrarhemmen - det är nya stafettläkare hela tiden. Vilket medför dålig uppföljning och kontinuitet.
Jag måste bara få veta vad det är som vibrerar i kroppen.
Av allt jag läst på nätet så vet jag i alla fall att jag inte är ensam om att ha ett vibrerande inre.
Förvisso en liten tröst i bedrövelsen. Men jag är ändå vid ganska gott mod. Åtminstone dagarna efter de två-tre nätter/månad som varit vibb-fria...
Ja, så är alltså läget för närvarande. Fortsättning lär följa.
God söndag!
.bmp)