söndag 19 april 2015

MYSTISKA VIBBAR

För ganska precis en månad sedan fick jag låna en magisk manick från mitt sjukhus, ett tum-EKG. Under tio dagar skulle jag med manickens, tummarnas och mobilnätets hjälp få veta hur mitt hjärta slår och mår. Här kan man läsa mer om manicken och mina besvärliga vibrationer i kroppen.

I veckan kom ett brev från min hjärtläkare med resultatet. Det var onekligen lite spännande att öppna kuvertet. Nedkortad lydde texten ungefär så här:

"Man ser normal hjärtrytm i samtliga 35 registreringar. Inget flimmer eller fladder. Remiss är sänd till din hälsocentral för fortsatt uppföljning av ditt förmaksflimmer."

Hälsocentralens remissbekräftelse anlände dagen efter jag hade fått hjärtläkarens brev.

"Vi har mottagit remiss från Internmedicinmottagningen. Du har placerats på väntelista. Väntetiden beräknas till 3 månader."

Tre månader!!! TRE MÅNADER??? Jag ska alltså dras med dessa obehagliga och störande vibrationer i kroppen i ytterligare tre månader utan att få utrett vad de beror på. Om de nu inte kommer från hjärtat... VARIFRÅN KOMMER DE DÅ?
Jag vill veta!!! Det här är skitjobbigt och stör hela min tillvaro.
Jodå, jag är naturligtvis glad om vibbarna/fladdret inte är hjärtrelaterade, men icke desto mindre så har jag ett diagnosticerat förmaksflimmer. Som jag äter medicin (betablockerare) för. Så hjärtat och jag är ju inte alltid sams i vilket fall som helst.
 En eftermiddag i slutet av mars började jag plötsligt må väldigt dåligt igen - samma symptom som jag haft flera gånger tidigare. Men som inte varit flimmer.
Det känns som något knäpper till i kroppen... och pang! så blir jag oerhört trött, fryser så jag skakar, jag blir vinglig och konstig (mer än vanligt), benen bär knappt och toalettbesöken blir legio.

Efter ett par timmars velande bestämde jag mig för att uppsöka sjukhusets akutmottagning. EKG:et som genast togs visade varken flimmer eller fladder - men blodtrycket var 200/100.
-- Ditt hjärta slår jämt och fint och alla prover är bra. Ja, utom blodtrycket, det är alldeles för högt, sa den kvinnliga läkaren. Hon fortsatte: Men NÅGONTING är det ju som gör att du får dessa anfall och att blodtrycket skjuter i höjden. Jag ska tala med en kollega om vi ska sätta in en blodtrycksmedicin till, förutom betablockeraren.
-- Jag är tveksam till om det behövs, sa jag. När jag kollat blodtrycket hemma så ligger det mycket bra. Jag har fört noggranna anteckningar som jag kan visa. Men, precis som du säger så är det ju något som ger dessa anfall.

Vid ettiden på natten var jag hemma igen och efter att jag ätit lite så började jag tänka på vad en av ambulanssköterskorna sa i somras när jag var jättedålig och blodtrycket var bort-i-tok för högt.

-- Du kan ha haft ett rejält blodtrycksfall. Det kan få blodtrycket att rusa i höjden. Som att kroppen tänker att "nej, så här dålig sprutt på blodet kan vi inte ha - det måste vi genast ändra på". Och så blir det galet åt andra hållet istället.

Tre månaders väntetid på hälsocentralen. Hm... Nu lutar det åt att jag bokar tid på en privat läkarmottagning för att snabbare få en ny undersökning gjord. En "second opinion" kan ju aldrig vara fel. Ibland behövs en ny infallsvinkel, en fräsch och annorlunda tanke.
Ungefär som när man kört fast i ett korsord.
 Dessutom får man - förhoppningsvis - träffa samma läkare vid varje besök på den privata mottagningen. Numera är ju de flesta vanliga hälsocentraler rena vandrarhemmen - det är nya stafettläkare hela tiden. Vilket medför dålig uppföljning och kontinuitet.
Jag måste bara få veta vad det är som vibrerar i kroppen.
Av allt jag läst på nätet så vet jag i alla fall att jag inte är ensam om att ha ett vibrerande inre.
Förvisso en liten tröst i bedrövelsen. Men jag är ändå vid ganska gott mod. Åtminstone dagarna efter de två-tre nätter/månad som varit vibb-fria...
Ja, så är alltså läget för närvarande. Fortsättning lär följa.

 God söndag!

14 kommentarer:

  1. Helt riktigt! Du måste få veta vad som vibrerar i kroppen. Jag hoppas du kan få den hjälp du behöver. På våra vanliga vårdcentraler "vimlar" det ju av stafettläkare som kanske är duktiga men som snabbt försvinner till en ny arbetsplats.

    SvaraRadera
  2. Gunnel: Eftersom jag tydligen inte är ensam om att ha dessa vibrationer/skakningar så borde läkarvetenskapen kunna ge ett svar. Har hört att de kan ha med sköldkörteln/ämnesomsättningen att göra. Men alla prover är ju bra. Märkligt.
    Stafettläkare ska helst bara vara en tillfällig lösning vid läkarbrist, men nu verkar det knappt existera fast anställda distriktsläkare. Ujujuj!

    SvaraRadera
  3. Men så märkligt det låter att ingen kan förstå sig på vad dina skakningar och vibrationer beror på. Vid blodtrycksfall brukar man ju bli kallsvettig och ostadig. Jag har en mild form av lågt blodsocker ibland och jag kan må riktigt dåligt när jag får en "attack". Vibrationer i hjärtområdet har jag dock inte varit med om.
    Jag tror att du kanske måste gå till en privat läkare för att få litet snabbare besked. Det där med hälsocentralerna verkar ju inte alls bra. Man måste ju kunna gå till en och samma person så att den personen kan bilda sig en helhetsbild av ditt "fall".
    Ja du, det verkar som om vi alla har våra prövningar.
    Stor kram!!

    SvaraRadera
  4. Vad hopplöst att vänta 3 månader när det är sådana problem! Jag tycker också du ska söka dig privat, det blir annat att träffa samma läkare. Det är likadant på våran vårdcentral, aldrig samma läkare :(

    SvaraRadera
  5. Vad har hänt med den svenska
    sjukvården? Tre månader!!!
    Det är precis som dom tycker,
    att du inte är särkilt sjuk,
    vilket ju är helt fel att döma
    av din beskrivning.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
  6. Du får trösta dig med att alla registreringar var normala, inget fladder eller flimmer. Trist att inte må bra. Själv har jag tennisarmbåge, vilket man i sammanhanget nästan får vara glad över.

    SvaraRadera
  7. Anne-Marie: Döm om min förvåning när jag i förrgår fick brev från min vårdcentral att jag har läkartid om en dryg vecka. Det blev "snabba ryck". ;) Och till en läkare som jag faktiskt besökt två gånger tidigare. Få se vad detta ger. Jag har ju fortfarande möjligheten att senare gå till den privata läkarmottagningen om jag känner så.
    Av lågt blodsocker blir jag kallsvettig, dallrig, ser ofta vita "tussar" för ögonen och kan ha svårt att kontrollera rörelser. Som diabetiker vet jag verkligen hur obehagligt det är. Tack och liv händer det mig ganska sällan. Egentligen har jag minst bekymmer med min diabetes trots att jag haft den i snart 35 år. Men... peppar, peppar...
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Helena: Som jag skrev till Anne-Marie här ovan så har jag - redan!!! - fått en kallelse till min vårdcentral. Kunde knappt tro mina ögon. Man slutar aldrig att förvånas. :)

    SvaraRadera
  9. Ruth i Virginia: Tydligen ändrade sig vårdcentralen så fort man skickat remissbekräftelsen. Nu har jag läkartid i början på maj. Ibland sker det under! Och om jag blir något klokare av detta läkarbesök återstår att se. ;)

    SvaraRadera
  10. Andra året i Hjo: Du får glädjas åt annat än tennisarmbågen. ;) Dessa kan vara riktigt onda och besvärliga. Jag vet.
    Just nu är jag mycket förvånad - jag har nämligen snabbt fått en ny läkartid. På min vårdcentral. Där ser man vad som kan hända i Norrbotten där landstingsledningen går in och satsar många miljoner på en flyglinje på Nordkalotten, från norra Finland via Sverige till norra Norge och tillbaka. Vilket antagligen gör det lättare för vårdpersonal från länet att ta jobb i grannländerna. Många sköterskor har valt att arbeta i Norge - med betydligt högre lön och bättre arbetsvillkor.
    Den dagen landstingspolitikerna tog flyglinje-beslutet måste de ha glömt hjärnan hemma. Men flyglinjen skulle vara SÅ bra för affärsmän, turister, m.fl.
    Att Norrbottens Läns Landsting dras med stora ekonomiska problem och måste spara inom alla divisioner - utom då på landstingsrådens antal och löner - och att ledningen har fått svidande kritik från revisorerna hade man också glömt den dagen.
    Man är glad så länge det alls finns NÅGON vård.

    SvaraRadera
  11. Tusen tack för din mycket förstående kommentar hos mig. Den värmde verkligen. Det är riktigt tufft nu måste jag erkänna, men jag känner på mig att Santos har det bra. Kram och tack.

    SvaraRadera
  12. Gunnel: Med vemod minns jag när mina egna vovvar blev änglahundar. Men det är samtidigt så fina minnen. Trots att det är flera decennier sedan jag senast var hundägare så blir jag fortfarande ledsen - och glad!!! - när jag råkar hitta ett o-bortstädat och "övervintrat" hundhår i någon gammal kartong. Det kan verkligen sätta igång saknaden. (Men... hm... jag var inte alltid lika lycklig över hundhåren när vovven drällde sin päls över hela huset.) ;)
    Jag förstår verkligen din sorg och saknad och hur svårt det känns nu. Och tyvärr vet jag att det kommer att kännas så länge till. Det är nästan ofattbart hur mycket man kan sakna en fyrbent, pälsklädd vän. För att riktigt förstå det måste man nog ha varit hund/kattägare.
    Varm kram till dig!

    Om du har tid, lust och orkar kan du hitta mina inlägg om djur i allmänhet och hundar i synnerhet under etiketten Djur.
    http://antasnaque.blogspot.se/search/label/Djur

    Och på länken nedan finns inlägget om mina älskade (ängla)vovvar.
    http://antasnaque.blogspot.se/2011/03/alskade-raringar.html

    SvaraRadera
  13. Det där låter ju inget vidare. Hoppas att du får komma snabbare eller till något privat. Man kan ju undra om de säger tre månader för så lång är vårdgarantin ...

    Svar: Tack! Jepp, inflationsvarning var ett bra ord för det.

    SvaraRadera
  14. Krönikören: Tack för din kommentar här på Snaquesaligt! Välkommen!
    Jag har fått läkartid på vårdcentralen i början av nästa vecka så det blev en väldigt kort väntan. Nu hoppas jag bara att besöket ger något. Av erfarenhet är inte mina förväntningar speciellt höga.

    SvaraRadera