ÖNSKAS: ZEPOFAN-PILLER

Vackrare fladder än mitt.

(Bild: Pixabay)

Här behövs inga norrbottniska jordskalv för att det ska vibrera i kroppen.

Den skälver inombords utan skalv-hjälp utifrån.

Förra natten var det stört omöjligt att somna p.g.a. de interna vibrationerna. Hur jag än försökte hitta en någorlunda skön och skakfri sovställning så misslyckades det. Många kvällar drar jag mig för att stämma träff med JB, paraplykillen, eftersom våra dejter ofta blir totala katastrofer. Det är ju inte hans fel, och det känns inte bra om jag bidrar till att hans jobbresultat blir sämre. Vem vet, rätt vad det är brakar han och paraplyet in i den omtalade väggen. 

Nils Dardels version av John Blund.

(Bild: Wikipedia)

De jobbiga vibrationerna har varken blivit bättre eller sämre. Snarare tvärtom — om jag ska försöka vara lustig. Men med eller utan krystade lustigheter så kan jag säga

att jag är väldigt less på darret i kroppen.

Och ... jodå ... jag vet att jag tjatar om det.

Fortfarande tvekar och dröjer jag med beslutet att gå till en privatläkare. Jag har känt mig alltför trött och utled på allt vad läkare och sjukvård heter. Men Dagen PL (privatläkare) närmar sig. Kanske.

Möjligen kan vårens solstrålar, ljumma vindar och barmark locka fram lite mer energi än vinterns stillsamma inne-kurande har lyckats med. Och nu har jag åtminstone fått vila ut ett tag — jag har haft en liten time out från läkarkåren.

Men häromdagen så fick jag i alla fall veta att senaste testet av min D-vitaminnivå visade normala värden. Den har legat så lågt att den nästan var lika med noll. D-vitamin skrevs ut så nu knaprar jag ett litet gulligt piller varje dag. Och det pyttepillret har tydligen gjort nytta. 

Synd bara att det inte tog bort vibbarna.

Undrar om det finns några Zepofan-piller mot invärtes darr?

Skylten täcker ganska precis vibrationsområdet.

(Snaque-redigerad Pixabay-bild.)

Ha en god måndag!