VECKANS PÅSE NÖTTER: TISDAGENS TIDNINGSLEVERANS

Låt oss backa till igår morse.

Föreställ er alltså att det nu är mycket tidig tisdagsmorgon,

inte ens tuppen har fått på sig tofflorna.

Jag låser upp ytterdörren och sträcker ut handen för att ta in min dagstidning.

Tidningshållaren är TOM!

Jag vill läsa tidningen till frukosten. Precis som alla andra.

Eftersom tidningsbudet brukar vara tidigt i farten blir jag lite konfunderad. Oftast är tidningen på plats redan vid tre-fyratiden på natten.

Nåja, det kan ju hända saker som försenar utbärningen.

Vid åttasnåret kollar jag igen. Fortfarande gapar tidningshållaren tom.

Nu ringer jag numret till "Vid utebliven tidning". Öppet 07:00 - 12:00.

Ni förstår naturligtvis hur det samtalet (miss)lyckas.

Det är telefonkö.

Men inte minsta lilla info om hur många som är före i kön
eller hur lång väntetid det kan röra sig om.

Jag väntar i över tio minuter, allt medan en kvinnlig röst med jämna mellanrum upprepar:

— Just nu är det många som ringer. Tack för att du väntar!
Mellan dessa papegojmeddelanden råder absolut tysssssstnad.

 Det är ett 0771-nummer. Jag ser kronorna ticka iväg. Helt i onödan. Okej, jag hamnar inte i Lyxfällan p.g.a. av denna väntan men jag har ingen lust att både slänga bort tid och pengar.

Jag lägger på och väntar en stund. Ringer igen. Och igen. Och igen. Och igen.

Samma resultat.

Då ringer jag tidningens växel. Säger som det är, att det inte går att komma fram på reklamationsnumret.

Telefonisten kopplar mig vidare. Till samma kö!!!

Jag väntar ... väntar ... väntar.

Jag lägger på.

Men ringer genast upp växeln igen och nu är jag, den snaquesaliga, ganska irriterad.

Telefonisten säger att nu tycks kön ha minskat, det är inte så många före.

När jag blir vidarekopplad för andra gången så säger en röst att jag endera kan "trycka 1 och bli uppringd" när det är min plats i kön eller också vänta kvar.

Jag ger min telefons etta-knapp en tryckare. En röst bekräftar mitt telefonnummer.

Jag lägger på.

Efter ca 20 minuter ringer en man upp och frågar vad han kan stå till tjänst med.

Då har klockan hunnit passera 11:00.

Jag säger mitt ärende och att det varit omöjligt att komma fram.

Han säger att jag kan inte få tisdagstidningen under tisdagen eftersom man som prenumerant måste ringa före en viss tid för att hinna få en utebliven tidning samma dag.

— Ja, men det är ju det jag har gjort! påpekar jag irriterat. Jag har ringt flera gånger. Jag har t.o.m. ringt till er växel men blev även då kopplad till samma kö. Jag kan faktiskt ha roligare saker för mig en förmiddag än vänta i telefonköer. Det är ju otroligt vilken dålig service ni har.

— När började du ringa? frågar han.

— Klockan åtta!

— Jaha, men tyvärr, vad jag kan erbjuda dig är att du får både tisdagens och onsdagens tidning i morgon.

— Kan du lova det? vill jag veta.

— Nej, det kan jag inte, men jag hoppas det ska fungera. Och som plåster på såren för strulet så lägger jag till några extradagar på din prenumeration.

Vad just det löftet innebär orkar jag inte ens fråga om.

Nu hoppar vi fram till tisdag eftermiddag.

Jag är på väg till närbutiken men passar på att kolla mitt postfack nere vid entrén innan jag vandrar ut i septembersolen.

Och där, under tisdagens post, ligger tisdagens tidning!!!

Nu undrar jag nyfiket:

Drabbades tidningsbudet av akut lathet på morgonen och struntade i att gå upp tre trappor för att lämna tidningen i den avsedda hållaren utanför dörren?

Eller fick någon, trots allt, order om att fara förbi här på förmiddagen och lämna tidningen? Men den "någon" orkade i så fall inte heller gå uppför tre trappor.

Nu är vi tillbaka i onsdagen.

I morse låg dagens — och gårdagens! — tidning i hållaren utanför min dörr.

Gårdagens hamnade direkt i pappersinsamlingen. Jag behöver ju inte två exemplar.

Suckande avslutar jag med ett litet konstaterande:
Det är mycket som var bättre förr.
Bland annat fanns det brevinkast i alla lägenhetsdörrar.
Och det fungerade även för morgontidningen.